expr:class='"loading" + data:blog.mobileClass'>

söndag 29 april 2012

Pet Shop Boys - Domino dancing

Första singeln i denna nya avdelning kallad Singeltipset är med ett band som jag nog kommer att skriva om många gånger här, Pet Shop Boys. Få band har lyckats skapa en sån perfekt hamoni mellan A-sida och B-sida. Pet Shop Boys B-sidor är oftast lika välarbetade och snygga som hitsidan. Den som vill få en närmare bekantskap med Pet Shops B-sidor kan införskaffa dubbel-CDn "Alternatives" där alla fram till 1995 finns, inklusive en intressant intervju i texthäftet med Neil och Chris om alla låtarna.
"Domino dancing" har jag valt att skriva om här, en låt som är en ganska tragisk låt textmässigt, men en väldigt snygg disco produktion, med en liten krydda latinopop i kanterna, signerad amerikanen Lewis A Martinée.
Låten blev inte lika stor som bandets övriga låtar i England, medan den i alla fall blev en Trackstrea här i Sverige. Men det hindrar inte att låten ändå är en av Pet Shops allra skönaste 80-talshits!
B-sidan då innehåller en enkel och samtidigt genial synthdänga kallad "Don Juan", som börjar med enkel trummaskin först för att vid refrängen växa till nåt riktigt snyggt och spännande.

Denna singel har jag haft väldigt länge, i mer än 20 år. Redan 1991 köpte jag den på Fyndlagret här i stan och att den är tidig syns på omslaget, då unge herr Stafrin behagat skriva låtens genre och signatur med bläck. Vad kan man säga, ung och dum, men låten är ändå ett stycke discohistoria från 80-talets slut!

Eftersom B-sidan här är så pass bra som den är så har jag valt två klipp. Dels den lätt svekfulla videon till "Domino dancing", som jag i ärlighetens namn inte tycker är kanske bandets bästa video, men OK, modellen i videon, Donna Bottman är ju trevlig att se på ;)
Sen har jag inte lyckats hitta den rätta versionen på "Don Juan" som är på singeln, men close enough, som dom säger. En längre version av låten från maxisingeln som är drygt sju minuter lång.



lördag 28 april 2012

Singeltipset - ny kategori i Skivguiden

Nu blåser det lite förändringsvindar här igen. Jag hade tänkt att göra Skivguiden ännu större. Detta genom att ännu mer tipsa om singlar ur den stora samling av dessa som jag har dragit på mig. Det får nu en egen kategori som heter Singeltipset. Jag kommer att skriva om en singel, oftast vinyl, men ibland även CD, som jag tycker är värd lite mer uppmärksamhet. Genrerna här är oftast 80- eller 90-tal, men ibland även äldre schlagers och andra roliga saker. Kultsinglar kommer fortfarande att finnas under Kultstämplat och jazzsinglar presenteras förstås i Jazz.
Väl medveten om singelns inte allt för starka ställning i dagens musikvärld så hoppas jag ändå att Singeltipset ska ge mycket intresse. Både för dom som är samlare som jag och för dom som vill upptäcka en låt man inte hört förr, eller glömt och vill höra igen (eftersom det då förstås finns Youtubelänk till varje singel). Mycket nöje!

tisdag 17 april 2012

Talk Talk - It´s my life

Efter ett tags uppehåll så hade jag tänkt återvända till det engelska 80-talet och dess elektroniska värld och ett band som tillhör ett av mina favoritband i genren; Talk Talk och deras "It´s my life" från 80-talssynthens gyllene år 1984. Detta var ett band som under 80-talet var helt okänd för mig, främst eftersom dom aldrig blev så stora här i Sverige. Hemma i England däremot hade dom en stor publik med sin mjuka och luftiga synthpop och jämfördes ofta med Duran Duran. Bandet bildades 1981 och fanns i precis tio år och är ett av få band som sen dess inte haft någon återförening, ännu kanske man ska säga.
Jag upptäckte dom vid en slump en bit in på 00-talet när jag inhandlade deras mest kända hit "It´s my life" på singel mest på prov och sen dess var jag fast. Där är det lite roligt. "It´s my life" är den låt som spelas mest av bandet idag och som man här i Sverige kan om man kan nån låt med bandet. Men på 80-talet så var den en besvikelse försäljningsmässigt och den allra största hiten var den pianogungande "Life's what you make it" från plattan efter. En låt som tyvärr är rätt bortglömd idag.
Talk Talks musik är lättsam, avkopplande och flytande och melodierna lysande engelska poppärlor från en svunnen tid. En klar och stark bas på de flesta låtarna och svävande synthmattor som ackompanjerar sången. Jag ska sen inte direkt påstå att sångaren Mark Hollis ljusa och lät vilsna röst är bra, men det är få band i denna genre som har riktigt bra sångare och Hollis röst passar ändå väldigt bra för den sköna och spännande musik som bandet spelar.

Skivan är köpt rätt sent, 2004 på Erikshjälpen för enkla 10 kronor.
Singlarna på plattan är förutom titelspåret också "Such a shame" och inledande "Dum dum girl" och alla tre är klassiker som håller än. Låten "Call in the night boys" är annars en riktigt skön låt som aspirerar på att kunna ha blivit singel nummer fyra. Lyssna också på den spännande och speciellt uppbyggda balladen "Tomorrow started" eller "The last time". En annan riktig höjdarballad är låten om "Renée".

Talk Talk är en av 80-talssynthens mest bortglömda och undangömda band som aldrig riktigt fått någon riktig renässens, till skillnad mot andra band i samma stil. Annars så har Talk Talk haft en del influenser på många av dagens engelska ambienta band som Portishead och Radiohead. Dock så höjde en del på ögonbrynen och bandet började spelas lite mer ett tag i samband med No Doubts faktiskt riktigt bra cover av "It´s my life" som ju blev en jättehit. Och på tal om covers så kan ni också lyssna in Sandras speciella tolkning av "Such a shame" som är riktigt lysande. Så förhoppningsvis kan den europeiska musikbranschens respekt och accepterande mot Talk Talks musik höja deras status som ett av synthvärldens mest lysande och skönaste band till högre höjder. Det är dom värda!
Två Youtubeklipp har jag valt, dels den fortfarande lysande singeln "It´s my life" och dels låten "Call in the night boy", som då inte har någon riktig video eftersom det är ett albumspår.



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...