Sommarplågor #13: Innercircle - Sweat (A la la la la long)

Inner Circle - Sweat (A la la la la long)
Utgivningsår: 1992
Skivbolag: Warner/WEA
B-sida: Bad Boys (original mix)
Tillbaka till studentsommaren 1992. Reggae och sommar har alltid haft ett speciellt förhållande. Problemet är att jag aldrig varit särskilt intresserad av genren, och under 80- och 90-talet så var väl inte genren så där jättestor på listorna heller. Här var det väl tre främst artister som man kunde lita på fick reggaehits, om några skulle få det; antingen Eddy Grant, UB40 och på 90-talet Inner Circle. Inner Circle då var ett gäng storväxta och glada Jamaica-musiker som älskade Sverige och hade gjort TV-signaturen alla kunde och sjöng på när någon hade hamnat i kriminella problem, "Bad boys" (också B-sida på denna singel). Få visste då att det här bandet, lett av bröderna Ian och Roger Lewis, hade funnits i olika uppsättningar och med diverse avbrott sen 1968 och var riktiga veteraner.

Så efter megasuccén med "Bad boys" så var det väl rätt klart att om någon skulle få en sommarreggaeplåga så var det väl Inner Circle. Men riktigt hur stor den skulle bli tror jag ingen hade kunnat förvänta sig. Den toppade sista Tracks för sommaren 1992 och var sen etta på fyra av Sommartoppens sex listor. För "Sweat" var verkligen en sån där sommarhit som alla kunde sjunga med i, och gjorde det. Än idag så kan man bara nämna låttiteln så poppar det upp i huvudet på många, ofta ofrivilligt:
"A-la-la-la-la-long! A-la-la-la-la-long-long-li-long-long-long!
C'mon!
A-la-la-la-la-long! A-la-la-la-la-long-long-li-long-long-long!"
Också var det då den där livsfarliga raden:
"Girl i'm gonna make you sweat, sweat until you can't sweat no more.
And if you dry out, i'm gonna push it some more."
Undrar hur den tjejen mådde sen...

Jag tyckte väl själv låten var rätt småkul och avslappnande den första månaden, varken mer eller mindre. Det var ingen låt jag älskade, men inte någon jag hatade heller. Jag kunde visst lyssna på den emellanåt. Men efter någon månad så tröttnade jag rejält på den sen. Och det gällde nog en stor del av övriga Sverige också. Numera är den självklart nostalgi, nostalgi från min studentsommar då alla gick och sjöng en kul reggaelåt och den spelades exakt överallt i sommarvärmen, men det är verkligen ingen låt jag längtar efter att höra igen frivilligt, om jag inte bara vill minnas sommaren 1992 förstås.