tag:blogger.com,1999:blog-19353174840071029632024-03-19T09:48:29.223+01:00Stafrins skivguideEn blogg om skivor och musik! Om recensioner och minnen kring skivor och artister samt om 80-och 90-talspop, 70-tal, jazz, kultskivor och schlagers/visor, men även modernare saker.Jörgen Stafrinhttp://www.blogger.com/profile/04575451375452729429noreply@blogger.comBlogger884125tag:blogger.com,1999:blog-1935317484007102963.post-27353456186893087602024-03-09T22:13:00.001+01:002024-03-09T22:13:21.458+01:00Nytt i samlingen - Februari 2024<p><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif" style="background-color: white;"><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif" style="font-size: 15.4px; font-weight: bold;">Christer Björkman - Kärleken blev nästan sann<br /><i>Utgivningsår:</i></span><b style="font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif; font-size: 15.4px; font-weight: bold;"> 1984<br /></b><b style="font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif; font-size: 15.4px; font-weight: bold;"><span face=""trebuchet ms", sans-serif"><i style="font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif;">Skivbolag: </i><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif">GlenDisc<br /></span></span></span></span></span></span></span></b><i style="font-family: "trebuchet ms", sans-serif; font-size: 15.4px; font-weight: bold;">B-sida:</i><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif" style="font-size: 15.4px; font-weight: 400;"><span face="trebuchet ms, sans-serif"><b style="font-size: 15.4px;"> Du, jag och en flaska vin<br /></b></span></span><span style="font-family: inherit;"></span></span></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif" style="background-color: white;"><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span style="font-family: inherit;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiOmQf0V9uKq23Vfiqir0EEEJ1hUVHWzB1gCvgl5nmwco6sMGVTj-VHDzSJH1ORbWtQHKjyFKNiCcA6nrmcF_OfrvmmVYqZ_y_xk42qi80QHPLykKCZ2CVm-2d4JSflyuJDiE8J69BZlauQC6WUMV3qUBFL0Ym9XmCzkAfLQ6uzvm02fCxhvfh6mS8G29nn/s2466/20240309_211916.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2004" data-original-width="2466" height="163" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiOmQf0V9uKq23Vfiqir0EEEJ1hUVHWzB1gCvgl5nmwco6sMGVTj-VHDzSJH1ORbWtQHKjyFKNiCcA6nrmcF_OfrvmmVYqZ_y_xk42qi80QHPLykKCZ2CVm-2d4JSflyuJDiE8J69BZlauQC6WUMV3qUBFL0Ym9XmCzkAfLQ6uzvm02fCxhvfh6mS8G29nn/w200-h163/20240309_211916.jpg" width="200" /></a></span></span></span></div><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif" style="background-color: white;"><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span style="font-family: inherit;">För en gångs skull börjar jag med en singel. Så här i Mellotider och den stundande Eurovision-spektaklet, som ju går i Sverige i år, så är det väl bra timing med den här singeln. Christer Björkman har ju valt att återkomma som producent till årets Eurovision i Malmö så därför är det dags att damma av hans gamla synder. Något straff ska han ha för att ha dragit tävlingen ner till den tragiska mylla den är i nu.<br /></span><br />Skämt och sido, att Björkman har en artistkarriär bakom sig vet väl alla, han har ju ändå vunnit festivalen en gång, och han fick ju en hel del fullträffar redan med sin första platta. Han toppade Svensktoppen 1985-86 med "Våga och vinn" och "Drömmar", två riktigt bra låtar. Den här debutsingeln är dock helt bortglömd idag, även fast den toppade den lista som ersatte Svensktoppen fram till återstarten 1985, "Skivstafetten", där man lät en vanlig familj i veckan i Sverige skapa sin egen Svensktoppslista. Bruno Glenmark har producerat och Björkman har en len och sval röst. Svensktoppsettorna är starkare som låtar, men detta är inte dåligt alls utan en riktigt snygg svensk 80-talsschlager. Och b-sidan är också klart lyssningsbar och snygg! <br /><br /><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/KOBUI6SN4JA?si=eHGqj_pvic6WLxMA" title="YouTube video player" width="560"></iframe><br /><br /><b style="font-size: 15.4px;">Anne Murray - Love song</b><br /></span><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif" style="font-size: 15.4px; font-weight: bold;"><i>Utgivningsår:</i></span><b style="font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif; font-size: 15.4px; font-weight: bold;"> 1974<br /></b><b style="font-size: 15.4px; font-weight: bold;"><span face=""trebuchet ms", sans-serif"><i style="font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif;">Skivbolag: </i><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif">EMI<br /></span></span></span></span></span></span></span></b><i style="font-family: "trebuchet ms", sans-serif; font-size: 15.4px; font-weight: bold;">Betyg:</i><span style="font-size: medium; font-weight: 400;"><span face="trebuchet ms, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif" style="font-size: 15.4px; font-weight: bold;"> 4/5<br /></span></span></span><span style="font-family: inherit;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhP_ElS0mZy1seqkv1H4gdnvK_y4LJu4wNoDVpJIjYnyg5QwkISl2dXlLmH9aD-b1ySaMPrCZUFq1A2quJHKcI0N6rTGgr0rCRSflag_cFrcscKlFtcBqfLPWzPCR9XCo3VrrSbevMuG-fkRHjRd3hfmovBUyCTUIZreBW65E2yB42FvSVOX1YCV8bmMq3Q/s679/20240309_211816.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="520" data-original-width="679" height="153" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhP_ElS0mZy1seqkv1H4gdnvK_y4LJu4wNoDVpJIjYnyg5QwkISl2dXlLmH9aD-b1ySaMPrCZUFq1A2quJHKcI0N6rTGgr0rCRSflag_cFrcscKlFtcBqfLPWzPCR9XCo3VrrSbevMuG-fkRHjRd3hfmovBUyCTUIZreBW65E2yB42FvSVOX1YCV8bmMq3Q/w200-h153/20240309_211816.jpg" width="200" /></a></div>Det har gått två år sen jag hade med Anne Murray senast på bloggen och den här gången har hon hämtat låtmaterial från intressant håll. Bland dom som har gjort originalen av flera av låtarna finns Kenny Logins, Alan O'Day, Loggins & Messina, Lennon/McCartney och Henry Mancini. "Love song" är en platta som annars blandar hennes fantastiska ballader med låtar som pendlar mellan gospel, country och pop. Balladerna är klart plattans bästa tillgång här, men det finns spännande saker bland de andra spåren också. Hennes version av The Beatles "You won't see me" är helt OK och Alan 'O'Days "Real emotions" är charmig och småtrevlig. <br /><br />Sen kanske inte gospelbidraget här, "Backstreet lovin'", samt avslutande "Send a little love my way", är plattans allra roligaste spår, men totalt sätt får jag ändå säga att detta har en sån hemtrevlig och snygg mix och är så bra gjord att det är den hittills bästa av dom Anne Murray-skivor jag har hört och skrivit om här. Inte perfekt, men den är klart njutbar och den blir klart kvar i samlingen!<br /><br /><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/QTMgAmvFN_g?si=ZcjqfQ979j1hufl1" title="YouTube video player" width="560"></iframe><br /><br /></span><b style="font-size: 15.4px;">Arnstein Johansen - Jazzaccordion</b><br /></span><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif" style="background-color: white; font-size: 15.4px; font-weight: bold;"><i>Utgivningsår:</i></span><b style="background-color: white; font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif; font-size: 15.4px;"> 1971<br /></b><b style="background-color: white; font-size: 15.4px;"><span face=""trebuchet ms", sans-serif"><i style="font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif;">Skivbolag: </i><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif">Wake Production<br /></span></span></span></span></span></span></span></b><i style="background-color: white; font-family: "trebuchet ms", sans-serif; font-size: 15.4px; font-weight: bold;">Betyg:</i><span style="background-color: white;"><span face="trebuchet ms, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif" style="font-size: 15.4px; font-weight: bold;"> 3/5</span><span style="font-family: inherit;"><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjtaH2kGFLahRuv0ZAaUZb9zCHndPQvkp1QcURX1wdMwAyi36FydTyKtBpiwn-PeaSQQ6eySc7uRFMEBfz-fX1yyieZCgLgS_W9SfwBYlovcq-Vkb0eugMJKNqbRsC5xm7ao1WK0hY5bkzdBdq48yH7jTks4LpWfsc9CM5vEKT96v83tN2W9Lk82ypBxiKY/s617/20240309_211847.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="493" data-original-width="617" height="160" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjtaH2kGFLahRuv0ZAaUZb9zCHndPQvkp1QcURX1wdMwAyi36FydTyKtBpiwn-PeaSQQ6eySc7uRFMEBfz-fX1yyieZCgLgS_W9SfwBYlovcq-Vkb0eugMJKNqbRsC5xm7ao1WK0hY5bkzdBdq48yH7jTks4LpWfsc9CM5vEKT96v83tN2W9Lk82ypBxiKY/w200-h160/20240309_211847.jpg" width="200" /></a></div>Den här plattan är svår att bestämma sig över. Jag köpte den av två anledningar, dels så gillar jag dragspelsjazz. Och dels så är </span>premisserna<span style="font-family: inherit;"> lite spännande vad gäller inspelningen. Jag hade noll aning om vem Arnstein Johansen var, men så är jag rätt ny på genren. Men Arnstein är alltså en av Norges största dragspelare och en dag 1971 så hade han och hans vän Sverre Cornelius Lund varit med på dom nordiska mästerskapen i dragspel. På kvällen sen blev dom bjudna hem på middag till Andrew Walter, en av Sveriges mest kända dragspelare. Ju senare det blev ju mer jam på dragspel blev det och när klockan hade passerat 01:00 så började Johansen dra igång den ena jazzklassikern efter den andra på sitt spel och Walter tog fram inspelningsutrustningen och spelade in sin norske kollega. Resultatet är alltså detta och ett nattligt jam hemma i hos någons vardagsrum kan ju svänga något enormt så självklart kändes skivan intressant bara därför.<br /><br />Nu hade den här skivan varit än mer svängig och intressant om man hade haft något sorts komp med, men här är det Arnstein Johansen ensam, samt med Andrew Walter på ett annat dragspel på ett par andra låtar. Detta gör att plattan tenderar att bli lite stel och småtrist stundtals. Trots allt är dragspel inget piano när det gäller hur mycket man kan göra för att få det att svänga solo. Jag tycker ändå det låter småmysigt och han lyckas göra något nytt av klassiker som "Cherokee", "There will never be another you" och "All the things you are". Men jösses vad mycket mer det hade kunnat svänga. Jag tror dock i slutändan att skivan blir kvar för det är en udda platta med en kul inspelningshistoria och det är välspelat, även om det blir lite slött i längden. Nu brukar jag numera inte skriva om skivor jag inte kan bjuda på smakprov från och det finns inga spår från plattan på Youtube, men jag gjorde ett undantag här. Så jag har hittat en version av "There will never be another to you" inspelad för norsk TV ett år innan, här med komp.<br /><br /><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/uTfqsnNbPhM?si=hv5c4j5yispXeTby" title="YouTube video player" width="560"></iframe><br /><br /><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif" style="font-size: 15.4px; font-weight: bold;">Duke Ellington - Duke Ellington presents...<br /></span><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif" style="font-size: 15.4px; font-weight: bold;"><i>Utgivningsår:</i></span><b style="font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif; font-size: 15.4px;"> 1956<br /></b><b style="font-size: 15.4px;"><span face=""trebuchet ms", sans-serif"><i style="font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif;">Skivbolag: </i><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif">Betlehem/Ember<br /></span></span></span></span></span></span></span></b><i style="font-family: "trebuchet ms", sans-serif; font-size: 15.4px; font-weight: bold;">Betyg:</i><span style="font-size: medium;"><span face="trebuchet ms, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif" style="font-size: 15.4px; font-weight: bold;"> 4/5</span></span></span><br /><span style="font-family: inherit;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg9JeiZSKDedvU_bOHudQbqKHlVmPE-3lMmfG62Uv66tBC45w64bXeboJRgooeJM3VEgsz2KFR6LvVdxZKb3KOtJQBjd2bnll8jPqJFsayxvDSwWBAieEdirSnyBiwIZXLvzixzwxulwKL9bS1zgH3setl-OAeMCD12VlyNnZY3GQpykwUuhkl0-zUv2aLQ/s648/20240309_211751.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="523" data-original-width="648" height="161" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg9JeiZSKDedvU_bOHudQbqKHlVmPE-3lMmfG62Uv66tBC45w64bXeboJRgooeJM3VEgsz2KFR6LvVdxZKb3KOtJQBjd2bnll8jPqJFsayxvDSwWBAieEdirSnyBiwIZXLvzixzwxulwKL9bS1zgH3setl-OAeMCD12VlyNnZY3GQpykwUuhkl0-zUv2aLQ/w200-h161/20240309_211751.jpg" width="200" /></a></div>Att man aldrig lär sig! När jag såg den här plattan så tänkte jag "Ellington, 1956, tja det låter väl rätt traditionellt, men det är ju ett tidigt studioalbum och ingen samling, så den är ju klart värd att ha". Det finns nästan inget som heter "traditionellt" när det gäller Ellington. The Duke var väldigt produktiv under 50-talet med många plattor och det är helt klart oftare man hittar samlingar eller nyare plattor av olika slag än gamla studioalbum. <br /><br />Det intressanta med den här plattan är att den innehåller väldigt få av Ellingtons originallåtar och mest gamla standards, vilket man inte heller ser så ofta. Dessutom är den här plattan mesta dels i svalkande slow-tempo och ballader, även om det finns några snabbare spår. Johnny Hodges saxofonspel är lysande och hela plattan inleds med en riktigt spännande latininfluerad version av "Summertime", så "traditionellt" är det inte. Men väldigt välgjort, avkopplande och bra! Plattan blir solklart kvar i samlingen!<br /><br /><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/YUf_Jcm9j7E?si=C5W1IAjbeEMVVBxq" title="YouTube video player" width="560"></iframe><br /></span></span></span></span><p></p>Jörgen Stafrinhttp://www.blogger.com/profile/04575451375452729429noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1935317484007102963.post-26138683417972448732024-03-05T23:46:00.000+01:002024-03-05T23:46:25.055+01:00Kultstämplat: Johan Hedenberg - Ge mig 4 minuter och 20 ampére<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7kVZgigmCrIwXxOUlZ12hwhFAFPDnt35OgJVq0_jxumjlg8vL3gLnd2MR9sxQJrvNW76fLwbGE5mOm-bsY87TyqWmC3zfA5ovocYop9izJdBsDWTRVrgpRBb_Xq7Kqal0SxFs3Ol7ueHyN5eEgy0FTUwiTcyvoFdxlkxeojFysf5Rj5KgheUgz1QkLLru/s616/20231101_180114.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="474" data-original-width="616" height="308" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7kVZgigmCrIwXxOUlZ12hwhFAFPDnt35OgJVq0_jxumjlg8vL3gLnd2MR9sxQJrvNW76fLwbGE5mOm-bsY87TyqWmC3zfA5ovocYop9izJdBsDWTRVrgpRBb_Xq7Kqal0SxFs3Ol7ueHyN5eEgy0FTUwiTcyvoFdxlkxeojFysf5Rj5KgheUgz1QkLLru/w400-h308/20231101_180114.jpg" width="400" /></a></div><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif" style="background-color: white; font-size: 15.4px; font-weight: bold;">Johan Hedenberg - Ge mig 4 minuter och 20 ampére<br /><i>Utgivningsår:</i></span><b style="background-color: white; font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif; font-size: 15.4px;"> 1989<br /></b><b style="background-color: white; font-size: 15.4px;"><span face=""trebuchet ms", sans-serif"><i style="font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif;">Skivbolag: </i><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif">Eurozont<br /></span></span></span></span></span></span></span></b><i style="background-color: white; font-family: "trebuchet ms", sans-serif; font-size: 15.4px; font-weight: bold;">B-sida:</i><span style="background-color: white;"><span face="trebuchet ms, sans-serif"><b style="font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif; font-size: 15.4px;"> Oh vilken dam</b><br /><span style="font-family: inherit;">För oss 80-talsfans är Johan Hedenberg för evigt förknippad med TV-serien "Varuhuset" och den sliskige och otäcke braten Jonas, en roll han fick lida för ett flertal gånger. Om det var för att lansera en annan bild av sig själv som gjorde att han plötsligt fick för sig att bli rockstjärna vet jag dock inte. Jag kan avslöja, den metoden lyckades inte jättemycket. <br /> Däremot så har han på senare år lyckats mycket bättre när han blev röstdubbare till allehanda tecknade filmer. En del kanske minns honom också som loserpappa i Johan Falk-serien eller som snällis i Skilda Världar. <br /><br />Låten har ju en kul historia också. Den skrevs 1969 av Thord Åhman och framfördes av hans barn, i åldrarna 8, 10 och 12 år, i Hylands Hörna till stor beundran och till slut fick barnen spela in en singel, under just namnet Åhman. Det känns kanske lite krystat att barn i den åldern ska spela in en satirisk låt om hur man blir musikidol, men den är väl klart charmig.<br /> På tal om krystat då, 30 år senare skulle Johan Hedenberg ge sig på den och det kan ses som ett rätt udda val av låt att göra cover på. Inte minst med tanke på att Hedenberg också har gjort en version av Ebba Gröns punkklassiker "800 grader". <br /><br />Den här versionen av "Ge mig 4 minuter och 20 ampére" är producerad av Anders Henriksson och låter mer schlager än rock, även om Hedenberg försöker nästan skrattretande mycket att låta som en raspig rockstjärna till en låt som på intet sätt är skapad för det ända målet. Någonstans blir det bara fel, med en sorts flåshurtig 80-talsschlager</span></span></span><span style="background-color: white;">rock </span><span style="background-color: white;"><span style="font-family: inherit;">med synthblås, en charmig barnhit från 60-talet och en skådespelare som desperat försöker låta som Bruce Springsteen, speciellt när det låter som om han försöker läsa-texten-innantill-samtidigt. Hade låten spelats in 6-7 år senare hade man kunnat tro att det var en av dom missade bidragen från "Sikta mot stjärnorna". Johan Hedenberg är en bra skådis, utan tvekan, men ska han in i skivstudion igen som hoppas jag att hans </span>repertoar<span style="font-family: inherit;"> har blivit lite snyggare. Hur låter Ebba Grön-covern, kanske någon undrar? Jösses, det vill ni inte veta...<br /><br /><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/SigegufM_eg?si=LA61U-6t_8UTj405" title="YouTube video player" width="560"></iframe><br /><br /><br /></span></span><p></p>Jörgen Stafrinhttp://www.blogger.com/profile/04575451375452729429noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1935317484007102963.post-12128938353959545252024-02-19T19:14:00.002+01:002024-02-19T19:14:47.318+01:00Squeeze - Take me i'm yours<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi-DNTxu9Ig8W2Bi7IMXdNJcuI8Yd5XXSajtSoiVZfCTv-XM2LVii46b6iJPWaCUUS593Wi6Zz01oiAXibTMG83bfVxfxdtCJeobCphj437coJCOXSXWEGEtRFZp9DVtuXQjx8dSvanGMzobfETPDDtUO2rzGzdZtr0vamFtn7bThxpL9pZoux1iikrGd2l/s676/20240211_164427.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="587" data-original-width="676" height="348" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi-DNTxu9Ig8W2Bi7IMXdNJcuI8Yd5XXSajtSoiVZfCTv-XM2LVii46b6iJPWaCUUS593Wi6Zz01oiAXibTMG83bfVxfxdtCJeobCphj437coJCOXSXWEGEtRFZp9DVtuXQjx8dSvanGMzobfETPDDtUO2rzGzdZtr0vamFtn7bThxpL9pZoux1iikrGd2l/w400-h348/20240211_164427.jpg" width="400" /></a></div><span style="background-color: white; font-size: 15.4px; font-weight: bold;">Squeeze - Take me i'm yours<br /></span><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif" style="background-color: white; font-size: 15.4px; font-weight: bold;"><i>Utgivningsår:</i></span><b style="background-color: white; font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif; font-size: 15.4px;"> 1978<br /></b><b style="background-color: white; font-size: 15.4px;"><span face=""trebuchet ms", sans-serif"><i style="font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif;">Skivbolag: </i><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif">A & M Records<br /></span></span></span></span></span></span></b><i style="background-color: white; font-family: "trebuchet ms", sans-serif; font-size: 15.4px; font-weight: bold;">B-sida:</i><span style="background-color: white;"><span face="trebuchet ms, sans-serif"><span><b style="font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif; font-size: 15.4px;"> Night nurse</b><span style="font-family: Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif;"><span style="font-size: 15.4px;"><b><br /></b></span></span></span></span></span><span style="background-color: white; font-family: inherit;">Squeeze är ett band som jag har försökt att gilla och fått för mig att det borde vara ett band som jag skulle vara intresserad av. Men det har gått lite trögt så här långt och det jag har hört har inte känts som något jättespännande utan mer "jaha, ok...". Med ett undantag, förstås. Och, ja, vi kommer till skivomslaget snart.<br /></span><span style="background-color: white; font-family: inherit;"> Men när jag för 10 år sen skulle lära mig mer om 70-talets musikvärld genom plöja igenom alla det årets Poporama-sändningar så hörde jag den här låten och den blev en tidigt favorit för mig. Och vi snackar då om den ENGELSKA varianten av Squeeze. För jag lärde mig samma år, som en del trogna läsare </span><a href="https://skivguide.blogspot.com/search/label/Stockholm#:~:text=s%C3%A5%20mycket%20d%C3%A4r.-,Men%20dock%20blev,-det%20en%20skiva" style="background-color: white; font-family: inherit;">kanske minns</a><span style="background-color: white; font-family: inherit;">, att det finns två Squeeze när jag i Stockholm köpte det jag trodde var bandets debutplatta och det visade sig att det fanns ett amerikanskt punkband med samma namn.<br /></span><span style="background-color: white; font-family: inherit;"><br />Den här låten är då Squeeze debutlåt och något av bandets synthhit. Bandets sångare Glen Tilbrook har beskrivit låten som att dom låtsades vara Kraftwerk i den och det är verkligen en riktig new wave-aura om den. Givetvis var det just detta som fick mig på fall för låtens kanonhäftiga sound och dess marscherande driv. Och det lyckades ju, för denna debut blev en riktigt stor hit då. Detta är dock en grym 70-talslåt som idag tyvärr, som så mycket annat bra, känns väldigt bortglömd. Inte bortglömd hos mig dock alltså utan på min lista över </span><a href="https://skivguide.blogspot.com/2024/02/dom-50-basta-latarna-fran-1978.html" style="background-color: white; font-family: inherit;">1978 års låtar</a><span style="background-color: white; font-family: inherit;"> landade den på plats 12. <br /></span><span style="background-color: white; font-family: inherit;"><br />Men så var det ju detta med kvaliteten på skivan och att försöka hitta singeln. Som synes så ser omslaget inte så jätteroligt ut. Den är förstås köpt i samband med Återbrukets nerstängning och jag tvekade in i det sista om jag skulle köpa den eller inte. "Chris" har verkligen gott all in här med att klottra på omslaget. Men jag har aldrig heller sett singeln någonstans, även om jag numera är ägare av hela plattan. Och till sist beslöt jag mig att köpa den när det nu var utförsäljning och jag har letat efter den, i alla fall till dess att jag får tag på en version med snyggare omslag. Som en kanadensare på Vinyl Communityn sa:<br /></span><span style="background-color: white; font-family: inherit;">"Man spelar ju inte omslaget..."<br /></span><span style="font-family: inherit;"><span style="background-color: white;">Jag är lycklig över att äntligen ha singeln av denna grymma hit i alla fall, fodral eller inte!</span><span style="background-color: white;"><br /></span></span><span style="background-color: white;"><br /></span><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/Lt8etY7C4z0?si=soLVXhvQbLiJTN9H" title="YouTube video player" width="560"></iframe><p><span style="background-color: white;"><span face="trebuchet ms, sans-serif"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span></span></p>Jörgen Stafrinhttp://www.blogger.com/profile/04575451375452729429noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1935317484007102963.post-35635106690359094722024-02-11T18:03:00.009+01:002024-02-11T18:21:58.482+01:00Dom 50 bästa låtarna från 1978!<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhhxk4oCsftJfY5iDWpfiMUeYvgl580zLQUFC-3paG7DtN4WuG_Z-7XdaI6IKahqJT9E3cXatdyT7wWo5daM25DNZQ8iWJjWZ3y362yUplKpLb6qDDQqhgDvEDv7dP9000xzxLaNLnBnegIw7_pN6r2eO_FbXKiUwfCMQX9doFztmLJb0w8G3bb9rmXbo9g/s659/20240211_164550.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="448" data-original-width="659" height="272" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhhxk4oCsftJfY5iDWpfiMUeYvgl580zLQUFC-3paG7DtN4WuG_Z-7XdaI6IKahqJT9E3cXatdyT7wWo5daM25DNZQ8iWJjWZ3y362yUplKpLb6qDDQqhgDvEDv7dP9000xzxLaNLnBnegIw7_pN6r2eO_FbXKiUwfCMQX9doFztmLJb0w8G3bb9rmXbo9g/w400-h272/20240211_164550.jpg" width="400" /></a></div><span style="font-family: inherit;">Dags för ännu en årslista och den här gången blir det ett hopp tillbaka till 70-talet och ett av dom år under det decenniet som musikaliskt ligger mig varmast om hjärtat. Inte av nostalgiska skäl, för jag fyllde fyra år det året och minns exakt noll. Däremot går det lite hand i hand med att det i år är tio år sen jag på allvar började samla 70-talsmusik. Det var nämligen 2014 som jag insåg att det fanns mycket bra under detta decennium och började med att plöja igenom alla Poporamas sändningar från 1978, och upptäckte då en hel del riktigt bra låtar och flera av dom kommer att finnas med här. Man kan klart säga att 1978 är det 70-talsår jag känner mig mest hemma med. Det kanske märks då jag redan har skrivit om rekordmånga låtar på listan.<br /> I övrigt så är andelen svenska låtar nästan rekordlågt detta år, men variationen genremässigt är istället gigantiskt stor. Här ryms det mesta utom punk, hårdrock och Boney M. En enda låt från "Grease" finns också här och den är varken med Travolta eller Olivia. Då så, då tar vi väl på oss dom utsvängda brallorna, platåskorna och odlar vårt långa hår och polisonger och utforskar året 1978, ett riktigt bra musik år!<br /></span><br />1 <a href="http://skivguide.blogspot.com/2023/12/the-motors-airport.html">The Motors - Airport</a><br />2 <a href="http://skivguide.blogspot.com/2014/09/supercharge-i-think-im-gonna-fall-in.html">Supercharge - I think i'm gonna fall in love</a><br />3 Bob Seger & The Silver Bullet Band - The famous final scene<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhidKyZsttzVkrbPESD9QH51ByqBBflOc3n6ecTILgS04U6JIqAtuIYqSKz9Rlnu5aQOUbgeIqek-4tBUGcUg6rwXuk9pAwI53x85y2QHeA2kC9554VX5YxbkKD2H4VJecbqgtYVnR5s8LDRc8tk0DXSgq9YOAb8CqE5SB0ag2J34VjA1XEWf-F8_TC0jwy/s692/20231218_202948.jpg" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="558" data-original-width="692" height="161" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhidKyZsttzVkrbPESD9QH51ByqBBflOc3n6ecTILgS04U6JIqAtuIYqSKz9Rlnu5aQOUbgeIqek-4tBUGcUg6rwXuk9pAwI53x85y2QHeA2kC9554VX5YxbkKD2H4VJecbqgtYVnR5s8LDRc8tk0DXSgq9YOAb8CqE5SB0ag2J34VjA1XEWf-F8_TC0jwy/w200-h161/20231218_202948.jpg" width="200" /></a></div>4 <a href="http://skivguide.blogspot.com/search?q=ABBA+-+Summer+night+city#:~:text=ABBA%20%2D%20Summer%20night%20city%20(1978)">ABBA - Summer night city</a><br />5 Earth, Wind & Fire - Fantasy <br />6 Goldie - Making up again<br />7 Jean-Michel Jarre - Equinoxe, Pt. 4<br />8 The Commodores - Three times a lady<br />9 City Boy - 5.7.0.5<br />10 <a href="http://skivguide.blogspot.com/2013/12/john-paul-young-love-is-in-air.html">John Paul Young - Love is in the air</a><br />11 Bee Gees - Stayin' alive<br />12 Squeeze - Take me i'm yours<br />13 Jean-Michel Jarre - Equinoxe, Pt. 5<br />14 Sweet - Love is like oxygene<br />15 Barry Manilow - Ready to take the chance again<br />16 Stardust – Ariana<br />17 Bee Gees - Night fever<br />18 Anne Murray - You needed me<br />19 Andy Gibb - An everlasting love<br />20 Earth, Wind & Fire - Jupiter<br />21 Andrew Gold - Never let her slip away<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjRcQb5yxB6nYgIRtcOQeLLblrAbwN8a1lB-h-cHLKEIsKEs6_L-FZpU3YFOxUXxJyyQeI78NksgEi7B_rpHXSQalNEigrn1B4Xu6mtEk7-b2bySo4LgP4gK82h5S-QacfIjSTl_Crcq-rW5fPnJnxaO9hJlDhXp4we-BE1I_dtRgzW0loFbWtbFSA-zoSE/s620/20240211_164314.jpg" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="504" data-original-width="620" height="163" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjRcQb5yxB6nYgIRtcOQeLLblrAbwN8a1lB-h-cHLKEIsKEs6_L-FZpU3YFOxUXxJyyQeI78NksgEi7B_rpHXSQalNEigrn1B4Xu6mtEk7-b2bySo4LgP4gK82h5S-QacfIjSTl_Crcq-rW5fPnJnxaO9hJlDhXp4we-BE1I_dtRgzW0loFbWtbFSA-zoSE/w200-h163/20240211_164314.jpg" width="200" /></a></div>22 Kraftwerk - The model<br />23 Chaka Khan - I'm every woman<br />24 Billy Joel - Just the way you are<br />25 The Commodores - Flying high<br />26 The Motors - Forget about you<br />27 Plastic Bertrand - Ca plan pour moi<br />28 Patti Smith Group - Because the night<br />29 Raydio - Jack and Jill<br />30 <a href="http://skivguide.blogspot.com/search?q=Dee+D+Jackson+-+Automatic+lover#:~:text=Thin%20Lizzys%20l%C3%A5tar.-,Dee%20D%20Jackson%20%2D%20Automatic%20lover,-Utgivnings%C3%A5r%3A%C2%A01978">Dee D Jackson - Automatic lover</a><br />31 Kraftwerk - The robots<br />32 The Jacksons - Blame it on the boogie<br />33 MFSB - To Be In Love<br />34 Andrew Gold - Thank you for being a friend<br />35 <a href="http://skivguide.blogspot.com/search?q=Harlequin#:~:text=Harlequin%20%2D%20Harlequin%20(Spela%20din%20melodi)%20(1978)">Harlequin - Harlequin (spela din mandolin)</a><br />36 Frankie Valli - Grease<br />37 10CC - Everything you've wanted to know about!!! (Exclamation marks)<br />38 Al Stewart - Time passages<br />39 Rufus & Chaka Khan - Street player<br />40 Earth, Wind & Fire - Runnin'<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEga_0uONZ3UpZone8mEYmfV97wom9Mf0Q2vKqhxLTJUWGZJ6ptt-lGCwYEza9QZBihEd3jxXwptORORUtc_TQuI4j2TeWv-F6-b5_kg2ASyYsMSWUEc_DwVKpqRAREM3-Dhppugcw7kYFlPD3nRhgv_ur2dnZyXh-4NAfI4S204YHMBWoeQKq9JCDK39uaK/s660/20240211_164226.jpg" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="536" data-original-width="660" height="163" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEga_0uONZ3UpZone8mEYmfV97wom9Mf0Q2vKqhxLTJUWGZJ6ptt-lGCwYEza9QZBihEd3jxXwptORORUtc_TQuI4j2TeWv-F6-b5_kg2ASyYsMSWUEc_DwVKpqRAREM3-Dhppugcw7kYFlPD3nRhgv_ur2dnZyXh-4NAfI4S204YHMBWoeQKq9JCDK39uaK/w200-h163/20240211_164226.jpg" width="200" /></a></div>41 Peaches & Herb - Reunited<br />42 Dan Fogelberg & Tim Weisberg – Tell me to my face<br />43 England Dan & John Ford Coley - We'll never have to say goodbye again<br />44 David Bowie - Beauty and the beast<br />45 Odessey - Native New Yorker<br />46 Atlanta Rhythm Section - Imaginary lover<br />47 Exile - Kiss you all over<br />48 Boomtown Rats - Like clockwork<br />49 Ulf Lundell - Snön faller och vi med den<br />50 <a href="http://skivguide.blogspot.com/2015/07/andrea-true-connection-whats-your-name.html">Andrea True Connection - What's your name, what's your number</a><p></p>Jörgen Stafrinhttp://www.blogger.com/profile/04575451375452729429noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1935317484007102963.post-50378149524966518772024-02-10T23:06:00.004+01:002024-02-10T23:24:30.034+01:00Kultstämplat: Slick Salzer Trio - The New Bosch Power Tool Parade<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh1ThZmiWmCf5XDz3q_poiAOjVCSzSfCCKWy9vNSGbNofIBd8qr4YnUMFoOCsRiXFIOAsHvdTgKgHpbTtDZUv4gLkb_Ex53InmXxkirs1ZyxSeajAe6sZrAUPSyMxwKmRYf7ms6kCubj4aNuGeXseaS8TDAnyK6J85ZzSHsHDzrIRJEbJ2VaI_azwbCAJsV/s615/20240210_230039.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="591" data-original-width="615" height="385" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh1ThZmiWmCf5XDz3q_poiAOjVCSzSfCCKWy9vNSGbNofIBd8qr4YnUMFoOCsRiXFIOAsHvdTgKgHpbTtDZUv4gLkb_Ex53InmXxkirs1ZyxSeajAe6sZrAUPSyMxwKmRYf7ms6kCubj4aNuGeXseaS8TDAnyK6J85ZzSHsHDzrIRJEbJ2VaI_azwbCAJsV/w400-h385/20240210_230039.jpg" width="400" /></a></div><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif" style="background-color: white; font-size: 15.4px; font-weight: bold;">Slick Salzer Trio - The New Bosch Power Tool Parade<br /></span><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif" style="background-color: white; font-size: 15.4px; font-weight: bold;"><i>Utgivningsår:</i></span><b style="background-color: white; font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif; font-size: 15.4px;"> ---<br /></b><span style="background-color: white;"><span face=""trebuchet ms", sans-serif"><i style="font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif; font-size: 15.4px; font-weight: bold;">Skivbolag: </i><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif" style="font-size: 15.4px; font-weight: bold;">Bosch</span><br /><span style="font-family: inherit;">Reklamskivor är fascinerande, i alla fall om sticker ut från random-samlingsalbum-med-logga-på-mallen. Man vet inte alls vad man får och i en hel del fall kan det vara riktigt hemskt. Rent musikaliskt ska jag inte totalsåga den här plattan, även om den är LÅNGT ifrån det bästa jag har hört i genren. Det främsta målet här är skivomslaget och konceptet. Men lite bakgrund först. Bosch är ett rätt känt tyskt elektronikföretag med lång bakgrund. Jag erkänner, jag har haft flera prylar genom åren i mitt hem med det märket, bland annat en dammsugare. Och varför skulle inte dom också kunna göra lite reklam på platta? Hade dom tagit en jazztrio och satt dom och spela några standards så hade inte det varit några problem. Ja, rent tekniskt är det i och för sig just det dom har gjort, men sen tvistat till det lite och det är där det blir pinsamt. <br /><br />Slick Salzer, om vi börjar i den änden, är en tysk trumslagare som spelat med diverse tyska dixielandorkestrar under 60-talet. Det är ungefär det jag har fått reda på, förutom då det som står på skivomslaget. Där skryts det om att Salzer har spelat med elitnamn som Tony Scott, Billy Butterfield, Yank Lawson och Eddie "Lockjaw" Davis samt haft Gene Krupa som lärare. Sanningshalten i det vet jag inte, det kan vara sant, men det verkar inte ha gått jättebra för den karriären sen eftersom det längre upp i texten står att Slick Salzer är reklamansvarig för exportvaror på Bosch i Tyskland. Här verkar han dock ha dammat av sina gamla takter tillsammans med pianisten H. J Bock och J Jankeje. Varför dessa två inte få stå med sina hela namn, vet inte, men H.J står för Hans-Jürgen och J för Jan. <br /><br />Att Bosch ligger bakom den här plattan går inte att missa om man inte är blind. Låtmaterialet på plattan<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhOl52JJwS4D6huP_aSud1u3GI9Kz6iZXroZX17u1dv0fr_dYL-NaH6P2VTqQkYXRxfbluXueZXiwWYRqwdkmdSBRUXskcwHfncNrXVBkr0yZnthwhjANsjXVj4PbxwgtxV6gVhySjkbv7LTZnqJORBdGsQjMicf06C8uSJRctuM0CFFTe__z3daQPQ51k6/s624/419998647_1412676386000216_4567859489180299449_n.jpg" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="151" data-original-width="624" height="77" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhOl52JJwS4D6huP_aSud1u3GI9Kz6iZXroZX17u1dv0fr_dYL-NaH6P2VTqQkYXRxfbluXueZXiwWYRqwdkmdSBRUXskcwHfncNrXVBkr0yZnthwhjANsjXVj4PbxwgtxV6gVhySjkbv7LTZnqJORBdGsQjMicf06C8uSJRctuM0CFFTe__z3daQPQ51k6/w320-h77/419998647_1412676386000216_4567859489180299449_n.jpg" width="320" /></a></div>är dom vanligaste jazzlåtarna, men med titlarna omdöpta till något som har med företaget att göra. Håll i hatten nu för detta vet man inte om man ska skratta eller gråta åt. Följaktligen har "I can't give you anything but love" blivit "I can't give you anything but BOSCH" och "I've found a new baby" "I found a new hammer" (japp, inte "i've" utan bara "i"). Sådär lagom krystat och pinsamt hemskt. Men det är inte slut. För att visa hur kul man har det på Bosch så har "The man i love" blivit "The job i love". Duke Ellington har fått sitt gamla örhänge "C Jam Blues" omdöpt till "CSB-Jam Blues". Också mina två personliga favoriter, "Do you know what it means to miss New Orleans" som man gjort om till... "Do you know what it means to miss BOSCH machines" (herre jösses...) samt "Oh when the saints go marchin' in" som blivit "Oh when the tools go marchin' in". Fantasin verkar löpt amok i huvudet på reklamchefen Salzer och hans medarbetare vid kvällsgroggen. Jag antar att det skedde också medan man såg på leksaksmarschen från Tomtens Julverkstad ur Kalle Anka på julafton när man döpte den sistnämnda. <br /><br />Musiken är alltså inte fullt lika pinsam, även vi inte precis snackar Oscar Peterson eller Erroll Garner här. Trion får faktiskt riktigt bra fart under halva sida två och "The man i lo...", förlåt "The JOB i love", låter faktiskt riktigt bra. Men i övrigt är det rätt tungt och H.J Bock verkar ha sina bästa pianodagar bakom sig. Mest skrattretande av låtarna är en av dom få originalstyckena på plattan, "Boxer boogie", där J. Jankeje ska försöka leka Slam Stewart och plockar fram stråken och spelar så otight och osynkat att det blir komiskt. <br /><br />När skivan är inspelad framgår inte, men visst låter majoriteten av plattan som en trio musiker med sina bästa dagar i backspegeln, oavsett om dom nu har spelat med Tony Scott, Lockjaw Davis och Benny Goodman (Jankeje) och allt vad det stod. Men framför allt är själva konceptet en uppvisning i kommersiell desperation och pinsamt krystade idéer. <br /> Sen blev det lite mer kul också när jag skulle kolla upp info om plattan och landade på auktionsajten Vinylpladen som på sin hemsida ger oss en oväntad information om när detta är inspelat:<span style="font-family: inherit;"><br /><i>"</i></span></span></span></span></span></span></span></span></span><span style="font-family: inherit;"><span style="background-color: white; font-style: italic;">'The New Bosch Power Tool Parade" av </span><span style="background-color: white;"><i>Slick Salzer</i></span><span style="background-color: white;"><i> Trio är första gången utgivet år 0."</i><br />Då kanske skivan är långt mer värd än jag har trott om det är så att det var Gud Fader själv grundade Bosch och gav ut plattan...<br /><br /><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/p-pLPcgoAmM?si=ALR72YVyJnMc76AZ" title="YouTube video player" width="560"></iframe></span></span><p></p>Jörgen Stafrinhttp://www.blogger.com/profile/04575451375452729429noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1935317484007102963.post-68766061695909271322024-02-06T15:31:00.002+01:002024-02-07T12:43:47.591+01:00Nytt i samlingen - Januari 2024<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"><span style="background-color: white; font-size: 15.4px; font-weight: bold; text-align: left;">And then i wrote George Gershwin</span></div><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif" style="background-color: white; font-size: 15.4px; font-weight: bold;"><i>Utgivningsår:</i></span><b style="background-color: white; font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif; font-size: 15.4px;"> ---<br /></b><b style="background-color: white; font-size: 15.4px;"><span face=""trebuchet ms", sans-serif"><i style="font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif;">Skivbolag: </i><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif">Time Records<br /></span></span></span></span></span></span></b><i style="background-color: white; font-family: "trebuchet ms", sans-serif; font-size: 15.4px; font-weight: bold;">Betyg:</i><span style="background-color: white;"><span face="trebuchet ms, sans-serif"><b style="font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif; font-size: 15.4px;"> 4/5</b><br /><span style="font-family: inherit;"><span style="font-size: 15.4px;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj28MJ54yrLogun3aeYYeDBXV3rCI8_r0s6cWwgk1npunQUsh-7LuoU5R7bnNgSCo4Kmq7S7j0629YK612QwIt2ShbicKdcsjh-5c3wpFcikNJYLEeT7FNMZUjWeo0LFkrmSbWv6iIZynYWh_keKZ75cWk7tZC9NWHEPR0tCchOJR8fx7f7AWnbVGdja8UQ/s2399/20240206_152513.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2203" data-original-width="2399" height="184" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj28MJ54yrLogun3aeYYeDBXV3rCI8_r0s6cWwgk1npunQUsh-7LuoU5R7bnNgSCo4Kmq7S7j0629YK612QwIt2ShbicKdcsjh-5c3wpFcikNJYLEeT7FNMZUjWeo0LFkrmSbWv6iIZynYWh_keKZ75cWk7tZC9NWHEPR0tCchOJR8fx7f7AWnbVGdja8UQ/w200-h184/20240206_152513.jpg" width="200" /></a></div>En vän till mig bjöd hem mig för att plocka det jag ville ha ur hans skivsamling och sånt tackar man förstås inte nej till. Det blev en del och även om det bara blir två av dom här så kommer det fler längre fram, och några lär överraska en del följare. </span><br /><span style="font-size: 15.4px;"> Den här var en ren chansning, och får man plocka skivor kan man ju göra det också. Detta är något av en mystisk skiva. Det enda som framgår är att det är en hyllning till George Gershwin och att en viss Les Summers har arrangerat och leder orkestern, som i övrigt inte innehåller något känt namn alls. En musiker kallar sig till och med "Mr. "X"". Vem Les Summers är är sannerligen inte lätt att leta reda på. Han har en platta med bossa nova i sitt CV, och det är typ det enda jag får reda på. Och med dom meriterna kan man alltså förledas att tro att detta är en random europeisk easy listening-bandledare som har gjort en lågbudgetinspelning av diverse Gerswin-klassiker i James Last-stil.</span><br /><br /><span style="font-size: 15.4px;">Men detta överraskade mig ordentligt, för arrangemangen är verkligen spännande och udda. Det märks direkt i inledande "The man i love", som börjar i en sorts marschtempo och lyckas klämma in både easy listening-känsla, latinrytmer och jazz med flöjt i låten. Les Summers har verkligen försökt göra något helt nytt av dessa, i dom flesta fallen, välkända jazzklassikerna. Det är till och med så att man får känslan att han försöker lite FÖR mycket och försöker skohorna in allsköns alla möjliga nyskapande idéer i en och samma låt. Det låter stundtals lite som en överladdad Quincy Jones och framför allt latinrytmerna finns som en röd tråd genom plattan. Men trots allt så är detta en spännande platta och så snyggt otroligt och skönt arrangerad med en förstklassig orkester, även om han kanske kunde ha sållat lite i inspirationslustan. Detta blir klart kvar i samlingen!</span><br /><br /><span style="font-size: 15.4px;"><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/DXgh86C8MCE?si=TrJW3RnhA4ZVJDV5" title="YouTube video player" width="560"></iframe></span><br /><br /><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif" style="font-size: 15.4px; font-weight: bold;">Sylvia Vrethammar - Stardust & Sunshine<br /></span><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif" style="font-size: 15.4px; font-weight: bold;"><i>Utgivningsår:</i></span><b style="font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif; font-size: 15.4px;"> 1975<br /></b><b style="font-size: 15.4px;"><span face=""trebuchet ms", sans-serif"><i style="font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif;">Skivbolag: </i><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif">Sonet<br /></span></span></span></span></span></span></b><i style="font-family: "trebuchet ms", sans-serif; font-size: 15.4px; font-weight: bold;">Betyg:</i><span><span face="trebuchet ms, sans-serif"><span><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif" style="font-size: 15.4px; font-weight: bold;"> 2/5</span><br /><span style="font-family: inherit;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijmXSoCB_Y_NxDn2HXADyW6lk5N5Eie4rxGA3QF6FHeHlSrTBpx0ykGdF8HTf3EjF-RhKq9w7yBFtewRG06WOq1jQPEpyiWWh99I_9qPyMjKQrw4NxGTjRelev5BWNWB6UyGzhmkEaJsK8O4yD9ELr0tZpmlzcDVYgf_lokp3_WyrnyrcjC6RtqxhfVavE/s2491/20240206_152449.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2129" data-original-width="2491" height="171" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijmXSoCB_Y_NxDn2HXADyW6lk5N5Eie4rxGA3QF6FHeHlSrTBpx0ykGdF8HTf3EjF-RhKq9w7yBFtewRG06WOq1jQPEpyiWWh99I_9qPyMjKQrw4NxGTjRelev5BWNWB6UyGzhmkEaJsK8O4yD9ELr0tZpmlzcDVYgf_lokp3_WyrnyrcjC6RtqxhfVavE/w200-h171/20240206_152449.jpg" width="200" /></a></div>Ytterligare en skiva som jag plockade gratis. Jag gillar Sylvia Vrethammars gamla schlagerhits och tycker att "Tycker om dig", både låt och platta, är höjdare i genren. Och "E viva España" är härligt kultcharmig. Dock var jag lite tveksam till den här plattan med diverse covers på kända hits på engelska, allt under musikalisk övervakning av Rune Öfwerman. Tyvärr så fick jag en hel del rätt på den tveksamheten. <br /><br />Det låter mycket jazz och det är nog bra. Men det låter väldigt tamt och trots att namn som Rune Gustafsson, Jan Allan och Toots Thielemanns är med så lyckas man inte få det att svänga nåt nämnvärt utan det låter som lite jam session vid en studioinspelning blandat med lite fusion-känsla här och var. Det är väl bara när nyss nämnde Toots kommer in med sitt munspel som det riktigt lyfter. Annars är det rätt ointressant och småtrist. Jo, versionen av Stevie Wonders "You are the sunshine of my life" är tveklöst det mest spännande och lyckade numret. Men det räcker inte riktigt för att jag ska behålla den här skivan i samlingen.<br /><br /><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/-KPE9ij9eFA?si=TV36Xt4EhXRK0KrB" title="YouTube video player" width="560"></iframe><br /><br /><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif" style="font-size: 15.4px; font-weight: bold;">Elis Regina - Em pleno verão<br /></span><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif" style="font-size: 15.4px; font-weight: bold;"><i>Utgivningsår:</i></span><b style="font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif; font-size: 15.4px;"> 1970<br /></b><b style="font-size: 15.4px;"><span face=""trebuchet ms", sans-serif"><i style="font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif;">Skivbolag: </i><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif">Philips<br /></span></span></span></span></span></span></b><i style="font-family: "trebuchet ms", sans-serif; font-size: 15.4px; font-weight: bold;">Betyg:</i><span><span face="trebuchet ms, sans-serif"><span><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><b style="font-size: 15.4px;"> 3/5</b><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiZSp1haVGST23w7jbYswRL1mGWgcItb-OBVtqwMiyTJvc4CHJVadTJsk52so5B4TjQT_aq9hUPjJhvNy-_7B0aAV7qnvU1T4-BReGYnR0fVb2_4ZBgkWBODI1NzpEnBmKS3wmDt8vxY315HDr_WATIZHVtQzf7yERj7yIfsXFSXtrXIGeBsUATAv3jvP5p/s2717/20240206_152427.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2258" data-original-width="2717" height="166" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiZSp1haVGST23w7jbYswRL1mGWgcItb-OBVtqwMiyTJvc4CHJVadTJsk52so5B4TjQT_aq9hUPjJhvNy-_7B0aAV7qnvU1T4-BReGYnR0fVb2_4ZBgkWBODI1NzpEnBmKS3wmDt8vxY315HDr_WATIZHVtQzf7yERj7yIfsXFSXtrXIGeBsUATAv3jvP5p/w200-h166/20240206_152427.jpg" width="200" /></a></div>Elis Regina får än räknas som Brasiliens kanske största namn i musiken, möjligen i skuggan av Sergio Mendez. Och jag har en väldigt stor plats i hjärtat för Elis, även om inte allt hon har gjort är 100 % bra. Men Elis har en lekfullhet när hon sjunger och hon sjunger så otroligt bra och snyggt, inte minst när hon sjunger traditionell bossa nova eller samba till stor orkester. I det här fallet är orkestern ledd av Erlon Chaves. <br /><br />Dock har Elis en förmåga att vandra iväg mot mer fusion-funk ibland, ack så passande i den tidseran, och den musiken har jag aldrig riktigt tagit till mig. Detta går i genom på den här plattan också en del, men överlag är det ändå en härligt MPB-doftande platta med en glad Elis som till och med skrattar tydligt i inledande "Vou deitar e rolar (Quaquaraquaqua)". Det är ett skönt brasilianskt musikparty, även om det slirar till stundtals. Framför allt är det den enda engelska låten som drar ner en hel del, "These are the songs". Det är verkligen inte ofta som Elis sjunger på engelska och här är det en låt i duett med och av Tim Maia där både Elis och Tim Maia ylar och skriker som besatt här och var, och Maias ljudkvalitet på sången är allt annat än bra. <br /><br />Men totalt sätt är detta ändå en riktigt bra platta med Elis i toppform, kanske i för toppform ibland, och där Erlon Chaves lyckas bra med orkestern och betyget blir bra ändå och skivan blir klart kvar i samlingen! <br /><br /><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/tVNr_7zLHx0?si=hCpEAqYsP8wGoWeP" title="YouTube video player" width="560"></iframe><br /><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif" style="font-size: 15.4px; font-weight: bold;"><br />Peter Brown - A fantasy love affair<br /></span></span></span></span></span></span></span></span></span></span></span></span><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif" style="background-color: white; font-size: 15.4px; font-weight: bold;"><i>Utgivningsår:</i></span><b style="background-color: white; font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif; font-size: 15.4px;"> 1977<br /></b><b style="background-color: white; font-size: 15.4px;"><span face=""trebuchet ms", sans-serif"><i style="font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif;">Skivbolag: </i><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif">Drive records<br /></span></span></span></span></span></b><i style="background-color: white; font-family: "trebuchet ms", sans-serif; font-size: 15.4px; font-weight: bold;">B-sida:</i><span style="background-color: white;"><span face="trebuchet ms, sans-serif"><span style="font-size: 15.4px;"><b> It's true what they say about love<br /></b></span></span></span><span style="background-color: white; font-family: inherit;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiRoQT1goV-zkAdeuoJn4Fq6W4q1rCSjGq7Pl8lH4CFiko2MEqTq9oKTqvMNZ1o1GsKOvhxeYbxPZyYCrHW5Sy4c7_ZcdzRk7l-rVQ8ee82Fg4i0xC5YKJzL3sDhqrqmX_fcERAQgKq6S24oVxFGAi0-SzpePRUmWVGfZArZ15jyh24YZjehJZ4ChFM3fDa/s1323/20240206_152358.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1156" data-original-width="1323" height="175" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiRoQT1goV-zkAdeuoJn4Fq6W4q1rCSjGq7Pl8lH4CFiko2MEqTq9oKTqvMNZ1o1GsKOvhxeYbxPZyYCrHW5Sy4c7_ZcdzRk7l-rVQ8ee82Fg4i0xC5YKJzL3sDhqrqmX_fcERAQgKq6S24oVxFGAi0-SzpePRUmWVGfZArZ15jyh24YZjehJZ4ChFM3fDa/w200-h175/20240206_152358.jpg" width="200" /></a></div>Peter Brown har för mig i många år varit främst förknippad med en enda låt, en kanonhäftig discohit från 1984 betitlad "They only come out at night". Men denne amerikan har förstås mer på sitt samvete och har bland annat skrivit en låt på Agnetha Fältskogs "I stand alone"-platta från 1987 samt Madonnas "Material girl". Men av hans egna karriär så är det främst debutplattan "A fantasy love affair" som han har haft främst succé med. Det här titelspåret är även hans debutsingel. <br /></span><span style="background-color: white; font-family: inherit;"><br />Och det lilla jag har hört med honom utanför hans 80-talshit har inte imponerat jättemycket på mig. Men den här singeln är klart bra. Brown har inte riktigt vandrar in i den riktiga discosvängen än här utan det är en sorts lätt discofierad mjukpop och det är riktigt bra gjort med ett mysigt sound och en bra melodi. Och b-sidan, som också finns på plattan, är även den riktigt bra, så skulle jag hitta hela debuten så är det inte omöjligt att det kommer mer från honom här på bloggen.<br /><br /><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/mikd4rFyZYw?si=RB8Ta-p8ct_flKYg" title="YouTube video player" width="560"></iframe><br /></span><p></p>Jörgen Stafrinhttp://www.blogger.com/profile/04575451375452729429noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1935317484007102963.post-18521340821820078922024-01-30T15:32:00.007+01:002024-01-30T16:08:55.261+01:00Krönika: Covers - onödiga eller bra?<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg6cdcUHkyRscZ0dgKuRHcLT8Aammin-V5y0ltpsDQNMk1vvf3Cu9W691bHTQCbom6-aRNf6YAupuHrtxXOBcEV4OzczMFtM4K2PefIrso-GcuitPwtTqwjjM98LBwYmgftP7M3E_gpVQga6nRr8uaUBtfivgFD7pgc3_wQFk5-DYp2epVe56TaGm0OPkZT/s1280/vinyl-record-2603006_1280.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="960" data-original-width="1280" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg6cdcUHkyRscZ0dgKuRHcLT8Aammin-V5y0ltpsDQNMk1vvf3Cu9W691bHTQCbom6-aRNf6YAupuHrtxXOBcEV4OzczMFtM4K2PefIrso-GcuitPwtTqwjjM98LBwYmgftP7M3E_gpVQga6nRr8uaUBtfivgFD7pgc3_wQFk5-DYp2epVe56TaGm0OPkZT/w400-h300/vinyl-record-2603006_1280.jpg" width="400" /></a></div><span style="font-family: inherit;">Covers ligger den musiklyssnande människan nära, vilket märks inte minst numera med succén för "Så mycket bättre" i TV4. Svensken tror jag har ett speciellt positivt förhållande till att höra nya versioner av sina gamla favoritlåtar och egentligen är det inget fel i det. Covers har sin plats i musiklivet, inget snack om saken. Sen får det ju finnas gränser. Jag kan tycka att det är en enorm överdrift sen flera år tillbaka vad gäller att sjunga covers i TV. En gång i tiden så fick artister sjunga sina nya låtar på bästa sändningstid för att promota dom. Numera är dom främst i underhållningsprogram och sjunger andra artisters gamla hits, även om undantag förstås finns. Och svensken har ibland en förmåga att nöja sig med alla möjliga former av lågbudget-varianter bara för att få sina favoritlåtar i någon form, som tråkiga coverband i öltält eller märkliga tribute-shower till långt starkare originalakter. <br /><br />Dock har man tolkat andra artisters låtar så länge som man har gjort musik. Inom jazzen finns det hur många standards som helst som har gjorts så många gånger att man knappt vet vem som gjorde originalet längre. Det är förstås förlåtligt med tanke på att media var inte riktigt var utbyggt på samma sätt då. Det intressanta är dock att idag när vi har en gigantisk uppsjö av mediamöjligheter så finns det många ungdomar som inte heller vet vilken som gjorde originalet till sin favoritlåt, mycket på grund av att originalen aldrig spelas och i flera fall knappt nämns av programledarna (och då snackar jag främst Sveriges Radio). Det finns folk som tror att "I love rock 'n roll" är en låt av Britney Spears och knappt har hört Joan Jett (hur det sista nu är möjligt). Och det riktiga originalet med Arrows har förstås HELT drunknat. Covers borde vara ett sätt att upptäcka musikhistorien, men det är lite svårt när man inte visar historien utan bara fokuserar på det som hörs här och nu. <br /><br />Det finns förstås bra covers och det finns dåliga covers. Det finns covers som är gjorda för att håva in pengar på en känd låt och det finns covers som verkligen är en hyllning till en låt eller artist. Det finns covers som är helt onödiga och inte låter särskilt långt från originalet och det finns covers som vågar ta ut svängarna och göra något helt eget. Det sista inte nödvändigtvis vara något dåligt utan en rätt normal cover brukar ibland kunna funka också. Men trenden inom eurodiscon till exempel har sen lång tid varit att göra covers på gamla eurodiscohits, vilket jag kan tycka är tämligen onödigt. Hur mycket jag än gillar den musiken så är ju genren inte precis skapad för att göra nyskapande saker och dom nya versionerna låter löjligt lika originalen. <br /> Men så finns </span>det <span style="font-family: inherit;">covers som vågar gå sina egna vägar enormt långt och här är några exempel på det:<br /></span><span style="font-family: inherit;"><br /><i><b><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEin4coz0BbhVBFcKXIpg7iEdVYy5OjgKzw9sjlqzmayYoiKT6Aazvn5PhaM8P0-3T9ssoinriSWoZbgI4hg9QfG65hxkTXRKu1NPU8XCrWvsUbm0AUl-3UHDgg5pMHtM2pNXHO9AwQLtDA7ItryKzT5c8yhvFpLVyhTeB-hNo4wEZotG8HNB-j1eEKBhPDc/s608/20240130_150320.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="457" data-original-width="608" height="151" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEin4coz0BbhVBFcKXIpg7iEdVYy5OjgKzw9sjlqzmayYoiKT6Aazvn5PhaM8P0-3T9ssoinriSWoZbgI4hg9QfG65hxkTXRKu1NPU8XCrWvsUbm0AUl-3UHDgg5pMHtM2pNXHO9AwQLtDA7ItryKzT5c8yhvFpLVyhTeB-hNo4wEZotG8HNB-j1eEKBhPDc/w200-h151/20240130_150320.jpg" width="200" /></a></div>Genacide II - Under the bridge (1996) - Original av Red Hot Chili Peppers<br /></b></i></span><span style="font-family: inherit;">Den här låten med brittiska Genacide II kom jag i kontakt med när jag sände närradio 1996 och var väldigt skeptisk till först, men med åren så började jag se den för vad den var och insåg att den ju var eoner bättre än originalet och stack ut och har sen dess varit mitt främsta exempel på en cover som står långt på egna ben. Red Hot Chili Peppers lite halvflummiga rockoriginal har blivit en elegant, udda och vacker ljudmatta.<br /></span><span style="font-family: inherit;"><br /><i><b><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgX54SDFnrTGnrq72VLseyoU5jy4vjddN8Uugn-BumFHpPmYBaj6o7r5ZzPM9fHNcUv9IfVTId6bhjtY9GRIBqY2dG3PnAhmWzVZsYqwlU-LmngmYIOoT-6taGjg2OzkPSWGTcGF8wsTIW5LkEvrWqih4bEYinH9hK5ADYoP2Zh-jtswMSYgz2L_gbbxUvQ/s668/20240130_150301.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="524" data-original-width="668" height="157" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgX54SDFnrTGnrq72VLseyoU5jy4vjddN8Uugn-BumFHpPmYBaj6o7r5ZzPM9fHNcUv9IfVTId6bhjtY9GRIBqY2dG3PnAhmWzVZsYqwlU-LmngmYIOoT-6taGjg2OzkPSWGTcGF8wsTIW5LkEvrWqih4bEYinH9hK5ADYoP2Zh-jtswMSYgz2L_gbbxUvQ/w200-h157/20240130_150301.jpg" width="200" /></a></div>Pet Shop Boys - Always on my mind (1987) - Original av Gwen McCrae, mest känd genom Willie Nelson och Elvis Presley<br /></b></i></span><span style="font-family: inherit;">Att ta en ballad och sätta den i en dansproduktion brukar sällan funka, vilket jag tycker har med originalets komposition att göra. Ofta så hör man att en ballads uppbyggnad och tempo inte alls går hand i hand med en moderna dansversions. Som när Sarah Washington tog Whitney Houstons smäktande "I will always love you" och speedade upp den så kändes det bara fel. Men när Pet Shop Boys beslutade sig att plocka upp den klassiska "Always on my mind" så blev det en ikonisk låt som lät precis som en helt ny låt! För Pet Shop är ju proffs på ett helt annat sätt och visste hur man tog en melodis stil och skapade sin egen låtstil av samma låt utan att det lät som en ren överföring. Resultatet blev en av dom bästa låtarna från 80-talet!<br /></span><br /><a href="http://skivguide.blogspot.com/2017/11/tina-turner-help.html" style="font-family: inherit; font-style: italic; font-weight: bold;"></a><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="http://skivguide.blogspot.com/2017/11/tina-turner-help.html" style="font-family: inherit; font-style: italic; font-weight: bold;"></a><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhQtVnVV5D-IN8X296Xqtcs5kC5NJZ3BJz_AaUtuPzcScI0mhxNvoKR0v-xQJD0QzH-DuhAHOLoyR6xB060MBgw0jFEgnnAmEaUd5gObV_qNkyHLaNfh1E9oW9rp9gi2S3MwRQOQU9TkLktQ4fDEB59Ihxv1UEqX3B3kt3WWcOqmXp5Ov9LjqbL9N8geWqG/s655/20240130_150311.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="492" data-original-width="655" height="150" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhQtVnVV5D-IN8X296Xqtcs5kC5NJZ3BJz_AaUtuPzcScI0mhxNvoKR0v-xQJD0QzH-DuhAHOLoyR6xB060MBgw0jFEgnnAmEaUd5gObV_qNkyHLaNfh1E9oW9rp9gi2S3MwRQOQU9TkLktQ4fDEB59Ihxv1UEqX3B3kt3WWcOqmXp5Ov9LjqbL9N8geWqG/w200-h150/20240130_150311.jpg" width="200" /></a></div><a href="http://skivguide.blogspot.com/2017/11/tina-turner-help.html"><b><i>Tina Turner - Help! (1984) - Original av The Beatles</i></b></a><br /><span style="font-family: inherit;">Den här låten har jag redan skrivit om för många år sen. När Tina Turner tog The Beatles glada 60-talspopdänga "Help!" och klädde av den det mesta glättiga och gjorde den naken och sårbar med kör och i inledningen bara ett piano, som sen byggs upp till något stort. Detta är mästerligt och lyckas också lyfta upp originalets text på ett annat sätt.<br /></span><span style="font-family: inherit;"><br /><b style="font-style: italic;">3Teeth - You spin me around (like a record) (2019) - Original av Dead Or Alive</b><b><i><br /></i></b></span><span style="font-family: inherit;">Det finns förstås modernare exempel också, även om den lite går emot bloggens intentioner när den inte finns utgiven i fysiskt format. Men för att ge exempel får jag väl offra mig den här gången. Los Angeles-gruppen 3Teeth tog 2019 till filmen "Guns Akimbo" en av 80-talets mest klassiska discopärlor, proddad av Stock-Aitken-Waterman, Dead Or Alives "You spin me around (like a record)" och gjorde den till en rå, häftig och hänsynslös industrisynthig rockrökare. Detta var ju grymt skönt, snyggt gjort och ursinnigt!<br /></span><span style="font-family: inherit;"><br />Så visst är det kul med covers, om det görs med förnuft, intresse och känsla och tillför något. Jag skrev i en tidigare artikel att jag inte följer "Så mycket bättre", men låtarna går ju inte att undvika eftersom det verkar finnas någon lag på att dom ska spelas 24/7 till nästkommande säsong. Men oavsett vad man gillar programkonceptet så går det inte att komma ifrån att det har kommit en del intressanta nya versioner av klassiska och ibland uttjatade hits. Amanda Jenssens mäktiga version av GES "När vi gräver guld i USA" i seriens begynnelse är ett gott exempel. Så fortsätt gärna att göra och gilla covers. Det är spännande att höra hur man tolkar en känd låt. Men lyft fram originalen också så att dom inte drunknar och glöms bort helt i framgången av diverse Digiliste-artister som försöker tjäna en hacka på gamla låtar. Så framtidens tonåringar inte kommer och frågar vem gruppen med dom konstiga kläderna är som gjorde den där "covern på Dancing queen" och man uppgivet egentligen vill skrika:<br />"ABBA!!!!"<br /><br /><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/F8pAn3I6zCE?si=3StCVKV53_DDAJLU" title="YouTube video player" width="560"></iframe><br /><br /><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/Ke2PGc0Creo?si=X1jnBzZjf-w1C-DR" title="YouTube video player" width="560"></iframe></span><p></p>Jörgen Stafrinhttp://www.blogger.com/profile/04575451375452729429noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1935317484007102963.post-61869586112926877542024-01-23T23:42:00.002+01:002024-01-23T23:45:44.445+01:00Fox The Fox - In the dark of the nite<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiwCbqLTSZxnTADygI6ZeHeuObkxzrTEDi_xtBKOGtO4annoGgqukaxM5zWRp7wYW4hqN1YtyJYo9qgpRlwGs5A84HBYBSWsqruOHKzxn2XBbsn0s2SaVbwQI3D85yf_ZJPxxAN4qc8-buLL1ln8xJ9gFGQ4H_C09JUpf7E12pJACxtxk0zsfJ31p0Ssk0s/s671/20240123_233213.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="534" data-original-width="671" height="319" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiwCbqLTSZxnTADygI6ZeHeuObkxzrTEDi_xtBKOGtO4annoGgqukaxM5zWRp7wYW4hqN1YtyJYo9qgpRlwGs5A84HBYBSWsqruOHKzxn2XBbsn0s2SaVbwQI3D85yf_ZJPxxAN4qc8-buLL1ln8xJ9gFGQ4H_C09JUpf7E12pJACxtxk0zsfJ31p0Ssk0s/w400-h319/20240123_233213.jpg" width="400" /></a></div><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif" style="background-color: white; font-size: 15.4px; font-weight: bold;">Fox The Fox - In the dark of the nite<br /></span><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif" style="background-color: white; font-size: 15.4px; font-weight: bold;"><i>Utgivningsår:</i></span><b style="background-color: white; font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif; font-size: 15.4px;"> 1984<br /></b><b style="background-color: white; font-size: 15.4px;"><span face=""trebuchet ms", sans-serif"><i style="font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif;">Skivbolag: </i><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif">CBS<br /></span></span></span></span></span></b><i style="background-color: white; font-family: "trebuchet ms", sans-serif; font-size: 15.4px; font-weight: bold;">Betyg:</i><span style="background-color: white;"><span face="trebuchet ms, sans-serif" style="font-size: 15.4px; font-weight: bold;"> 4/5</span><br /><span style="font-family: inherit;">Holländska Fox The Fox var ett band som hade potential men som aldrig riktigt nådde höjderna. Dom som känner till gruppen har med största sannolikhet främst hört singeln "Precious little diamond" och kanske "Flirting and showing" (som jag tycker är bättre av dom två singlarna). Dessa två blev hits 1983-1984 och ett album kom innan det var okänd anledning blev tyst i hela fem år. Sen kom en platta, långt efter att synthvågen dött ut och bandet fallit i glömska, och ett år senare splittrades bandet. Om skivbranschens så kallade motto "Du är inte större än din senaste hit" stämmer så är det på Fox The Fox. <br /><br />Fox The Fox gjorde alltså en för tiden trendig new wave-synthpop fast med lätta funkbeats i grunden. "Precious little diamond" är en snygg låt, utan tvekan, men med åren har jag blivit rätt mätt på både den låten och den rätt irriterande heliumrösten som sjunger den. Därför blev jag ändå riktigt glad när jag upptäckte att plattan är klart mer än bara den låten och att det finns relativt normal sång också. Och soundet är riktigt skön tidigt 80-talsaktig pop med mysiga synthmattor. Sen är kanske inte alla låtar helt perfekta i sin skapelse. Det finns en hel del låtar med onödigt mycket instrumentala partier med sång bara här och där, någon amatörmässig rap samt att diamant-låten bara finns i en sorts album mix, och hur mätt jag än är på låten så har jag svårt för när artister inte låter sin största hit vara i den form fansen har vant sig på plattan utan måste lyxa till den med en annorlunda mix. Men det finns riktiga höjdare här, som </span></span><span style="background-color: white;"> </span><span style="background-color: white;">"Check it out" och </span><span style="background-color: white; font-family: inherit;">avslutande singeln "I.C Eyes"<br /></span><span style="font-family: inherit;"><br /><span style="background-color: white;">Men Fox The Fox platta visar trots allt upp en hel del bländande ljudbilder med snygg new wave-pop och är långt bättre än jag trodde den skulle vara. Alla låtar är inte alltid helt välgjorda, sångaren Berth Tamaëlas röst är stundtals jobbig och betyget balanserar lite på gränsen, men plattan är ändå tillräckligt skön och bra att lyssna på att jag med god marginal behåller den!</span><span style="background-color: white;"><br /></span></span><span style="background-color: white;"><br /></span><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/49g-NTyXlOU?si=BcGUS6pUfQ4ynx9l" title="YouTube video player" width="560"></iframe><br /><br /><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/qtUYzOC14Ec?si=lehFNHin3dkfm2Xk" title="YouTube video player" width="560"></iframe><p></p>Jörgen Stafrinhttp://www.blogger.com/profile/04575451375452729429noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1935317484007102963.post-50307525274001790252024-01-19T14:10:00.003+01:002024-01-19T17:06:41.868+01:00Kultstämplat: William Freestyle - Sverige<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjUugcN_M02Qa9V5VQ1i1dowXJJdjNjIoAYaFL8xqrCmi3vcNQcy7r8HeP07CcpdeuCerD9nFC11JCjCzrf2MQge1Br18Yjl0s7BlgJXWueG4_-hpDQkW3vBZCvD-v-y6ybYk5hRr3sE8xjJN2Pw6ahdC5dWKo6GRQvTdtvwj61s9OLuto5c4P98pVMbriA/s2644/20231101_180213.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2097" data-original-width="2644" height="318" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjUugcN_M02Qa9V5VQ1i1dowXJJdjNjIoAYaFL8xqrCmi3vcNQcy7r8HeP07CcpdeuCerD9nFC11JCjCzrf2MQge1Br18Yjl0s7BlgJXWueG4_-hpDQkW3vBZCvD-v-y6ybYk5hRr3sE8xjJN2Pw6ahdC5dWKo6GRQvTdtvwj61s9OLuto5c4P98pVMbriA/w400-h318/20231101_180213.jpg" width="400" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"><span style="background-color: white; font-size: 15.4px; font-weight: bold; text-align: left;">William Freestyle - Sverige<br /></span><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif" style="background-color: white; font-size: 15.4px; font-weight: bold; text-align: left;"><i>Utgivningsår:</i></span><b style="background-color: white; font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif; font-size: 15.4px; text-align: left;"> 1982<br /></b><b style="background-color: white; font-size: 15.4px; text-align: left;"><span face=""trebuchet ms", sans-serif"><i style="font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif;">Skivbolag: </i><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif">Scranta<br /></span></span></span></span></b><i style="background-color: white; font-family: "trebuchet ms", sans-serif; font-size: 15.4px; font-weight: bold; text-align: left;">B-sida:</i><span style="background-color: white; text-align: left;"><span><b style="font-family: "trebuchet ms", sans-serif; font-size: 15.4px;"> Fårfarmaren</b><span face="trebuchet ms, sans-serif"><span style="font-size: 15.4px;"><b><br /></b></span></span></span></span><span style="background-color: white; text-align: left;"><span style="font-family: inherit;">Den här erkänner jag att jag hade funderingar på vart den skulle platsa. "Kultstämplat" är ju normalt till för sånt som är så dåligt att det är roligt, men riktigt så illa är det inte så den borde inte platsa här. Men samtidigt är det egentligen så bisarr och udda låt att den på något sätt ändå hör hemma här. Och "kult" är det ju ansett som. </span></span><span style="background-color: white; font-family: inherit; text-align: left;">Vad göra? Jo, jag tummar lite på reglerna i denna kategori och väljer ändå in William Freestyles deklamering om Sverige av årgång 1982. <br /></span><span style="background-color: white; text-align: left;"><br /><span style="font-family: inherit;">William Freestyle, född Wängström, kan man säga mycket om, men för den som vill veta mer om själva personen så rekommenderar jag att ni googlar fram det avsnitt av Kalle Linds podd Snedtänkt där han intervjuar denne man. Men han har både titlarna discjockey, </span>entreprenör <span style="font-family: inherit;">och producent på sitt visitkort, bland annat. </span><br /></span><span style="background-color: white; font-family: inherit; text-align: left;"><br />Om William Freestyle har lyssnat mycket på en annan William av något större kändisstorlek, vid namn Shatner, vet jag inte. Men förutom att vara med som kapten på Star Treks Starship Enterprise så gav Shatner även ut diverse skivor där han med löjligt överdriven inlevelse läste texter till kända låtar på sitt sätt. Om jag hittar någon av Shatners skivor så kommer dom upp i denna kategori utan tvekan. Men jag får väldigt mycket känsla av en svensk version på Shatners inläsningar när jag hör detta. För Freestyle sjunger inte, inte på någon av låtarna på hans platta utan det är läsning som gäller och han gör det med ett något överdrivet tryck i rösten och läsandes innantill med relativt obefintligt agerande. Egentligen är ju detta riktigt komiskt och dåligt gjort.<br /></span><span style="background-color: white; font-family: inherit; text-align: left;"><br />Till komp har man dessutom dansbandet Limmericks, som väl egentligen endast är känd för sin medverkan här. Dom nådde inte ens i närheten av samma framgång som ett annat dansband, vars sångare hörs i kören här, Sten Nilsson från Sten & Stanley. Dansbands-Sverige har alltså gått man ur huse för att stötta William Freestyles pratlåt om Sverige, till tonerna av Donna Fargos gamla patriotiska slagdänga "United States Of America". Bara den idén, att för att göra en låt om det svenska samhällets tillstånd använda amerikanarnas patriotepos är väldigt intressant. I Freestyles version är det dock kanske inte direkt en patriotisk hyllning utan snarare en gravt ironisk text om situationen i samhället i det tidiga 80-talet, en text som det är väldigt svårt att inte skratta på allvar åt. Allt låter på papperet riktigt konstigt och märkligt, men det är svårt att ändå inte gilla detta. Och låten har sin trogna publik som gillar låten än och en del anser att låtens text passar lika bra idag, men hur det är med det är en diskussion för ett annat forum. <br /></span><span style="background-color: white; font-family: inherit; text-align: left;"> Sen har många istället anammat den version som kom lite senare samma år, där Eddie Meduza gjorde låten i ny version. Meduza har ju med sina tramserier fått något av en svensk nationalskattsstämpel ute i landsbygden och hans version kan jag klara mig utan. <br /></span><span style="background-color: white; font-family: inherit; text-align: left;"><br />Vänder vi på singeln så hittar vi en lite sorglig berättelse kallad "Fårfarmen" om fårfarmaren som ständigt dumpas av allehanda tjejer fast han hela tiden försöker utveckla sig med tiden med nya jobb och titlar. Alla problem börjar med att tjejen lämnar en lapp med texten:<br /></span><i style="background-color: white; font-family: inherit; text-align: left;">"Dra åt helvete bonnjävel, jag har hittat en akademiker!"<br /></i><span style="font-family: inherit; text-align: left;"><span style="background-color: white;">Enligt William Freestyle själv är detta självupplevt och Frank Sinatras gamla megahit "My way" har här fått en helt ny text och innebörd. Åter igen är detta faktiskt roligare än det borde vara. Musikaliskt och framförandemässigt är ju detta riktigt konstigt och långt ifrån bra. Freestyles mullrande stämma som överdramatiskt läser texten borde snarare leda till ett pinsamt skratt. Men det är samtidigt en komisk och satirisk text och gjord med en sån glimt i ögat att det är svårt att ändå inte gilla detta. Kultstämplad är den alltså, men kanske inte riktigt på det sätt som normalt är gängse här...</span><span style="background-color: white;"><br /></span></span><span style="background-color: white;"><br /></span><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/8o-5_J6yXNw?si=bPnPto8-QiSXJ2OL" title="YouTube video player" width="560"></iframe><br /><br /><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/8cKUFrGG9qw?si=yv_oHfzuI-0Pt2Oj" title="YouTube video player" width="560"></iframe></div>Jörgen Stafrinhttp://www.blogger.com/profile/04575451375452729429noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1935317484007102963.post-29918719066263176112024-01-08T14:46:00.000+01:002024-01-08T14:46:02.238+01:00Nytt i samlingen - December 2023<p><b style="background-color: white; font-size: 15.4px;"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif">Natalie Cole - Still unforgettable<br /></span></span></b><b style="background-color: white; font-size: 15.4px;"><i style="font-family: "trebuchet ms", sans-serif;">Utgivningsår: </i><span face=""trebuchet ms", sans-serif">200</span><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif">8<br /></span></span></span></span></span></b><b style="background-color: white; font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif; font-size: 15.4px;"><i style="font-family: "trebuchet ms", sans-serif;">Skivbolag: </i><span face=""trebuchet ms", sans-serif">Capitol<br /></span></b><i style="background-color: white; font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif; font-size: 15.4px; font-weight: bold;">Betyg: </i><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif" style="background-color: white; font-size: 15.4px; font-weight: bold;">4</span><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif" style="background-color: white;"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><b style="font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif; font-size: 15.4px;">/5</b><br /><span style="font-family: inherit;"></span></span></span></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif" style="background-color: white;"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span style="font-family: inherit;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjV5YOw-P2wHEeJ00XpZY5T64nf3tQ5klotv9-UFbqYvoknwBFJ30BcSg2Xs368plp5iCILpYYsWviY-kiIDfela4yvXlBMf3RFqEbxoEsx_iRSbI4TQK4x81JMfFXJR2qcicWNLDNEFRVSKMNLu-kiDSr90GILoPXSXjWA4eBUWgmt0i8be4W93g4hRnRS/s639/20240108_142140.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="460" data-original-width="639" height="144" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjV5YOw-P2wHEeJ00XpZY5T64nf3tQ5klotv9-UFbqYvoknwBFJ30BcSg2Xs368plp5iCILpYYsWviY-kiIDfela4yvXlBMf3RFqEbxoEsx_iRSbI4TQK4x81JMfFXJR2qcicWNLDNEFRVSKMNLu-kiDSr90GILoPXSXjWA4eBUWgmt0i8be4W93g4hRnRS/w200-h144/20240108_142140.jpg" width="200" /></a></span></span></span></span></div><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif" style="background-color: white;"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span style="font-family: inherit;">Om en speciell skiva blir en jättesuccé, gör det igen! Blir det en succé, gör det ännu en gång! Om karriären haltar lite, försök med samma en vända till så kanske det går! I dom flesta fall så brukar det till slut kännas väldigt </span>urmjölkat<span style="font-family: inherit;"> som koncept. Men det beror förstås lite på vad det är. I Natalie Coles fall så funkade det riktigt bra att göra ännu en jazzplatta med stråkar innehållandes minst en till ihopmixad duett med pappa Nat "King", när nu "Unforgettable" blev en ikonisk klassiker 1991. Försäljningsmässigt så var det förstås inte nära samma framgång, även om den fick en grammis, det var trots allt 2008. Men musikaliskt är detta riktigt bra! Arrangemangen är förstklassiga, Natalie sjunger förstås riktigt bra och stråkar och körer är briljanta. Vad sägs om det lysande bossa nova-breaket i mitten av den klassiska "You go to my head"? Och hennes och pappa Nats version av "Walkin' my baby back home" ("Sakta vi gå genom stan" hos oss) är mysig och mer i dur än dom tidigare mer dramatiska duetterna på plattorna "Unforgettable" och "Stardust". <br /></span> Skillnaden från tidigare plattor med samma koncept är att låtarna här inte bara innehåller Nat "King" Cole-låtar utan även hits från Frank Sinatra, Lena Horne och Peggy Lee. Hon kan till och med några på en storbandslåtar med lite snabbare tempo. Detta är en jazzplatta att mysa till och slappa till. Även om konceptet känns igen och har vevats några varv så är det ändå riktigt snyggt och vackert och oemotståndligt och då hade i alla fall inte jag haft något emot om hon hade hinna göra ännu ett album i samma stil. Plattan blir klart kvar!<br /><br /><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/qSRNgGPns8w?si=cmmxaUjEtfqaxdhJ" title="YouTube video player" width="560"></iframe><br /><b style="font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif; font-size: 15.4px;"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><br />Dire Straits - Love over gold<br /></span><i style="font-family: "trebuchet ms", sans-serif;">Utgivningsår: </i><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif">1982<br /></span></span></span></span></b><b style="font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif; font-size: 15.4px;"><i style="font-family: "trebuchet ms", sans-serif;">Skivbolag: </i><span face=""trebuchet ms", sans-serif">Vertigo<br /></span></b><i style="font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif; font-size: 15.4px; font-weight: bold;">Betyg: </i><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif" style="font-size: 15.4px; font-weight: bold;">3</span><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span style="font-size: 15.4px; font-weight: bold;">/5</span><br /><span style="font-family: inherit;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhwo7iuUMkF1MxhLyjFPAHw3ezff-G7-MwMgrP93LXWWEWjsFJsnSCbWv_W5BJN3rhyEq3YNXPNjqOEJ2eT3XuwBNddtFRbhyphenhyphenQ8t8n8bxr72u_SaqGBEmdcyj51LK1tlX9hyphenhyphenvRcZCOyVgdL36zDkmDBSVxCeXgMn7WNEjS1sG0OLTY5BKEJllRshR6DzaoH/s624/416845059_1406830499918138_19588167011180980_n.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="528" data-original-width="624" height="169" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhwo7iuUMkF1MxhLyjFPAHw3ezff-G7-MwMgrP93LXWWEWjsFJsnSCbWv_W5BJN3rhyEq3YNXPNjqOEJ2eT3XuwBNddtFRbhyphenhyphenQ8t8n8bxr72u_SaqGBEmdcyj51LK1tlX9hyphenhyphenvRcZCOyVgdL36zDkmDBSVxCeXgMn7WNEjS1sG0OLTY5BKEJllRshR6DzaoH/w200-h169/416845059_1406830499918138_19588167011180980_n.jpg" width="200" /></a></div>Det här är en platta jag ville ha tag på, en av få plattor med Dire Straits jag inte har. När jag till sist väl fick tag på den så insåg jag att den nog ändå skulle testa mitt sinne. Inte en enda låt här är under fem minuter och det brukar normalt inte vara till fördel för popnörden Stafrin. Att en låt är fjorton minuter lång är rätt prövande för mig, eftersom jag vet att risken för att det till slut ska bli segt finns. Så ivrigt påhejad av Vinyl Community så har jag gett mig i kast med den legendariska "Love over gold" från 1982. <br /></span> Fjorton minuters-låten, "Telegraph road", är fortfarande den som drar ner betyget något. Den är inte dålig, den är riktigt bra och snygg, men fortfarande hade jag nöjt mig med endast halva tiden. Men i övrigt är detta en lågmäld och snygg Straits-platta. Singeln "Private investigations" är lite speciell för att vara första singeln från en platta, med sin filmmusik-liknande karaktär och Mark Knopflers viskande. Andra sidan på plattan är plötsligt mycket mer normal vad gäller låtuppbyggnad och melodier. Dom låtarna är starkare, det går inte att komma ifrån. Men det går inte heller att komma ifrån att detta totalt är en platta som har en fantastisk skön stämning i sig och ett fantastiskt spel av bandet. "Love over gold" är kanske inte min absoluta favoritplatta med Dire Straits, men den är klart riktig bra och skönt avslappnande och blir givet kvar i samlingen!<br /><br /><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/P9K27HvhDxA?si=OUobB40KMgwNBDPS" title="YouTube video player" width="560"></iframe><br /><b style="font-size: 15.4px;"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><br />Rolf Ericson - I love you so...<br /></span><i style="font-family: "trebuchet ms", sans-serif;">Utgivningsår: </i><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif">1997<br /></span></span></span></span></b><b style="font-size: 15.4px;"><i style="font-family: "trebuchet ms", sans-serif;">Skivbolag: </i><span face=""trebuchet ms", sans-serif">Amigo<br /></span></b><i style="font-size: 15.4px; font-weight: bold;">Betyg: </i><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif" style="font-size: 15.4px; font-weight: bold;">4</span><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif" style="font-size: 15.4px;"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><b>/5</b><br /><span style="font-family: inherit;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjQm8wK8nH98HQVUbaAwoddQyxw2AXceD0hnFYoQQ7YuM1MY6fCPrVfMEsMzBcAxkagBwGg3ceirOHD97jJhCoDxsdmX17dL5lNatHpEPG0RAOl5Lbjc3mIopxtugmI_x7rjJKaN9Gm9ftUc3Pa8Ozs_YyQvcIbIAk9itVv1QbegVaT7H5X0sGUaj3AmPZK/s680/20240108_142312.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="534" data-original-width="680" height="157" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjQm8wK8nH98HQVUbaAwoddQyxw2AXceD0hnFYoQQ7YuM1MY6fCPrVfMEsMzBcAxkagBwGg3ceirOHD97jJhCoDxsdmX17dL5lNatHpEPG0RAOl5Lbjc3mIopxtugmI_x7rjJKaN9Gm9ftUc3Pa8Ozs_YyQvcIbIAk9itVv1QbegVaT7H5X0sGUaj3AmPZK/w200-h157/20240108_142312.jpg" width="200" /></a></div>När man säger svenska jazzexporter brukar man nämna Alice Babs, Lars Gullin eller Åke Hasselgård. Däremot finns det en del svenska musiker som har bott i USA väldigt länge och som har spelat med alla dom stora, men som på något sätt är lite bortglömda av många. Rolf Ericson är en av dom och bodde i USA i omgångar och spelade med alla dom stora där, swingmusiker som bopmusiker, innan han mot slutet av sitt liv flyttade hem igen för gott. Den här plattan är då gjord bara lite mer än ett år innan hans bortgång 1997 och är Rolf Ericsons allra sista studioplatta. <br /> Och på tal om bortgång, på den här plattan spelar han med en musiker som lämnade jordelivet 2023, Bernt Rosengren (RIP). Lars Sjösten, Björn Alke och Fredrik Norén hörs också här. På den här plattan så kan man verkligen säga att Rolf Ericson avslutar i stor stil! "I love you so..." kan vara en av dom bästa jazzplattorna inspelade på 90-talet som jag har hört. Blåsarna spelar kanonbra ihop, det svänger häftigt och solona är riktigt snygga! En platta som visar vad bra svensk jazz verkligen är och att både Rolf Ericson och Bernt Rosengren bli ihågkomna som bland det bästa vi hade i genren. Plattan blir förstås klart kvar! <br /><br /><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/U4vVXuR1o8Y?si=nODtqO0yUaviPKPg" title="YouTube video player" width="560"></iframe><br /></span></span></span></span></span></span></span></span></span></span><p></p>Jörgen Stafrinhttp://www.blogger.com/profile/04575451375452729429noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1935317484007102963.post-89312996455654167082023-12-30T22:56:00.005+01:002023-12-30T23:06:47.808+01:00Dom bästa skivfynden 2023 samt Årets låt!<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjHDFS-RE1v9BReVM_BNgGncHvVFkv7f8m2lXy80hVfbBQP5aub3Sv1fYjxm1vmFG1UV47EEo-mEp52DaIej4r2nAnvzl6KwObsupzdNLDMt8gjtzSHTcEVaLtIjx32XDSTWKeC1yE-a7vue7d9W1qiFypjxF1MVysaElxhpHxm7xITg1gz3R2vylxQICK-/s1280/ai-generated-8440522_1280.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1280" data-original-width="1280" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjHDFS-RE1v9BReVM_BNgGncHvVFkv7f8m2lXy80hVfbBQP5aub3Sv1fYjxm1vmFG1UV47EEo-mEp52DaIej4r2nAnvzl6KwObsupzdNLDMt8gjtzSHTcEVaLtIjx32XDSTWKeC1yE-a7vue7d9W1qiFypjxF1MVysaElxhpHxm7xITg1gz3R2vylxQICK-/w400-h400/ai-generated-8440522_1280.jpg" width="400" /></a></div><span style="font-family: inherit;">Så var man där igen då. Ännu ett år är slut och det gamla ska sammanfattas. Det är dags för året 2024 att börja skriva i sitt oskrivna blad. Om jag ändå bläddrar tillbaka till 2023 så kan man säga att ur skivsamlarsynvinkel så var det väl inte det allra bästa året, i år heller. Våren och hösten räddade allt, för fram till april så var det bedrövligt och sommaren var långt under vad det brukar vara. Dom sista två månaderna har väl inte varit jättebra heller. Man kan spekulera förstås vad det beror på, att det är svårare att hitta det där riktigt intressanta just nu. Att jag är långsam? Att folk hellre försöker kränga sina skivor själv på nätet istället för att skänka dom till second hand, en teori jag tog upp redan <a href="https://skivguide.blogspot.com/2022/12/dom-basta-skivfynden-2022-samt-arets-lat.html">för ett år sen</a>? Ekonomisk kris? Något helt annat? Alla kan förstås stämma, men varför sitta och gråta över spillt mjölk. Det var helt enkelt ett riktigt mellanår och det kanske behövs för att komma ifatt med dom gamla fynden man har att gå igenom. Det intressanta är dock att det var en av dom riktigt få åren då jag har hittat mer CD-skivor än LP-skivor, vilket kommer att synas på årslistan nedanför. <br />Men istället för att fundera över problem, låt oss se på det positiva. Vad har varit bra av det som köpts? Vilka är mina tio favoritfynd i år? Som vanligt så har jag valt att exkludera alla skivor jag har fått skickade till mig under året av Vinyl Community-medlemmar. Jag är så tacksam att jag inte vill gradera någon gåva utan se dom som lika mycket värda, även om förstås allt inte har varit min normala påse musikaliskt och vissa har varit sånt jag har längtat efter. Då så, dags att minnas samlaråret 2023...<br /><br /><b>10 <a href="https://skivguide.blogspot.com/2023/06/nytt-i-samlingen-maj-2023.html">The Moody Blues - Every good boy deserves favour (LP, 1971)</a><br /></b><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhyvxaUtShfi5zg6M4vOOVXyP75ri-2XygU-NUxon7SxFRK2MN6RLuZZ6q11BBYAaOUMfkNgRBSC-DMlkfzdJvs4mhVR9vBlX66geg49U6Ms-l4K1a7OYm0rylcAgGjNMgmGZIStCE8U8NL4L-Ci0Scefd58TtEJAjUcYtrcgfgdHnOK4_AQEwMKRR8kklT/s615/20230611_193544.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="482" data-original-width="615" height="157" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhyvxaUtShfi5zg6M4vOOVXyP75ri-2XygU-NUxon7SxFRK2MN6RLuZZ6q11BBYAaOUMfkNgRBSC-DMlkfzdJvs4mhVR9vBlX66geg49U6Ms-l4K1a7OYm0rylcAgGjNMgmGZIStCE8U8NL4L-Ci0Scefd58TtEJAjUcYtrcgfgdHnOK4_AQEwMKRR8kklT/w200-h157/20230611_193544.jpg" width="200" /></a></div>Progressiv rock är normalt inte alls det jag går igång på. Och "Every good boy deserves favours" är inte tidernas mest melodistarka platta. Men det finns ju guldkorn i nästan alla genrer, det har jag fått lära mig om och om och om igen. Den här Moody Blues-plattan är klart ett sånt. Det här är ju då bandets mest progressiva platta, men samtidigt så är det så enormt snyggt och vackert skapat att man bara sitter och njuter. Och därför, samt lite också för att hylla det fantastiska genombrott bandet har haft i min samling i år, så hamnar den här plattan på listan!<br /><br /><b>9 <a href="https://skivguide.blogspot.com/search?q=tlc#:~:text=TLC%20%2D%20Oooooooohhh%20%2D%20On%20the%20TLC%20tip">TLC - Ooooh... on the TLC tip (CD, 1992)</a></b><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiS3M8IsVa7oTYjOTMLKpbAvwu2ZODb5Jwr9WVnBLlYCtPASOUedWlvGrqXl5DeoHABqF6RVaTnvOk12HMFQlv7b3K9jo7UCurXoC5EaapiEqSY9Qaq4TeDbzzvpe0t4NO3yTuePFNv-gUVqjvDTC528pUUdbqoje0ue2QpS8dKxe_rxaAojjUwnxPr2rPa/s612/20230611_193124.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="417" data-original-width="612" height="136" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiS3M8IsVa7oTYjOTMLKpbAvwu2ZODb5Jwr9WVnBLlYCtPASOUedWlvGrqXl5DeoHABqF6RVaTnvOk12HMFQlv7b3K9jo7UCurXoC5EaapiEqSY9Qaq4TeDbzzvpe0t4NO3yTuePFNv-gUVqjvDTC528pUUdbqoje0ue2QpS8dKxe_rxaAojjUwnxPr2rPa/w200-h136/20230611_193124.jpg" width="200" /></a></div>Detta är inte ett fynd utifrån normala standarden. Det är ingen platta jag varit främmande för eller som jag velat ha tag på för att den är värd någonting. Jag har den sen förr, men inte i original och det har varit snudd på omöjligt att hitta den. Men när jag nu till sist har fått tag på ett exemplar av TLCs debut så är lyckan stor. TLC normalt var ju ett band i den normala streetsoul-genren, den mer coola med en del rap med, och inte ont om det. TLCs mest kända låtar är riktigt bra, utan tvekan. Och rap är det förstås här också, men detta är mycket mer funky och svängigt än något av deras senare alster. LA Reid & Babyface, samt Dallas Austin, har proddat och gett tjejerna en riktig swingbeat-fest á la tidigt 90-tal. Och tjejerna är tuffa, karismatiska och verkar ha riktigt kul när dom gör det här. En av den moderna soulgenrens bästa plattor!<br /><br /><b>8 Jimmy Smith - Got my mojo working (Singel, 1966)</b><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEizRMjptasKtNjfjlz0hJFJ10QX-aseUL3OaWo2HGo_5GySK-7UjIu9j6hpiwFPUtWDq8WiF9XUon0wIbZDEtxka-KSyc-6FNeMsgVJMjHLgJ1GTmqUvVJOECF5uHiwODPqkCNHi7TsQnnBKIVcT8TfWh5Oph4rtLQ-KSfXzuBgbhRE2IRX_SK4RAiqETu0/s682/20231230_205725.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="552" data-original-width="682" height="162" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEizRMjptasKtNjfjlz0hJFJ10QX-aseUL3OaWo2HGo_5GySK-7UjIu9j6hpiwFPUtWDq8WiF9XUon0wIbZDEtxka-KSyc-6FNeMsgVJMjHLgJ1GTmqUvVJOECF5uHiwODPqkCNHi7TsQnnBKIVcT8TfWh5Oph4rtLQ-KSfXzuBgbhRE2IRX_SK4RAiqETu0/w200-h162/20231230_205725.jpg" width="200" /></a></div>Under en lång rad år så hittade jag minst en Jimmy Smith-platta per år, vilket har givit en rätt stor samling av denne orgelfantom numera. Det var ett bra tag sen dock som jag hittade något av värde. Antingen så är det saker jag redan har eller för dyr. Därför var den här singeln ett välkommet, om än litet, genombrott. Jag visste faktiskt inte att den fanns på singel när jag bläddrade igenom en hög nyinkomna singlar på Myrorna. Jag ska förvisso inte måla upp den här låten som min allra största Smith-favorit, men den har ett grymt gung och sväng och en Jimmy Smith är en Jimmy Smith, något att verkligen njuta av!<br /><br /><b>7 <a href="https://skivguide.blogspot.com/2023/04/fats-navarro-fats-gang.html">Fats Navarro - Fats' gang (LP, Årtal okänt)</a></b><b><a href="https://skivguide.blogspot.com/2023/04/fats-navarro-fats-gang.html"><br /></a></b><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEifXYfYO4boLc7hlQPyXsw49OSikX9Gzc_amXOzs4klJYPOyHj555KvtkaiqiJrMwtDcd1xVKfGtW5qh3AuLXORxCz4J4rgIHHpoAgTnW_QgQD0fR9IxfRL3Tkjm9vrji1Rbcj4Swa1vZL4Vr13NdTGu5HJjLzv5PuBbKpo-w8OPc1GjXzgA-ggUTl1zNnV/s642/20230421_230242.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="550" data-original-width="642" height="171" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEifXYfYO4boLc7hlQPyXsw49OSikX9Gzc_amXOzs4klJYPOyHj555KvtkaiqiJrMwtDcd1xVKfGtW5qh3AuLXORxCz4J4rgIHHpoAgTnW_QgQD0fR9IxfRL3Tkjm9vrji1Rbcj4Swa1vZL4Vr13NdTGu5HJjLzv5PuBbKpo-w8OPc1GjXzgA-ggUTl1zNnV/w200-h171/20230421_230242.jpg" width="200" /></a></div>Årets enda köp av en bootleg blev en jazzdito, vilket inte är så vanligt. Bootlegs är ju normalt vanligast i popvärlden, eftersom det mesta inom jazzen på grund av dess ålder ges ut förr eller senare. Så även detta, men innan JazzView och andra bolag hann ge ut CD-upplagor med Fats Navarro och Tadd Damerons Royal Roost-inspelningar från 1948 så var Boris Rose framme och gav ut några hemligt inspelade versioner av konserterna på ett av alla sina åtskilliga bolag för bootlegutgivningar. Och då dessa också faktiskt skiljer sig på många punkter från dom inspelningar jag hade sen tidigare på ovan nämnda JazzView och svänget och ljudet är så pass bra så är det givet att den här plattan har sin plats på listan över årets fynd.<br /><br /><b>6 </b><a href="https://skivguide.blogspot.com/2023/05/nytt-i-samlingen-april-2023.html" style="font-weight: bold;">Mother's Finst - Another mother further (LP, 1977)</a><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhX8iDa1l3J5CrP4qDXR9JYb4c-Ni-wBnRcC2m6mPizCW2lyMQoOSqoSx9RcxyS6WK3RY5sRAk3J5075D9zTwZsuwAvlrpBbUuCDS1JLBryyYRZpTuQhLmHf2OJfUW28R0rvkIqmicUM2BfE1hHYtL0HJMs03DsgzYjauqUnAtvLCk_C85k6_FVqrcLvAOq/s601/20230503_115443.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="492" data-original-width="601" height="164" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhX8iDa1l3J5CrP4qDXR9JYb4c-Ni-wBnRcC2m6mPizCW2lyMQoOSqoSx9RcxyS6WK3RY5sRAk3J5075D9zTwZsuwAvlrpBbUuCDS1JLBryyYRZpTuQhLmHf2OJfUW28R0rvkIqmicUM2BfE1hHYtL0HJMs03DsgzYjauqUnAtvLCk_C85k6_FVqrcLvAOq/w200-h164/20230503_115443.jpg" width="200" /></a></div>Morsans finaste, och även en av 70-talets finaste, funkplattor var den här med Mother's Finest, ett idag sorgligt bortglömt band som gärna experimenterade med en del rock i sitt sound. En platta med en grupp som jag hörde första gången som barn i radio och som nu hamnade i min ägo. Detta är ett sväng utan dess like och en platta som sticker ut i mycket annat som kom i soul- och funkgenren på den tiden. Bandet vågar ta ut svängarna och gå sin egen väg men ändå stå med en fot i den traditionella funken. Därför är detta något av det bästa från 70-talet jag hittade i år!<br /><br /><b>5 </b><b style="background-color: white; font-size: 15.4px;"><a href="https://skivguide.blogspot.com/search?q=ellington#:~:text=Duke%20Ellington%20%2D%20The%20complete%20Duke%20Ellington%201925%2D1928">Duke Ellington - The complete Duke Ellington vol 1 1925-1928</a> / </b></span><b style="background-color: white; font-size: 15.4px;">Duke Ellington - The complete Duke Ellington vol 4 1932 (2LP/2LP, 1975)<br /></b><span style="font-family: inherit;"><span style="background-color: white;"><span style="font-size: 15.4px;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh3zexjRckjiK0HBWatMpnKYCAdQaf1l93sJhrQM7yTw8MPniyBn-vFC3J62w9lBUzOwhqfUcW5u4m-oP85d2NDJ6bVsSTFwkmV8eOejr3OAjJG-rNybxJh121aMddwiYVoe82_YTX0gso2gJ3D54eoTbotGcchoETUmuNJAZuC1Iaj8VcNjfWAdi7Xvf-N/s607/20231230_205842.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="285" data-original-width="607" height="94" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh3zexjRckjiK0HBWatMpnKYCAdQaf1l93sJhrQM7yTw8MPniyBn-vFC3J62w9lBUzOwhqfUcW5u4m-oP85d2NDJ6bVsSTFwkmV8eOejr3OAjJG-rNybxJh121aMddwiYVoe82_YTX0gso2gJ3D54eoTbotGcchoETUmuNJAZuC1Iaj8VcNjfWAdi7Xvf-N/w200-h94/20231230_205842.jpg" width="200" /></a></div>När man tror att man snart kanske har det mesta av det bästa med The Duke så dyker det alltid upp något som bevisar en fel. Här är en återgång till det tidiga och i den första dubbelalbumet så är det riktigt tidigt, bland det allra första som gavs ut med Ellington, då han ledde band som The Washingtonians och Harlem Footwarmers. Samt i den andra dubbeln inspelningar från Cotton Club-tiden. Detta är fyra skivor jazzhistoria där både Ellington började utvecklas och även storbandsjazzen. Franska CBS har givit ut en riktig höjdarserie som lyft upp dessa fantastiska inspelningar! Det finns förstås fler utgåvor i serien. Vill ha!</span><br /><br /><b style="font-size: 15.4px;">4 </b><a href="https://skivguide.blogspot.com/search/label/Nytt%20i%20samlingen#:~:text=Marvin%20Gaye%20%2D%20What%27s%20going%20on" style="font-size: 15.4px; font-weight: bold;">Marvin Gaye - What's going on</a><b style="font-size: 15.4px;"> / <a href="https://skivguide.blogspot.com/search/label/Nytt%20i%20samlingen#:~:text=Marvin%20Gaye%20%2D%20Let%27s%20get%20it%20on">Marvin Gaye - Let's get it on (CD, 1971/CD 1973)</a></b><br /><span style="font-family: inherit;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj94Ac7GczWQopy9wKdoV2KuEwuifyn6bryBn9mzBhpCpW25-jAwCCNOLLEQQISX11SjspXeqKAnByReLMKgzG6U19snU-IlXivuud1JUEG4WrGgi3DhCCTrL1nQLP9YorYHW7sLmbBR4QCnwd9aYoPeWlP4AajW25eCbYUu3DfX-THJ6-smuxsEmuJOyv7/s628/20231230_222612.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="244" data-original-width="628" height="78" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj94Ac7GczWQopy9wKdoV2KuEwuifyn6bryBn9mzBhpCpW25-jAwCCNOLLEQQISX11SjspXeqKAnByReLMKgzG6U19snU-IlXivuud1JUEG4WrGgi3DhCCTrL1nQLP9YorYHW7sLmbBR4QCnwd9aYoPeWlP4AajW25eCbYUu3DfX-THJ6-smuxsEmuJOyv7/w200-h78/20231230_222612.jpg" width="200" /></a></div>Den här hade kunnat vinna hela klabbet om det hade varit en originalversion på vinyl. Men jag brukar inte vara jättenoga med just det, men medge att omslaget på dessa nyutgåvor på CD från Motown inte ser jättehäftiga ut. Men likväl ska dom med, båda två, eftersom det är plattor jag har velat ha tag på så länge, men de har alltid varit så enormt dyra. Marvin Gaye i två olika känsloyttringar. Den första är en arg och protesterande Marvin, som ser hur illa samhället ser ut i USA i början av 70-talet. Den andra är en kärlekstörstande soullegend som trånar efter intima saker med sin kvinna. Tillsammans är detta lysande gjord soulmusik, smäktande, vackert och häftigt! En av årets få fem-poängare plockades fram till "What's going on", men som sagt, omslaget till Motowns Classic-serie drar ner det något på listan. Men en fjärde plats är verkligen inte dåligt heller! <br /><br /><b>3 Bo Hansson - Mellanväsen (CD, 1975)</b><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgn2F20hhDBWOp6oHPFhOe1CN0jOVj5mNuJ3ky3AiLNfo97wjHoIpUvyxqPD4ybyv0uPxaBris7aKRMY7YPc8JUJq8Zr-RmrsdTe8LqcV1hrh3LrEHZjRjIuaZGD4tbYeu6_3LbLoDNUychyphenhyphenb_Ibms0-Gf2CYjYIFNwXOhCNGNmNNatNyi9UVTfOfuR8czz/s646/20231230_205757.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="462" data-original-width="646" height="143" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgn2F20hhDBWOp6oHPFhOe1CN0jOVj5mNuJ3ky3AiLNfo97wjHoIpUvyxqPD4ybyv0uPxaBris7aKRMY7YPc8JUJq8Zr-RmrsdTe8LqcV1hrh3LrEHZjRjIuaZGD4tbYeu6_3LbLoDNUychyphenhyphenb_Ibms0-Gf2CYjYIFNwXOhCNGNmNNatNyi9UVTfOfuR8czz/w200-h143/20231230_205757.jpg" width="200" /></a></div>Progressivt 70-tal på amerikanskt vis förut och här progressivt 70-tal på svenskt vis. Bo Hansson är också ett undantag från en genre jag normalt inte är jätteintresserad av, proggen. Men hans ljudlandskap med orgeln är verkligen bland det snyggaste som finns så givetvis införskaffar jag det när jag hittar något i skivväg som inte kostar multum med honom. "Mellanväsen" på CD visade sig normalt gå på ett par hundra på Discogs och Tradera. Vad vinylen går på vågar jag inte spekulera i. Jag fick den för en tia på en loppis vid Fläsians Camping så självklart borde detta ses som ett av årets bästa fynd!<br /><b><br />2 Deep Purple - Perfect strangers live (3CD+DVD, 2013)</b><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjx_ncBRtLoQwU8IUSZtwS1EezmfvU5H0cfNEQEuaw0D6kGwPACmQCVN1P4LKdX2QowKFSg7L5VkdHPNBDD-i3azyOdPi5CsDK5FOiJ1x6-cwXG5g1IJtlpWwZ_poAS75urSgeWaH_DnTftdMG78uexOnfvyhqSuzdyALidU_4SH3Mf92LOJldA36NiENkD/s659/20231230_205741.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="459" data-original-width="659" height="139" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjx_ncBRtLoQwU8IUSZtwS1EezmfvU5H0cfNEQEuaw0D6kGwPACmQCVN1P4LKdX2QowKFSg7L5VkdHPNBDD-i3azyOdPi5CsDK5FOiJ1x6-cwXG5g1IJtlpWwZ_poAS75urSgeWaH_DnTftdMG78uexOnfvyhqSuzdyALidU_4SH3Mf92LOJldA36NiENkD/w200-h139/20231230_205741.jpg" width="200" /></a></div><br />Deep Purple live inspelad 1984, låter bara det som en höjdare! Deep Purple live på en trippel-CD, där ena är en DVD med konserten. Låter helt fantastiskt! Deep Purple live på en trippel-CD oöppnad för en tjuga. Låter som en av årets allra bästa fynd! För det röjet och livekänslan och dessa tre skivor så hade jag kunnat betala mer också. "Perfect strangers" på en perfekt utgåva!<br /><br /><b>1 </b><a href="https://skivguide.blogspot.com/2023/07/depeche-mode-memento-mori.html" style="font-weight: bold;">Depeche Mode - Memento mori (CD, 2023)</a><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgzNixpgaruz3CzKkIyUwRcyYHtGa23QPxNJOJ95ogIf6UtUxK_cfJvDGS8v1FFOja1Z7CYfDDDdqm7ZgHxKJxe-iEkbE3aELSSnYw4-tELtVqJxpf0w81OhvvNwNXM2UNcxaT8taEIRKja4XgpepoxdWoXClf0zkcxF272yUlA8dAGOlZdcnXf3wL8PHXN/s689/20230718_235111.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="546" data-original-width="689" height="159" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgzNixpgaruz3CzKkIyUwRcyYHtGa23QPxNJOJ95ogIf6UtUxK_cfJvDGS8v1FFOja1Z7CYfDDDdqm7ZgHxKJxe-iEkbE3aELSSnYw4-tELtVqJxpf0w81OhvvNwNXM2UNcxaT8taEIRKja4XgpepoxdWoXClf0zkcxF272yUlA8dAGOlZdcnXf3wL8PHXN/w200-h159/20230718_235111.jpg" width="200" /></a></div>Det var väl rätt givet vad som skulle bli årets fynd i år. Plattan som alla hoppades på, men inte riktigt visste om den skulle komma när Andy Fletcher plötsligt avled i fjol. En splitter ny Depeche Mode-platta, fylld med ett väldigt mörker och mycket ångest i texterna efter Andys bortgång. Men med relaxande, mjukt och klassiskt synthsound. Också det där lilla ljuset i tunneln sist av allt i "Speak to me". Klart Depeche Mode ska bli årets skivköp! Fattas bara annat!<br /><br />Så var det detta med årets låt. 2023 har faktiskt varit ett helt OK musikår, i alla fall för oss som lyssnar något bortanför P3 och Rix FM. Vad gäller musikbranschen i övrigt har det varit ett konstigt år där plötsligt två artister vardera vecka kan ockupera hela top 10 på Billboard med alla låtarna på sina plattor. Medan vi här i Sverige har en topplista där top 10 består till 80 % av låtar som har legat mer än ett halvår i topp. Hitlistorna har aldrig känts mer död än nu, tyvärr!<br /><br />Men vad gäller musiken som har varit bäst så har det kommit överraskande mycket bra musik inom den mer tyngre musiken, där The Hives, som jag förut varit noll intresserad av, med sitt comebackalbum har visat sig vara bättre än någonsin! Också har jag fastnat för en låt med japanska fenomenen Babymetal, dom tre tjejerna som blandar traditionell japansk musik med västerländsk hårdrock. Och låten "Metali" visade sig vara långt bättre än jag kunnat ana! Också några riktigt bra låtar från Foo Fighters nya platta. Hjälp, vad händer med mig???<br /> Nå, årets låt går i samma stil för Ghost kom med en riktigt bra cover-EP med två klassiska höjdarversioner av Genesis "Jesus he knows me" och Tina Turners "We don't need another hero", som kom ut bara någon vecka efter Tinas bortgång. Men i det här fallet är det den första som det gäller. Nu kanske någon tänker:<br />"Men gillar du Ghost?!?!"<br />Dom gjorde trots allt 2010-talets bästa låt med balladen "He is" och "Spillways" från förra året är också riktigt bra. Jag ska inte säga att allt är min smak, men dom har ändå visat sig att dom har en bredd mellan både ballader, mer melodiös rock och ren metall. "Jesus he knows me" är en grym klassiker i original med en av världens bästa videor, Phil Collins i toppform och en härligt drag. Men "Ghost" har lyckats att ta låten och göra den till sin egen med ett eget sound. Låten passar alldeles utmärkt i rocklandet och både förnyar och lyfter upp en ikonisk låt. Årets låt är alltså Ghost och deras version av "Jesus he knows me". <br /></span></span></span><span style="background-color: white; font-family: inherit;"> Därmed lägger jag året 2023 åt sidan och vänder till 2024 och försöker skriva på det bladet från och med nu. Vad ska detta nya år innebära musikmässigt? Det är bara att vänta med spänning och se. Och under tiden önskar jag alla </span><span style="background-color: white; color: red; font-family: inherit; font-size: medium;"><b>ETT GOTT NYTT ÅR!<br /><br /><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/GBiKayMXLk0?si=nG2nZeNHvCWCGcLR" title="YouTube video player" width="560"></iframe><br /></b></span><p></p>Jörgen Stafrinhttp://www.blogger.com/profile/04575451375452729429noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1935317484007102963.post-64831974184680093692023-12-23T12:24:00.002+01:002023-12-23T12:27:39.872+01:00Alexander O'Neal - My gift to you<b style="background-color: white; font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif; font-size: 15.4px;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidqpCixI__-qGocmW6LviIBXTrTn19jiM6I5ZtFMAngeHKgO30MYOxQZIK4r5y7cfhdtM486HqGeqKbScuehc2Q1ezEkW_VZtXB8afTpkVajOStV85lumZo3DJFDfjGYhOIU18nXcpAjEYsgdqV8v9-t4f1EzjCJivZp1WWaKSwDqk8rzeah1p9C7nZmyY/s641/20231223_122054.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="506" data-original-width="641" height="316" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidqpCixI__-qGocmW6LviIBXTrTn19jiM6I5ZtFMAngeHKgO30MYOxQZIK4r5y7cfhdtM486HqGeqKbScuehc2Q1ezEkW_VZtXB8afTpkVajOStV85lumZo3DJFDfjGYhOIU18nXcpAjEYsgdqV8v9-t4f1EzjCJivZp1WWaKSwDqk8rzeah1p9C7nZmyY/w400-h316/20231223_122054.jpg" width="400" /></a></div><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif">Alexander O'Neal - My gift to you<br /></span><i style="font-family: "trebuchet ms", sans-serif;">Utgivningsår: </i><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif">1988<br /></span></span></span></span></b><b style="background-color: white; font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif; font-size: 15.4px;"><i style="font-family: "trebuchet ms", sans-serif;">Skivbolag: </i><span face=""trebuchet ms", sans-serif">Tabu<br /></span></b><i style="background-color: white; font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif; font-size: 15.4px; font-weight: bold;">Betyg: </i><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif" style="background-color: white; font-size: 15.4px; font-weight: bold;">4</span><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif" style="background-color: white; font-size: 15.4px;"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><b>/5<br /></b></span></span></span>Det är jul och dags för den årliga julrecensionen, som i år kommer att gå i amerikanska tecken och en platta som har funnits med mig i många, många år. USA slår ju som bekant på allt när dom firar vad gäller stämning, ljus, glitter och mat, inte minst när det var 80-tal. Så med dom förutsättningarna tänkte då tidens skönsjungande soulgigant Alexander O'Neal att det var passande att släppa en julplatta, som dock skulle skilja sig från alla andra julplattor som brukade komma med stora körer, stråkar, kyrkliga toner och en stilla stämning. Mästerproducenterna Jimmy Jam och Terry Lewis kontaktades och även om skivomslaget ser väldigt finstämt ut så skapades en platta som både har dansanta rytmkaskader, vackra souljulballader och några enstaka julsånger med storband och stråkar. Spretigt? Kanske, men det kan funka om man gör det rätt och det tycker jag att man gjort här, men så är jag också ett fan av herrar Jam och Lewis. <br /><br />Höjdaren på den här plattan är "Sleigh ride", som inte ska förväxlas med den klassiska jullåten med samma namn. Detta, liksom alla låtarna på första sidan, är originalskapelser av Jam och Lewis och den här "Sleigh ride" är grymt funkig och svängig. Komplett med bjällerklang så lyckas man göra en sorts julfunk som inte är av denna världen och där man plötsligt väver in några toner av "Jingle bells" i allt gungande! Alexander O'Neal har gjort mycket bra och han har en fantastisk röst, men jag undrar om detta inte är det bästa han gjorde!<br /> Och det går ju inte annat än njuta och mysa till snygga soulballader som titelspåret eller "Our first christmas" eller stråkarna och lugnet i "The christmas song (chestnuts roasting on open fire)". Man lyckas också skapa en svängig nyårslåt i "Thank you for a good year". <br /><br />Plattan blev aldrig en kommersiell succé. Nu är ju jultid en rätt nischad och smal tidpunkt att göra musik till, men nog borde detta ha blivit en julsuccé på dom amerikanska skivdiskarna. För den som vill ha traditionell julmusik så är detta kanske inte riktigt rätt platta. Men man har lyckats ta dom traditionella julattributen dom bjällerklang, religiösa undertoner, julklappar och myspys tillsammans och sätta det i en för tiden ny och intressant elektronisk ljudbild med både romantik, grymt sväng och vackra soultoner som inramning. Jo, detta är en julplatta jag gärna återkommer till när jag har tid och möjlighet, men det underlättar förstås att man gillar 80-talets soulmusik för att uppskatta den fullt ut. Och med detta så önskar jag alla läsare en <span style="font-size: medium;"><b style="color: red;">RIKTIGT GOD JUL! 🎄🎅</b><br /><br /><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/BweHid2pyQ8?si=iQo_lOijfzUvmKUl" title="YouTube video player" width="560"></iframe><br /><br /><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/YGe5zvK5SrQ?si=qAIEZMMoIcj73sNs" title="YouTube video player" width="560"></iframe><br /><br /><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/GntcNQHmUhU?si=9UYBASs1nprzlHtQ" title="YouTube video player" width="560"></iframe></span>Jörgen Stafrinhttp://www.blogger.com/profile/04575451375452729429noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1935317484007102963.post-44353233541329584102023-12-18T20:27:00.002+01:002023-12-18T22:15:59.146+01:00The Motors - Airport<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjkRJeN-hT0Sy2Kgy69nJD_dnBodWmG9rwhgK34w1xs10mJRZlrFsh4VQ4-0MDUZ9-a9Z06OdnTFBOkYWlmPUZO35srMIohxoNFigQX8YZD-b4Z7U2v1JDIm1bNbLA2kdrrus6fQPYbGFd2V4qb1lZY8qY5V6RxEsuU_H4jh7iE0BRMg8nRn5Pxo1szy6Td/s692/20231218_202948.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="558" data-original-width="692" height="323" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjkRJeN-hT0Sy2Kgy69nJD_dnBodWmG9rwhgK34w1xs10mJRZlrFsh4VQ4-0MDUZ9-a9Z06OdnTFBOkYWlmPUZO35srMIohxoNFigQX8YZD-b4Z7U2v1JDIm1bNbLA2kdrrus6fQPYbGFd2V4qb1lZY8qY5V6RxEsuU_H4jh7iE0BRMg8nRn5Pxo1szy6Td/w400-h323/20231218_202948.jpg" width="400" /></a><br /><div style="text-align: justify;"><span style="background-color: white; font-size: 15.4px; font-weight: bold; text-align: left;">The Motors - Airport</span></div></div><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif" style="background-color: white; font-size: 15.4px; font-weight: bold;"><i>Utgivningsår:</i></span><b style="background-color: white; font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif; font-size: 15.4px;"> 1978<br /></b><b style="background-color: white; font-size: 15.4px;"><span face=""trebuchet ms", sans-serif"><i style="font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif;">Skivbolag: </i><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif">Virgin<br /></span></span></span></span></b><i style="background-color: white; font-family: "trebuchet ms", sans-serif; font-size: 15.4px; font-weight: bold;">B-sida:</i><span style="background-color: white;"><span style="font-size: 15.4px;"><b style="font-family: "trebuchet ms", sans-serif;"> Cold love (live)</b><br /><span style="font-family: inherit;">2024 är det tio år sen jag beslutade mig för att börja samla 70-talsmusik på allvar och det hade jag tänkt fira med att skriva om en av dom låtar jag föll mest för då. För att lära mig tillräckligt mycket så plöjde jag igenom alla avsnitt av 1978 års program Poporama och hittade många nya låtar och artister. Den här låten var 1978 års största succé på Poporama och i Sverige och med tanke på det så känns inte låten som något som man nämner allra först precis när man ska prata om 70-talets största hits. Snarare känns både den och The Motors rätt bortglömda och för mig var låten relativt okänd när jag hörde den då.<br /><br />Så för dom som då inte vet vilka detta är, The Motors var ett engelskt band ledd av sångaren Andy McMaster och den här låten var deras största hit, men även uppföljaren "Forget about you" blev en skapligt stor hit i Sverige. Tre plattor hann man med under bandets fyra existerande år och plattan till den här megahiten, "Approved by the Motors" är en helt OK och bra rockplatta. <br /><br />Men den här sorgliga låten i new wave-stil om killen som skyller på flygplatsen för att hans tjej flög iväg från honom satt direkt hos mig, med sin dramatiska inramning, den mollaktiga tonen och melankoliska texten. Många lyssnade på Ariana Grande eller Calvin Harris eller Albins "Min soldat" denna sommar. Jag själv spisade The Motors 36 år gamla "Airport" så ofta jag kunde på mina fotoutflykter i Sundsvalls omnejder. Och självklart blev lyckan stor när jag på Sundsvalls Skivmässa hösten 2023 till sist kunde hitta denna singel, för den här snillrika låten är värd att lyftas upp igen! <br /><br /><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/nAN-LvFOGus?si=pLJs2BGr-KysmMVx" title="YouTube video player" width="560"></iframe><br /></span></span></span><p></p>Jörgen Stafrinhttp://www.blogger.com/profile/04575451375452729429noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1935317484007102963.post-58338968714760775842023-12-10T16:29:00.004+01:002023-12-11T00:16:16.790+01:00Nytt i samlingen - November 2023 (70-talssingel SPECIAL)<p><span style="background-color: white;">I Nytt I Samlingen för september månad så skrev jag om second hand-butiken Återbruket här i Sundsvall som började förbereda sig på att stänga igen sin portar för gott och recenserade då ett antal alster <a href="http://skivguide.blogspot.com/search?updated-max=2023-11-01T20:28:00%2B01:00&max-results=7#:~:text=The%20Moody%20Blues%20%2D%20I%27m%20just%20a%20singer%20(in%20a%20rock%20and%20roll%20band)">från det köpet</a>. Det tog nu förvisso ett par månader till innan butiken la igen permanent för november månad har dominerats av singlar och CD-skivor som jag har köpt när den butiken under hela månaden haft 75 % utförsäljning. Det har hittats några andra CD-skivor också och en enstaka fullängdsvinyl, men bland singlarna fanns det mycket intressanta saker så den här månaden blir det en speciell form av Nytt I Samlingen med hela sju 70-talssinglar som jag har hittat där för mellan 2-15 kronor. Dom andra skivorna kommer att dyka upp förr eller senare. Jag ska försöka hålla mig hyfsat kort om singlarna också så artikeln inte blir en hel evighet lång. Dessa är alltså singlar från denne DJ Chris som jag talade om i artikeln i länken ovan så därför blir jag tvungen att skrämma upp er med diverse klotter på singlarna och endast tre har originalomslag, men när singlarna är så här pass billiga, musiken är topp och är riktigt bra spelbara så känns det dumt att vara knusslig. </span></p><p><span style="background-color: white;"><span face=""trebuchet ms", sans-serif"><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif" style="font-size: 15.4px; font-weight: bold;">Jigsaw - Sky high<br /><i>Utgivningsår:</i></span><b style="font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif; font-size: 15.4px;"> 1975<br /></b></span></span><b style="font-size: 15.4px;"><span face=""trebuchet ms", sans-serif"><i style="background-color: white; font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif;">Skivbolag: </i><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span style="background-color: white;">Splash</span><span style="background-color: white;"><br /></span></span></span></span></b><i style="font-family: "trebuchet ms", sans-serif; font-size: 15.4px; font-weight: bold;">B-sida:</i><b style="font-family: "trebuchet ms", sans-serif; font-size: 15.4px;"> Brand new love affair</b><br /><span style="font-family: inherit;"></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-family: inherit;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhBhnqxzSPh1boqkn6ZlNS1aEMy0yY7g_GdrtWNS8TuY5iafs_gD4LjFjgrZAl4Vfi2KbTl1K3aODeklgjyQM1skpB_tPVkDsJLmCupDXLJ9jpE8L1bAhwb_9nyUlx83asDHkhGUzx7EYd1TNdy-Fg7sxpXYVjBNBimP59W18SNI6POgxyn6gKc1Sei63Ea/s691/20231210_161857.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="519" data-original-width="691" height="150" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhBhnqxzSPh1boqkn6ZlNS1aEMy0yY7g_GdrtWNS8TuY5iafs_gD4LjFjgrZAl4Vfi2KbTl1K3aODeklgjyQM1skpB_tPVkDsJLmCupDXLJ9jpE8L1bAhwb_9nyUlx83asDHkhGUzx7EYd1TNdy-Fg7sxpXYVjBNBimP59W18SNI6POgxyn6gKc1Sei63Ea/w200-h150/20231210_161857.jpg" width="200" /></a></span></div><span style="font-family: inherit;">Och vi börjar med några one-hit-wonders, eller i alla fall artister med begränsad framgång före och efter sin största hit. 1975 kom en Hong Kong-film som hette "The Man from Hong Kong", med George "ex-James Bond" Lazenby som skurk. Och, ja, det är han som är den mustaschprydde herrn på skivomslaget. Filmen blev väl ingen jättesuccé precis, om man bortser från temat till filmen, som gjordes av engelska bandet Jigsaw, ett band med eget skivbolag vid namn Splash. <br /><br />Nu hade bandet en viss push av att Radio Luxemburg var väldigt het på låten och genom dess spelningar så blev "Sky high" en stor hit i hemlandet England och så småningom trea i USA. Lite kul är att det inte var filmen som gav låten push i Asien, utan det faktum att den mexikanske wrestlingstjärnan Mil Máscaras, som var stor i Japan, hade låten som sin entrélåt till matcherna. Det kanske säger lite om filmens storhet. Men låten är trots allt en riktigt bra, trevlig och snygg popdänga som sitter som ett smäck i huvudet. En kalassingel i 70-talssamlingen!<br /><br /><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/k4FMNPFy6Fw?si=r3AYgwCEIg0cOqF1" title="YouTube video player" width="560"></iframe><br /><br /><span style="background-color: white;"><span face=""trebuchet ms", sans-serif"><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif" style="font-size: 15.4px; font-weight: bold;">City Boy - Surgery hours (doctor doctor)<br /><i>Utgivningsår:</i></span><b style="font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif; font-size: 15.4px;"> 1976<br /></b></span></span><b style="font-size: 15.4px;"><span face=""trebuchet ms", sans-serif"><i style="background-color: white; font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif;">Skivbolag: </i><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif" style="background-color: white;">Vertigo</span><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span style="background-color: white;"><br /></span></span></span></span></b><i style="font-family: "trebuchet ms", sans-serif; font-size: 15.4px; font-weight: bold;">B-sida:</i><span><span face="trebuchet ms, sans-serif" style="font-size: 15.4px; font-weight: bold;"> Deadly delicious</span><br /><span style="font-family: inherit;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgk4Amy3MWlBa6Uh9Pulvc3vkgekgZBESNl3Uor11TdEiabnKW1NCCXJNObMrWwcRkfMMYUh3g2l11POdRYUhicHa-5x5rMArpKq344UoL5GCPWW8laHepk_IZfB4QNzYNrxl0DYKMAMXiKtDz8OZPoSGl3xt_wLdy-Fm0obKI5DVP_EapDxSK0LwZkGEEC/s655/20231210_161343.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="600" data-original-width="655" height="183" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgk4Amy3MWlBa6Uh9Pulvc3vkgekgZBESNl3Uor11TdEiabnKW1NCCXJNObMrWwcRkfMMYUh3g2l11POdRYUhicHa-5x5rMArpKq344UoL5GCPWW8laHepk_IZfB4QNzYNrxl0DYKMAMXiKtDz8OZPoSGl3xt_wLdy-Fm0obKI5DVP_EapDxSK0LwZkGEEC/w200-h183/20231210_161343.jpg" width="200" /></a></div>Om jag skulle nominera några artister som har fått sitt definitiva genombrott i samlingen det här året så lär engelska City Boy ligga bra till. Jag skrev om <a href="http://skivguide.blogspot.com/search?q=city+boy#:~:text=City%20Boy%20%2D%20Book%20early">deras platta "Book early"</a> i somras och bli inte förvånade om det dyker upp fler album med dom här i framtiden. Men till dess blir det även en singel, min första med dom. <br /><br />Den här låten är bandets tredje i karriären och ett spår från bandets självbetitlade debutalbum. Hur mycket det tar emot så är det dock bara att erkänna att City Boy är farligt nära one-hit-wonder-stämpeln för dom första tre åren var det knappast någon framgång att tala om, fram till singeln "5.7.0.5" från just "Book early", och efter dog karriären lite också. Ändå fick man </span></span></span>under sin första turné <span><span style="font-family: inherit;">vara förband till Thin Lizzy. Den här låten är förstås ingen "5.7.0.5", men klart skön med sin gitarrslinga och sitt rockgung. Jag ser fram emot att hitta debutplattan en dag och hör klart hellre på denna än någon av Thin Lizzys låtar. </span><br /><br /><span style="font-family: inherit;"><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/olUtIXPLhW0?si=z2lXefIRrzRqiwnV" title="YouTube video player" width="560"></iframe></span><br /><br /><span style="background-color: white; font-family: inherit;"><span face=""trebuchet ms", sans-serif"><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif" style="font-size: 15.4px; font-weight: bold;">Dee D Jackson - Automatic lover<br /><i>Utgivningsår:</i></span><b style="font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif; font-size: 15.4px;"> 1978<br /></b></span></span><b style="font-family: inherit; font-size: 15.4px;"><span face=""trebuchet ms", sans-serif"><i style="background-color: white; font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif;">Skivbolag: </i><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif" style="background-color: white;">Mercury</span><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span style="background-color: white;"><br /></span></span></span></span></b><i style="font-family: "trebuchet ms", sans-serif; font-size: 15.4px; font-weight: bold;">B-sida:</i><span><span face="trebuchet ms, sans-serif"><b style="font-family: inherit; font-size: 15.4px;"> Didn't think you'd do it</b><br /><span><span style="font-family: inherit;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhoT1s9K1OnMPUBxWaCJOuWIzsd1TgZzECpLWZEQL8dofVq0szJmgz9NutpiNH7ZZMTJvk_Klho7SO_mVmx10OeeNqLb_cR9tn8svsQQaTCzC6QEhXHZlvWw7V37ldomq-I-mcsFTa8WOGywAfxF6RCOTIqeJrspyEsi7cwkLIYzsQKgSKk9DZdB0FsFXGe/s689/20231210_161252.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="615" data-original-width="689" height="179" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhoT1s9K1OnMPUBxWaCJOuWIzsd1TgZzECpLWZEQL8dofVq0szJmgz9NutpiNH7ZZMTJvk_Klho7SO_mVmx10OeeNqLb_cR9tn8svsQQaTCzC6QEhXHZlvWw7V37ldomq-I-mcsFTa8WOGywAfxF6RCOTIqeJrspyEsi7cwkLIYzsQKgSKk9DZdB0FsFXGe/w200-h179/20231210_161252.jpg" width="200" /></a></div>Nästa engelska artist med endast en känd låt på sin </span>repertoar<span style="font-family: inherit;"> (vad jag vet i alla fall) är </span></span></span></span></span>Deirdre Elaine Cozier, eller Dee D Jackson. När jag var liten (och då snackar vi 7-8 år) så hörde jag den här låten ibland och jag minns att jag blev lite rädd för robot-rösten i refrängen, vilket det idag känns lite pinsamt att erkänna när man hör inspelningstekniken. Men för Dee D Jackson blev denna robotröst en karriärsräddning. För idag är detta en discoklassiker deluxe med sin refräng:<br /><i>"See me, feel me, hear me, love me, touch me"</i><br />Åtföljt av robotens überstela trånanden:<br /><i>"I-am-your-åtomatic-lover! Your-åtomatic-lover!"</i><br /><br />Låten låter som om den skulle kunna vara proddad av Giorgio Moroder, men här är låten rattad av tyske Gary Unwin, som också skapade sound åt många discohits på 70-talet. Normalt är jag inte heller ett jättefan av den europeiska 70-talsdiscon, men den här låten är ett klart undantag. Den är en lätt kultstämplad discopärla som samtidigt har en mystisk och lite dramatisk aura omkring sig. Och är något kult så är det videon där Dee D svansar längtande runt en superlångsam klumpig plåtgubbe med en gungande antenn på huvudet. Vi har alla våra udda fantasier tydligen...<br /><br /><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/bTFCwKvlKZo?si=NP9vMvCATPJol2YI" title="YouTube video player" width="560"></iframe><br /><br /><span style="background-color: white;"><span face=""trebuchet ms", sans-serif"><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif" style="font-size: 15.4px; font-weight: bold;">Alan Parsons Project - I wouldn't want to be like you<br /><i>Utgivningsår:</i></span><b style="font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif; font-size: 15.4px;"> 1977<br /></b></span></span><b style="font-size: 15.4px;"><span face=""trebuchet ms", sans-serif"><i style="background-color: white; font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif;">Skivbolag: </i><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span style="background-color: white;">Arista</span><span style="background-color: white;"><br /></span></span></span></span></b><i style="font-family: "trebuchet ms", sans-serif; font-size: 15.4px; font-weight: bold;">B-sida:</i><span style="font-size: 15.4px;"><span face="trebuchet ms, sans-serif" style="font-weight: bold;"> Nucleus</span><br /><span style="font-family: inherit;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgpnFqb_fQpdWf_FKnZZd-ebrJ0vgwaHpINIQQdH1t8g972Hsi2Lol934TJ7v7ASliA7IGTCZWBv7POP4YNipZWfVmjcevI-wTYAFgmIR6C0_KPCwsRp1Rd8Fr_izTrKLwBD2RsoAlB38kE28ad4FB38-9Z4TRiKnfv0Dr1ATU_hNBt2dPyqUWVf8YpYvXh/s676/20231210_161316.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="655" data-original-width="676" height="194" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgpnFqb_fQpdWf_FKnZZd-ebrJ0vgwaHpINIQQdH1t8g972Hsi2Lol934TJ7v7ASliA7IGTCZWBv7POP4YNipZWfVmjcevI-wTYAFgmIR6C0_KPCwsRp1Rd8Fr_izTrKLwBD2RsoAlB38kE28ad4FB38-9Z4TRiKnfv0Dr1ATU_hNBt2dPyqUWVf8YpYvXh/w200-h194/20231210_161316.jpg" width="200" /></a></div>Jag fortsätter med robotar, fast kanske med en lite mer seriös underton. Alan Parsons Project model 70-tal på vinylsingel ser man inte så ofta. Ser jag några Parsons-singlar ute så är det antingen "Eye in the sky" eller "Old and wise". Här är det 1977 och Parsons har skapat en platta som är baserat på Isaac Asimovs science fiction-bok "Jag robot". Asimov ska ha varit väldigt entusiastisk över albumidén på "I robot" när Parsons bandkollega Eric Woolfson pratade med författaren. <br /><br />Plattan och boken är väl mer aktuell idag och framseende än man kunde tro då, eftersom den tar upp detta med Artificiell Intelligens, AI. Och första singeln till den plattan är då den här låten. Parsons är ju en av mina favoritproducenter så soundet är mysigt, snyggt och slikt med lite ruffiga kanter och låten har </span></span><span style="font-size: 15.4px;">Lenny Zakatek vid micken. Låten kanske inte har den starkaste melodin, men det är likväl en höjdarlåt och ett singelfynd jag är grymt nöjd att införliva i singelsamlingen!<br /><br /><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/qOwFVowEugQ?si=C9UTOi_dBircOZOq" title="YouTube video player" width="560"></iframe><br /><br /><span style="background-color: white; font-size: medium;"><span face=""trebuchet ms", sans-serif"><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif" style="font-size: 15.4px; font-weight: bold;">David Bowie - Young american<br /><i>Utgivningsår:</i></span><b style="font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif; font-size: 15.4px;"> 1975<br /></b></span></span><b style="font-size: 15.4px;"><span face=""trebuchet ms", sans-serif"><i style="background-color: white; font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif;">Skivbolag: </i><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span style="background-color: white;">RCA</span><span style="background-color: white;"><br /></span></span></span></span></b><i style="font-family: "trebuchet ms", sans-serif; font-size: 15.4px; font-weight: bold;">B-sida:</i><span style="font-size: 15.4px;"><span face="trebuchet ms, sans-serif" style="font-weight: bold;"> Suffragette city<br /></span><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0ktvUUGvkwQlISHgnBeIApuyHT8YMxNf_c6nVNLAT1i48qDrYzQ-ssPRLz1T3TzR8PHna5mi8sltFUYjgRcAjyekt6i8R6ecoHuSyZXgLpmLDDy7f3149xyr-jk7UFqJnhpEwaw_xXQvMO-rUGYSdTQvm-fDcIDPAOrpkWK3fQPOW8vYVvprknMIx38tR/s667/20231210_161413.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="475" data-original-width="667" height="143" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0ktvUUGvkwQlISHgnBeIApuyHT8YMxNf_c6nVNLAT1i48qDrYzQ-ssPRLz1T3TzR8PHna5mi8sltFUYjgRcAjyekt6i8R6ecoHuSyZXgLpmLDDy7f3149xyr-jk7UFqJnhpEwaw_xXQvMO-rUGYSdTQvm-fDcIDPAOrpkWK3fQPOW8vYVvprknMIx38tR/w200-h143/20231210_161413.jpg" width="200" /></a></div>Detta var en singel jag var glad över att få tag på, även om det inte är min absolut största Bowie-favorit. Likväl är det en riktigt bra klassiker från en riktigt bra platta med samma titel. David Bowies text om en engelsmans bild av 70-talets USA med olika karaktärer och event och referenser till Watergate, våld, Afro-Sheen, Barbie, Ford och Chrystler. Och den avslappnande och coola saxofonen som går igenom hela låten. Låten lämnar hans gamla glamrock-del bakom sig och omfamnar soul och philly soulen och till det har en ung framtida stjärna vid namn Luther Vandross hittat till körmikrofonen. <br /><br />Det är möjligt att låten är lite för cool och glad egentligen för en Bowie-låt, men samtidigt så är det det som gör låten också. För det är ju ändå en ikonisk Bowie-låt som är svår att inte gilla och i en tid då Bowie-musik från hans 70-talsperiod är väldigt dyr att hitta så är detta ett klart fynd för mig. <br /><br /><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/iO6OvHxD_m8?si=DUV3w9s8ArbvyBIH" title="YouTube video player" width="560"></iframe><br /><br /><span style="background-color: white; font-size: medium;"><span face=""trebuchet ms", sans-serif"><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif" style="font-size: 15.4px; font-weight: bold;">Isaac Hayes - Theme from Shaft<br /><i>Utgivningsår:</i></span><b style="font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif; font-size: 15.4px;"> 1975<br /></b></span></span><b style="font-size: 15.4px;"><span face=""trebuchet ms", sans-serif"><i style="background-color: white; font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif;">Skivbolag: </i><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif" style="background-color: white;">Stax</span><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span style="background-color: white;"><br /></span></span></span></span></b><i style="font-family: "trebuchet ms", sans-serif; font-size: 15.4px; font-weight: bold;">B-sida:</i><span style="font-size: 15.4px;"><span face="trebuchet ms, sans-serif"><b> Cafe Regio's</b><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgiW35PmuDzvjBkkRfzKci4hvnHWVEFPClyE_gODs0RIxQtmjIm2alWhF8RKqY3SfeNJq5GubcSctNTulA4bGL22-Vc9teEnFnUy8ryNLkbdaHE54m8v3xmEi1utx2_Bjdqi1odumE-rp5GrmxKismmwHjwajuWk_zGvtO8TZ7Aa5pw1ab1I7xDIh1rc5ay/s633/20231210_161459.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="587" data-original-width="633" height="186" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgiW35PmuDzvjBkkRfzKci4hvnHWVEFPClyE_gODs0RIxQtmjIm2alWhF8RKqY3SfeNJq5GubcSctNTulA4bGL22-Vc9teEnFnUy8ryNLkbdaHE54m8v3xmEi1utx2_Bjdqi1odumE-rp5GrmxKismmwHjwajuWk_zGvtO8TZ7Aa5pw1ab1I7xDIh1rc5ay/w200-h186/20231210_161459.jpg" width="200" /></a></div>Till sist ett par singlar som jag tvekade mycket m jag skulle köpa dom, inte för musiken utan för hur omslagen såg ut. Visst, som jag sa i inledningen, för det låga priset dom kostade så var det egentligen inget att tveka om, men det finns trots allt "grader i helvetet" och här har vår kära DJ verkligen gått all in med pennan på skivomslagen. Men som en vis man sa på vinyl community't, "det är inte omslagen man spelar" och själva skivorna är ju av klart bra kvalitet. Kort sagt så gick det inte att stå emot. <br /><br />Nå, "Shaft" är alltså en klassisk blaxploitation-film från 1975. Kan man en film i genren så brukar det vara denna och Isaac Hayes accepterade att göra temat om han fick vara med och provfilma för filmen. Just det sistnämnda blev det inte så mycket av, men Hayes höll ändå sin del av avtalet och gjorde denna ikoniska filmlåt med sin legendariska text:<br /></span></span></span></span><span style="font-size: 15.4px; font-style: italic;">"Who's the black private dick that's a sex machine to all the chicks?<br /></span><span style="font-size: 15.4px; font-style: italic;">(Shaft)<br /></span><span style="font-size: 15.4px;"><i>You're damn right"</i><br />Också blåstemat mot slutet som SVT lånade till Sportextra i många år. En grymt skön låtklassiker var album jag hoppas hitta någon dag!<br /><br /><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/Q429AOpL_ds?si=dDiki3yV8vc8Gkj6" title="YouTube video player" width="560"></iframe><br /></span><span style="background-color: white;"><span face=""trebuchet ms", sans-serif"><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif" style="font-size: 15.4px; font-weight: bold;"><br />Squeeze - Take me i'm yours<br /><i>Utgivningsår:</i></span><b style="font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif; font-size: 15.4px;"> 1978<br /></b></span></span><b style="font-size: 15.4px;"><span face=""trebuchet ms", sans-serif"><i style="background-color: white; font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif;">Skivbolag: </i><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif" style="background-color: white;">A & M Records</span><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span style="background-color: white;"><br /></span></span></span></span></b><i style="font-family: "trebuchet ms", sans-serif; font-size: 15.4px; font-weight: bold;">B-sida:</i><span style="font-size: 15.4px;"><span face="trebuchet ms, sans-serif"><b> Night nurse</b><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEihgeJfX2Udy-dc0_MQiUHppNx8-TdeHUNPalfLezNy_Xvy2PytQP70CuP6FB3bktx6Oqejn1b3KhKsyZODHh67CV7zTVerKjxiWIRCvU5Sforx1YT8RCI8r_40kiamajMWp9iSCtqXGoPewayYYJZ-Kzsp4Az5m10GPDQ_PLRJyFPLHeLEAm6ZzyNkDeOJ/s619/20231210_161433.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="476" data-original-width="619" height="154" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEihgeJfX2Udy-dc0_MQiUHppNx8-TdeHUNPalfLezNy_Xvy2PytQP70CuP6FB3bktx6Oqejn1b3KhKsyZODHh67CV7zTVerKjxiWIRCvU5Sforx1YT8RCI8r_40kiamajMWp9iSCtqXGoPewayYYJZ-Kzsp4Az5m10GPDQ_PLRJyFPLHeLEAm6ZzyNkDeOJ/w200-h154/20231210_161433.jpg" width="200" /></a></div>Liksom med Isaac Hayes så tvekade jag inför köpet av denna singel med tanke på hur den såg ut. Ja, ni kanske förstår varför när ni ser bilden. Men samtidigt var det en singel jag har letat efter (OK, jag har ju plattan också, men ändå...) och som jag föll direkt för när jag hörde den första gången för snart 10 år sen. När jag 2014 återförälskad i 70-talsmusiken och peppad att börja samla skivor från den eran igen satte mig för att plöja igenom alla program från </span></span><span style="font-size: 15.4px;">Poporama av årgång </span><span style="font-size: 15.4px;">1978 och debutlåten från engelska Squeeze spelades och blev en direkt hit åp Heat Högen. Jösses, vilken grymt häftig låt! Tyvärr är resten av Squeeze material därefter rätt ojämn och även om jag har försökt så har </span><span style="font-size: 15.4px;">jag</span><span style="font-size: 15.4px;"> </span><span style="font-size: 15.4px;">haft svårt att omfamna dom riktigt, vilket märks på B-sidan som plötsligt går i nån sorts 50-talsrock-stil.<br /></span><span style="font-size: 15.4px;"><br />Men den här låten har alltid varit med mig sen dess, för "Take me i'm yours" är till skillnad mot B-sidans "Night nurse" en nästan new wave-liknande skapelse i snabb och bestämd marschtakt och med tidiga synthar. Jo, detta är nog helt klart Squeeze bästa låt någonsin! Detta blir svårslaget som jag har hört hittills.<br /></span><br /><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/Lt8etY7C4z0?si=Xf1e-HI36OXx4Mai" title="YouTube video player" width="560"></iframe><p></p>Jörgen Stafrinhttp://www.blogger.com/profile/04575451375452729429noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1935317484007102963.post-59258815024567156102023-12-04T21:06:00.001+01:002023-12-04T21:06:16.603+01:00Aretha Franklin - La diva<p><b style="background-color: white; font-size: 15.4px;"></b></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><b style="background-color: white; font-size: 15.4px;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgIUFwFynQmHnq95M3K1jwxJi62RbomyguecrL-S5aS8_FCbgywrx_jSxtnrVUTNTS9vuleTju0GEWnBGNqaTy7UHgi0g8Ur9-R1qxoJHs4HrAYq3rvuHYMOI_ZuL3jfbDtzCi9eI2jpKXPO6TH5CnQqzmxirQdgALmPHesLqH1IDA9JafatH99CiVBR4Oi/s636/20231204_205533.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="499" data-original-width="636" height="314" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgIUFwFynQmHnq95M3K1jwxJi62RbomyguecrL-S5aS8_FCbgywrx_jSxtnrVUTNTS9vuleTju0GEWnBGNqaTy7UHgi0g8Ur9-R1qxoJHs4HrAYq3rvuHYMOI_ZuL3jfbDtzCi9eI2jpKXPO6TH5CnQqzmxirQdgALmPHesLqH1IDA9JafatH99CiVBR4Oi/w400-h314/20231204_205533.jpg" width="400" /></a></b></div><b style="background-color: white; font-size: 15.4px;"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif">Aretha Franklin - La diva<br /></span><i style="font-family: "trebuchet ms", sans-serif;">Utgivningsår: </i><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif">1979<br /></span></span></span></span></b><b style="background-color: white; font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif; font-size: 15.4px;"><i style="font-family: "trebuchet ms", sans-serif;">Skivbolag: </i><span face=""trebuchet ms", sans-serif">Atlantic</span><span face=""><span face=""><span face="trebuchet ms, sans-serif"><br /></span></span></span></b><i style="background-color: white; font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif; font-size: 15.4px; font-weight: bold;">Betyg: </i><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif" style="background-color: white; font-size: 15.4px; font-weight: bold;">4</span><span style="background-color: white; font-size: 15.4px;"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><b style="font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif;">/5</b><br /><span style="font-family: inherit;">70-talet var väl inte Aretha Franklins allra starkaste period på listorna, men precis som med The Supremes så är det likväl grymt underskattad och väl värd att upptäckas. I ett försök att vid tiden nå ut till discopubliken så skapades ett samarbete med Van McCoy, som jag av någon anledning har fått ett tveksamt öga till. Jag får lite känsla av lågbudgetdisco av hans egna plattor, även om han förstås har gjort bra jobb med flera av dom stora namnen inom soulvärlden. <br /><br />"La diva" blev liksom plattorna innan den här en flopp och har med åren fått en liten stämpel av Aretha Franklins lågvattenperiod med många onödiga soulcovers av Gladys Knight, The Emotions och Zulema, vilket jag tycker är lite orättvist. OK, försäljningsmässigt kanske, men kvalitetsmässigt finns det mycket som svänger bra här! Jag erkänner, vid första låten och singeln, den lite väl överdiscofierade "Ladies only", så funderade även jag på vad The Queen Of Soul hade gett sig in på. Men med spår tre, den grandiosa Gladys Knight-balladen "What if i ever need you", så börjar plattan och soundet att kännas riktigt snyggt och välgjort, inte minst i sällskap med Arethas starka röst. Det är inga starka hits av modellen "Respect", "Think" eller "(You make me feel like) A natural woman" här, men för en mellanplatta är detta riktigt bra och välgjort där både blås och stråkar sitter där dom ska! Van McCoy har faktiskt gjort en av sina klart bättre produktioner här. Detta blev för övrigt McCoys sista produktion innan hans död på sommaren detta år. <br /><br />Plattan har alltså blivit något av Aretha Franklins stora misslyckande, men jag är i vanlig ordning mannen mot strömmen och tycker den är riktigt bra och gravt underskattad med många höjdarspår och snygga ballader kombinerat med ett starkt och snyggt amerikanskt discosound. Plattan blir klart kvar i samlingen!<br /><br /><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/XfUpNHTFmWk?si=0em95hj0BzGYblA0" title="YouTube video player" width="560"></iframe><br /><br /><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/kIj1_CTFhb4?si=OcK8Y1fDFM7S1HrR" title="YouTube video player" width="560"></iframe><br /><br /></span></span></span></span><p></p>Jörgen Stafrinhttp://www.blogger.com/profile/04575451375452729429noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1935317484007102963.post-17218081005599274102023-11-28T22:30:00.006+01:002023-11-28T22:53:57.723+01:00Lars Westin lärde mig äldre jazz genom radion! <table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhmEqizlyvWQ5v9wDSqWTxN4XpXaRbPhKh_Xhqp28Ys44Q5UmxYrJvh8VBVW1DhI_5fCztMTq3KeqsTJcpvH6lXz0UgSK5UP3m0uTdfepssMuUyR0gD1LRN6tvQZmgQvezh8jAvlgAdObVvSngu39BWSo04ReCwHQOIrBV6FjdEOg1N-nLMlgqft5a0x1JO/s348/Lars_Westin_1998.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="348" data-original-width="256" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhmEqizlyvWQ5v9wDSqWTxN4XpXaRbPhKh_Xhqp28Ys44Q5UmxYrJvh8VBVW1DhI_5fCztMTq3KeqsTJcpvH6lXz0UgSK5UP3m0uTdfepssMuUyR0gD1LRN6tvQZmgQvezh8jAvlgAdObVvSngu39BWSo04ReCwHQOIrBV6FjdEOg1N-nLMlgqft5a0x1JO/w294-h400/Lars_Westin_1998.jpg" width="294" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: inherit;"><b>Foto: Fredrik Tersmeden (= FredrikT), CC BY-SA 3.0 <br />via Wikimedia Commons</b></span></td></tr></tbody></table>Jag tänkte göra en liten annorlunda hyllning idag. Det är inte till en specifik musiker utan till en journalist. Till en skivbolagsägare. Till ett stort jazzfan. Och till en person som var väldigt viktig för mitt intresse för jazz när jag en gång började lyssna på genren. I oktober så avled Lars Westin, mångårig chefredaktör på jazztidningen Orkesterjournalen, redaktör för Sveriges Radios Jazzradio, programledare i det samma och grundare av det lysande skivbolaget Dragon Records. När det gäller skivbolaget så har Lars varit med och givit ut en gigantisk mängd med skivor med svensk jazz och jazz där svenska musiker möter amerikanska giganter. Dragon Records gav inte ut dom där allra mest utgivna sakerna<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhKTh8YlgCeVzGLeNMOjnUcbLR4SElWbgcgIVyICkyv2ZBWnanW7UFBoSVo3tOyf6h8z5-GLuN9itJTn1JHFy2ZhQzg44z2m2zEzB_qlyczN1Uv0tdEJ9lThmqOwr56hr1Fz-CtXaP7mEWj1NWTY2tQEaZrxtUNeSA03Ul9AYdbWq2irKDUU4we5dbKGwSK/s602/20231128_224320.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="366" data-original-width="602" height="195" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhKTh8YlgCeVzGLeNMOjnUcbLR4SElWbgcgIVyICkyv2ZBWnanW7UFBoSVo3tOyf6h8z5-GLuN9itJTn1JHFy2ZhQzg44z2m2zEzB_qlyczN1Uv0tdEJ9lThmqOwr56hr1Fz-CtXaP7mEWj1NWTY2tQEaZrxtUNeSA03Ul9AYdbWq2irKDUU4we5dbKGwSK/w320-h195/20231128_224320.jpg" width="320" /></a></div>utan hittade både dom där riktiga godbitarna och dom lite med bortglömda sakerna. Som James Moodys lysande inspelningar med diverse svenska musiker under titeln <a href="http://skivguide.blogspot.com/2009/08/james-moody-his-swedish-crowns.html">James Moody & His Swedish Crowns</a>, eller <a href="http://skivguide.blogspot.com/search?q=dragon+records#:~:text=Stan%20Getz%20%2D%20Stockholm%20sessions%20%C2%B458%20(1988)">Stan Getz 1958-inspelningar i Stockholm</a>. För att inte tala om inspelningarna med den idag väldigt bortglömde storbandsledaren <a href="http://skivguide.blogspot.com/2017/01/lulle-ellboj-1944-1946-time-for-jump.html">Lulle Ellboj</a> eller dom riktigt häftiga utgivningarna med <a href="http://skivguide.blogspot.com/search?q=dragon+records#:~:text=Hacke%20Bj%C3%B6rksten%20Kvintett%20%2D%20Three%20generations">Hacke Björksten från 2004</a>. Bara för att nämna några få utgåvor, som jag alla har skrivit om här en gång i tiden. Den välgärning som Lars Westin, tillsammans med pianisten Jan Wallgren, har gjort för svensk jazzhistoria i och med att dom startade Dragon Records och har givit ut alla dessa inspelningar går inte att beskriva!<br /><br />För Lars Westin älskade jazz och han var också en av dom viktigaste personerna som en gång ledde in mig på vägen mot klassisk jazz. 1986 så sände han ett minnesprogram i radio om pianisten Lennie Tristano, ett program som öppnade mina 11-åriga ögon och öron för gott för äldre jazzinspelningar och som sen späddes på med hans program något år senare om den svenska gruppen Jazz Club ´57, som räknades som Sveriges första hardbopgrupp. Lars var väldigt kunnig och berättade fakta med en väldig trygghet och samtidigt ett brinnande intresse för det han gjorde och jag fångades med i det. <br /><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjh9o36VSwh4xhqqQ25wJ3_G5WYxGINYBnlPVw0z8zpMEgF_4wlXVznG7LfnemEBUsI3-poDBJ1VE_2NfrwtVBYhce8JJCPMdg3aXXaB9zUshGJdicBDdOmGQzJ80a35jjO-goryMt6VnJISE7P_FAYVGis6m7CYuTJtPt09WuUjAI-ySHGUa7t1IKEtJZv/s692/tristanf.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="596" data-original-width="692" height="173" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjh9o36VSwh4xhqqQ25wJ3_G5WYxGINYBnlPVw0z8zpMEgF_4wlXVznG7LfnemEBUsI3-poDBJ1VE_2NfrwtVBYhce8JJCPMdg3aXXaB9zUshGJdicBDdOmGQzJ80a35jjO-goryMt6VnJISE7P_FAYVGis6m7CYuTJtPt09WuUjAI-ySHGUa7t1IKEtJZv/w200-h173/tristanf.jpg" width="200" /></a></div>Som jag berättade i James Moody-artikeln ovan så fick jag också chansen att berätta det för honom när jag 2006 mötte honom på Restaurang Fåfängan i Stockholm och konserten där med Sveriges Jazzband där jag råkade hamna mitt emot honom och vi diskuterade Lennie Tristano, var man kan hitta hans<br />plattor, om annan jazz, om Radio Västenorrland, där han hade jobbat en kort tid, och om Sundsvalls jazzfestival. Och jag följde hans råd och besökte nästa resa till huvudstaden 2009 jazzbutiken Andra Jazz och hittade skivan med Lennie Tristano-inspelningarna som han hade spelat i radio 1986. Jag levererade även en hälsning till en gemensam bekant vi hade som han hade träffat på Radio Västernorrland.<br /><br />För mig har Lars Westin varit en oerhört viktig person för mitt jazzintresse, både som skivbolagsägare och radiopersonlighet. Och han var en väldigt kunnig och trevlig person. För det och för allt han gjort för svensk jazz och svensk jazzhistoria tackar jag honom! Vila i frid, Lars Westin!<br /><br /><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/gKAJ8iiqMlA?si=McOKVXcOsDQAMkNH" title="YouTube video player" width="560"></iframe><br /><br /><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/CHhxFt3KVWQ?si=_MpAGIutHyHDAsz0" title="YouTube video player" width="560"></iframe>Jörgen Stafrinhttp://www.blogger.com/profile/04575451375452729429noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1935317484007102963.post-81231701877718550512023-11-22T19:42:00.000+01:002023-11-22T19:42:08.653+01:00Lisa Stansfield - Lisa Stansfield<p><b style="background-color: white; font-size: 15.4px;"></b></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><b style="background-color: white; font-size: 15.4px;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjb2oCDUTv5pUT3l6VUPWlp8PaThvY4P-8YkMOuW0iIB186-MTryS-Rxd72WyTUqkwqB4K1NGC0EMey1EUTc9N2bHUK9BygQx4JtTRYUxiHAy42b1ZyZ1k6itF3N0G77j0qaYLnfhuJJ-ijeCoYpm0huhN38X_tqkhZ3eanilEQ3Emj9MlnWd3zkFq02rZs/s2048/Lisa%20S.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1483" data-original-width="2048" height="290" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjb2oCDUTv5pUT3l6VUPWlp8PaThvY4P-8YkMOuW0iIB186-MTryS-Rxd72WyTUqkwqB4K1NGC0EMey1EUTc9N2bHUK9BygQx4JtTRYUxiHAy42b1ZyZ1k6itF3N0G77j0qaYLnfhuJJ-ijeCoYpm0huhN38X_tqkhZ3eanilEQ3Emj9MlnWd3zkFq02rZs/w400-h290/Lisa%20S.jpg" width="400" /></a></b></div><b style="background-color: white; font-size: 15.4px;"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif">Lisa Stansfield - </span></b><b style="background-color: white; font-size: 15.4px;"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif">Lisa Stansfield</span></b><b style="background-color: white; font-size: 15.4px;"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><br /></span><i style="font-family: "trebuchet ms", sans-serif;">Utgivningsår: </i><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif">1997<br /></span></span></span></span></b><b style="background-color: white; font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif; font-size: 15.4px;"><i style="font-family: "trebuchet ms", sans-serif;">Skivbolag: </i><span face=""trebuchet ms", sans-serif">Arista</span><span face=""><span face=""><span face="trebuchet ms, sans-serif"><br /></span></span></span></b><i style="background-color: white; font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif; font-size: 15.4px; font-weight: bold;">Betyg: </i><span style="background-color: white;"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><b style="font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif; font-size: 15.4px;">4/5</b><br /><span><span style="font-family: inherit;"><span style="font-size: 15.4px;">Vi ska bli lite svala nu och titta till en skiva som är lugnande för kropp och själ, vilket brukar vara grejen med Lisa Stansfields musik. Brittiska Lisa slog till som sångerska i gruppen Blue Zone och gick snabbt solo och fick jättehits med låtar som "People hold on" och "All around the world" och hade sen en framgångsrik karriär som varade i drygt ett decennium. Och jag är ett fan av hennes svala och mjuka engelska sammetssoul som utvecklats med små steg för varje platta, men ändå lyckats behålla sin grund med stråkar och svävande soulstil. </span></span><br /><br /><span style="font-family: inherit;"><span style="font-size: 15.4px;">Blue Zone-kollegorna har genom nästan hela karriären varit med henne, inte minst Ian Devaney, som inte långt efter denna platta blev hennes man. Den andra medlemmen, Andy Morris, har däremot lämnat samarbetet här. Istället så har ingen mindre än Richard Darbyshire från sen länge avsomnade 80-talsfavoriterna Living In A Box gjort en kvartett låtar, vilket aldrig är fel! </span></span><br /><br /><span style="font-family: inherit;"><span style="font-size: 15.4px;">1991 års "Real love" är min favorit med riktiga höjdare som "Change och "All woman", men den här plattan är inte alls så långt efter. Någonstans hörs det att man har försökt att göra soundet lite mer tightare och närmare amerikansk soul, även om man känner igen stråkarna i bakgrunden. Men låtarna är riktigt bra, även om dom, trots hela sju singel släpp, inte har den starkaste </span></span><span style="font-size: 15.4px;">hit-potentialen</span><span style="font-family: inherit;"><span style="font-size: 15.4px;"> hela tiden. "The real thing" är riktigt soft och bra och även om det på papperet kan tyckas onödigt med ännu en soulcover på Barry Whites "Never never gonna give you up" så känns Lisa Stansfields version idag roligare och fräschare än Whites lätt sönderspelade original. Den här självbetitlade plattan är kanske inte fullt så smekande som till exempel "Real love", men den följer ändå sin sköna stil och är klart väldigt välgjord, vacker och avkopplande likväl och blir solklart kvar i samlingen.<br /><br /><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/025jjzz5tMk?si=0-H0_gZ6qHPTpiFR" title="YouTube video player" width="560"></iframe><br /><br /><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/-pj2LH7qKq8?si=_XKkAJutp4slOmH7" title="YouTube video player" width="560"></iframe></span></span></span></span></span></span><p></p>Jörgen Stafrinhttp://www.blogger.com/profile/04575451375452729429noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1935317484007102963.post-63900350826783841482023-11-19T15:44:00.009+01:002023-11-19T17:20:07.776+01:00Krönika: Beatles sista låt värmer hjärtat!<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiHA8ssxc8_nVQI-Obctrsl4XV0ukE7zzlP-_3Z0MnegXlB1AKGeZ_vK5qhpNVQePNHOaawMTQm9dKj2f34OHNLBvn8t2rRs4ezw-Bj_LkWpcLb_DwwlhFu-HB9nVDf8MmU6HtjYpOaOBJl7OZPXH0VeQi4nc_bl6ks448mD6mi2nEg_lTi8Xp8-JA_D63X/s3578/stockvault-the-beatles200810.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2526" data-original-width="3578" height="283" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiHA8ssxc8_nVQI-Obctrsl4XV0ukE7zzlP-_3Z0MnegXlB1AKGeZ_vK5qhpNVQePNHOaawMTQm9dKj2f34OHNLBvn8t2rRs4ezw-Bj_LkWpcLb_DwwlhFu-HB9nVDf8MmU6HtjYpOaOBJl7OZPXH0VeQi4nc_bl6ks448mD6mi2nEg_lTi8Xp8-JA_D63X/w400-h283/stockvault-the-beatles200810.jpg" width="400" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"><span style="text-align: left;">Det finns en kul skämtbild som varit rätt vanlig på Facebook nu en tid, kopplat till att vi nyligen vridit tillbaka klockorna. Två män går förbi en skivaffär som flashar med att Rolling Stones nya platta är albumetta och Beatles nya singel är ute och en av männen kommenterar:</span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><div style="text-align: justify;"><span style="text-align: left;">"Hur långt tillbaka ställde vi egentligen klockorna?!"<br /></span><span style="text-align: left;">Alla 60-talssamlare har haft lilla julafton nu denna höst när 80-åringarna i Stones kommit ut med plattan "Hackney diamonds" till stor succé och Paul McCartney och Ringo Starr har gjort en gammal John Lennon-demo till "Beatles sista singel". Rolling Stones ska jag inte lägga någon energi på, för det är inte dom detta handlar om. Det här är ju egentligen en blogg för fysisk musik och jag har ju inte något fysiskt exemplar av "Now and then" och har inte det som en prioritering heller, trots att alla samlare just nu går man ur huse för att hitta ett vinylexemplar av singeln med röd skiva. Men samtidigt så är detta ändå en rätt stor händelse i musikbranschen, att Beatles har kommit ut med en ny singel! Hade nu den här låten varit en astråkig låt likt "Free as a bird" 1995 så hade jag nog inte ägnat en minut åt att skriva om den. Jag är ju till vardags inte alls något Beatles-fan. Tro det eller ej, jag äger inte ens en endaste Beatles-samling utan allt jag har är en kvartett singlar. För dom har en näve låtar som är riktigt bra, vilket märktes på </span><a href="http://skivguide.blogspot.com/2023/02/dom-50-basta-latarna-fran-60-talet.html" style="text-align: left;">min 60-talslista</a><span style="text-align: left;"> med höga placeringar för både "All my loving" och "A hard days night". Men 60-talsrock är ju inte riktigt min påse så det mesta av Beatles musik engagerar inte mig och jag lyssnar hellre på senare musik som är influerade av The Fab Four. <br /></span><span style="text-align: left;"><br />Men nu är det ju så att "Now and then" är en riktigt bra låt som är där uppe bland dom favoriter med bandet som jag har! Så när vännerna på Vinyl Community står upp unisont och applåderar så kan jag för en gångs skull hålla med. <div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFpaw1vQWTx-AZtQyfBpK5jQ4X5EpNfTJKmoYzBBdubizTvVP7T67kKfd_NzRl2fsqtAxva-kL_Ug_dPl4S3jbqpTMNA6vZrLCGAs9VGNzjO8a5Twj_E1t_m3N0VidGXD7cNU71dJ_2YEwUrXfZ53vlxCXbRy4DxpJIkhBrKSSO982kCHgE_Fe-qcW4OLr/s1280/sir-paul-mccartney-1434321_1280.jpg" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="953" data-original-width="1280" height="149" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFpaw1vQWTx-AZtQyfBpK5jQ4X5EpNfTJKmoYzBBdubizTvVP7T67kKfd_NzRl2fsqtAxva-kL_Ug_dPl4S3jbqpTMNA6vZrLCGAs9VGNzjO8a5Twj_E1t_m3N0VidGXD7cNU71dJ_2YEwUrXfZ53vlxCXbRy4DxpJIkhBrKSSO982kCHgE_Fe-qcW4OLr/w200-h149/sir-paul-mccartney-1434321_1280.jpg" width="200" /></a></div></span><span style="text-align: left;">För den som inte har hängt med så gjorde John Lennon en låt 1977 som han spelade in som demo och som aldrig kom ut. Den förblev liggandes till 1995 och inspelningarna av "Free as a bird" och "Real love" då George Harrison la på en del gitarr-rif till demon, men ansåg sen att låten inte höll måttet och la ner det igen. När sen Peter Jackson använde AI-teknik i "Get back"-dokumentären för två år sen så ville Paul McCartney göra det samma och satte ihop den bortglömda låten med hjälp av samma teknik. <br /></span><span style="text-align: left;"><br />Den lanseras alltså som "Beatles sista låt någonsin", vilket är ett intressant påstående av ett band som bara har släppt två låtar sen dom splittrades 1970. Den marknadsföringen har man då rimligen använt sig av två gånger förut. Det är lite som när Trance Dance 2013 släppte singeln "Do U Wanna" med lanseringen "Detta är vår tack och farväl-låt", när dom officiellt inte funnits sen 1990. Nu tänker någon:<br /></span><span style="text-align: left;">"Va?!?! Han jämförde inte just Trance Dance med Beatles?!?"<br /></span><span style="text-align: left;">Inte musikaliskt förstås, men lanseringsmässigt av låten, för jag köper inte den marknadsföringen riktigt. Och vi vet ju faktiskt inte, framför allt inte med framtida teknik, och om det dyker upp någon mer demo i gömmorna, huruvida det poppar upp någon ny låt i framtiden. Med Beatles alltså, inte Trance Dance...<br /></span><span style="text-align: left;"><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiK7KRMrOlLft8not4_cN3oZQH1o9LWcGp6zPMnQaIsJWFNtkezCxdeXLkvKASlJaKGsTZAsU_dEmk6BgwVGOjZv_JSnUp3ZnbJzlC-XvSzuN4n0lkP89fY5fZGWLQwAiWazkdAMMgCkSI5_UM0qw0jBBiHm49neA6eIsBEbnD7OWGxcNdUCkeyvcCHmP6e/s1280/the-beatles-6238764_1280.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="853" data-original-width="1280" height="133" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiK7KRMrOlLft8not4_cN3oZQH1o9LWcGp6zPMnQaIsJWFNtkezCxdeXLkvKASlJaKGsTZAsU_dEmk6BgwVGOjZv_JSnUp3ZnbJzlC-XvSzuN4n0lkP89fY5fZGWLQwAiWazkdAMMgCkSI5_UM0qw0jBBiHm49neA6eIsBEbnD7OWGxcNdUCkeyvcCHmP6e/w200-h133/the-beatles-6238764_1280.jpg" width="200" /></a></div>Men låten är, oavsett om nu låten är ihop snickrad med tveksam teknik, endast två av Beatlarna var närvarande i studion samtidigt och faktiskt aldrig var menad att vara en Beatles-låt, Paul och John var ju ovänner 1977, en riktigt bra låt. Det är ju debatt om huruvida den är en riktig Beatles-låt eller ej, med ovan nämnda exempel som anledning, men resultatet blev ju vilket som överraskande lyckat. Det är en vacker och oerhörd stämningsfull låt med bra sång av John Lennon, en riktigt bra produktion och snygg melodi. Pauls och Ringos moderna körpålägg låter kanske inte riktigt 100 % med tanke på deras nuvarande ålder kontra John Lennons sång 1977. Sen är singelomslaget under all kritik. Det känns som om någon gjort den i ett gammalt MS Publisher till en lågbudgetutgåva med relaxmusik. Men jag instämmer i övrigt i hyllningskören till låten. Det är något rörande med "Now and then", och att höra om och se Vinyl Community-medlemmarnas och alla Beatles-fans tårar när dom hörde låten och såg videon till vad som är sagt att vara sista Beatles-låten någonsin. Man har lyckats att gå från tonåringarna som chockerande tittar på Paul och frågar "vem gamlingen är som står bredvid Kanye West" till att göra Beatles störst igen. När låten även lyckas få mig som ett icke stort Beatles-fan lycklig och lite varm i hjärtat så är det bara att lyfta på hatten för ett väldigt bra jobb, både låtmässigt och lanseringsmässigt! <br /><br /><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/Opxhh9Oh3rg?si=ywi6-futhFxUJfCT" title="YouTube video player" width="560"></iframe><br /></span></div></div>Jörgen Stafrinhttp://www.blogger.com/profile/04575451375452729429noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1935317484007102963.post-74998387331014856682023-11-17T13:44:00.003+01:002023-11-17T13:44:41.862+01:00The Guess Who - Flavours<p><b style="background-color: white; font-size: 15.4px;"></b></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><b style="background-color: white; font-size: 15.4px;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiMN8PoxSEbuDxc_qd-Yk8Xkdzb9ZbbbX1RGcIcCmE0Trp7IVkiquYofnSMwZueoTwPZJFudR5yoOghJvAr5qD6_k0Yp9hMdNsR4C4MXuHvGQr5e9SafAt9_02cuD4p8tmu3aEVaJ3Rm8bms1WjBX36O8KpD9gA1z8MZAIGEPZ6127cRRkehZ9apzY0CTPh/s646/20231116_203229.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="547" data-original-width="646" height="339" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiMN8PoxSEbuDxc_qd-Yk8Xkdzb9ZbbbX1RGcIcCmE0Trp7IVkiquYofnSMwZueoTwPZJFudR5yoOghJvAr5qD6_k0Yp9hMdNsR4C4MXuHvGQr5e9SafAt9_02cuD4p8tmu3aEVaJ3Rm8bms1WjBX36O8KpD9gA1z8MZAIGEPZ6127cRRkehZ9apzY0CTPh/w400-h339/20231116_203229.jpg" width="400" /></a></b></div><b style="background-color: white; font-size: 15.4px;"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif">The Guess Who - Flavours<br /></span></b><b style="background-color: white; font-size: 15.4px;"><i style="font-family: "trebuchet ms", sans-serif;">Utgivningsår: </i><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif">1974<br /></span></span></span></b><b style="background-color: white; font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif; font-size: 15.4px;"><i style="font-family: "trebuchet ms", sans-serif;">Skivbolag: </i><span face=""><span face=""><span face="trebuchet ms, sans-serif">RCA<br /></span></span></span></b><i style="background-color: white; font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif; font-size: 15.4px; font-weight: bold;">Betyg: </i><span style="background-color: white; font-size: 15.4px;"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif" style="font-weight: bold;">4/5</span><br /><span style="font-family: inherit;">Jag älskar när en jag har köpt en skiva mer eller mindre på chansning och det visar sig vara en höjdare! Den här fann jag på Vinylstallet för ett drygt år sen och hade i stort sätt bara hört låten "Dancing fool" förr, som finns på den här plattan, men beslutade mig ändå för att införskaffa den då den ändå var billig. Det visade sig vara en jackpot! <br /><br />The Guess Who är ett kanadensiskt band som har varit med sen 60-talet och vars främsta framgångar kom i skarven mellan 60- och 70-tal och låtar som "American woman". Just den låten kan jag leva utan. Den här plattan är dock utgiven lite längre in i 70-talet, när karriären började dala en del. Det var då som sångaren Burton Cummings och dom andra drog ner på tempot något och gjorde musik med mer blandning av singersong-writer, 70-talsrock och AOR-stil. För "Flavours" är en platta som både river och smeker och har inte alltid dom enklaste vägarna till en stark melodi. Lyssna bara på "Diggin' yourself" eller "How down time". Det här är ett album som ena stunden är lugn bluesrock och nästa en snygg poplåt med rockkrydda. Men allt både passar och fastnar ändå. Den enda nackdelen är den avslutande 8 minuter långa och sega "Long gone", men plattan i övrigt är en överraskande bra och snygg platta med häftig prodd och välgjorda melodier! Uppföljaren "Power in the music" kan jag också rekommendera och det är inte omöjligt att den någon gång poppar upp här också så småningom.<br /><br /><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/PatEynaDidk?si=Z8R7fRcTpPfOY9vc" title="YouTube video player" width="560"></iframe><br /><br /><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/ZTtEzOIu6XA?si=S_mlNtaiL2Gwsbpe" title="YouTube video player" width="560"></iframe></span></span></span><p></p>Jörgen Stafrinhttp://www.blogger.com/profile/04575451375452729429noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1935317484007102963.post-21640135191637697772023-11-08T15:01:00.005+01:002023-11-08T15:14:03.344+01:00Nytt i samlingen - Oktober 2023<p><b style="background-color: white; font-size: 15.4px;"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif">Eric Clapton - Behind the sun<br /></span></b><b style="background-color: white; font-size: 15.4px;"><i style="font-family: "trebuchet ms", sans-serif;">Utgivningsår: </i><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif">1985<br /></span></span></b><b style="font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif; font-size: 15.4px;"><i style="background-color: white; font-family: "trebuchet ms", sans-serif;">Skivbolag: </i><span face=""><span face=""><span face="trebuchet ms, sans-serif"><span style="background-color: white;">Duck/Warner Bros<br /></span></span></span></span></b><i style="font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif; font-size: 15.4px; font-weight: bold;">Betyg: </i><span style="background-color: white; font-size: 15.4px;"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif" style="font-weight: bold;">3/5</span><br /><span style="font-family: inherit;"></span></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="background-color: white; font-size: 15.4px;"><span style="font-family: inherit;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjm628uqxUivLeDOETLQo4rwH9tmM74XIoNyXQ93bcH9Iq2xoREDgBLhkrPsvvvQzuewhm-J03Xeh9JZ4lbuix7B-T6ln3fNx7x16ZB5dqIWcR63IIl1bg8sERCjjU7JISTu7yDV2RCGBPyvbG0cWkMzK-3zA_GMU2lT8R3MUQsSR7QoGRo8epoWnkAQ0Wz/s619/20231108_145541.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="530" data-original-width="619" height="171" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjm628uqxUivLeDOETLQo4rwH9tmM74XIoNyXQ93bcH9Iq2xoREDgBLhkrPsvvvQzuewhm-J03Xeh9JZ4lbuix7B-T6ln3fNx7x16ZB5dqIWcR63IIl1bg8sERCjjU7JISTu7yDV2RCGBPyvbG0cWkMzK-3zA_GMU2lT8R3MUQsSR7QoGRo8epoWnkAQ0Wz/w200-h171/20231108_145541.jpg" width="200" /></a></span></span></div><span style="background-color: white; font-size: 15.4px;"><span style="font-family: inherit;">"Mr Slowhand" Eric Clapton förekommer inte så ofta här. Det är faktiskt första gången och det är ingen artist jag är jätteintresserad av normalt, även om det finns en del riktiga godbitar i låtkatalogen genom karriären. Men den här plattan däremot fångade mitt intresse när jag såg den på Vinylstallet. Det är en sån där platta med en stor artist vars 60- och 70-tal lockar dom flesta andra skivsamlare, medan jag hellre lyssnar på dom bespottade 80-talslåtarna, alltså som <a href="https://skivguide.blogspot.com/2023/01/nytt-i-samlingen-december-2022.html">Santana</a> eller <a href="https://skivguide.blogspot.com/2023/01/jeff-beck-flash.html">Jeff Beck</a>. Och det som lockade mig här, förutom att den är inspelad 1985, mitt favoritår, är att den är producerad av Phil Collins, samt att det finns flera låtar som jag minns från barndomens lyssningar på Kulan I Luften i radio. <br /><br />Den här plattan har präglats en del, i alla fall textmässigt, av att Clapton hade stora äktenskapsproblem då, med låtar som </span></span><span style="font-family: inherit;"><span style="background-color: white; color: #202122; font-size: 14px;"> </span><span style="background-color: white; color: #202122;">"She's Waiting", "Same Old Blues" och "Just Like a Prisoner". Annars så svävar Phil Collins ande över plattan och den stil han hade i mitten av 80-talet, mycket trummor och mycket synthar. Samt förstås Claptons gitarrspel. Och jag tycker detta är riktigt bra, läckert och snyggt, som den 80-talsnörd jag är. Det finns två låtar som drar ner betyget en hel del, dels ovan nämnda "Same old blues", en tämligen seg och tråkig ballad, samt att han av någon anledning slängt in en väldigt onödig cover på klassikern "Knock on wood". När plattan i övrigt är så snyggt skapad i övrigt, varför skohorna in en 60-talscover plötsligt? Men förutom dessa små fadäser så är detta en helt OK platta med en kanonsnygg ljudbild och plattan blir kvar i samlingen!<br /><br /><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/n-8wGFvGzqo?si=tdrfehVXByBF2naA" title="YouTube video player" width="560"></iframe><br /><br /></span></span><b style="background-color: white; font-size: 15.4px;"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif">The New Stan Getz Quartet Featuring Astrud Gilberto - Getz au go go<br /></span></b><b style="background-color: white; font-size: 15.4px;"><i style="font-family: "trebuchet ms", sans-serif;">Utgivningsår: </i><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif">1964<br /></span></span></b><b style="font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif; font-size: 15.4px;"><i style="background-color: white; font-family: "trebuchet ms", sans-serif;">Skivbolag: </i><span face=""><span face=""><span face="trebuchet ms, sans-serif"><span style="background-color: white;">Verve<br /></span></span></span></span></b><i style="font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif; font-size: 15.4px; font-weight: bold;">Betyg: </i><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif" style="font-size: 15.4px; font-weight: bold;">4</span><span style="background-color: white; font-size: 15.4px;"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif" style="font-weight: bold;">/5<br /></span><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjaHrBq4iKKX7CQnSIOdTRjMjZ-0Pof6DcuNvJt8hLLPGOa5OCCtY5lDWvrFONCOwFRckvClXu4yZcDNcpXkZOXhgqqN3cwHwP3jt2n01RtcW_WHPilLR5rKHuib_7kQJl-yWtB_ixo7176mn-ZYlL8oxhKmgnGpQZElFVB4hIdt1pwJSmBKMMaQhph5kq4/s753/20231108_145500.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="743" data-original-width="753" height="198" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjaHrBq4iKKX7CQnSIOdTRjMjZ-0Pof6DcuNvJt8hLLPGOa5OCCtY5lDWvrFONCOwFRckvClXu4yZcDNcpXkZOXhgqqN3cwHwP3jt2n01RtcW_WHPilLR5rKHuib_7kQJl-yWtB_ixo7176mn-ZYlL8oxhKmgnGpQZElFVB4hIdt1pwJSmBKMMaQhph5kq4/w200-h198/20231108_145500.jpg" width="200" /></a></div>Vi ska gå på konsert, eller rättare sagt två konserter som spelades in med nästan ett halvårs mellanrum. Stan Getz brasilianska samarbete med makarna Joao och Astrud Gilberto har jag inte haft så mycket med, men denna fina liveplatta är ett steg i rätt riktning. Inspelningarna här är från Café Au Go Go i maj 1964 och Carnegie Hall i oktober samma år, båda i New York. <br /><br />När Astrud Gilberto sjunger på portugisiska så sjunger hon förträffligt bra. Däremot så är det lite si och så med engelskan, som halkar lite normalt. Därför blir jag något gladare när hon sjunger dom mer traditionella Antonio Carlos Jobim-låtarna istället för "It might as well be spring" eller "Summertime". Men samtidigt är det en väldigt bra sättning musiker hon har bakom sig, med namn som Kenny Burrell, Gene Cherico respektive Chuck Israels och Gary Burton, förutom Getz själv då. Det är väldigt avslappnande, vackert och följsamt och dom instrumentala betar som finns är också riktigt bra. Dessutom är det live och livejazz höjer ofta kvaliteten lite mer. Så även om jag kanske hellre hört lite fler traditionella brasilianska stycken så är detta en klart riktigt bra liveplatta som smeker och relaxar. Plattan blir klart kvar i samlingen!<br /><br /><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/FdRCRJvxHtY?si=bUB1mm_ZgXav10Av" title="YouTube video player" width="560"></iframe><br /><br /><b style="font-size: 15.4px;"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif">Shalamar - Circumstantial evidence<br /></span></b><b style="font-size: 15.4px;"><i style="font-family: "trebuchet ms", sans-serif;">Utgivningsår: </i><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif">1987<br /></span></span></b><b style="font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif; font-size: 15.4px;"><i style="font-family: "trebuchet ms", sans-serif;">Skivbolag: </i><span face=""><span face=""><span face="trebuchet ms, sans-serif"><span>Solar<br /></span></span></span></span></b><i style="font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif; font-size: 15.4px; font-weight: bold;">Betyg: </i><span style="font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif; font-size: 15.4px; font-weight: bold;">4</span><span style="font-size: 15.4px;"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif" style="font-weight: bold;">/5<br /></span></span><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj8NNXJvc72-QZO3vpPJb_RvwRkcAVCOueLPxIFknlhu3ZBrNOxTWxZ-3C14CI3G_k7fnRpZr-iGXyZ5-9VeBOPfYiZfqy4gC7MMuaqCulgT2aodjV-hdrVNyuWxByYjtrzZWZZxhzmzma4uhhWAzo6TTv2nXejWFfO0-7rCbb-KgJQDLgy0gg3W1do7Sal/s657/20231108_145438.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="514" data-original-width="657" height="156" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj8NNXJvc72-QZO3vpPJb_RvwRkcAVCOueLPxIFknlhu3ZBrNOxTWxZ-3C14CI3G_k7fnRpZr-iGXyZ5-9VeBOPfYiZfqy4gC7MMuaqCulgT2aodjV-hdrVNyuWxByYjtrzZWZZxhzmzma4uhhWAzo6TTv2nXejWFfO0-7rCbb-KgJQDLgy0gg3W1do7Sal/w200-h156/20231108_145438.jpg" width="200" /></a></div>Det känns konstigt att kalla detta för Shalamar, vilket jag antar att andra fans av det legendariska soulbandet funderat på i samband med denna och det efterföljande sista albumet. Ingen av dom ursprungliga medlemmarna Jeffrey Daniel, Howard Hewitt eller Jody Watley är med. Dom två sistnämnda hade ju vid den här tiden sina egna solokarriärer. Shalamar vid den här tidpunkten bestod av Sidney Justin, Delisa Davis och Micki Free, tre reserver alltså. Men nu står det Shalamar på omslaget och det är en platta av gruppen så jag får kapitulera och se det som det. <br /><br />Free och Davis var dock med när bandet hade sin mer lågperiod kvalitetsmässigt, när dom lät mer discopop än soul under 1984-85 och deras filmhits "Dancing in the sheets" och "Don't get stopped in Beverly Hills". Det är helt OK låtar, men långt ifrån det riktiga Shalamar, även om Hewitt ännu var kvar då.<br /><br />Men den här plattan har ett stort trumfkort. Det kanske känns dom tre hastigt ihoprafsade ersättare utan samma kemi som bandet hade under legendariska plattor som "Three for love" och "Go for it", men LA Reid och Babyface har proddat och lagt sin hand över bandet! Detta är otroligt häftig och 80-talsfunkig soul av bästa märke! Låtarna är riktigt bra och dom tre nya medlemmarna är ju ändå bra sångare. Så Shalamar kanske det inte är för mig, men det är likväl riktigt bra soul, bland det bästa 80-talssoul jag hittat på ett bra tag, och plattan blir klart kvar!<br /><br /><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/EXcBP_6XrQ8?si=cabjptLLmTAmy-1-" title="YouTube video player" width="560"></iframe><br /><br /></span><b style="background-color: white; font-size: 15.4px;"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif">Robin Gibb - Juliet<br /></span><i style="font-family: "trebuchet ms", sans-serif;">Utgivningsår: </i><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif">1983<br /></span></span></span></b><b style="background-color: white; font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif; font-size: 15.4px;"><i style="font-family: "trebuchet ms", sans-serif;">Skivbolag: </i><span face=""><span face=""><span face="trebuchet ms, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif">Polydor<br /></span></span></span></span></span></span></b><i style="background-color: white; font-family: "trebuchet ms", trebuchet, sans-serif; font-size: 15.4px; font-weight: bold;">B-sida: </i><span style="background-color: white;"><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif" style="font-size: 15.4px; font-weight: bold;">Hearts on fire</span><br /><span style="font-family: inherit;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh3pdNLBGgZF0OO3Q96lxFZCSYTv6Hi5aY7cxFHuER5hxowtcytzYESoJz0GcwMkcizKVDicAfB39lgNE5tMqvMasXJDLaqxTsJ13tr13exd63WkR_RdKEqb_j0SlsDMNSDeSROHNiJe1jWV-KKHjI8K03Ce720hyhrBVTkpnyBOWO035vappAn06mDfMYW/s697/20231108_145339.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="553" data-original-width="697" height="159" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh3pdNLBGgZF0OO3Q96lxFZCSYTv6Hi5aY7cxFHuER5hxowtcytzYESoJz0GcwMkcizKVDicAfB39lgNE5tMqvMasXJDLaqxTsJ13tr13exd63WkR_RdKEqb_j0SlsDMNSDeSROHNiJe1jWV-KKHjI8K03Ce720hyhrBVTkpnyBOWO035vappAn06mDfMYW/w200-h159/20231108_145339.jpg" width="200" /></a></div>Jag tror jag har sagt det förr, att 80- och 90-talet var inte Bee Gees bästa och mest intressanta period. Här kan jag hålla med majoriteten av fans för en gångs skull. Efter discosuccén med Musse Pigg-röster så blev det mest random poplåtar med vanliga röster, intetsägande melodier och rätt tråkigt och grått sound. Plattan "E.S.P" från 1987 är väl en av få undantag. Man lyckades göra en del riktigt snygga produktioner till andra artister, men det var väl nästan allt. Däremot så lyckades en av bröderna, Robin Gibb, göra ett antal riktigt bra poplåtar runt denna tid.<br /></span><br />"Juliet" från hans andra soloplatta "How old are you?" floppade visserligen i både England och Australien, men i andra delar av Europa blev det en stor framgång med tre första platser i Tyskland, Italien och Schweiz. Och visst är "Juliet" en väldigt trivsam, snäll och riktigt mysig poplåt med visst synthsound som inte gör någon förnär, men som ändå är bra och snyggt gjord. Så här är jag riktigt nöjd över att äntligen ha fått tag på denna idag rätt bortglömda hitsingel!<br /><br /><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/D3k3y7dykx0?si=YmAdsRfyRoGH9GqX" title="YouTube video player" width="560"></iframe><br /><br /><b style="font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif; font-size: 15.4px;"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif">Eva Dahlgren - Ingenting<br /></span></span></b><b style="font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif; font-size: 15.4px;"><i style="font-family: "trebuchet ms", sans-serif;">Utgivningsår: </i><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif">1982<br /></span></span></span></b><b style="font-family: "Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif; font-size: 15.4px;"><i style="font-family: "trebuchet ms", sans-serif;">Skivbolag: </i><span face=""><span face=""><span face="trebuchet ms, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif">GlenDisc<br /></span></span></span></span></span></span></b><i style="font-family: "trebuchet ms", trebuchet, sans-serif; font-size: 15.4px; font-weight: bold;">B-sida: </i><span face=""><span face=""><span face="trebuchet ms, trebuchet, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif" style="font-size: 15.4px; font-weight: bold;">If i was the queen</span><br /><span style="font-family: inherit;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhsXl3pf6XP2hFKWPn_2N6UHPn5eW1phw28-K3k24FqmquFb8AuhJw9FECzA1RfYPHK2XscnJHCCWazpB_6ix6l9T0LdyqM2NingpMcxGZ26ZYPW-PKTZvRoW6lgUa2YtX1FXBwAYlk4HH7y7D72lgSQ8M1ORbXNDtdqFX8ajJ8Zfjb9dWqiuMALlKAzNJl/s702/20231108_145409.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="527" data-original-width="702" height="150" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhsXl3pf6XP2hFKWPn_2N6UHPn5eW1phw28-K3k24FqmquFb8AuhJw9FECzA1RfYPHK2XscnJHCCWazpB_6ix6l9T0LdyqM2NingpMcxGZ26ZYPW-PKTZvRoW6lgUa2YtX1FXBwAYlk4HH7y7D72lgSQ8M1ORbXNDtdqFX8ajJ8Zfjb9dWqiuMALlKAzNJl/w200-h150/20231108_145409.jpg" width="200" /></a></div>Jag får erkänna att jag lite skäms att jag ännu inte haft med Eva Dahlgren på bloggen än, men bättre sent än aldrig antar jag. Evas alster innan 1984, förutom melodifestivallåtarna, är ett lite outforskat område för mig även om Eva Dahlgren är en artist som vuxit än mer för mig dom senaste åren. Men det här är en riktigt bra låt från plattan "Tvillingskäl" med ett bra tempo och driv. Anders Glenmark har gjort en riktigt bra produktion här. Man kan kanske tycka att melodin och texten är lite upprepande, men när det ändå är så här bra så känns det helt OK ändå!<br /><br />Sen ska jag också lyfta på hatten för en riktigt bra B-sida också, "If i was the queen", som alltså är något så ovanligt som Eva på engelska. Låten är en ballad som har en riktigt skön och mysig stämning i sig. Åter en höjdarproduktion av Glenmark. Klar tumme upp för en av Eva Dahlgrens sorgligast mest bortglömda singlar!<br /><br /><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/lKvORsCt3r0?si=ccqEQC33DRDbtmjv" title="YouTube video player" width="560"></iframe><br /></span></span></span></span></span><p></p>Jörgen Stafrinhttp://www.blogger.com/profile/04575451375452729429noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1935317484007102963.post-27113785041876396862023-11-01T20:28:00.004+01:002023-11-01T20:41:42.932+01:00Kultstämplat: Johan Vävare & Tango - Nu tändas åter ljusen i min lilla stad<p><b style="background-color: white; font-size: 15.4px;"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"></span></b></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><b style="background-color: white; font-size: 15.4px;"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg06kYgcr1pL8dGJpQuqcM2co4SkgtMRLLtVxQeZanjSM3lfcfm2Cq6VnBwwkuzxw-_Vys4HOL5fzJGkbb6y2Q7LIQOwR8rJTOxlV8xmYujLAZ8Z39unJJaiuoVRowbSs87UHHFdPHnbE4egT90FwMffsTjWeEYsUeBzSlBLmeEJmGzLO2DBmL99yE7KzLu/s601/20231101_180144.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="491" data-original-width="601" height="261" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg06kYgcr1pL8dGJpQuqcM2co4SkgtMRLLtVxQeZanjSM3lfcfm2Cq6VnBwwkuzxw-_Vys4HOL5fzJGkbb6y2Q7LIQOwR8rJTOxlV8xmYujLAZ8Z39unJJaiuoVRowbSs87UHHFdPHnbE4egT90FwMffsTjWeEYsUeBzSlBLmeEJmGzLO2DBmL99yE7KzLu/s320/20231101_180144.jpg" width="320" /></a></span></b></div><b style="background-color: white; font-size: 15.4px;"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif">Johan Vävare & Tango - Nu tändas åter ljusen i min lilla stad<br /></span></span></b><b style="background-color: white; font-size: 15.4px;"><i style="font-family: "trebuchet ms", sans-serif;">Utgivningsår: </i><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif">1982<br /></span></span></span></b><b style="background-color: white; font-size: 15.4px;"><i style="font-family: "trebuchet ms", sans-serif;">Skivbolag: </i><span face=""><span face=""><span face="trebuchet ms, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif">Stranded Rekords<br /></span></span></span></span></span></span></b><i style="background-color: white; font-family: "trebuchet ms", trebuchet, sans-serif; font-size: 15.4px; font-weight: bold;">B-sida: </i><span style="background-color: white;"><span face=""><span face=""><span face="trebuchet ms, trebuchet, sans-serif" style="font-size: 15.4px; font-weight: bold;">Xtabay</span><br /><span style="font-family: inherit;">Den nya säsongen av "Så mycket bättre" har precis dragit igång i TV4 och det är dags för nya artister att tolka varandras klassiska låtar på sitt sätt. Personligen har jag aldrig engagerat mig i programmet även om det har förekommit en del helt OK versioner. Kalla mig tråkig, men att se kändisar sitta och festa i en realityserie och klappa varandra på ryggen eventuellt gråta i TV av lycka och tacksamhet känns inte som min form av underhållning. Men detta ska nu inte handla om just det programmet, utan snarare om detta att ta en känd låt och helt stuva om den till näst intill oigenkännlighet. Om Gunnar Wiklund hade varit med i "Så mycket bättre" samtidigt som producenten och Mockba Musics medlem Johan Vävare och Vävare hade fått i uppdrag att tolka en Wiklund-klassiker så hade den låten mest troligt låtit så här. Och jag är rätt säker på att Gunnar Wiklund knappast hade gråtit av just tacksamhet. <br /><br />"Nu tändas åter ljusen i min lilla stad" är en sån där jättestor svensktoppsklassiker som dom flesta känner till idag och en av anledningarna till att jag gillar Wiklunds musik. Det är en grymt skön stämning i denna och Per-Martin Hambergs text. Och på det tidiga 80-talet så lät dom svenska synthproducentena knappast något vara ifred och skulle hitta egna fria vägar att förnya klassikerna med synthljud. Så Johan Vävare tog sig an Gunnar Wiklunds mästerverk. Vilken/Vilka "Tango" är vet jag inget om. Det är här problemen börjar.<br /><br />Jag förstår att det här ska låta nyskapande och att ta en klassiker och verkligen göra den till sin egen. Men här verkar man ha försökt en aningen för mycket. Sången här sköts av tre individer, poeten Io Jupiter, som jag vet exakt noll om, Lars Demian och Thomas DiLeva, de två sista en bra bit innan deras genombrott. Och vad dom tog innan inspelningen vet jag inte, men dom låter som om dom är i ett annan värld när dom sjunger, för att vara lite snäll.<br /><br />Johan Vävare har skapat en långsamt lunkande synthmelodi som vandrar igenom låten med skumma flummiga effekter i bakgrunden och i refrängen ett enormt irriterande pipande ljud som låter som om man hade rundgång vid inspelningen. Ja, soundet låter väldigt skumt på alla sätt. Det är möjligt att detta ska vara nåt poetiskt som går långt över huvudet på mig. </span></span></span></span><span style="background-color: white;">Det fattas bara att Yoko Ono skulle komma in och primalskrika. Men här tänds inga ljus i alla fall i mitt lilla huvud när jag lyssnar på detta. Det här är bara konstigt och märkligt och så bisarrt att man inte vet om man ska skratta eller gråta. Så mycket bättre? Tillåt mig skepta något...<br /><br /><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/opDP-TXhHZE?si=brjUGGCLxAXcJzAG" title="YouTube video player" width="560"></iframe><br /></span><p></p>Jörgen Stafrinhttp://www.blogger.com/profile/04575451375452729429noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1935317484007102963.post-7764875810884418062023-10-23T21:15:00.000+02:002023-10-23T21:15:33.305+02:00Sundsvalls skivmässa - bra fynd, färre deltagare<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhqUbhpmaNmToa983anuwOJpB1yKYbVJGVBhr0Zd0-wj5aPZP7FlC6Y748-SYaLhdnN6bE0JGi3ro-Oz4ChVXOGYnoWWFeZgQENOI3dS81TcpqY5rofhtZGkot8KagRFBLnPSpVmT1A4h9M7qnHNMQoXYh8vUyNLBLgosApcTmgBthc1vnFNvDPJGPee8My/s700/m%C3%A4ssa%20top.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="399" data-original-width="700" height="228" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhqUbhpmaNmToa983anuwOJpB1yKYbVJGVBhr0Zd0-wj5aPZP7FlC6Y748-SYaLhdnN6bE0JGi3ro-Oz4ChVXOGYnoWWFeZgQENOI3dS81TcpqY5rofhtZGkot8KagRFBLnPSpVmT1A4h9M7qnHNMQoXYh8vUyNLBLgosApcTmgBthc1vnFNvDPJGPee8My/w400-h228/m%C3%A4ssa%20top.jpg" width="400" /></a></div><span style="font-family: inherit;">Så har det varit skivmässa igen i stan, en mässa som ju bekant dyker upp en gång på våren och en gång på hösten. Årets höstmässa var dock en viss nergång vad gäller antalet utställare och besökare på klubben Pipeline. Om det är ett bevis på tidens ekonomiska kris, en tillfällig svacka eller något helt annat återstår att se, men troligtvis det mittersta. Dock var det ändå en helt OK samling säljare närvarande och efter en väldigt tung sommar och ett totalt sett rätt tamt år vad gäller inflöde av nya skivor på dom olika second hand-affärerna så var det förstås välkommet med lite fräscht i samlingen! Dessutom är det alltid kul att träffa olika likasinnade och säljare och samtala musik.<br /><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="text-align: left;"><div style="text-align: justify;"><span style="font-family: inherit;">Priserna var åt alla möjliga håll denna gång med både billiga och dyra säljare. Ett par yngre tjejer</span><span style="font-family: inherit;"> försökte sälja ett flertal lådor med skivor för 30 kronor styck, fast flera var både repiga och hade fel skiva i. Värst var ändå dom som fick för sig att försöka kränga en skiva från 1954 med Roy Eldridge och Dizzy Gillespie för 700 kronor! Lycka till med det! </span></div></span></div></span><span style="font-family: inherit;"> <br />70-talet och jazz stod för utbudet bland mina fynd i vanlig ordning och givetvis kommer flera av skivorna för egna mer ingående artiklar på bloggen med tiden. Men några stod ut från det, som en CD med </span><b>Madonna </b>kallad <b>"In the beginning..."</b>, där hennes hovproducent <span style="font-family: inherit;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj3Q9zlzSUYx2FzoFntqx3YPFzGyUFZJpeVI1GgvOmCwEZ4oIfWPCl4aEznlWmO2xQYrmYYLxoHjKErPZFuj1GxqvRqU5mq3y6CxTBz6tfBYkbZIFKC5TfTgebcsZ_bWO4e9tzGKtQm-xuMPBueclpqD24dLWN5fDau5Dp5AfX7E4U_09hWHYMUdlkuq-iq/s636/20231023_200505.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em; text-align: left;"><img border="0" data-original-height="451" data-original-width="636" height="142" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj3Q9zlzSUYx2FzoFntqx3YPFzGyUFZJpeVI1GgvOmCwEZ4oIfWPCl4aEznlWmO2xQYrmYYLxoHjKErPZFuj1GxqvRqU5mq3y6CxTBz6tfBYkbZIFKC5TfTgebcsZ_bWO4e9tzGKtQm-xuMPBueclpqD24dLWN5fDau5Dp5AfX7E4U_09hWHYMUdlkuq-iq/w200-h142/20231023_200505.jpg" width="200" /></a></div>undangömda inspelningar som dom två gjorde tillsammans 1980 och 1981 som han gav ut. Det handlar mest om diverse demos som legat och samlat damm sen dom gjordes, men likväl ett riktigt kul fynd. Klart värt sina 30 kronor och säkerligen bättre än det mesta Madonna har givit ut dom två senaste decennierna. <br /> Debutskivan med den svenska synthgruppen <b>Tredje Mannen</b>, <b>"Cul-de-sac"</b>, var också klart intressant. Duon Tredje Mannen är ett sorgligt bortglömt band idag med lätt drömska och snygga synthmelodier som aldrig blev stora på listorna och drunknade i dom mer listanpassade Ratata, Adolphson & Falk, Lustans Lakejer, Nasa med flera. <br /> <b>The Moody Blues </b>har ju blivit en stadigt återkommande gäst hos mig numera och till det läggs nu plattan "The present" från 1983. Om mycket av deras andra material går mer åt progghållet så ligger den här närmast mer åt <a href="https://skivguide.blogspot.com/2023/03/the-moody-blues-long-distance-voyage.html">"Long distance voyager"</a> som jag skrev om i mars, vilket är plattan före. Den följer tidens tand med, till förtret för vissa fans och till en tumme upp för min del. <br /><br />Då så, in i 70-talets och jazzens underbara värld där jag upptäckte att min andel plattor med <b>Harold Melvin & The Blue Notes </b>är något för liten. Därför passade deras 1977-album <b>"Now's the time" </b>väldigt bra! <br /> Eller vad sägs om en liveplatta från 1979 med ett band jag skrev om <a href="https://skivguide.blogspot.com/2023/05/nytt-i-samlingen-april-2023.html">för ett halvår sen</a>, <b>Mother's Finest</b>. Deras "Another mother further" är ännu en klar favorit bland årets fynd totalt sätt och höjdarlåtarna från den plattan, "Mickey's monkey" och "Baby love" finns också här.<br /> Också, ÄNTLIGEN, en singel jag har velat ha länge. Den borde inte vara så svår för den var ju en<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgSrp-QMvXuRj1fr11dwfSQHcA7_WZwTHDD5f0VXDRGWgpj_36r3JaEbcJ5oPyKwc3p1XGYOOTYZ2swSkMXuhRKzrQBL0-tMZxfy37U1jUjBAOtig26C98LEZZvZ2ojZ0yKseoWWZ-jE1BCEuZc-N68xm_hu7P39kG6RcbP-X3uBWlspHP25h5h0fqh6krP/s648/m%C3%A4ssa.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="429" data-original-width="648" height="133" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgSrp-QMvXuRj1fr11dwfSQHcA7_WZwTHDD5f0VXDRGWgpj_36r3JaEbcJ5oPyKwc3p1XGYOOTYZ2swSkMXuhRKzrQBL0-tMZxfy37U1jUjBAOtig26C98LEZZvZ2ojZ0yKseoWWZ-jE1BCEuZc-N68xm_hu7P39kG6RcbP-X3uBWlspHP25h5h0fqh6krP/w200-h133/m%C3%A4ssa.jpg" width="200" /></a></div>väldigt stor hit 1978 när den kom. Men det är första gången jag ser den på 45-varv; <b>The Motors </b>och deras sorgliga kanonlåt <b>"Airport"</b>. Här var det Mr Förlorade Favoriter, Roger Elfström, som hade en 50 %- rea sista två timmarna. Roger hade också passat på att för en lördag återuppta sin skivaffär från 1990-talet och där hade jag köpt <a href="https://skivguide.blogspot.com/#:~:text=Duke%20Ellington%20%2D%20The%20complete%20Duke%20Ellington%201925%2D1928"><b>Duke Ellington</b>-skivan med 20-talsinspelningar</a> som jag skrev om för en månad sen. Och då den var en riktig höjdarutgåva så passade jag på att köpa en volym till i samma franska serie, den här gången med inspelningar från 1932, även det ett dubbelalbum.<br /><br />Vilket leder osökt in oss till jazzen. <b>Stan Kenton </b>har ju blivit en storbandsledare som jag numera gladeligen köper plattor med. Hans annorlunda arrangemang och stil är riktigt häftig och det ska bli riktigt spännande och höra vad han kan göra med ett gäng kubanska låtar, detta på plattan <b>"Cuban fire!" </b>från 1956. <br /> Här är då en platta som jag varit väldigt intresserad av sen ett flertal år tillbaka och äntligen har hittat ett bra prisvärt exemplar av, <b>Chaka Khans </b>jazzplatta <b>"Echoes of an era"</b> från 1982, en platta som innehåller flera stora namn, som Chick Corea, Freddie Hubbard, Joe Henderson och Stanley Clarke. Dom flesta av dessa musiker brukar normalt göra jazz av klart mer modern och ibland avantgardistisk stil, men den här plattan innehåller Chakas versioner av olika kända standarder, som "Take the 'A-train", "Them there eyes" och "All of me" och verkar på smakprovet jag hörde vara riktigt häftig!<br /> Och med en billig singel med <b>Expressens Elitorkester</b> anno 1957 och en hög med inte allt för dyra skivor så kunde jag glad i hågen vandra hemåt igen efter en för min del lyckad mässa. I vanlig ordning så lyfter jag på min hatt och tackar mässans primus motor Thomas Lundmark för en bra tillställning med hopp om fler utställare och kunder till våren. <br /><br /><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/0oAN5l7Ns3U?si=3q5W346rdrutEcY7" title="YouTube video player" width="560"></iframe><br /><br /><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/0aIS57kBF44?si=PUr-FtZ2MEK8lAXD" title="YouTube video player" width="560"></iframe><br /><br /><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/lgiTtkvFFtc?si=xO3eaVFe4XwwPQ2H" title="YouTube video player" width="560"></iframe></span><p></p>Jörgen Stafrinhttp://www.blogger.com/profile/04575451375452729429noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1935317484007102963.post-60948442140362591432023-10-20T23:17:00.001+02:002023-10-20T23:17:20.830+02:00Lasse Berghagen - en varm och rolig underhållare!<p><span style="font-family: inherit;"></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-family: inherit;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhiUYIXGoSdaOa-ROO3LPpIWdd3_FFwG_OFQe_jdOfo0WjSULKnr4lcho6jlF36DqsY0OoUMuGYPJn-X8FpGwbXDHM49YA6gm-3zbi35gVvTdvFxo9rvPZzfDQAq2wedW31njMcbYNYV6PYSn1VXL2Hw-dZ76ShWAO_r5ZHkBx9eu2SveaEQcOMjluPTtj9/s4128/20231020_230629.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1459" data-original-width="4128" height="141" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhiUYIXGoSdaOa-ROO3LPpIWdd3_FFwG_OFQe_jdOfo0WjSULKnr4lcho6jlF36DqsY0OoUMuGYPJn-X8FpGwbXDHM49YA6gm-3zbi35gVvTdvFxo9rvPZzfDQAq2wedW31njMcbYNYV6PYSn1VXL2Hw-dZ76ShWAO_r5ZHkBx9eu2SveaEQcOMjluPTtj9/w400-h141/20231020_230629.jpg" width="400" /></a></span></div><span style="font-family: inherit;"><span style="white-space-collapse: preserve;">En av våra mest karismatiska och roliga underhållare har lämnat oss, en man jag respekterade och gillade, Lasse Berghagen. Som person och som underhållare har han alltid varit någon jag har uppskattat, även om han även har låtar i sin katalog som inte riktigt är mina domäner. </span><br /><span style="white-space-collapse: preserve;"> När jag växte upp så plågades man på musiklektionerna att tvingas sjunga "En dag i Juni" eller "Teddybjörnen Fredriksson" i kör till dess man hade svårt att höra dom. Däremot så insåg jag fort att denne man var en riktigt rolig person som samtidigt inte verkade tillgjord.
<br /></span><span style="white-space-collapse: preserve;"><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEif-AJVRva_IgCDfA2Vnjp5kiXF_Tjc6dzS27yfoiaIu2Qjn_pyYq41WOzgAZDICuUgeRVr5K9N4P4gRXmldVkyF4JqproZ8LzzYryxPksQ2iNg4He_Y5nklsyGL4ei2kPBQHpsOJDp3m-rzd45ShmPBSa05ldb2pYwYhvRjA27djh3IKeQjQt99wuvjLhG/s2527/20231020_230810.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="2244" data-original-width="2527" height="178" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEif-AJVRva_IgCDfA2Vnjp5kiXF_Tjc6dzS27yfoiaIu2Qjn_pyYq41WOzgAZDICuUgeRVr5K9N4P4gRXmldVkyF4JqproZ8LzzYryxPksQ2iNg4He_Y5nklsyGL4ei2kPBQHpsOJDp3m-rzd45ShmPBSa05ldb2pYwYhvRjA27djh3IKeQjQt99wuvjLhG/w200-h178/20231020_230810.jpg" width="200" /></a></div></span></span>Med åren så har jag dock insett storheten i en hel del av hans låtar, kanske främst i dom äldre verken.<span style="font-family: inherit;"><span style="white-space-collapse: preserve;"><br />Värmen i det sätt han sjunger, hur han så lätt rör sig mellan tårar och skratt i låtarna och arrangemangen. Det melankoliska och sorgsna i "Jennie Jennie" eller "Blad faller tyst som tårar", kanske min personliga favorit av hans låtar, och det spralliga i "Ding dong" och "Flirtige Knut". Också det vackra i hans natur- och Stockholmsskildringar, kanske främst i "Till skärgården". Han hade ändå en förmåga att framkalla starka sommarkänslor i flera av sina låtar!<br /></span></span><span style="white-space-collapse: preserve;"><span style="font-family: inherit;"><br />Och apropå sommar, som jag under mina närradioår, då jag läste krönikor i direktsändning, hade problem med om jag skulle älska eller hata "Allsång på Skansen". Allsång som företeelse har jag alltid haft väldigt svårt för, det överdrivet klämkäcka och även detta när man ska gå och hålla en mikrofon framför en i publiken. Men samtidigt så lyfte Lasse upp en stor del av den svenska musikskatten till en ny publik och var en underhållare som bjöd på sig själv, var rolig och hade stor och varm humor. Så idag så ser jag Lasse som programmets en gång bästa och viktigaste pusselbit. Programmet var som bäst och doftade mest sommar då.
<br /><br />Den som inte har läst hans bok "Flakmopedisten", gör det! Boken är fylld med vackra sommarbeskrivningar och dråpliga sanna berättelser från Lasses ungdomssomrar. Så därmed med tar jag av mig min imaginära hatt och böjer mig i vördnad och respekt till en jordnära, varm och rolig person som har gått bort. Tack för din karriär, Lasse Berghagen, och vila i frid!
</span><br /></span><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/3wrJvzmqbJU?si=6bpody0o4__9M-mZ" title="YouTube video player" width="560"></iframe><br /><br /><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/TQlJgNaIlYA?si=3kpRkKv9aIbWjxy1" title="YouTube video player" width="560"></iframe><p></p>Jörgen Stafrinhttp://www.blogger.com/profile/04575451375452729429noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1935317484007102963.post-16031124409387297862023-10-15T14:34:00.012+02:002023-10-15T19:41:34.630+02:00Krönika: Sönderspelade hits - klassiker eller hatade låtar?<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><div style="text-align: justify;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEivSATtaV0Bo6LYzsR3A72CV0hGYmhRG5dBjQurMoQ1MXbpKdY178pvZcfSpn4x350nvJU-g5Iz_6V5_7e8KwzRnoGRuaQeepqfw5VBstPU6wX_bXOVDpDk4EJS_UVzu3HrXxtZAtKp85Erb8Dl8rsuW7SC2gYDCL1SWT1mvIBRD4aXmzhAHFdDXlf9xfiV/s1280/elvis-presley-1482026_1280.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="720" data-original-width="1280" height="225" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEivSATtaV0Bo6LYzsR3A72CV0hGYmhRG5dBjQurMoQ1MXbpKdY178pvZcfSpn4x350nvJU-g5Iz_6V5_7e8KwzRnoGRuaQeepqfw5VBstPU6wX_bXOVDpDk4EJS_UVzu3HrXxtZAtKp85Erb8Dl8rsuW7SC2gYDCL1SWT1mvIBRD4aXmzhAHFdDXlf9xfiV/w400-h225/elvis-presley-1482026_1280.jpg" width="400" /></a></div><span style="text-align: left;">Det finns en kategori låtar både skapar hat och glädje hos musikälskare, sönderspelade låtar. Alltså dom låtarna som är så flitigt spelade i radio och överallt annars att man till slut inte orkar höra låten mer. Det här är väl ett fenomen överallt annars i världen också, men vi svenskar i alla fall tycks ha en förkärlek till dessa. Jag kan tycka att gränsen mellan klassiker och sönderspelad är löjligt hårfin ibland. När 85% av svenskara gladeligen utbrister när "The final countdown" spelas igen:</span><span style="text-align: left;"><br />"Åh, här har vi ju en riktig goding!!!"<br /></span><span style="text-align: left;">Var på volymen åker upp till max. Eller så säger någon:<br /></span><span style="text-align: left;">"Här har vi ju en RIKTIG klassiker!"<br /></span><span style="text-align: left;">Sen plockas Attacks "Ooah hela natten" fram och läggs på. Och man förväntas på något sätt gilla dom, för dom är ju trots allt "klassiker"! Och klassiker må dom vara, men det betyder inte nödvändigtvis att man orkar/vill höra dom. Jag för min del har hört dessa klart under min livstid, men inte lär jag bli bönhörd. <br /></span><span style="text-align: left;"><br />Givetvis är det långt lättare för en låt att bli sönderspelad idag med alla hundratals reklamkanaler, poddprogram och streamingtjänster. Innan dess så spelades låten förstås också överallt och man kunde dessutom spela in låten och lyssna på den om och om igen, samt köpa Absolute Music eller Mr Music, men det går inte att jämföra med dagens utbud och möjligheter. </span><span style="text-align: left;">Jag har alltid sett mig som mannen mot strömmen på något sätt. När man ska nämna en favoritlåt från en artist så nämner dom flesta den största hiten, medan jag hellre visar upp den lite bortglömda andra eller tredje singeln från samma platta. Ni som har sett mina årslistor har kanske saknat flera stora hits från respektive år. Är låten för sönderspelad så hamnar dom flesta längre ner, så är det bara. Då är det ett bevis på att jag förvisso kanske gillar den, men är delvis eller helt trött på den.<br /></span><span style="text-align: left;"> Men samtidigt så är det också en skillnad mellan när låten i fråga kom. För en låt som A-has "Take on me", sönderspelad och inkluderad på snart alla 80-talssamlingar som finns jorden över, har jag nostalgiska känslor till och dessa tankar som kommer då jag hör den gör att jag kan stå ut med låten och till och med till en viss del gillar den än. Och detta gäller för många låtar från den eran då jag upptäckte popmusiken på allvar. Låtarna må ha spelats till döddagar, och visst lägger jag hellre på andra låtar med artisten, men nostalgin gör att jag ändå inte byter kanal eller gör mig av med singeln.<br /></span><span style="text-align: left;"> Samma känsla kan jag ju knappast få vad gäller 50- 60- eller 70-talsmusik. Jag var fem år när 70-talet slutade, så nostalgimusik dessförinnan är ju tämligen svårt. Vilket betyder att söndertjatade låtar från då, som Sweets "Ballroom blitz" eller Elvis Presleys "Jailhouse rock", aldrig kommer att fastna hos mig, hur mycket klassiker dom än må vara. Dom är med största sannolikhet låtar jag är och förblir ogillande till.<br /></span><span style="text-align: left;"><br />Jag sa "med största sannolikhet", för det finns undantag förstås, här som i det mesta annat. Det finns<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjvKe00m2uQx1YxKlj7Dyd1ND-EvUErI9TsVtJXnw7nAxxZjRhtz7F-MAX3bx_us-WHrn6L9_4eyP7Mj9_7BoyV5Nl28YQqbWpIvYiwJZALPga0VhTAP6bG3nv62JCX31x25WIi-JcSM32JDp0uSYSMJQ1uZpV19OO7y4YgwAb-N9RIgFHDrWGDlUyBWBgo/s695/20231015_141849.jpg" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="425" data-original-width="695" height="122" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjvKe00m2uQx1YxKlj7Dyd1ND-EvUErI9TsVtJXnw7nAxxZjRhtz7F-MAX3bx_us-WHrn6L9_4eyP7Mj9_7BoyV5Nl28YQqbWpIvYiwJZALPga0VhTAP6bG3nv62JCX31x25WIi-JcSM32JDp0uSYSMJQ1uZpV19OO7y4YgwAb-N9RIgFHDrWGDlUyBWBgo/w200-h122/20231015_141849.jpg" width="200" /></a></div>låtar som må ha spelats i evigheters evighet, men som jag ändå inte kan låta bli att lyssna på. Dessa låtar har något som ändå gör att dom har fastnat hos mig, och då är det inte nostalgi. Inte i första hand i alla fall. Jag borde känna mig löjligt less på alla dom största singlarna från Michael Jacksons "Thriller". Titelspåret, "Beat it" eller "Billie Jean" kan alla snart i sömnen. Men Quincy Jones sound, arrangemangen samt melodierna är så briljanta och snygga att jag likväl gärna hör dessa igen. <br /></span><span style="text-align: left;"> Samma med Deep Purples "Smoke on the water". Det finns knappt någon svensk (eller människa på jorden) som inte kan det nu klassiska riffet från den låten. Men gunget och groovet i den låten, samt Jon Lords orgel, går inte att förneka. Jag gungar med lika mycket hur ofta den än spelas. <br /></span><span style="text-align: left;"> Eller en über-80-talare som Phil Collins "In the air tonight", som faktiskt är en av få låtar som jag har varit trött på, men fått förnyat intresse för i vuxen ålder. Låten må ha spelats till leda och funnits på alla 80-talssamlingar i världshistorien, den är så snygg, mäktig och vacker så jag älskar den lik väl än. <br /></span><span style="text-align: left;"> Vill ni ha en 60-talare till? Jag nämnde Elvis "Jailhouse rock" som ett exempel på uttjatade låtar jag inte vill höra igen, helst. Men ingen ska tro att jag är less på hela artisten Elvis, han hade ju andra sidor. En annan låt som spelas nästan jämt när det talas Elvis är "In the ghetto", hans ikoniska låt där han belyser dom färgade fattigas situation i USA på 60-talet. Jag har ju skrivit om hela plattan </span><a href="http://skivguide.blogspot.com/2017/08/elvis-presley-from-elvis-in-memphis.html" style="text-align: left;">"From Elvis in Memphis"</a><span style="text-align: left;"> tidigare och, som jag sa då, arrangemanget och stämningen på "In the ghetto", som alla andra låtar på plattan, är så otroligt snyggt att jag gärna lyssnar på den om och om igen! Som sagt det finns låtar som man borde vara enormt less på, men likväl inte kan sluta gilla. Och med dom premisserna så har jag svårt förstås att egentligen klaga på när någon säger sig gilla "The final countdown" med Europe, även om jag ändå ofta tipsar och önskar att man lyfte ögonen mot alternativ som gemene man inte hört lika mycket. <br /></span><span style="text-align: left;"><br />Nu när jag har givit prov på låtar som jag trots allt gärna lägger på, vill ni ha exempel på fler låtar som jag aldrig någonsin helst aldrig vill höra igen? Jag säger Whams "Wake me up before you gogo". Jag säger Terry Jacks "Seasons in the sun". När det gäller Wham-låten så känner jag bara hur jag dör inombords när den går igång. Och "Seasons in the sun" fick jag för evigt förstörd när jag jobbade på en second hand-butik och reklamkanalen Radio Guld stod på dagarna i enda och den låten spelades tre gånger PER DAG! Sen dess känner jag bara "MEN ORKA!!!" när den spelas! Sorgligt, men sant, för jag gillade faktiskt den låten en gång i tiden...</span></div></div>Jörgen Stafrinhttp://www.blogger.com/profile/04575451375452729429noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1935317484007102963.post-15393971889680452932023-10-10T16:36:00.004+02:002023-10-10T19:05:00.075+02:00Kultstämplat: Ilie Nastase - Globe trotter lover<p><b style="background-color: white; font-size: 15.4px;"></b></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><b style="background-color: white; font-size: 15.4px;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgsHDeDJpk-N6oGqSlEDmARcjUMl1skp0NQxAVlS4n8qbudtINTXTZ_R1ClDfu7esyuIr0HiRxE-U98YWXCtIIIi7di5fext-baRYmeXLsPx7tTN9IM6icRSyd8IhW2r0OYRIrRRXAM-snvqdpO7Fg5-fSzpY-DwOjnCnF-w2zzevQFy1L2B65_MVmwUZWQ/s669/20231002_130859.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="534" data-original-width="669" height="319" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgsHDeDJpk-N6oGqSlEDmARcjUMl1skp0NQxAVlS4n8qbudtINTXTZ_R1ClDfu7esyuIr0HiRxE-U98YWXCtIIIi7di5fext-baRYmeXLsPx7tTN9IM6icRSyd8IhW2r0OYRIrRRXAM-snvqdpO7Fg5-fSzpY-DwOjnCnF-w2zzevQFy1L2B65_MVmwUZWQ/w400-h319/20231002_130859.jpg" width="400" /></a></b></div><b style="background-color: white; font-size: 15.4px;"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif">Ilie Nastase - Globe trotter lover<br /></span><i style="font-family: "trebuchet ms", sans-serif;">Utgivningsår: </i><span face=""Trebuchet MS", Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif">1987<br /></span></span></b><b style="background-color: white; font-size: 15.4px;"><i style="font-family: "trebuchet ms", sans-serif;">Skivbolag: </i><span face=""><span face=""><span face="trebuchet ms, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif"><span face="Trebuchet MS, Trebuchet, Verdana, sans-serif">CBS<br /></span></span></span></span></span></b><i style="background-color: white; font-family: "trebuchet ms", trebuchet, sans-serif; font-size: 15.4px; font-weight: bold;">B-sida: </i><span style="background-color: white;"><span face=""><span face=""><b style="font-family: "trebuchet ms", trebuchet, sans-serif; font-size: 15.4px;">Pour être un homme</b><br /><span style="font-family: inherit;">Seriöst, vad är det med tennisspelare och deras desperata dröm om att få bli popstjärnor? Stod dom flesta i sin ungdom med tennisracketet och spelade tennis på dagarna och lekte gitarr med det på kvällarna? <a href="https://skivguide.blogspot.com/2014/11/wilanderseldon-ghost-of-margareth.html">Mats Wilanders</a> inspirationsletande i soptunnan från 1991 har jag redan behandlat för många år sen och när The Pretenders Chrissy Hynde spelade in sin soloplatta i Stockholm för några år sen så tog hon kontakt med John McEnroe för att denne skulle spela gitarr på en låt. Yannick Noah provade lyckan i skivstudion 1990, Jimmy Connors sjöng duett med Lionel Richie och Björn Borg gästade kompisen Dr Alban och "sjöng" "Alla vi". Det finns alltså anledning att återkomma till ämnet tennisspelande rockstjärne-wannabes.<br /><br />1987 så hade den temperamentsfulle rumänen Ilie Nastase relativt nyss pensionerat sig från tennisen. I Sverige är Nastase </span></span></span></span><span style="background-color: white;">kanske</span><span style="background-color: white;"> </span><span style="background-color: white; font-family: inherit;">mest känd för två saker: 1) Han hade utbrott på tennisbanan innan McEnroe gjorde sig ett namn på samma meriter. 2) Det var han Björn Borg slog för att vinna sitt första Wimbledon.<br /> 1987 så lockade den franske sångaren och skådespelaren Christian Delarange in tennislegenden i skivstudion, trots att Nastase var lite tveksam och förstod att han ju egentligen inte kan sjunga alls. Han skulle ha fortsatt att tveka, för resultatet blev en låt med titeln "Globe trotter lover". Nu tänker man kanske "det fanns ju fler fransktalande detta år som inte kunde sjunga och det gick bra ändå", alltså prinsessan Stephanie av Monaco. Men hon hade i alla fall ett för tiden modernt sound och starka melodier. Ilie Nastases låt är i haltande marschtakt och det horribla soundet låter som om den var gjord på sonens billiga hemmaorgel. Jösses, vilka hemska blåsliknande ljud! Låten i sig låter mer som en dålig reklamlåt för nåt lågbudget märke på ICA.<br /><br />Och Nastases röst, den är bortom usel, vilket han som sagt är pinsamt medveten om. Här är det inte många gånger han håller takten kan jag säga. Det roliga är att dom jag har visat singeln för tycker det ser ut som om han håller för öronen på skivomslaget. Ungefär som alla andra som spelat singeln genom åren alltså. <br /> På b-sidan hade han därför den goda smaken att inte sjunga utan prata istället. Detta till tonerna av en sorts valstakt som leksaksorgeln tutat fram. Bra är det verkligen inte, men något mer uthärdligt. Vad han svamlar om ger jag mig inte in på då min franska är något ringrostig, men tydligen betyder titeln "Pour être un homme" "Att vara en man". <br /> Det vore kul och veta vad Columbia, då ett av världens ledande skivbolag, tänkte när den här låten landade på deras skrivbord. Hmmm, inte riktigt vad dom tänkt sig, att ge ut eller inte ge ut, det är frågan! Och dom valde att till sist serva och det gick i nät direkt. För låten blev förstås en jätteflopp, trots att Nastase framförde låten i TV-programmet "</span>Champs Elysées" (eller var det kanske snarare därför?).<br /><br />Jag satt med en kompis i Kanada via stream när jag provspelade den här singeln första gången och det var med händerna i pannan med rodnande kinder som vi skrattade och insåg att detta var bland det sämsta vi hade hört. Ett dubbelfel räcker inte här... <br /><br /><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture; web-share" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/WGv_yEfRy2A?si=DBMjbi0aBo0-KVJS" title="YouTube video player" width="560"></iframe><p></p>Jörgen Stafrinhttp://www.blogger.com/profile/04575451375452729429noreply@blogger.com0