Anne-Lie Rydé - Mellan ljus och mörker

Som jag skrev i samband med min krönika om mitt samlande av 80-talsmusik så ligger det svenska 80-talet mig varmt om hjärtat och jag anser att mycket av det som kom då är grymt underskattat. Framför allt gillar jag att det fanns så mycket bra kvinnliga sångerskor då som mer riv i rösten gjorde tuff pop som med spännande och intressanta texter närmade sig rocken. Nina Werne i Nina Letar Ufo, Eva Sonesson i Commando M Pigg, Marie Fredrikssons första plattor, Py Bäckman eller varför inte Sundsvalls egen Gina Jacobi. Också då förstås Anne-Lie Rydé. Jag har ända sen mitten av 80-talet haft ett riktigt gott öga till Anne-Lie och hennes ljusa och spännande sångröst. Hennes första band Extra har jag upptäckt först på senare år, men däremot gillade jag då flera av hennes låtar på plattan "Den sista flykten" från 1987, som singlarna "När trummorna slår" och "Gycklarnas estrad".
Därefter gick Anne-Lies röst sönder och det var tyst ett tag fram till 1989 då en riktigt skön låt kom, Per Gessle-kompositionen "Ta mig hem", som har en skön rytm och melodi! Jag föll direkt för den låten och vid den här tiden hade jag smått börjat öppna min plånbok lite mer för skivköp. Därför gick jag snart ner till Thylins, en skivaffär som låg mitt på torget under 80-talet, och köpte
hela hennes nya platta "Mellan ljus och mörker". Jag minns än spänningen när jag hade köpt skivan och stod på torget och kände och tittade på den, ny och fräsch och med spännande omslag. Den här pirrande lyckliga känslan man hade förr när man som ung precis hade köpt en helt ny sak som man längtade efter och man just stigit ut ur affären.
Förväntningarna höll redan från start och jag lyssnade på den ett flertal gånger. Plattan är lite tuffare än Rydés tidigare verk och går friskt mellan mjuka ballader där hennes röst för fritt spelrum, charmiga poplåtar och tuffare dängor med mer klös. Sen har skivbolaget EMIs chef Kjell Andersson tydligen ringt ihop hela sitt stall för att förse henne med låtar för ett flertal av bolagets mest kända namn finns med här som antingen kompositör eller textförfattare. Per Gessle nämnde jag, Uno Svenningsson har skrivit en låt ("Spelet är över") och Plura Jonsson i Eldkvarn har gjort en lysande poplåt betitlad "Mitt hjärta slår bom-bom". Sen har Peter LeMarc gjort den lika lysande balladen "Mellan månen och mitt fönster", en låt som LeMarc själv tog tillbaka sen och gjorde om till sin platta ett år senare, "Välkommen hem".
En väldigt fin låt är den mer sorgliga "Ensam igen", som föregås av den pigga rockdängan "För alla älskande" som är lysande!
Produktionen på plattan bör nämndas vilket ger den dess sköna stämning. Männen bakom den är Rolf Alex och Mats Olausson.

Efter detta gick Anne-Lie Rydés karriär åt ett helt annat håll när hon släppte megasuccén "Tusen kyssar" 1992, också det en riktigt spännande och lysande platta, där hon tolkade svenska schlagerhits från 60-talet. Jag har inget emot Lill Lindfors "En sån karl", men här är en gång då covern känns numret starkare då Anne-Lie Rydé river i med sin version.
Tyvärr har väl inte karriären riktigt lyft där efter, förutom en del roliga skådespelarinsatser som kärlekskrank kurator i "Rederiet". Det blev lite melodifestivaler och nu senast har hon tolkat dansbandshits på sitt sätt.
Hur bra jag än tycker att hennes schlagerversioner är så känns det lite som om succén bakom dessa har gjort att folket och medierna glömt att hon en gång i tiden var en lysande rockbrud i tuff popförpackning. "Mellan ljus och mörker" är ett bevis på det, där flera av den svenska popelitens största finns med och lyfter hennes sång och musik till stora höjder!

Tyvärr märks denna bortglömdhet på Youtube också för det var svårt att bara hitta klipp som var äldre än "Tusen kyssar". Men jag kan i alla fall bjuda på ett framträdande där hon i SVTs kvällsmagasin "Trekvart" från 1989 sjunger Pluras "Mitt hjärta slår bom-bom".