Sidor

fredag 21 juni 2019

Sommarplågor #6 - Per Gessle special

Som jag tidigare sagt så ska jag dra igång en ny säsong med serien om sommarplågor, låtar vi minns eller kanske inte vill minnas. I första hand är flera av dessa låtar i år hämtade från 90-talet, men självklart finns undantag med låtar både före och efter. Men oavsett så finns det en person som kanske mer än någon annan personifierar svensk sommar, Per Gessle. Det var många år under 90-talet och 00-talets början då minst ett av hans projekt, alternativt han på egen hand, skulle ha någon låt på det årets sommartoppar. Idag känns det lite som att Gessle har blivit någon sorts offentlig hackkyckling för dålig smak och det tycker jag är synd. Visst, hans texter är inte alltid av allra bästa klass, men trots allt, dels finns det långt värre, tro mig, och dels så är melodierna ändå galanta popdängor man minns och en gång älskade. Sen ska jag inte för neka att de senaste åren så är det i stort sätt bara hans solomusik som varit intressant. Men jag sträcker ändå upp handen och erkänner: Hej, jag heter Jörgen! Jag gillar en stor del av Per Gessles låtskatt!
Bara därför tänkte jag denna midsommar kicka igång 2019 års serie om sommarplågor med hela tre singlar som alla är innehållandes Per Gessle på något sätt.

Roxette - How do you do
Utgivningsår: 1992
Skivbolag: EMI
B-sida: Fading like a flower (everytime you leave) (live)
Vad gäller Roxette så är risken att jag åter kommer till dom senare i sommar för där finns att ta av. Men här valde jag nu en låt som kanske inte är min allra största Roxette-favorit, men som ändå är klassisk och ett nostalgiskt minne. Det är få sommarlåtar som inte räknas som nostalgiska minnen från min studentsommar 1992.
     "How do you do" är en klassisk glad och lättlallad Gessle-dänga med hans förmåga att ta en fras och göra den till en refräng som alla ska komma ihåg. Samtidigt har dessa sommarplågeliknande Roxette-låtarna en förmåga att rätt fort nå sitt bäst före-datum. Men likväl är detta en enkel, skön och sångvänlig bagatell som sitter bra i både munnen och i huvudet.



Gyllene Tider - Det är över nu
Utgivningsår:
 1995
Skivbolag: Parlaphone
Andra spår: Solens vän

Även här tror jag alla förstår att det lär finnas anledning att återkomma till detta band vid ett senare tillfälle. Jag valde ändå "Det är över nu" för den är något så ovanligt som en lite bortglömd Gyllene-plåga. Det måste vara någon låts öde när samma band lyckas få 4-5 sommarplågor. Men jag tycker detta är en av Gyllene Tiders bästa låtar. Inte lika självklar som "Sommartider" eller "Gå och fiska", men ändå tillräckligt röjig och lättsjungen för att den ska fastna som en favorit. När "Sommartoppen" gick runt Sverige 1995 så tyckte jag då att det var lite si och så med kvaliteten på låtarna. Mycket Drängarna, Green Day, Weezer, Outhere Brothers och sånt jag inte kunde brytt mig mindre om.
     Men så fanns Gyllene Tider att heja på och som det gick bra för nästan varje vecka. Tillsammans med Basic Element hade Gyllene Tider då sommarens bästa låt. Och vad vore en Gyllene Tider-plåga utan den obligatoriska orgeln...?
     Andra spårets "Solens vän" är en söt liten sak som fanns med på en CD betitlad 
“Vilda fåglar – sånger om barn” som gavs ut där en lång rad svenska artister sjöng låtar med barntema.
     Och, ja, omslaget ser hemskt ut eftersom jag köpte singeln på en CD-singel-REA Åhléns hade och jag lät reaettiketten sitta kvar för att inte förstöra omslaget.


Per Gessle - Här kommer känslorna (på en och samma gång)

Utgivningsår:
 2003
Skivbolag: Elevator Entertainment/Capitol
Andra spår: Nu är det ju juli igen ju
När Per Gessle gjorde sina första stapplande försök till solokarriär under 80-talets mitt och bland annat fick ett par ynka veckor i botten på trackslistan med den lysande och bortglömda låten "Galning" så kändes det väl inte som att det skulle vara troligt på en överskådlig framtid att han skulle våga detta steg igen. Men så kom "The world according to Gessle" 1997 och så kom "Mandarin" 2003 som överskuggade allt tidigare annat i soloväg.
     Sommaren 2003 vill jag minnas var en sisådär sommar där det regnade mycket. Men sommar var lika med Gessle och när han sjöng den här titeln med en galopperande och nästan lite barnramseliknande melodi så skulle den förstås upp i topp på Sommartoppen. Jag ska ärligen säga att det finns ännu bättre låtar på "Mandarin", men den fyller sin funktion med den äran. Det är en sommarlåt som sätter sig och som är lätt att nynna på och när han sitter där på en regning perrong i texten så talade han nog 
direkt till den svenska sommaren detta år. Och Anton Corbijn har gjort omslaget, bara en sån sak...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar