Howard Jones - Human's lib

Det känns som en evighet sen jag skrev om en riktigt 80-talsklassiker. I början av bloggens existens så skrev jag ofta om 80-talets engelska synthpop och det har tyvärr blivit lite sämre med det nu ett tag. Jag lovar, jag älskar 80-talsmusik och engelsk new wave, men med den strida ström av skivor som har ramlat in de senaste åren så har det funnits så många kandidater att skriva om att det inte har blivit tid. Men jag hade tänkt och ta upp en skiva som har funnits med mig för evigt känns det som, Howard Jones ikoniska debutplatta "Human's lib". Märkligt nog har Howard bara förekommit en gång tidigare på bloggen, alldeles i början när jag 2009 skrev om hans lika ikoniska uppföljare, "Dream into action".

Jag tror att jag köpte den här plattan på Fyndlagret här i stan runt 1994 och redan från första gången jag hörde den så föll jag direkt. "Human's lib" och dess första singlar kom i rätt tid, 1983 när synthbanden såldes som mest i England. Men det som Howard Jones hade var både en musikalisk variation, timing och en förmåga att skriva enkla och glada melodier som kändes engagerande, där band som Ultravox och Depeche Mode gjorde mer mörk och stor synthmusik och Talk Talk och China Crises var mer laid back och avkopplande.

"Human's lib" vågar dock också vara experimenterande, vilket märks direkt i inledande "Conditioning". Men tillsammans med galanta hits som "What is love", "Pearl in the shell" och "New song" eller den sköna balladen "Hide and seek" så känns plattan otroligt pigg och fräsch med en klar utstakad väg som dock vågar ta olika spännande sidospår och utforska för den tiden och genren nya saker. Plattan sålde 100 000 exemplar redan första veckan och spenderade mer än ett år på engelska albumlistan och Howard Jones hade blivit upptäckt som synthpopgenrens nya guldgosse! En lite kul sidosak är att Pet Shop Boys sångare Neil Tennant på den tiden skrev recensioner för tidningen "Smash hits" och fick "Human's lib" på sitt bord och han skrev:
"A neat talent for writing melodic pop songs with clever hooks and real 1970s singer-songwriter lyrics. A must for all Supertramp fans!"
Nu är jag väldigt långt från ett Supertramp-fan, men för mig är detta ändå en platta som är en av de bästa 80-talsplattorna i samlingen. Både den och "Dream into action" står i en klass för sig som plattorna som på ett eget sätt definierade 80-talets new wave-våg! Jo, jag måste bli bättre på att skriva om det engelska 80-talet!