Månadens bästa fynd - Februari 2018 (Ola & The Janglers/Andrew Gold/Erroll Garner)

Februari brukar inte vara den allra bästa månaden vad gäller skivfynd och denna gång var nog inget undantag, även om det funnits sämre Februarimånader på den fronten. Inte förrän i sista ögonblicket rasslade det till med en del riktigt spännande saker. Men likväl så kommer här en resume över den förra månadens aktiviteter.

Ola & The Janglers - Alex is the man (1966)

Den svenska 60-talspopen är inte riktigt mina domäner. Jag kan tycka att många av dom mest kända namnen, som Tages, Shanes, Hep Stars med flera har en tendens att låta rätt lika. Men det finns undantag överallt och den här singeln blev jag faktiskt glad över att hitta, dessutom endast för 5 kronor, vilket är rätt ovanligt när det gäller singlar med Ola & The Janglers. Ola Håkansson, Claes af Geijerstam och kompani var en av Sveriges populäraste popband på 60-talet och den här låten är en av anledningarna. Och jag tycker faktiskt den är en riktigt charmig och kul poplåt signerad Clabbe! Dessutom så är B-sidan, "Now i like her" också väl värd att lyssna på så två gamla 60-talsörhängen för endast 5 kronor! Mumma!


Andrew Gold - Whirlwind (1980)
När jag första gången hörde och såg Andrew Gold, när han tillsammans med 10CCs Graham Gouldman hade den lysande 80-talsduon Wax och hade sköna pophits som "Right between the eyes", "Shadows of love" och inte minst "Bridge to your heart" så fick jag intrycket av Gold att vara en kul och rolig artist. En person som med glimten i ögat, bra röst och fantasi levererade fina pophits. Dessutom med roliga och charmiga rockvideor till!
     Det tog bra många år innan jag visste att han hade en rätt stor karriär som soloartist också. Men hans fina 70-talspärlor "Never gonna let it slip away" och "Lonely boy" följer i linjen med pophits med glimten i ögat.
     Nu har jag inte hunnit höra på den här plattan ännu, mer än ett par smakprov, men lyckan blev stor när jag på Erikshjälpen hittade denna sista soloplatta med Gold. Istället blev han erbjuden att bli medlem i 10CC, vilket han tackade nej till. Gold och Gouldman inledde därefter tre år senare sitt samarbete. Givetvis är förväntningarna riktigt höga på denna. Av det lilla jag har hört så här långt så är det en lite tyngre stil med mer gitarrer, men melodierna är fortfarande riktigt snygga och välgjorda. Här väljer jag "Stranded on the edge" som smakprov.


Erroll Garner - Erroll Garner with full orchestra plays music from the paramount motion picture "A new kind of love" (1963)

Jag tvekade en hel del gällande den här plattan. Jag hade sneglat på den länge på Återbruket här i stan och anledningen var att kombinationen med Erroll Garner i något samarbete med en stråkorkester spelandes filmmusik både kunde vara riktigt bra, men också väldigt segt. Men när jag till sist gav vika och skaffade mig den så visade det sig att den var riktigt spännande. Filmen vet jag exakt inget om (tydligen är Paul Newman huvudrollsinnehavare), men musiken är både avkopplande och intressant och Garner har varit med och skriva en del av låtarna. Bandet innehåller både blås och stråkar och är ledd av Leith Stevens och kombinationen med Erroll Garners pianospel, som dock här är lugnare än vanligt, är riktigt snyggt och passande! Den kanske lutar sig mer mot "easy listening"-facket än vad vi är vana Erroll Garner, men ändå helt utan att låta allt för lättsmält eller för den delen töntigt! Lyssna bara på titelspåret här...