Utgivningsår: 1986
Skivbolag: Warner Bros
B-sida: One more day
Detta är alltid en intressant debatt, för eller emot Chicagos egen nytolkning av sin klassiska "25 or 6 to 4". De flesta Chicago-fans tycker att den här versionen är hemsk, men många av dom är också samma personer som skallat "80-talet var hemskt, 80-talet var hemskt" ända sen 1989, oavsett låt. Samtidigt är originalet en av rockhistoriens stora mästerverk. Kanske bland det snyggaste och bästa som kom ut under 70-talet! Det går helt enkelt inte att göra en rättvis modern cover utan att det blir en kvalitetssänkning av något slag.
Jag är då ett Chicago-fan och älskar alltså originalet, men anser att detta inte alls är dåligt. Det kanske var en desperat metod att hålla sitt namn aktuellt efter Peter Ceteras avhopp från bandet att ge ut en 80-talsvariant av en av sina mest klassiska och älskade hits. Det går inte alls att jämföra med det suveräna originalet och jag hade nog gjort låten på ett annat sätt om jag vore dom. Bill Champlin var ingen dålig sångare i Chicago, men just i den här låten saknar jag Peter Cetera.
Däremot gillar jag dom tunga trummorna som driver låten, men så är jag också ett 80-talsfan, förutom ett Chicago-fan. Det kanske blir lite för mycket trummande efter ett tag och refrängen skulle ha mått bra av att slippa det, men det går ändå inte att komma ifrån att det är grymt snyggt producerat! Det är en maffig version med snyggt ljud! Så därför ger jag 80-talsvarianten av "25 or 6 to 4" en OK-stämpel. Jag hellre lägger på klassikern i första och till och med andra hand, men hyser inga agg alls mot denna trummande 80-talsvariant. I min Chicago-samling känns denna singel som ett måste att ha!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar