expr:class='"loading" + data:blog.mobileClass'>

tisdag 25 augusti 2009

Sound Of Music - Sound of Music

Detta band är väl idag kanske inte det mest omtalade bandet i det svenska 80-talet och hade väl förblivit helt bortglömda om det inte vore för Nanne Grönwall. Sound Of Music var alltså hennes genombrottsband. Men även om skivorna med Sound Of Music, och även de senare One More Time, idag går att hitta i vilken loppisback som helst så har jag nästan alltid haft ett stort hjärta för Peter Grönwall som producent och Nanne Grönwalls musik, i vilken form de än må vara i. Jag gillar den sköna, lite mystiska, och svävande produktionen och jag gillar deras texter och melodier, inte minst idag då Nanne även skriver mer ironiska och tänkvärda texter.

Sound Of Music bestod alltså av Peter Grönwall, Nanne, som då hette Nordqvist, och Grönwalls dåvarande flickvän Angelique Widengren och musiken stack inte så mycket ut från den discosynthpop som kom på 80-talet. Men ändå hade de många trackshits och lyckades synas och bli stora i Sverige. Under gymnasietiden, då jag åkte med min familj till Övik för våra familjemiddagar och semestrar, så brukade vi ofta åka hem på kvällen i den mörka landsbygden och då brukade jag sätta på min freestyle med denna platta för den passade väldigt bra att lyssna på när man susade fram på en mörk landsväg med skog runt omkring.


Denna platta har jag haft länge och jag köpte den på second handaffären Fyndlagret här i Sundsvall redan 1991, men jag har hört den X antal gånger sen dess. Hiten "One more lonely night" är lysande 80-talsdisco och med fantastiska synthar och låtar som "West indies nights", "Listen to the radio" och "A pretty love song" är otroligt snyggt gjorda. Sen ska jag inte skälla alltför mycket på Melodifestivallåten "Eldorado", det är en bra låt, men den känns kanske lite malplacerad och snäll här. Och man får inte heller glömma en annan hitlåt, "Blue magic woman", som utsågs till en av 1986 års sommarhits.
Som sagt, plattan är inte unik eller sällsynt. Den doftar väldigt mycket 80-tal, men den är ett mästerverk i sin genre. Sound Of Music är oförtjänt bortglömda idag. Dom gjorde mycket bra musik på 80-talet och är värda ett bättre rykte än de kanske har idag. Sen ska jag verkligen inte säga att Angelique Widengren har världens bästa sångröst, men det är överkomligt...

Två låtar från denna svenska ikonplatta, dels sommarhiten "Blue magic woman", i ett TV-framträdande från programmet Sommarlätt, ett Bert Karlsson-indränkt program som gick från Skara Sommarland sommaren 1986, och dels det sköna albumspåret "West indies nights".



onsdag 19 augusti 2009

En guide till Stockholms skivvärld!

Som jag berättade senast så var jag i Stockholm nu i helgen och utökade min skivsamling och jag hade tänkt att skriva om en del av dom affärer i Stockholm som jag besökt under de senaste åren och som jag rekommenderar och samtidigt berätta lite om de fynd jag gjorde för några dagar sen. Självklart är denna lilla guide anpassad i text för det jag samlar, men affärerna passar lika bra för de som letar efter hårdrock eller punk.
För mig som skivsamlare är Stockholm ett stort andningshål. Tittar man i min hemstad Sundsvall så får jag hålla till godo med småloppisar här och var, Erikshjälpen och en underlig skivaffär betitlad Harvest Records. Så därför åker jag en gång om året till Stockholm för att förlusta mig på ett ställe där skivsamlandet fortfarande lever i viss mån. Jazzaffären Andra Jazz på Rödabergsgatan berättade jag om tidigare som en ny favoritaffär, men det finns fler. En annan är skivaffären som ligger i Slussen vid Blå Bodarna. Den kanske inte har det bästa läget och affären i sig ser lite skum ut med försäljning av både äldre porrtidningar och porrfilmer, men det finns skivor för alla plånböcker och smaker! Det finns mer värdefullare skivor för dom med större ekonomi och det finns mer vanligare och billigare skivor. Billiga punkskivor samsas med 80-talspop, svenskt och hårdrock. För mig som samlar 80-tal så är det en guldgruva att kunna gå dit och köpa 80-talssinglar för endast 2 kronor styck! Ägaren är dessutom trevlig och tillmötesgående. I år lyckades jag bland fullängdarna hitta en soloplatta med Peter Cetera från 1981, Huey Lewis & The News tidiga platta "Picture this", The Alarms första EP från 1983 och en LP med 40-inspelningar där dirigenten André Previn spelar jazzpiano. Plus då en hög singlar med med bland andra Heart, Five Star, Animotion, T´Pau och Wilson Phillips.

Runtrunt på Odengatan i Vasastaden är en affär jag blev imponerad av. Tyvärr hann jag inte in där i år, men för några år sen var jag där och köpte James Moody-skivan jag skrev om förut samt en liveskiva med Gene Krupas orkester. Affären har övervägande soul, blues och jazz och skivorna är i finaste skick till lite dyrare priser, men så är det toppskivor och plattor man har svårt att hitta nån annanstans. När jag var där så blev jag introducerad för den för mig
okände , men intressante, 70-talssoulsångaren Tom Brocks.

Inte fullt lika bra läge har affären Diamond Records som ligger längst skivstråket på St Eriksgatan, i en mörk lokal under St Eriksbron. För att hitta dit får man först gå in i en dörr, uppför en skum trappuppgång och in i en lägenhet. Hur affären lyckats klara sig med det läget är för mig en gåta. Men affärsinnehavaren är trevlig och affären har en hel del intressant för många prissmaker så man ska inte döma hunden efter håren. För mig blev det singlar med bland annat Johnny Hates Jazz, Frankie Goes To Hollywood, Londonbeat samt Brilliant, ett av Stock Aitken & Watermans tidigaste projekt som jag hoppas skriva om nån gång. Deras spännande discohit "Love is war" från 1986 upptäckte jag på Youtube för nåt år sen och har letat efter den sen dess och till sist gav det resultat.

Längst St Eriksgatan finns sen då en lång rad affärer, Nostalgi Palatset, Atlas CD-börs, Golden Oldies Shop, Freak Scene, The Beat Goes On och Skivbörsen, där jag mer eller mindre vände i dörren eftersom affären var totalt osorterad och trång och skivorna låg i en stor hög. Masens Rock Center, som berättade jag om när jag skrev om Andy Kirk & His Clouds Of Joy, ligger också längst St Eriksgatan och är affären som arrangerar Stockholms skivmässor under flera gånger per år.

På Södermalm ligger sen Mosebacke Records, en annan affär som jag inte hann in till i år. Affären är trång och man ska verkligen inte ha stora väskor med när man går in där. Men en trappa ner är det sen rymligt och bra med intressanta och fina plattor, varav mycket är jazz. För några år sen köpte jag bland annat en häftig CD med Coleman Hawkins inspelningar från sina år i Frankrike.

Om man tar pendeltåget en bit utanför stan, till Solna och Råsundagatan, så hittar man ett stråk med tre intressanta affärer. Jag besökte två av dom, Råsunda Skivhandel och Hot Records, som ligger mitt emot varandra. Råsunda Skivhandel är förvisso en affär av det dyrare slaget, men i en låda lyckades jag ändå hitta Eldkvarns dubbelliveplatta "Cirkus Broadway" (med folk som Ratata, Marie Fredriksson, Thåström, Pugh Rogefeldt mm som gäster) i toppskick och inplastat för 10 kronor och i samma skick och för samma pris fanns också ett exemplar av Bruce Springsteens "The river". Samt en singel med Thåströms band innan Imperiet och efter Ebba Grön, Rymdimperiet, som hette "Vad pojkar vill ha".
Hot Records är en större skivaffär som har mer varierande priser och utbud. Enda nackdelen denna dag var att ägaren envisades att spela Beatles "Revovler"-LP på repeat om och om igen. Själv köpte jag en tidig LP med soulgruppen DeBarge och en radioshow med Harry James band från 1954 samt en hög singlar med bland annat Dag Vag, Roxette, OMD, Lolita Pop, Jörgen Mörnbeck, Anders Glenmark och Gloria Estefan.

Denna helg som jag var där var det också Stockholms kulturfestival och i samband med den arrangerades en gigantisk bokmarknad längst hela Drottninggatan där en del försäljare också sålde skivor. Jag lyckades hitta en LP med synthgruppen Blancmange och en udda singel med Lydia Murdock, "Superstar", som parodierar Michael Jacksons "Billie Jean" och svarar på Jackos låt i rollen som just "Billie Jean". Ett bevis på att man ibland inte bara ska gå till de klassiska ställena utan att köptillfällen kan komma bland de mest udda tillfällerna också.
Det mest fascinerande är att trots att jag varit på skivresor till Stockholm i flera år nu så finns det än skivaffärer i stan jag inte hunnit besöka så jag kommer tillbaka igen och igen. Stockholm är skivhandlarmeckat nr 1 och personligen är det mycket roligare att besöka affärerna personligen än att handla från dom via nätet. Det är en helt annan upplevelse och avkoppling!

Tre spår blir det från denna resa, alla med livevideor. Dels Lydia Murdocks svar på Michael Jacksons ""Billie Jean" i "Superstar", dels Huey Lewis & The News från "Pictures this" med "Workin' for a livin'" i en liveversion från 1982 där blåsmusiker från Tower Of Power också medverkar. Också Eldkvarn, som tillsammans med Thåström, tolkar Ebba Grön i "Flyktsoda" från "Cirkus Broadway" från 1988.



)

tisdag 18 augusti 2009

Lennie Tristano - ett guldfynd i Stockholm!

Så blev det dags igen. Under helgen så besökte jag på nytt Stockholm för att utöka min skivsamling så mycket som möjligt. Ja, jag hann även gå på en fantastisk konsert också med finska soulgruppen Tuomo, ett band som ligger i gränstrakten mellan Stevie Wonder och Jamiroquai, som rekommenderas varmt! Men det var skivor det gällde nu, ja. Jag tänkte senare berätta lite om det jag inhandlade och en del av skivorna kommer med största sannolikhet att beskrivas noggrannare här i skivguiden. Men guldskivan framför alla denna helg hittade jag i en unik skivaffär som jag blev lyrisk över. På Rödabergsgatan ligger en skivaffär som heter Andra Jazz och som ägs av en riktig jazzälskare, Harald Hult, och i hans affär säljs bara jazz, på LP, på CD och även i bokform.
När man kommer in i den lilla mysiga butiken så strömmar jazzmusiken emot en direkt och man möts av hur många hyllmeter som helst med bara vinyl, i skivbackarna och i hyllorna. För mig blev det en chock och jag visste inte riktigt vart jag skulle börja så jag gick fram till min absoluta favoritjazzmusiker, pianisten Lennie Tristano. Det är den jazzmusiker som fick mig att börja lyssna på äldre jazzinspelningar redan 1986 och framför allt så har jag letat efter hans första inspelningar från 1945 tillsammans med saxofonisten Emmet Carls och hans band (även om det är trombonisten Earl Swope som står som bandledare på skivan). Tristano är aldrig tråkig när han spelar utan det är nåt unikt med varje spelning han gör, solo som i band, och ingen kan förstå när man hör honom att han är blind. Det är tråkigt att det slutade som det gjorde, med en bitter Tristano som ilsken på jazzens utveckling ägnade sista decenniet av sitt liv till att undervisa andra musiker och dog till sist utfattig.

Nå, det tog mig inte lång tid innan jag hittade denna skiva med dessa inspelningar på. Förvisso kostade den 100 kronor, men den det vart värt varenda krona. Jag letade mig också fram till en fantastisk liveplatta med orgelkungen Jimmy Smith, som jag hoppas kunna skriva om en dag. Och med dessa alster, betalade och klara, lämnade jag butiken överlycklig över att ha besökt en så fantastisk affär. Läs mer om Andra Jazz i denna artikel i jazzmagasinet Orkester Journalen! Jag säger bara, keep up, Harald, vi ses förhoppningsvis nästa år igen!

Nå, denna platta heter alltså "Earl Swope Sextet featuring Lennie Tristano - The lost session". Varför inspelningarna är klassade som "lost" är för att bandet spelade in sina repetitioner, men dessa var privata och skulle egentligen aldrig bli offentliga. Gudskelov så ändrades det. I bandet finns, förutom Swope, Carls och Tristano även trumpetaren Shorty Rogers, basisten Chubby Jackson och trumslagaren Don Lamond och plattan kan beskrivas ha två olika sidor. Dels första sidan som innehåller inspelningar med bandet, som alla utom en är i två olika versioner. Bandet spelar en tidig version av cool jazz, kanske den tidigaste varianten av den stilen, och det är ett otroligt sväng. Den första versionen på plattan av "Tea for two" är för mig en klassiker, med ett otrolig samspel av blåsarna, och "Talk of the town" är en helt fantastisk balladinspelning! Detta är kanske några av de bästa jazzinspelningar som nånsin gjorts!

Andra sidan är med fokus på Lennie Tristano själv, med soloinspelningar och trioinspelningar tillsammans med sin vapendragare, gitarristen Billy Bauer (en av de mest oförtjänt bortglömda gitarristerna i jazzhistorien) och bassisten Leonard Gaskin. Tristano hade här inte riktigt än börjat experimentera med att ta andra låtar och klä om dom i egen skrud med nytt namn, men på sitt sätt är dom ändå i ny skrud, om än med sina mer familjära namn. Den som lyssnar på Tristanos soloversion av "I've found a new baby" har svåra problem att känna igen den. Men ändå är det det som är så genialt med Tristano, han gör nåt nytt med nått gammalt och det svänger oerhört och låter så proffsigt ändå. Till sist vill jag också starkt rekommendera trions otroliga version av "A night in Tunisia", med ett klassiskt samspel mellan Bauer och Tristano!
Utan att överdriva så är detta en av de bästa jazzplattor jag köpt. Den har allt, ett helt fantastiskt band som gör kanonskön jazz, soloinspelningar av absolut bästa klass och en av världens bästa trios med ett unikt samarbete. Den är inte lätt att komma över denna skiva, men om man lyckas så kan jag inte annat än att rekommendera att köpa den för hur dyr den än är så är den värd det! För mig kan ingen pianist mäta sig med Lennie Tristano. Han kom med nåt helt nytt, bakade in det i nåt gammalt och det lät genialist!

Jag har två klipp att visa här, från plattan med Tristano. Ett nummer med sextetten i form av "Tea for two", och lyssna på det otroliga samspelet!
Dessutom ett solonummer med Lennie, "I found a new baby". Detta är pianomusik!





tisdag 11 augusti 2009

James Moody & His Swedish Crowns

Vissa skivköp är förknippade med ett riktigt speciellt minne och tillfälle och så är det med min skiva med James Moody & His Swedish Crowns. Amerikanske tenorsaxofonisten James Moody spelade in mängder med inspelningar under slutet av 40-talet och början av 50-talet med svenska musiker och ett flertal dessa är samlade på en skiva utgivet av svenska bolaget Dragon, som givit ut mycket bra svensk jazz genom åren. Det var trummisen och senare skivbolagsgurun Anders Burman som vid en besökt konsert med Moody i Paris blev så fascinerad att han arrangerade att Moody skulle spela i Sverige och samtidigt spela in med svenska musiker. Dessa inspelningar blev stora både i Sverige och i USA.

Jag köpte denna skiva 2006 i Stockholm på skivaffären Runtrunt på Odengatan. Den var förvisso rätt dyr, men värd varenda slant. Till berättelsen hör också att jag senare på kvällen besökte en restaurang där Sveriges Jazzband spelade. Medan jag väntade på min mat så satt jag och bläddrade i den skivhög jag införskaffat under dagen. När jag tittade på en Lionel Hamptonskiva jag hade köpt så tittade en äldre herre mitt emot mig på skivan och kommenterade den. Lite stolt över mitt kap så visade jag honom James Moodyskivan och den äldre mannen säger:
"Ja, jag vet! Den har jag producerat!"
Mitt emot mig sitter då Lars Westin, Sveriges Radios jazznestor och medarbetare som ligger bakom dom flesta av Dragons återutgivningar av dom gamla svenska jazzklassikerna. Dessutom var han mannen som fick mig att börja lyssna på äldre jazz 1986 när jag för första gången hörde hans minnesprogram kring pianisten Lennie Tristano i P2 och blev helt såld. Vi pratade jazz och var man kunde köpa jazz samt om Lennie Tristano under kvällen och jag och bassisten i Sveriges Jazzband, som han då kände, pratade om Sundsvalls jazzfestival som då ännu existerade. Ett mycket bra skivköp ledde till en toppenkväll!

Denna skiva innehåller den svenska jazzeliten som Arne Domnérus på altsax, Leppe Sundwall på trumpet, Gösta Theselius på tenorsax, Thore Swanerud, piano och Jack Norén på trummor. Vid denna tidpunkt var bopmusiken stor i USA, men i Sverige hade den inte riktigt slagit rot, men dessa inspelningar visade att det inte var långt till även den skulle invadera svensk mark. Inspelningen av "Laura" är kanon och klassiska titlar som "Out of nowhere", "Body and soul" och "Good bait" sitter väldigt bra, liksom Moodys egna kompositioner "I´m in the mood for bop", "Moody´s mood for bop" och "Three bop mice I & II". Och man håller i ett högt och häftigt tempo plattan igenom.

James Moody har kommit de sista åren som en musiker jag gillat mer och mer. Han är en av bopmusikens sköna giganter och han lyckades få svenska musiker att vandra en väg som dom inte vandrat på så många gånger förr.

Hitta klipp från den här plattan var inte lätt, men jag fann en. Hans egen version av "I´m in the mood for love", omdöpt till "Moody's mood for love".
Arne Domnérus och Gösta Theselius hörs också i blåset.

måndag 3 augusti 2009

Woody Herman & His Orchestra - Early autumn/Keeper of the flame

78-varvsskivor, eller stenkakor som de vardagligt kallas, har varit en del av min samling i ca 5-6 år nu, ja, åtminstone de som är i jazzgenren. Jag samlade äldre klassiska stenkakor först och var inte alls förtjust i jazzkakor, främst på grund av att jag inte tyckte det var värt. 10 kronor för två korta jazzstycken på en skiva. Men ju mindre och mindre äldre jazz spelades i radion och visades i medierna så insåg jag att om jag ska hitta bra äldre jazz så kanske jag måste gå dit de finns, alltså leta upp 78-varvsskivor med jazz. Och sen är det kul att ha originalutgivningen av dessa jazzinspelningar också. Idag har jag ca 50-60 stenkakor med jazz, men så är det en relativt ny hobby också.

Den skiva jag hade tänkt skriva om idag hittade jag på Erikhjälpen i Timrå för bara en vecka sen. En av mina absoluta favoritjazzlåtar är Woody Hermans 1948 inspelning av Ralph Burns "Early autumn", världens kanske bästa jazzballad. Det finns flera nyinspelningar av den, men detta är den äkta versionen! Gissa om jag blev lycklig när jag hittade den på 78-varvare! Inspelningen är med Woody Hermans s k "second herd", alltså hans andra band som innehöll några av den tidens stora stjärnor och nya framtidslöften. "Early autumn" innehåller det idag klassiska saxofonsamspelet mellan Woody Herman och Stan Getz och som håller för vilken promenad som helst i storstaden en sen sommarkväll. Inte heller ska Terry Gibbs vackra vibrafonspel glömmas bort.
Andra sidan på skivan innehåller en låt som i tempo är den totala motsatsen mot "Early autumn". Det är ett väldigt energiskt storbandsstycke av Shorty Rogers betitlat "Keeper of the flame" och som innehåller namn som barytonsaxofonisten Serge Chaloff, tenorsaxofongiganterna Zoot Sims och Stan Getz och pianisten Lou Levy.

Styckerna visar på storheten på inte bara Woody Hermans band utan också på Stan Getz, som fick sitt genombrott här. Det är bara att lägga på skivan, vrida upp och slappna av!

 Jag bjuder här på båda styckerna, "Early autumn" och "Keeper of the flame".



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...