Månadens bästa fynd - Mars 2018 (George Shearing/Stevie Wonder/Nancy Griffith/The Jazz Messengers)

Bättre sent än aldrig, här kommer till sist månadens summering av de bästa skivköpen. Mars började trögt, men mot slutet rasslade det till ordentligt. Först blev det en hel del singlar, med mycket inom 60-talsschlagern och gamla Eurovision-vinnare. Jag kommer troligen att skriva om dessa separat senare. På en av mina stamställen hade man dessutom i stället med gratissaker utanför butiken lagt ett antal skivor och 78-varvsskivor. Bara att plocka, så för en gångs skull blev det en hel del stenkakor, som jag dessutom inte betalat ett nickel för. Så denna månad så blir det fyra tips istället för de vanliga tre! Och det var verkligen LÄNGESEN jag skrev om en stenkaka här på bloggen!

George Shearing Quintet - Undecided/Hallelujah (1953)

Pianisten George Shearing har en del gemensamt med min favoritpianist Lennie Tristano. Båda var blinda och båda använde flitigt tekniken att spela med blockackord, alltså fyr-eller femstämmiga parallellförda ackord, en på piano riktigt skön spelstil! Men där slutar sen liknelserna, för medan Lennie Tristano blev något av nyskapare och gick istället sin egen väg så höll Shearing sig till den traditionella swingen.
Det är till och med så att George Shearing ibland har haft förmågan att nästan pendla åt lågbudget easy listening-jazz vilket gjort att jag inte samlat på mig så mycket med honom. Men när jag hittade denna stenkaka gratis så kunde jag förstås inte lämna den. Framför allt när den innehåller medlemmar som den bortglömde vibrafonisten Cal Tjader och en 30-årig Toots Thielemans, som inte är allt för lätt att hitta på just stenkaka.
Jag har inte lyssnat igenom stenkakorna än, men av klippet nedan att döma så verkar detta vara bland det bästa inspelningarna jag har hört med Shearing. Thielemans munspelssolo är lysande, liksom Shearing och Tjaders gemensamma spel därefter! 50-talsswing i finaste märke verkligen!


Stevie Wonder - Fingertips (1964)

När vi ändå är inne på avdelningen blinda musiker, ibland så hör man om något som så många berömmer, och man nickar nyfiket och har förståelse för detta. Men inte förrän man senare kommer i kontakt med det själv och för höra det med sina egna öron så slås man av hur rätt alla haft hela tiden. Att jag älskar Stevie Wonders musik torde inte vara någon hemlighet längre, men nästan allt med honom jag brytt mig om är från hans 70- och 80-talskatalog. Att han långt dessförinnan var ett underbarn som hade en musikalisk talang bortom vad som är normalt för ett barn i hans ålder var inget jag tänkte på.
     Inte förrän jag införskaffade denna singel, "Fingertips", som dessutom är liveinspelad. Stevie är här 12 år och spelar munspel, sjunger och uppträder som om han aldrig gjort annat sen födseln! Herre jösses vad gossen kan spela!!! Han har en stor och lysande orkester bakom sig och uppträder som ett fullblodsproffs!
     Detta är så klart det klart äldsta jag har med Stevie Wonder och även om man inte är helt inne i 60-talssoul så är det svårt att inte smälta för detta brillianta spel och uppvisning! Se själva där framträdandet av en av de båda delarna av "Fingertips" finns bevarad!


Nancy Griffith - Flyer (1994)

Nu undrar majoriteten vem i hela friden Nancy Griffith är, för det undrade i alla fall jag när jag tittade på ett antal modernare singersong-writer-plattor i en skivavdelning. Men jag fick en av dessa infall och tänkte:
"Varför inte?"
För säkerhets skull så plockade jag upp Iphonen och lyssnade på några klipp via Youtube och insåg att detta ju verkade vara riktigt bra! Håller jag på att bli äldre eller är det något speciellt med henne? Någonstans hör jag drag av Carole King i melodierna, fast med lite countrytouch i kanterna på flera ställen och en liten nypa folkmusik här och var också. Nancy har en mogen och bra sångröst och låtar och texter skriver hon själv och jag gillar de jordnära texterna! Som bäst är Nancy när hon sjunger till bara ett soft komp, sin gitarr och ett fåtal stråkar i bakgrunden, som i låten nedan, "Goodnight to a mother's dream". Men hela plattan "Flyer" överraskade mig rejält. För en avkopplande och vacker platta att mysa till rekommenderar jag Nancy Griffith platta "Flyer"!


The Jazz Messengers - At the Café Bohemia, vol 2 (1955)

Känns titeln igen? Jag skrev om den första volymen av Art Blakey och hans Jazz Messengers konsert på Café Bohemia i oktobermånads bästa fynd, alltså för ett halvår sen och självklart hoppades jag på att hitta del 2 någon gång. Normalt brukar jag inte hitta del 2 av en eventuell konsert så jättelätt, men nu när Sundsvalls skivaffär Vinylstallet hade öppnat igen efter vattenskadan i januari så lyckades jag i samma affär hitta volym 2 av en jazzkonsert som är bland de bättre jag har hört!
     För er som inte minns så hade Art Blakey 1955 samlat trumpetaren Kenny Dorham, saxofonisten Hank Mobley, pianisten Horace Silver och basisten Doug Watkins för en härlig jam session-kväll på Café Bohemia i New York. I denna andra del så tar konserten vid där den andra slutade och Art Blakey låter oss meddela att allt spelas in, men att vi ska ta av oss skorna och ha det kul.
     Och Volume 2 är inte ett dugg sämre än Volume 1. Här finns till exempel ett par riktigt bra ballader i "Yesterdays" och "I waited for you", en latininfluerad låt betitlad "Avila and tequila" och en helt enkelt lysande version av "Sportin' crowd" med briljant samspel mellan Mobley och Dorham!
     Hatten av till skivbolaget Blue Note för dessa två lysande liveutgåvor av en lysande konsert! Det känns riktigt bra nu att kunna ta av sig skorna och njuta av en kanonkonsert och båda volymerna av detta! Det ska sägas också att dom skivor jag har är originalutgåvorna. Återutgivningen på CD långt senare innehöll ett flertal låtar till. Självklart väljer jag här "Sportin' crowd"!