expr:class='"loading" + data:blog.mobileClass'>

torsdag 17 maj 2012

Donna Summer - This time i know it's for real

Ibland får man slå två flugor i en smäll, när man har planerat en artikel men inte riktigt vet vad man ska skriva om och plötsligt så dör en välkänd artist och man känner att man borde skriva nåt om denne. Så sker idag då Singeltipset uppmärksammar Donna Summers bortgång. Discodrottningen blev endast 63 år gammal då hon avled efter en lång tids kamp mot lungcancer, som enligt henne själv ska ha kommit av att ha andats in giftiga ångor under 11 september-attacken.

Jag ska erkänna att jag inte direkt lyssnar så ofta på Summers 70-talsalster. Den typen av disco har aldrig riktigt lockat mig. Däremot så gjorde hon ett gäng bra låtar under 80-talet, flera av dom på Quincy Jones producerade plattan "Donna Summer" från 1982. Men en av hennes allra bästa kom när hon såg att de som hade bäst framgångar med disco här i Europa i slutet av 80-talet var Stock-Aitken & Waterman. När hon hade spelat in plattan "Another place and time" hos succétrion så blev skivbolagsbossen på hennes dåvarande skivbolag, Geffen, förbannad och rev hennes kontrakt, medan bolaget hon hade dessförinnan, Warner, blev desto gladare och signade henne igen.
Den första singeln från denna platta var en smittande bubbelgumklassiker som hette "This time i know it´s for real". Jag erkänner att jag är svag för Stock-Aitken-Watermans disco som har en rytm och en skön känsla i soundet som jag gillar. Det kanske känns lite underligt att säga det idag eftersom jag på 80-talet skydde SAW som pesten, men ibland sker underliga utvecklingar inom det musikaliska.
"This time i know it´s for real" är en glad låt med en taktfast, lättsam och skön 80-talsdiscoproduktion med en Donna som ger allt. Jag är ytterst tveksam på om någon annan sångerska kunnat göra denna bättre.
B-sidan är en annan låt från "Another place and time", "Whatever your heart desires", en pigg klatchig SAW-örhänge som också känns som en låt som skulle kunna hamna på singel.

Donna Summers äventyr med SAW blev bara en platta lång efter att hon hamnat i dispyt med trion och den planerade andra plattan spelades in av då helt okända sångerskan Lonnie Gordon istället. Ni som inte minns namnet kanske minns hennes minihit "Happening all over again", som alltså egentligen skulle ha sjungits av Summer. Men låten blev alltså ingen jättehit och Donna var nog rätt nöjd ändå. Hennes musik har ju överlevt ändå och förhoppningsvis kunde hon känna sig rätt nöjd med det hon åstadkommit!

Givetvis finns videon med här också, en rätt kul video faktiskt med äkta sen 80-talskänsla över sig.

måndag 7 maj 2012

David Lundberg - Kungen av bröd

Normalt sätt brukar jag inte engagera mig alls i reklam och deras fåniga texter. Framför allt inte när man anlitar någon som låter som en vanligt popsnöre med en usel pojkbandslåt, men som istället om love sjunger om hur god en glass är eller skön en säng är. Men det finns sen undantag där det är så uselt att man inte kan låta bli att skratta åt det. Över hur långt man är beredd att driva sin kärlek till en vara i en text. En sån hittade jag nyligen på en loppis för en väldigt billig peng och förmodligen hade jag nog inte köpt den, eller brytt mig noll om den, om jag inte läst texten på baksidan av singeln. Detta är nog bland det skrattframkallande jag sett från en reklamtext. Företaget som gjort denna singel, "Kungen av bröd" med David Lundberg, är ett brödföretag som jag inte tänker nämna vid namn, mest utav barmhärtighet mot Skogaholm. Oooops! ;)
Nu är jag mycket väl medveten om att låten inte är meningen att hamna på en Trackslista, utan att sälja en vara, men ändå...
Denna singel kunde man kunde man köpa antingen i affärerna eller som det står högst upp, "köp en "schlagerlimpa, få den här smöriga CD-singeln". Det är väl menat att låta roligt, men hör man låten så är adjektivet mer en sanning än kul påhitt. Låten är presenterad som ett alternativt melodifestivalbidrag och endast här önskar man nästan att låten vunnit den riktiga tävlingen så man kunde ha sett minnen på Europas jurymedlemmar. När singeln är gjord framgår inte så det hoppar vi. Förmodligen har bäst-före-datumet gått ut i alla fall.
Låten i sig är en smetig gitarrig latinopopsdänga som passerar rätt obemärkt. Sångaren David Lundberg vet jag exakt ingenting om och textförfattaren Lars Lengqvist vet jag exakt lika lite om, mer än att jag inte hoppas att han försöker skriva till riktiga festivalen. Lyriken är förmodligen någon sorts humor och självironi, men som trots det känns som en pinsamt komisk sak. Det lyder bland annat:
"Ett underlägg med pålägg
en kärleksunion
En limpa ger oss stadighet
en smörgåskonstruktion"
Det måste vara första och sista gången som ordet "smörgåskonstruktion" använts i någon sångtext. Sen börjar kärleksförklaringen till smörgåsen och tomheten när den inte finns i brödburken.
"Jag tänker aldrig sjappa
ger inte upp så lätt
Men om jag mackan tappat
den landar alltid lätt"
Fortsättningen lyder att "uppåt pekar smöret". Jag skulle vilja se om någon på Skogaholm fick i uppdrag att kasta X antal smörgåsar i backen till dess att den tesen kunde styrkas. Men mest tror jag att jag skrattade åt sista raderna.
"Vi är som gjorda för varann
Vår limpmacka blev sann"Visst är det rörande med lyckliga slut. Dom kanske gjorde en dubbelmacka och fick en liten skorpa? Ni får ursäkta min låga humor, men jag kunde inte låta bli. Låten lockar ju med till sånt än till att stilla en eventuell hunger, vilket inte riktigt kanske var meningen när låten planerades. Men tycker man att det ska vara roligt att laga mat så kan man få sitt lysmäte här.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...