Utgivningsår: 1975
Skivbolag: Capitol/EMI
Betyg: 4/5
Supersax var ett fenomen jag kom i kontakt med runt 1991 när en kompis spelade in ett band från en platta med den gruppen och vokalgruppen L.A Voices, en riktigt mysig höjdarplatta som jag dock inte lyckats hitta i original än. Däremot hittade jag en annan platta med denna hyllningsgrupp till Charlie Parker. För gruppen startades på 70-talet för att skapa arrangemang på Parkers improvisationer. Fem saxar, komp, en trombon och en trumpet ryms i denna tentett som här har valt att göra sina tolkningar av Charlie Parkers period med stråkar och följaktligen är det då också en stråkorkester med här också. Det är bara tre av låtarna fanns på Parkers plattor med stråkar, men resten är arrangerade på samma sätt som dessa. Parker var nämligen mån om att inte spela någon av sina egna kompositioner på plattorna utan bara ha med gamla evergreens, främst i ett försök att lättare säkra en försäljningssuccé.
Charlie Parker hade länge haft en dröm att få göra något med stråkar och 1949-1950 så blev detta verklighet i form av två utgivna plattor på Mercury med han på altsax, en rytmtrio samt en stråkorkester. Det tog inte länge innan detta satte igång en helt våg av jazzmusiker som gav ut plattor med komp och stråkensembler.
Saxofonisterna här är Med Flory, Joe Lopes, Warne Marsh, Jay Migliori och Jack Nimitz och alla dom spelar alltså ihop hela tiden och ingen av dom viker av i ett solo utan alla kan man säga solar ihop. Detta kan man ha flera åsikter om. Det är nåt så grymt skickligt gjort att kunna följa varandra så precis i varenda ton man gör, samtidigt som det blir lite nyhetens behag. Det känns kul och spännande först, men kan bli lite tröttsamt i längden och jag undrar om det håller i så många Supersax-plattor som man egentligen hoppades på och gav ut. Här är det då pianisten Lou Levy, trumpetaren Conte Candoli och trombonisten Frank Rosolino som står för de enskilda soloinsatserna.
Men just den här plattan håller konceptet för i alla fall och hjälps upp av stråkarna i bakgrunden som ger plattan dess sköna och mysiga stämning. Dessutom är arrangemangen kanonbra eller vad sägs om den riktigt annorlunda versionen av gamla "April in Paris" och "All the things you are" är alltid en fröjd att lyssna på. Så "Supersax plays Bird with strings" är en riktigt snygg, intelligent och skön platta att slappa till, men frågan är om det känns lika spännande och kul efter ett par plattor till med Supersax?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar