Sidor

onsdag 3 oktober 2018

En guide till Uppsalas skivvärld!

Denna stekheta sommar så valde jag att styra kosan mot en stad jag bara hade varit i ett par timmar på genomresa tidigare, men som jag under denna korta tid hann bli helt betagen av, Uppsala. Alltså ville jag bekanta mig mer med staden och valde att denna sommar styra min kosa till detta Sveriges studentmecka. Jag har filmat en vlogg för min Youtube-kanals räkning och ni kan se mer utförligt om min Uppsalaresa där. Denna text handlar således om stadens skivhandlingsmöjligheter och tips på skivor jag köpte där och allt mindre om saker runt omkring.

Uppsala är en helt otrolig vacker stad som bäst kan beskrivas som om man tagit Gamla Stan i Stockholm och rullat ut den i en hel stad. Gamla hus och väldigt antik och klassisk arkitektur ackompanjerar Fyrisån som går genom stan. Och har ni möjlighet, besök staden en sen sommarkväll för bland det vackraste jag har sett är när solen går ner över staden, Fyrisån ligger alldeles stilla, några personer går längs vattnet och båtarna ligger lugnt vid kanten! Det är världens bästa ögongodis för en fotograf!

Uppsala har fyra riktiga skivaffärer, som alla ligger rätt bra utspritt i närheten till stadens centrum. Jag skulle vilja ge tumme upp till alla dessa för ett vänligt bemötande, bra utbud och riktigt bra priser! För första gången så kändes skivaffärerna i en stad som långt bättre än second hand-affärerna. Givetvis finns det ett stort utbud av loppisar, men de jag hann in i lämnade mig något besviken. Priserna är en bra bit över normalpris på skivor och vill man köpa Pelle Karlsson och Vikingarna till gravt överpris samt med prislapp klistrad på skivan så är detta chansen. Erikshjälpen i Uppsala har kanske en av de bäst sorterade second hand-affärer jag har sett, men att samtidigt i skivbacken hitta loppisrat med trasiga omslag och repiga skivor för  30-40 kronor och med prislapp på skivomslaget  fick i alla fall mig att skaka på huvudet. Därifrån kom jag bara med två singlar, en med The Commodores och en med Depeche Mode, utan prislappar på omslaget.

Den första affären jag vill framhålla är Hjalmar B;s Skivbörs, som ligger mitt i bostadsområdet på Hjalmar Brantingsgatan. En rätt märklig plats på en skivaffär eftersom den ligger rätt gömd nere i en källare i ett betonghus. Men affären i sig är riktigt bra med stort utbud av det mesta, riktigt bra priser (där det dessutom när jag var där var 20 % rea på allt i butiken) och en trevlig ägare. Härifrån kom jag med Fats Waller, A Flock Of Seagulls, Rufus & Chaka Khan och en hel hög singlar med Gerry Mulligan!

När man går vägen tillbaka från Vaksalatorg och Hjalmar Brantingsgatan och in mot centrum igen så stöter man på Skivcentrum på Kärvelgatan. Den här affären är förvisso den av dessa fyra som mest påminner om en Stockholmsaffär vad gäller priser och utbud, men det är ändå en snygg och bra sorterad affär med mängder av backar på golvet med skivor för 20 kronor. Skivor med Andrew Gold, Tjadden Hellström och Robert "Chicago" Lamm följde med mig hem här.

På S:t Olofsgatan ligger CD-fyndet, som trots namnet har övervägande vinyl och serietidningar. När man kommer in i affären möts man av en gigantisk hög med 10 kronors-skivor av bra kvalitet. I samma rum som kassan sen finns de mer exklusiva skivorna. Ägaren till affären är väldigt pratglad och trevlig och vi pratade 70-talssoul och 80-talspop i nästan en timme! Här ifrån kom jag med Tove Naess, The Temptations, The Korgis samt The Emotions, som jag länge velat ha tag på en skiva med. The Emotions, mest känd för låten "The best of my love", var lite av Earth, Wind & Fires projekt och Maurice White har också producerat plattan.

Den affär som jag fick mest rekommendationer om var Open Mind Records på S:t Larsgatan. Också
den ligger lite avsides i en källarlik lokal. Men affären är stor och innehållsrik med skivor av alla sorters kategorier, prisklasser och genrer. Mest imponerande är det stora rummet bakom kassan som nästan bara innehåller jazz, blues och soul. Även här är det en trevlig affärsägare och hans assistent som glatt bjöd kunderna på kaffe. Tre skivor följde med hem, en riktigt gammal Dr Hook för en tia, den sorgligt bortglömda soulstjärnan Zulema samt Boyd Raeburn (mer om den nedanför).

Vad gäller skivaffärer så känns Uppsala som en riktigt stark stad med en kvartett riktigt bra affärer som både blandar kvalitet och bra pris samt ett bra bemötande. Vad gäller stan överlag så är den numera en av mina favoritstäder i Sverige, direkt efter Stockholm. Jag kan inte säga att jag kommer att återkomma dit lika ofta som jag åker till Stockholm, men visst kommer jag att komma tillbaka till denna vackra och välljudande Sveriges fjärde största stad!

Om jag nu ska välja ut tre favoriter av de fynd jag gjorde så väljer jag följande:

Boyd Raeburn - Boyd meets Stravinsky
Boyd Raeburn har förekommit några gånger här på bloggen, den idag sorgligt bortglömde orkesterledaren som blandade element från Stravinsky och modern klassisk musik med klassiskt storbandsljud, men som få förstod förrän senare. Han är inte lätt att hitta på skiva, men nu börjar jag till sist få en hygglig samling med honom både på CD och vinyl. Den här plattan innehåller flera av hans mer kända låtar, men som jag inte har på vinyl förut och dom jag har har jag endast i liveupptagning och inte i studioversion. Därför är det kul att höra dessa versioner av "I only have eyes for you" (åter med David Allen på sång), "March of the boyds och "A night in Tunisia" och få klassiker som titelspåret "Boyd meets Stravinsky", "Dalvatore Sally" och "Boyd's nest" i fysisk form. En helt perfekt storbandsplatta med många musikaliska och arrangemangsmässiga överraskningar och speciella solon och melodier!


Lennie Tristano - Lennie Tristano
Den här skivan kandiderar till en plats över listan av årets bästa fynd 2018. Jag hade i överhuvud taget inte en tanke på att hitta denna platta, framför allt inte på en plats som Myrorna, som ligger inte långt borta från Erikshjälpen, borta vid Boländerna. Även Myrorna körde med överpriserat loppisrat med prislappar på och jag var beredd att ge upp butiken innan jag såg en av få skivor för 10 kronor utan prislapp, en klassisk Lennie Tristano-platta! Aldrig i mina vildaste fantasier trodde jag att jag skulle få hitta en original Tristano på en vanlig loppis för en tia. Inte helt perfekt vad gäller repor,det erkänner jag, men ändå fullt spelbar och i OK skick!
     Den här plattan har två inspelningstillfällen. Dels en liveupptagning från Song Song Room på restaurangen Confucuis i New York 1955, där Lee Konitz, Gene Ramey och Art Taylor ingår i bandet. En legendarisk livespelning där låtar som "Ghost of a chance", "These foolish things" och "If i had you" har blivit klassiska Tristano-inspelningar.
     Sen är några låtar inspelade i Tristanos egen studio i New York 1954-55 tillsammans med Peter Ind och Jeff Morton, där dom bland annat spelar den mer experimentella "Turkish mambo" och den röjiga "East thirty-second". En helt fantastisk platta som både förnyar och drar fram den genuina jazzen!


Rufus featuring Chaka Khan - Street player

1978, när den här plattan spelades in, så hade Chaka Khans stjärna stigit så pass att soloerbjudanden från olika skivbolag hade vuxit sig allt större vilket inte var så populärt bland de andra medlemmarna i Rufus. Likväl skulle den här liksom de andra plattorna nå guldskivestatus. Mest kända låt idag från plattan är titelspåret, även om den aldrig släpptes på singel. Men Chicago spelade in en känd version av låten "Street player" på deras "13".
     Plattan "Street player" är en klassisk och suverän Rufus och Chaka-platta, med något av det funkigaste i soulväg som gjordes på 70-talet, men där man också smeker med bland annat låtar i bossa nova-liknande stil som "Destiny". Efter "Street player" så skulle Chaka Khan ta en paus från bandet och Rufus släppte själva den inte fullt lika framgångsrika plattan "Numbers", innan Chaka var tillbaka till 1980 års klassiker "Master jam". Rufus var ett bra band som hade känslan och förmågan att skapa lysande soul, men tyvärr så blev bandets sångerska större än bandet själva och det har glömts bort hur bra Rufus i sig egentligen var.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar