Utgivningsår: 1980
Skivbolag: Elektra/Asylum Records
Betyg: 4/5
Här kommer en platta som det finns en möjlighet att den kandiderar till listan över årets köp när nyåret kommer. 2011 så spelade Eagles här i Sundsvall, vilket förstås skapade massiv uppståndelse i alla lokala medier. Jag jobbade på Myrorna då och jag och en arbetskamrat jobbade en lördag. Radio Guld stod på och i reklamblocken så annonserades det å det grövsta för denna konsert. Ingen av oss var Eagles-fans (mitt intresse för dom vaknade inte förrän drygt fem år senare) och var inte alls förtjusta i denna, som vi tyckte då, överexponering av bandet inför denna konsert. Självklart så gick jag inte heller. Nu så här i efterhand så kanske jag skulle ha gjort det, men det är väl lätt att vara efterklok.
Jag antar att detta är det närmaste jag kommer den upplevelsen, denna liveplatta från 1980. Jag har haft en Eagles-live tidigare, 1994 års "Hell freezes over", som var en enorm besvikelse. Sen finns det en liveplatta till inspelad 2018, så detta är vad jag förstås den enda liveplattan med Eagles från "the golden days", officiell i alla fall.
"The golden days" kanske var fel ord i det här fallet, för 1980 var Eagles ett band i spillror och detta skulle komma att bli bandets sista utgåva innan den första splittringen 1980. Och hade det inte varit för att bandet hade skivkontrakt på en platta till så hade förmodligen inte denna heller sett dagens ljus. "All night long" från plattan spelades in på Long Beach Arena i Kalifornien, den sista spelningen bandet gjorde då. Glenn Frey ville inte prata med dom andra medlemmarna, allra minst gitarristen Don Felder, som han nästan hamnade i slagsmål med. Självklart var det därmed även lönlöst av skivbolaget Asylum att erbjuda bandet nära 2 miljoner dollar för att spela in två nya spår. Lite kul är att fem olika advokater tackas på skivomslaget.
Tre spår på plattan är inspelad 1976 och resten på olika ställen 1980. Plattan har kallats för en av dom mest överdubbade liveplattorna någonsin, inspelningar som Glenn Frey förstås också vägrade vara med på. Men oavsett så tycker jag ändå att detta är en riktigt bra platta, om än kanske inte helt perfekt, som Joe Walsh egna "Life's been good" som är inte det allra mest intressanta spåret. Men att det finns aggression i bandet märks inte på musiken och det är verkligen inte heller något hafsverk man slängt ihop bara för att skivbolaget krävt en till platta. Det är en riktigt avkopplande, välspelad och snygg liveupplevelse som inleds med "Hotel California", har alla dom bästa låtarna "New kid in town", "Desperado", "Take it to the limit", singelsläppet "Seven bridges road" och avslutas med "Take it easy". Ett dubbelalbum där tiden bara flög iväg vid lyssningen, trots ett antal gånger av sid- och skivbyte. Också ingår det en stor poster med bild på båda sidorna. Bara en sån sak.
Bandet, som skulle återförenas 1993 igen, går för den här vändan ut med huvudet och fanan högt. Glenn Frey sa efter splitten att Eagles återförenas när "hell freezes over" (vilket är anledningen till albumtiteln 1993) och konstaterade 1993 att bandet "bara tog 14 års semester". Slutet gott, allting gott då, antar jag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar