X-Perience - Magic fields

Ibland kan det slå till som en blixt från en klar himmel när man hör en platta och man bara får ett oerhört begär att skaffa den plattan man hört. Framför allt om skivan också är förknippad med ett minne. Så skedde en gång 1997, då jag dessutom var nyförälskad i den genre som kallas eurodisco som jag också samlar på. Det var då jag första gången kom i kontakt med tyska gruppen X-Perience som består (eller bestod då) av syskonen Mattias och Claudia Uhle och Mattias Uhles före detta klasskamrat Alexander Keiser. Bandet gör en sorts svävande synthpopsinspirerad eurodisco med Claudia Uhles vackra operaliknande sångröst i förgrunden. Jag hörde dom då första gången 1997 under mitt allra första besök i Stockholm då jag skulle på en kurs för min dåvarande förenings MHF-Ungdoms räkning. Jag och en annan medlem åkte med ett gäng medlemmar från Västerbotten ner och dom hörde alltså på X-Perience då årsgamla debutplatta "Magic fields" i bilstereon på repeat vilket jag föll som en sten för. Framför allt gav låten "A neverendning dream" mig gåshud. Så när jag kom hem från Stockholm så var det bara att gå in på "Skivbutiken" i Sundsvall och specialbeställa skivan och sen dess har jag också spelat den på repeat några gånger för det är tveklöst en av de bästa eurodiscoplattor jag äger! X-Perience gör en typ av euro som skiljer sig rätt markant från det mesta i genren som kom i mitten av 90-talet med en drömsk stämning, oerhört vacker sång och en av de snyggaste produktionerna från den tiden! Personligen tycker jag att Claudia Uhle är en av de mest underskattade sångerskorna i musikhistorien och det är en gåta att hon inte fått nåt stort genombrott utanför mellaneuropa.

"Magic fields" är alltså en drömsk och vacker skapelse, samtidigt som den också är dansant och skön för dansgolvet. "A neverending dream" står i en klass för sig, men titelspåret, samt hiten "Circle of love", är också är sköna låtar i danstempo, medan "Mirrors" är en vacker svävande ballad. Andra snygga låtar är "The night moved on" och den lugnare "The sun".

När jag sen via nätet letade mig fram till information om X-Periences plattor så hade redan en ny platta, "Take me home", släppts, så det var bara att gå tillbaka till "Skivbutiken" och göra en ny specialbeställning.
Intressant är att Claudia Uhle lämnade X-Perience 2008 för att bilda solobandet Angelzoom, som är mer inriktat på gothmusik, och en av låtarna på denna platta just heter "Angel zoom", en pianoballad inte helt olikt Enyas stil.
"Take me home" är också en kanonplatta som bör avnutas. Tyvärr har jag inte lyckats få de andra två plattorna med bandet än, men den som väntar på nåt gott. Nämnas bör också den storslagna och mäktiga låten "Island of dreams" från 2000 som var temat till tyska versionen av "Expedition Robinson".
Det är sällan som ett intresse för ett band blir så påtaglig hos mig på så kort tid, men X-Perience är ett undantag och är ett euroband med egna vägar, med egen stil, som borde ha sålts mycket mer i övriga Europa än vad de gjorde. Dom kanske inte var så kommersiella som många i samma genre var här i Sverige, men dom skapade en helt annan stämning med sin musik!

Jag har här valt två låtar av olika karaktärer för att visa X-perience bredd. Dels eurokaskaden "A neverendning dream", i en liveupptagning från TV, och dels den lugnare "Mirrors".