Månadens bästa fynd - Maj 2018 (The Supremes & The Temptations/Erasure/Charlie Christian)

Majmånad var väl inte någon jättemånad vad gäller skivköp, men när april nu var så lysande så behövdes det ett litet andningshål för att gå igenom så mycket av det tidigare köpt som möjligt. Men självklart blev det inte helt tomt denna månad och här kommer de bästa fynden denna kanonvarma majmånad.

The Supremes & The Tempations – The original soundtrack from TCB

Motown hade många spännande sätt att promota sina artister där en av dom var att ha TV-shower med skivbolagets märke på och sen ge ut dessa på skiva. TCB, som stod för "Taking Care of Business", var ett sånt program. Normalt samlar jag inte 60-talssoul, men när jag såg den här plattan på Myrorna för en tia så gick det förstås inte att motstå, när det dessutom är live och allt.
     The Supremes och The Temptations framträder här inför en bra publik och en lysande orkester vars arrangemang av bandens största hits plötsligt känns nya igen. Det spelar ingen roll hur många gånger man hört "Stop (In the name of love)" och hur trött man är på den, här blir man nyfiken på det nyskapande och snygga arret som gjorts till låten.

Det känns som om Supremes tar plats mest, vilket inte är helt ovanligt när Diana Ross är med, men detta är kanske en av de bästa insatser som Supremes, som jag normalt är sådär intresserad av, har gjort på platta och Temptations, som jag tycker är ett lysande band, lyfter showen ännu mer! Men främst så är det orkestern i bakgrunden som lyfter mest och gör detta till en av de bästa soulkonserter på skiva jag har.

Erasure - I say i say i say/Other peoples songs

Jag hittade två Erasure-plattor på Återbruket och det kändes fel att utelämna någon av dom, även om jag ännu inte hört den senare av plattorna. "I say i say i say" däremot är genomlyssnad och detta är alltså plattan från 1994 med hiten "Always", som blev Erasures första (och enda) tracksetta efter långt och troget kämpande.
Om man lyssnar på plattan i övrigt så kan man konstatera att Andy Bell och Vince Clarke har lyssnat en del på musikalmusik under skapandet av plattan för det är väldigt mycket dramatiska och ibland skrala körer och någon sorts musikalkänsla i melodierna. Jag tycker inte det stör för mycket, men det kan bli lite enformigt i längden. Dessutom så är det inte så många snabba låtar på denna platta. Men samtidigt är Vince Clarke en mästare på att skapa synthklanger och detta är inget undantag. Det är en lysande produktion med starka synthljud och det finns många riktigt bra låtar här ("Run to the sun", "Miracle"), vilket gör att detta ändå är en klassiskt och riktigt bra Erasure-album.

"Other peoples songs" är var det låter som, ett coveralbum med flera överraskande låt val, som The Three Degrees lysande "When will i see you again", Elvis "Can't help falling in love" eller Peter
Gabriels "Solsbury hill". Dessutom finns Buggles "Video killed the radio star" här, men den sjungs till mesta delen av en robotröst, eftersom Andy Bells enorma respekt för originalet gjorde att han inte alls gillade att sjunga låten. Jag har alltså inte hunnit höra så något mer på den här plattan än singlarna, där versionen av "Solsbury hill" faktiskt är helt OK! Så detta kan både bli en platta som är mer kul som idé än bra eller en platta som faktiskt överraskar och är riktigt snygg!

Charley Christian - Charley Christian

Jag vet, det står "Charley" i titeln ovan och på skivomslaget och om det är ett försök av omslagsskaparen till att vara kul eller om det är felskrivningar eller någon som anser sig ha rätt vet jag inte, men jag skriver ändå som majoriteten, CHARLIE Christian!

Charlie Christian var unik, en av de första inom jazzen som pluggade in strömmen i gitarren och spelade elgitarr på ett sätt som få tidigare hade hört. Benny Goodman måste ha varit mäkta stolt över sin musikant som varit med på flera av Goodmans mest klassiska inspelningar. "Seven come eleven", "AC/DC current" eller "Stealin' apples" finns på någon av Benny Goodmans alla samlingar och är legendariska. Tyvärr så fick inte världen uppleva mycket av denne ikoniske gitarrist eftersom han dog väldigt ung 1942 i TBC. Vad som hade blivit av honom om han hade fått leva kan vi förstås bara spekulera i, men min gissning är att han övergått från Benny Goodman till bebopjazzen, vilket den här plattan är en fingervisning om. För hur mycket jag än gillar Christians och Goodmans klassiska inspelningar så har jag länge velat ha tagat på inspelningar med andra musiker och här har jag till sist hittat dom, på Sundsvalls skivaffär Vinylstallet. Jag har haft en EP med låtar från denna inspelning, men nu har jag äntligen en mer komplett inspelning!

Denna session är inspelad med en enkel portabel inspelningsapparat på Mintons i New York 1940-1941 och med här finns en tidig Thelonius Monk, Kenny Clarke och Joe Guy, alltså bebopens kommande giganter och det är ös från början till slut. Den första låten har jag på EPn, som också är den första på plattan, och heter "Swing to bop" och slår verkligen an tonen till resten av plattan. “Up on Teddy's hill” och “Stompin' at the Savoy” är två andra spår som har ett riktigt sväng! Inspelningarnas kvalitet är, trots att det är inspelat med en rätt amatörmässig apparat, riktigt bra! Detta är klassiska inspelningar som är förevigad för eftervärlden!