expr:class='"loading" + data:blog.mobileClass'>

torsdag 21 februari 2013

En blogg i förändring!

Jag tänkte meddela att jag just nu håller på att förändra en hel del på bloggen. Först och främst så kanske ni märkt dom nya länkarna ovanför som jag lagt till. En är en lång text om min samlande historia. Dessa texter var (och är fortfarande) samma som dom krönikor om mitt samlande jag skrev för ett par år sen. Fast nu har jag samlat ihop dessa till en text så ni kan få lite övergripande om vilken musik ni kan vänta er här.
Sen lite om dom skivformat som finns här på bloggen, LP, CD och 78-varv.
Jag har också ryckt loss listan om dom bästa plattorna någonsin och gjort en egen sida av det. 
Det finns också en lite noggrannare beskrivning av mig och varför jag samlar.
Och till sist hur ni kan komma i kontakt med mig om ni skulle vilja göra det.

Inom kort hoppas jag också kunna utveckla layouten på bloggen. Jag hoppas att ni kommer att gilla det.

lördag 16 februari 2013

M/A/R/R/S - Pump up the volume

Detta är en låt med ett konstellation som inte finns, eller snarare som upplöstes innan låten ens kommit ut. M/A/R/R/S är ett samarbete mellan dom engelska banden A.R. Kane och Colourbox som dock havererade mitt under inspelningen av låten. Bandens båda arbetsmetoder gick inte alls att kombinera och det slutade med att ena bandet fick göra sin del och sen skicka till den andra som fick klistra ihop låten färdigt. Som namn tog man första bokstäverna i dom båda bandens medlemmar.
Resultatet blev den engelska housemusikens stora genombrottslåt under 80-talet "Pump up the volume" och skulle jag rabbla alla låtar som på nåt sätt är samplade i låten så skulle det ta på tok för stor plats. I England blev låten en av 1987 års största hits. Och här märker man hur jag har utvecklats i smak vad gäller 80-tal. 1987, när låten kom, så förstod jag inte alls låten. En halvinstrumental låt utan melodi som bara malde. Men med åren så växte den enormt och idag är låten ett stycke genialiskt musikhistoria. Den är skönt hypnotiskt gungande, udda och aldrig tråkig, passande en genre som är i sin intressantaste och mest utvecklande period.
"Pump up the volume" är en klassiker jag kan höra hur många gånger som helst utan att tröttna på den.
B-sidan på singeln, "Anitina", är en komposition i huvudsakligen citerad A.R Kane och är helt OK som andraspår.
Videon till låten är rätt speciell och kanske inte så spännande, men här är den ändå. Musiken är ju trots allt lysande!

måndag 11 februari 2013

Apollo 440 - Gettin' high on your own supply

Mitt intresse för den engelska big beatmusiken under 90-talet berättade jag lite om i min text om mitt samlande av 90-talsmusik. Jag berättade där att en av mina favoritplattor i genren är Apollo 440 "Gettin' high on your own supply" och idag hade jag tänkt att syna den lite närmare. Bandet är format kring bröderna Trevor and Howard Gray och har varit en del av den engelska big beat-vågen sen starten av den. En av de första hitsen i Sverige i genren var just Apollo 440 "Ain't talking 'bout dub" 1997, med den idag klassiska gitarriffet från Van Halen. Men ska jag vara ärlig så tog det mycket längre tid än så innan jag började fastna för big beat som genre. "Ain't talking 'bout dub" tyckte jag var hemsk och Fatboy Slims första riktiga hit i Sverige samma år, "Going out of my head" så tyckte jag, som det mesta i genren, att det var osorterat, skramlig och helt utan melodi. Samma när en arbetskamrat på en närradiostation jag jobbade på spelade en av Chemical Brothers genombrottsplattor i radion 1996. Vad var detta för en sjuk och virrig musik?
Men när Fatboy Slims "Rockafellar skank" kom 1998 förändrades allt och jag insåg att det ju trots allt var häftigt, oförutsägbart och totalt röjigt! Som vanligt var jag rätt sent ute. 1999, när den här plattan kom, sålde Fatboy Slim förvisso bra i Sverige, men genren hade börjat tappa långsamt i intresse hos massan och många big beatartister hade började experimentera vidare. Men det har ju aldrig hindrat mig och 1999 är det stora big beat-året för mig, då mitt intresse för genren blomstrade som aldrig förr och jag var nyförälskad i en genre som jag förut rynkat på näsan åt.

Det året kom denna platta som jag rådiggade från första början. Vissa spår på plattan är förvisso små försök att röra sig mer vidare från big beat, men "Getting high on your own supply" är ändå tillräckligt galen och skön att den håller helt klart ändå.
Plattan är på det sättet både galet udda och samtidigt en skön experimenterande avkopplingsplatta. Lyssna till exempel på den instrumentala, suggestiva och härligt gungande "The machine in the ghost" som i sin tur är ett komplement till den härligt ursinniga och rockande singeln "Stop the rock". Det finns en energi och en leklusta i låten som är otroligt skön och rolig.
En annan låt som är en av mina absoluta favoriter här är den underbart rockgungande röjlåten "Stadium parking lot" med tillhörande härliga skrålsång.
Lyssna gärna också på den spännande andra singeln, "Heart go boom", som börjar med i skön raggastil och sen plötsligt går över i en ursinnig rockig 2-step/triphop-låt som aldrig blir tråkig.

Apollo 440s karriär hämtade tyvärr sig aldrig efter denna platta. Man gjorde en lysande låt till "Charlie's angels"-filmen från 2000, men uppföljarenplattan, "Dude descendning a starcase", floppade grovt, fullt förståeligt eftersom den var en grym besvikelse. Dock är EPn "A deeper dub" från 2011 helt OK och ett steg i rätt riktning. Apollo Four Forty är ett spännande band med röjig musik man aldrig vet var den tar vägen. Här finns plats för både röjiga smattrande och lekfulla rockkaskader, lugna låtar att koppla av till och mäktigt storslagna filmlåtar i en högst personlig stil.

Som låtexempel väljer jag dels singeln "Stop the rock", vars video är rätt kul. Dessutom bjuder jag självklart på "Stadium parking lot", som inte har någon riktig video då det är ett albumspår, men som gärna bör avnjutas på lagom hög volym!



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...