KRÖNIKA: One-hit-wonders - ett överanvänt begrepp!

Det finns en sak som irriterar mig mycket i musikvärlden och det är ordet "One-hit-wonders", alltså band som haft en enda hit och sen aldrig synts till på några hitlistor. Ofta så försöker jag undvika samlingar med sånt tema, oavsett decennium, eller tävlingar med det ämnet. Anledningen är: Dom stämmer  nästan aldrig med verkligheten! 

För något som är typiskt när det gäller många av dessa one-hit-wonder-samlingsplattor är att dom
flesta struntar helt i fakta och att göra ordentlig research. Det har kommit ett gigantiskt antal samlingar med artister som fick en enda hit och sen försvann från rampljuset. Problemet är att flertalet av artisterna på plattan inte alls var några riktiga one-hit-wonders utan kunde ha både en, två och tre hits till på listorna, ibland till och med låtar som var nästan lika stor som den största. Jag kan komma på mig själv att bli irriterad när jag ser en sån skiva och läser låtlistan och konstaterar att man helt slarvat med konceptet. Exempel på vanliga fel:

- Living In A Box hade flera hits efter sin genombrottslåt, den som hette samma som gruppen. Hela två
låtar nådde högre platser på trackslistan till exempel än just låten "Living in a box".

- Haddaway var årets manlige artist på Tracks 1993 och det blev han banne mig inte på bara "What is love"!
- Propagandas "Heaven give me words" är inte bandets enda hit. Det är en skymf mot det lysande alstret "A secret wish" och låtarna "Duel" och "P-machinary", som var bandets riktiga genombrott och peaktid!
- Robbie Nevil hade faktiskt fler hits än "C'est la vie"!
- Engelska Go West har haft många one-hit-wonders för på någon samling är "King of wishful thinking" deras enda hit, på en annan "We close our eyes".
- Att kalla Coolio för en one-hit-wonder (för "Gangsta's paradise") känns rätt skrattretande.
- Rick Astley, ett one-hit-wonder? Really? REALLY?
- Jag skulle inte ens kalla Katrina & The Waves för ett one-hit-wonder! Dom har ju om inte annat vunnit eurovision med en låt som blev rätt stor.
För att nämna några...

Normalt handlar det om att man ser endast en första plats på hitlistorna som det säljande, alternativt om det är en tvåa eller trea som alla ännu minns. Kvalitet och kvantitet har nästan alltid varit liktydigt inom musikbranschen. Och givetvis är det lätt för mig att sitta och klaga när jag nu har de flesta av 80- och 90-talets trackshits i mitt minne och minns vilka artister som haft mer än en hit på Tracks. Vi lever trots allt i en kommersiell mediavärld där dom mest kända hitsen säljer och spelas på radio och sen ignoreras allt annat, så att man ska minnas någon annan låt med Robbie Nevil än "C'est la vie", när den är den enda som hörs, är inte att vänta.

Dock så har ordet one-hit-wonder också blivit ett kultförklarat och tufft ord att slänga runt lite när det passar. Lite att använda när man vill se ner på en speciell artists karriär eller ett decennium som 80- eller 90-talet. Jag brukar säga att ville medierna så skulle dom säkert hitta på ett sätt att få Madonna att kallas för en one-hit-wonder. Och detta tycker jag är grymt irriterande och respektlöst. Visst, jag kan ju inte säga åt vad andra ska tycka, ha intresse att kunna eller säga, men med viss risk att låta besserwisser-aktig så är det inte förbjudet att kanske kolla lite fakta innan man hostar ur sig sånt, om man nu måste använda ordet bara för att trycka ner. Ska man sälja något med stämpeln "one-hit-wonder" så kan det vara bra att kolla om artisten ifråga verkligen ÄR en sån. Man ska givetvis inte behöva kolla eller räkna varje liten listplacering, men lite baskunskaper är väl inte förbjudet att ha? Ibland blir detta rent utsagt komiskt och pinsamt, som när Kristian Luuk i ett "På spåret" nu för ett par veckor sen frågade om 90-talsbandet Jumper och antydde att dom var ett one-hit-wonder med deras singel "Tapetklister" som enda hit. Denna låt blev en klart mindre hit än den låt som normala musikälskare skulle se som deras största hit, "När hela världen stor utanför", en av 1996 års största hits på Tracks! Kan man inte försöka hålla sig uppdaterad i en frågesport med miljonpublik i alla fall?!

Sen är jag också medveten om att det finns fall där det är olika i olika länder. Frågar du en amerikan så är A-ha förstås ett one-hit-wonder eftersom "Take on me" var deras enda rktiga hit i USA, medan i Sverige (och förstås Norge) så är A-ha ett långt större band. Att vi här i Sverige kanske ser Terence Trent D'Arby eller Fergal Sharkey som one-hit-wonders är en sak, men frågar du en engelsk skivköpare så skrattar han åt dig. Frågar du en tysk skivköpare om Nena så kan han säkert rabbla många fler hits med dom än dom 99 luftballongerna.

En annan fråga är ju då om det ens behövs nämnas att en artist är en one-hit-wonder? För i många fall så är det ändå band som trots allt har gjort flera skivor efter jättehiten och där många av dom faktiskt varit riktigt bra och artisten förtjänat ett bättre öde än att spelas ofta med en låt, sen helt dö ut och så småningom dumpas av skivbolaget. Visst, Chesney Hawkes är en one-hit wonder, Crash Test Dummies med och Bill Lovelady, Device, Adamski, Millas Mirakel, Desperados, Sigue Sigue Sputnik och Deep Blue Something med. Men bakom deras enda stora hit, som kommersiella krafter försöker mjölka sönder till förbannelse för att tjäna pengar på, så finns det oftast mer spännande och bra att upptäcka och lägga på minnet. Det är bara det att många är inte ett dugg intresserade, tyvärr!