Utgivningsår: 1990
Skivbolag: Rival
B-sida: Vad är det som händer
Jag lovade förut att jag skulle ge den här singeln en egen artikel, till skillnad mot "Opium för dig", som jag skrev om i artikeln från skivmässan. 1990 så hamnade jag i en riktig Louise Hoffsten-period då jag verkligen gillade hennes musik. Missförstå mig inte, det gör jag fortfarande, men då var det på en helt annan nivå. Och min favoritlåt det året var "Yeah yeah", titelspåret från plattan. Det räckte egentligen med den stentuffa inledningen för att jag skulle gå i taket och det gick ju inte att motstå blåset! Det sorgliga är att det skulle ta nästan 30 år för mig att hitta låten på singel.
För "Yeah yeah" är en klassisk röjig bluesrocklåt med ett enormt maffigt storband i bakgrunden och med den inledningen som den låten har så formligen vräks man in i låten direkt och kan inte låta bli att stanna kvar tills sista tonen. Ett storslaget arrangemang som bara öser på hela tiden, allt kryddad med en lagom kul och ironisk text om killar som är lite väl självupptagna. Sen saknar låten egentligen en vettig refräng, vilket jag inte alltid brukar gilla. Men med det här öset och det arrangemanget så passerar den detaljen helt obemärkt förbi. Jag gjorde den till årets bästa låt 1990. Och fortfarande tycker jag att det är en helt fantastisk låt, men att den till det skulle bli året låt, när Depeche Modes "World in my eyes" eller KLFs "What time is love" konkurrerar, kanske var lite väl optimistiskt.
Tempot dras ner något på B-sidan med den mer mellantemporockaren "Vad är det som händer", ett albumspår som också varmt rekommenderas. Därför tänkte jag bjuda på både A- och B-sida för omväxlingsskull!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar