Orleans - Orleans

Orleans - Orleans
Utgivningsår: 1980
Skivbolag: MCA Records
Betyg: 4/5
Kärt barn har många namn. När jag växte upp hette det "mjuk rock", sen "Västkustrock", för att sen kallas "AOR" (Adult-Oriented Rock) och sen 2005 är benämningen "yacht rock". Visst är det kul att man gör sig så mycket besvär för att benämna en låt vid namn? Fram till bara ett par år sen så visste jag inte ens att ordet "yacht rock" fanns, men jag har fått lära mig att Eagles, Doobie Brothers, Christopher Cross, Boz Scaggs och alla andra som gör mer avkopplande, mjuk, amerikansk rock, gärna med ljus stämsång och en och annan saxofon, kallas just det; "yacht rock". Från början var ordet en negativ uppfinning där man menade att musiken var främst för slickade yuppies som ägde lyxyachter och ville ha soft musik till sjöresorna med dessa. Exakt hur man från den rätt långsökta kopplingen tog det till att acceptera "förolämpningen" och plötsligt valde att kalla genren det kan man fundera på. Namnet säger ju egentligen ingenting om musiken om man inte hört historien bakom det. Därför lämnar jag nu genrediskussionen till ett annat tillfälle.

Jag har de senaste åren fått ett stort och nytt intresse för Yacht rock/AOR/Västkustrock/Soft rock
(vilket namn ni nu vill använda). Bli därför inte förvånad om det dyker upp andra företrädare för genren med tiden. Bandet Orleans, som trots namnet inte kommer från vare sig Frankrike, södern eller New Orleans utan New York, hade jag inte en susning om vilka de var innan jag hittade tre skivor med dom och gjorde ett av mina få totala impulsköp och köpte alla tre på en gång. Någonstans fick jag känslan att detta var besläktat med America eller dylika singersong writer rockband som jag gillar väldigt mycket och magkänslan sa mig åter rätt. Dom andra två plattorna var från 70-talet, medan då den här är från 1980 och har alltså mer av Eagles sound än de andra. För mig var detta blindköp ett riktigt lyckokast och jag har plötsligt och oväntat fått ett nytt band att hålla ögonen på.

För Orleans kanske inte är originella i sin musik på något vis utan följer ofta mallen för sin genre, men dom är ändå riktigt bra! Dom tre medlemmarna sjunger väldigt bra ihop och just på den här självbetitlade plattan så är musiken väldigt sval, tillbakalutande och snygg! Nu har förvisso sommaren precis passerat, men plattan "Orleans" är annars en avkopplande pärla en solig sommardag på landet eller, om man nu vill ta genrenamnet till fullo, på en båt i ett glittrande vatten. Inledande "No ordinary lady" är väl värd att lyssnas på liksom "Come on over" eller "Bustin' loose". Utan tvekan en höjdarplatta! Skivan blir så klart kvar i samlingen!