Sidor

torsdag 2 januari 2020

Soul Train - Jazz i Sverige '86

Soul Train - Jazz i Sverige '86
Utgivningsår: 1986
Skivbolag: Caprice
Betyg: 4/5
Jag har lite problem här att skriva med viss mått av förnuft och inte bara med hjärtat. Mina känslor för musiken på denna platta är av nostalgiska skäl väldigt varma, eftersom låtarna på denna en gång var dom allra första jazzlåtarna jag spelade in på radio som nyblivet jazzfreak 1986. Jag har berättat om det förut, men jag hade fått ett gäng glad jazz-låtar kopierade på kassett av en kompis en kväll och dagen efter letade jag igenom hela familjens lägenhet efter jazzplattor utan att hitta något. Jag fick vackert vänta till dagen därefter då det var "Jazznytt" i P2 med Hans Fridlund. Det var då ett special med en gruppkonstellation som kallades Soul Train och sångaren var Claes Janson. Dom hade vunnit något som hette "Jazz i Sverige '86", 
anstiftat av Orkester Journalen (Sveriges största jazztidning) och Tonfallet (som jag vet exakt inget om). Just då var den 11-årige jag så nykär i jazzmusiken att jag accepterade i stort sätt ALLT som hade nåt jazzigt i sig och jag spelade in alla låtarna i programmet och kände mig lycklig och dessa låtar varvades sen om och om igen genom åren. Runt 1995 (årtalet är dock osäkert) hittade jag till sist hela plattan på Fyndlagret, som då också innehöll fler låtar än dom som radion spelat. 

Soul Train bestod av, förutom Claes Janson, Gustavo Bergalli trumpet, Tommy Kloverhult tenor,

Claes Askelöf gitarr, Staffan Abeleen keyboards, Hans Larsson bas och Henrik Wartel trummor. Och likväl har alltså låtarna här skyhögt nostalgiskt värde. Om man sen ska se och höra det ur jazzöron så är ju plattan "Jazz i Sverige '86" lite barn av sin tid. Det är väldigt mycket 80-tal om plattan och kanske inte en tidlös jazzklassiker för den som hellre är van med genuin jazz. Det låter väldigt mycket 80-talsfunk och smooth jazz med kraftig elbas och keyboard samt nynnande till gitarren á la Al Jarreau eller George Benson, vilket för mig dock aldrig är fel!

För jag tycker också att musiken är, även om det är en något försvenskad 80-talsversion av smooth jazz, kanonbra och där Claes Janson är guld värd på plattan. Hans kraftiga röst tar i från tårna i inledande "I believed in you" och den bluesrockångande "You can't have the cake and eat it too", som jag kanske har hört på mest av låtarna. Min absoluta favorit är dock det instrumentala lite latindoftande jazzstycket "Iron stick" där bandet verkligen är samspelt och svängigt!

Har plattan åldrats bra? Kanske inte, men sånt har ju aldrig brytt mig förut så varför börja nu? Om jag försöker tänka musikaliskt och inte bara nostalgiskt så är detta fortfarande en riktigt bra platta. Kanske lite tamt producerad om man jämför med internationella plattor i samma stil, men fortfarande bra spelad, kanoninsats av Claes Janson och med riktigt bra sväng och ös. Vad som sen hände med själva projektet Soul Train vet jag inte. I överhuvudtaget är det svårt att hitta mer information om bandet än det som står på skivomslaget och om någon mer platta gjordes vet jag inte. Jag gissar dock på att det inte gjordes det.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar