Utgivningsår: 1990
Skivbolag: WEA
B-sida: Tektor och hjert
Pugh Rogefeldt har härmed äntrat bloggen för första gången i denna för året avslutande Sommarplågelåt och förmodligen lär han inte dyka upp så många gånger till. Inte för att jag tycker illa om honom på något sätt, men jag har inte ett tillräckligt intresse för hans musik för att skaffa på mig vare sig hans eller Grymlings plattor/singlar. Men undantag finns förstås alltid och detta är klart det, även om det tog ett tag.
När denna kom 1990 så var det Rogefeldts första riktiga succé på flera år, inte försäljningsmässigt utan listmässigt. Svensktoppsjuryn höll honom på listan i mer än tre månader och på Sommartoppen gick han upp i topp. Men när jag hörde den i Sommartoppen sommaren 1990 så förstod jag ingenting och tyckte den var för mycket svensktoppsprogg för min smak och undrade varför den här plötsligt ansågs somrig? Men efter ökensommaren 1989 så var jag nog rätt kräsen då.
Men nostalgi kan ibland ge mindre bra låtar en ny chans och plötsligt ändras åsikterna. Den här sommaren var familjen i en kapellsbostad mitt ute på landet i Västersel, jag hade precis lämnat högstadiet och vädret var riktigt bra. Och jag mindes oväntat nog den här låten och när jag lyssnade lite mer på texten så insåg jag att den ju är hur somrig som helst. För visst är det en galant och vacker text där Pugh har lyckats skapa sommarkänslor och använda somriga ord utan att skriva dessa på näsan på folk och vara förutsägbar, och melodin är svalkande och skön. Jag såg inte skogen för alla träd tydligen, så numera ser jag den som en av Pughs kanske bästa låtar i karriären, och hur jag kunde se denna svala sommarpärla som någon sorts progg är för mig en gåta idag. Svensktopp, möjligen, men det funkar ju det också ibland!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar