Nytt i samlingen - Mars 2020

Smokey Robinson - Being with you
Utgivningsår: 1981
Skivbolag: Motown
Betyg: 2/5
Smokey Robinson, en legend i soulbranchen från 60- och 70-talet utan tvekan. Tyvärr så var 80-talet inte lika snäll med honom vad gällde hur det lät och hur det sålde. Men likväl så hade jag vissa förhoppningar på detta Erikshjälpsfynd, inspelad 1981. Det tidiga 80-talet har trots allt släppt ifrån sig massor med kanonalbum i genren, men denna är inte en av dom. Jag ska inte säga att "Being with you" är usel, den är bara trist och ointressant. Melodierna sticker inte ut nåt nämnvärt och producent här är George Tobin, som i stort sätt endast är känd för att sju år senare ge oss tonårsartisten Tiffany ("I think we're alone now", "Could've been"). Men här är produktionen enormt tam och grå och engagerar inte det minsta. Jo, på en låt har man lyckats ta i med något som låter svängigt och skönt, låten "Can't fight love", plattans klart bästa låt. Annars så puttrar det på utan att det känns vare sig särskilt mysigt eller snyggt. Nej, den här skivan lär inte bli kvar i samlingen tyvärr.



Melissa Horn - Om du vill vara med mig
Utgivningsår: 2013
Skivbolag: Sony Music
Betyg: 3/5
Visst kan man höra att dom är mor och dotter, vissångerskan Maritza Horn och Melissa Horn. Samma ljusa röstläge och ett visst vibrato på stämbanden. Men musikaliskt så måste jag erkänna att jag hellre lyssnar på dottern. När Melissa Horn dök upp för lite mer än ett decennium sen så fanns det en uppsjö av svenska sångerskor som sjöng en sorts vispop i Lars Winnerbäcks anda, men bara en tyckte jag höll måttet, Melissa Horn. Det ska sägas kanske dock att jag då ännu inte upptäckt Pernilla Andersson.
     Jag har en platta med Melissa Horn sen tidigare, debuten "Långa nätter" från 2008. Och om man ska jämföra den här med den så är debuten i en gladare ton, starkare och bättre melodier överlag. Jag ska verkligen inte säga att "Om du vill vara med mig" är dålig, den har starka kvaliteér som bra texter och riktigt snygg intim produktion av Ola Gustafsson. Däremot är melodierna rätt enformiga och malande stundtals och refrängerna är väl inte superstarka direkt. Men, som sagt, det är inte dåligt hellre och en tät ljudbild räddar mycket och den blir kvar i samlingen för nu även om det inte är Melissa Horns bästa.



Louis Armstrong - West-end blues
Utgivningsår: 1954
Skivbolag: Odeon
Andra spår: Fireworks/No one else but you/Saint-James Infirmary

Louis Armstrong - Star dust
Utgivningsår: 1954
Skivbolag: Odeon
Andra spår: Wrap your troubles in dreams/Dinah/Bessie couldn't help it
Två EPs i samma text, främst eftersom dom kommer från samma serie, ett antal skivor i olika omslagsfärger med tidiga Louis Armstrong-inspelningar som Odeon gav ut på 50-talet. Armstrong får inte mycket plats här på bloggen, främst eftersom mitt intresse för honom alltid varit rätt begränsad. Hans tidiga inspelningar med Hot Five och hans tidiga storband i 30-talets början tycker jag är helt OK. Men sen blev det allt mer trist dixieland och sen blev han underhållningsartist och väste fram trista slagdängor som "Hello Dolly" och "What a wonderful world". Lägg detta till att jag inte alls är förtjust i hans rossliga rivjärnsröst. Men i början av karriären var den inte fullt lika rosslig och hemsk och ingen kan dessutom ta ifrån Ludde hans ikonstatus som trumpetare och det han trots allt gjort för jazzen. 

   När då dessa EP-skivor innehåller inspelningar med Armstrong som jag trots allt gillar så var det bara att slå till. Detta är en röd och blå utgåva, men det finns skivor med både lila, rosa och gula omslag också. Den röda, som då börjar med "West end blues", och därför för enkelhetens skull kallas för det, innehåller inspelningar från 1928 tillsammans med Earl Hines och ett gäng musiker och det låter riktigt trivsamt med denna tidiga form av swing. Louis Armstrongs Hot Five var egentligen mer känd med bröderna Johnny och Baby Dodds samt Armstrongs fru Lil Armstrong, men till den här inspelningen så är det ett nytt band med samma namn som spelar. Kanske en av jazzgenrens mest legendariska låt, men jag har alltid sett den låten som en klassiker inom jazzgenren. Inte världens svängigaste låt direkt, men den har ändå en charm och en stämning som jag gillar. Den här EPn gladde ett icke-Armstrong-fan som mig förvånansvärt mycket!
     Den blå skivan, "Star dust" är då ännu starkare eftersom den är gjord med Armstrongs tidiga storband från 1930. Väldigt tidig storband, ett av dom tidigaste formen i sitt slag, men det är riktigt skönt och bra spelat. Framför allt lyser bandet i sin version av "Dinah"! Dom här EP-skivorna bli klart kvar, även om jag inte kommer att börja storköpa Louis Armstrong-skivor nu för det.