Sidor

söndag 19 december 2021

Paul Quinichette - The Vice President


Paul Quinichette - The Vice President
Utgivningsår: 1975
Skivbolag: Trip Jazz
Betyg: 5/5
Tenorsaxofonisten Paul Quinichette är den ende jazzmusiker jag vet och har något med som jag kan sortera in på bokstaven Q i samlingen. Dock är han, som många andra jazzmusiker i samma samling, en musiker som idag är tämligen bortglömd. Smeknamnet "Vice Pres" fick han för att han dels var skolad av Lester Young och hade en spelstil som var väldigt snarlik den store Lester och eftersom Young var "Prez" så blev hans närmaste efterföljare "Vice Pres". Det låter kanske inte så kul att bli nämnd som den andre bakom den förste, men faktum är att under 50-talets första hälft, när Lester Young hade lämnat Count Basies band, så var Quinichette Basies närmaste saxofonist och ingick i The Counts närmaste krets. Fortfarande i mångas ögon dock i skuggan av och en klon av Lester.

"The Vice Pres" var hans största egna utgåva, i original utgivet 1954 på skivbolaget EmArchy. Denna version med den fullödigare titeln "The Vice President" är följaktligen en senare nyutgåva. Inspelningarna här sträcker sig mellan 1951-1954 och plattan har tre set. Dels dom tidigaste, från 1951, med Kenny Drew, piano, Bill Doggett, orgel,  Jimmy Lewis, bas, Freddie Green, gitarr och Gus Johnson, trummor (som är dom enda två som finns med på alla tre seten). Dels en nonett från 1953 med namn som Joe Newman, Marshall Royal, Henry Coker och Charles Fowlkes. Och dels en septett med idel Basie-musiker som Basie själv, Buck Clayton, Dickie Wells och Walter Page. 

Men visst är Quinichette helt kanon på egen hand också och mer än bara en Lester Young-kopia, för detta är en helt faktastisk platta med en riktigt skön och jämn swingkvalitet. Bäst lyser förvisso dom första fyra spåren med organisten Bill Doggett och samspelet mellan musikerna är fantastiskt bra. Lyssna bland annat på "Prevue" och inledande "Cross fire". Men givetvis är även resten av plattan riktigt bra och detta är kanonhäftig 50-talsswing av finaste kvalitet! Till och med en av dom allra bästa i den långa rad av jazzplattor jag har köpt i år! Skivan blir klart kvar i samlingen!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar