Sidor

onsdag 16 mars 2022

Chu Berry - Sittin' in

Chu Berry - Sittin' in
Utgivningsår: 1965
Skivbolag: Mainstream Records
Betyg: 4/5
Saxofonisten Chu Berry var ännu en av dom där musikerna jag hörde en hel del om i "Smokerings" som yngre, men som sen aldrig hörs annars. Berry var en swingmusiker som spelade med dom stora namnen och som hördes på många inspelningar under 30-talet och som ledde ett antal mindre band. Han dog i en bilolycka 1941, endast 33 år gammal. Det är alltså inte så lätt att hitta plattor med Berry som bandledare. Jag har hittat en CD sen tidigare och denna goding hittade jag nyligen på Vinylstallet för 60 kronor. Kanske lite överpris, men för den här swingen kan det vara klart värt!

Det framgår inte när dessa inspelningar är gjorda, men lite googling ger vid handen att sida ett innehåller stycken från 1938 och sida två från 1941. Första sidan har musiker som Roy Eldridge på trumpet, Clyde Hart på piano och Danny Barker svängigt på gitarr, samt basisten Artie Shapiro och trummisen Sid Catlett. Detta är plattans bästa sida där Barker på gitarr passar oerhört bra in i kompet och Berry och Eldridge är riktigt bra. Framför allt i "Body and soul" som börjar som den traditionella saxofonballaden i Coleman Hawkins stil, men som sen efter hälften speedas upp ordentligt i hasitghet av Eldridge. En riktigt spännande version av en klassiker!

Andra sidan är inte dåligt heller, men kanske en liten kvalitetssänkning. Här har Berry sällskap av Hot Lips Page på trumpet, fortfarande Clyde hart på piano och Al Casey gitarr, och Al Morgan och Harry Jaeger på bas och trummor. Jag tycker det är riktigt fin jazz, helt klart, och inledande "Blowing up a breeze" är en riktig höjdare. Men jag ska inte säga att överföringen från 78-varvsskivorna från Mainstream är den allra bästa. Lyssnar man på pratet i inledningen av titelspåret "Sittin' in" på A-sidan så är det väldigt mycket eko av någon anledning. Detta lilla ekande ljud stör inte musiken något nämnvärt, men hörs mindre på sida A med något äldre inspelningar än på B-sidan. Balladen "Gee ain't i good to you" är dessutom plattans klart svagaste och segaste spår. Men totalt sett, om man har lite överseende med lite sviktande ljudkvalitet här och var, är plattan en klar svängig höjdare med klassisk och kanonfin småbandsswing av finaste märke! Plattan blir så klart kvar i samlingen!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar