expr:class='"loading" + data:blog.mobileClass'>

tisdag 10 maj 2011

Janne Berlin - Gröna gubbar

Man kan inte bli nog lycklig när man hittar nåt på en skivmässa som man bara måste ha och när jag såg denna skiva så stod det med eldskrift i mina ögon: "Kultstämplat på Skivguiden!". Namnet på artisten är Janne Berlin och vill ni veta mer om vem denne Janne Berlin är så besök hans hemsida här. Jag köpte denna alltså nu på skivmässan här i Sundsvall och bara omslaget ger ju en viss respekt. Skivan är alltså utgiven på OKEJ-records och logotypen avslöjar ju att det är frågan om en utgivning av tidningen OKEJ, vilket knappast höjer statusen. När skivan är gjord, 1984, så var tidningen OKEJ känd för sina hårdrocksreportage och intervjuer med världsstjärnor. Att tidningen i den vevan ger ut en tramsskiva med, vad det är i detta fall, en popschlagerlåt med dagistext kan ju inte ha höjt upplagorna direkt.

Titta sen på omslaget. En bonde står med hysterisk psykblick med en grep och siktar på en VIT utomjording, med människofötter- och händer. Förmodligen var det slut på gröna dräkter på OKEJs klädlager så det blev nån stackare i vit balettrikå och påse på huvudet. För säkerhets skull så passade man även på att fotostata in Saturnus uppe i hörnet från nån kvällstidning, om man nu missat att det handlar om science fiction.
Vänder man på singeln så förstår man vart Lasse Åberg hämtade inspiration från till dom gula stora kycklingdräkterna i filmen "Hälsoresan". Nu heter B-sidan förvisso "Göken", men varför så noga? Fågel som fågel...

Musikaliskt är det inte uselt producerat, men man får banne mig lyssna ordentligt för att höra vad den, vad det låter som, tandlöse bonden helt i otakt försöker rappa. Och vänder du på skivan och hör "Göken" så får du höra två och tre gånger för att uppsnappa nån text komma ur den tydligen gravt halvpackade göken.
Men det allra hemskaste är att hur mycket du vill skrattandes glömma "Gröna gubbar" när du hört den så kan du inte för refrängen gnager sig in som seg kola vare sig du vill det eller inte. Detta är ett ärkefall av en låt du inte vill höra, men inte kan låta bli. Det är uselt, omslaget får dig att med fasa bli nyfiken, men efteråt kan du inte glömma det du har hört, hur mycket du än vill. Men du skrattar ändå.

Lite kultfakta är att redaktionen på OKEJ-tidningen förmodligen fick gröna gubbar på hjärnan eftersom man två år senare producerade en lika usel film betitlad "Gröna gubbar från Y.R".

söndag 8 maj 2011

Bra skivmässa i bra lokaler!

Igår var det skivmässa igen i Sundsvall, en skivmässa som hade det bästa läget i år. Vid Köpmangatan låg en möbelaffär för inte allt för länge sen som gick i konkurs och i dessa lokaler fanns i år mässan. En stor lokal med utställarna uppställda på lång rad. Inga trappor eller annat som var problem för handikappade utan bara en stor fin lokal, skivor och massor av säljare och kunder. Och besökarantalet var riktigt bra och det som förvånade mig var att det var så många unga i övre tonåren där, killar som tjejer, mitt ibland alla äldre eller medelålders samlare. Återväxten för skivsamlandet kändes åtminstone då rätt tryggat. Lokalpressen var där och skrev och intervjuade, bland annat mig, i detta fall Sundsvalls Tidning.
Utbudet var också mer blandat än på länge och inte lika insnöat på 60-tal eller hårdrock, även om det riktigt billiga säljarna inte var där i år. Dock fanns flera av klassikerna där, Daniel Westin, Roger Elfström, mässanordnaren Thomas Lundmark som som vanligt hade ett eget bord som han talade sig varm för samt den trevlige säljaren från Gävle.
För min del kände jag mig inte riktigt taggad och hade svårt att komma i mässtämning först, men efter ett tag fick jag upp ångan och resultatet blev sju LP och sex vinylsinglar. Förhoppningsvis blir det några av dom som kommer upp här såsmåningom. Inga CD-skivor blev det i år dock. Musikaliskt blev det väldigt mycket tidigt 80-tal från Sverige och England. På förra mässan i höstas köpte jag en Commando M Pigg från Gävlesäljaren och i år blev det en till, "En stjärna bland faror" från 1984. I ungefär samma genre låg Lolita Pop, vars platta från 1985, "Att ha fritidsbåt" inköptes igår. "Långa tåg" från den plattan är en riktigt bra låt från den tid då musik på svenska kanske var som allra bäst!
Daniel Westin brukar sälja en hel del bra engelsk synth från 80-talets första del och så även i år och jag köpte hela två skivor från den vid det tidiga 80-talet väldigt uppmärksammade och nyskapande engelska gruppen Japan, dels "Gentlemen take polaroids" från 1980 och dels deras sista studioalbum, "Tin drum", från 1981. Den sista är den enda skivan jag hunnit höra så här långt och den är väldigt nyskapande och spännande ljudbildsmässigt för sin tid, en tid då syntharna var nya och melodislingorna väldigt hitmässiga.
Dessutom köpte jag Little River Bands platta "Time exposure" från samma år, alltså 1981. Little River Band var annars bandet som John Farnham startade i, men som överlevde ett bra tag efter att han gått vidare till sin framgångsrika solokarriär.
Ett par jazzplattor blev det också. Dels min andra skiva med Andy Kirk And The Clouds Of Joy, som jag skrev om för ett par år sen, en liveplatta från The Trianon Ballroom i Cleveland med inspelningar från 1937. Dels en skiva med svensk jazz, Seymour Österwalls Orkester, också det live, med inspelningar från Nalen och Gröna Lund 1940-49, då dom svenska storbanden hade en gyllene period på dansbanorna!
Singlarna gick även dom i stor del i synthens tecken. Hela två singlar Blancmange, "Living on the ceiling" och "What´s your problem" samt Styles "Vision av kärlek" från 1985, ett år innan genombrottet i melodifestivalen. Blancmange har det förövrigt blivit väldigt lätt att hitta skivor med plötsligt, efter att ha varit ett helt bortglömt band i många år. Häftigt, eftersom det är ett grymt underskattat 80-talsband! Dessutom hittade jag belgiska Hithouse, ett houseprojekt som var lika med Peter Slaghuis, mannen som också gav oss "Woodpecker from Space" under namnet Videokids. Detta var en av de skönaste houselåtar som kom under 80-talets slut och det är en smärre sensation att den aldrig blev nån stor hit här i Sverige.
Det samma gäller Prince "I wish U heaven" från 1988 som är en av hans bästa från slutet av 80-talet.
Däremot är det ingen större chock att Janne Berlins "Gröna gubbar" inte blev en hit, men mer om detta fynd senare eftersom jag tänkte skriva om den under "Kultstämplat".
Nästa mässa är satt till 1 oktober och förhoppningsvis på samma lokal, för detta var en bra mässa med många fina köp och bra med folk som ändå gav hopp för oss som vill bevara musik i fysisk form.

Tre låtar för att fira denna mässa! Från Japans "Tin drum" en av mina favoritlåtar därifrån, balladen "Nightporter".
Från Lolita Pops "Att ha fritidsbåt", "Långa tåg" i ett TV-framträdande i programmet "Picknik" som är något nyare än låten själv.
Samt Hithouse sköna housedänga "Jack to the sound of the underground"!





Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...