Sommarspecial '96: Saint Etienne - He's on the phone

1996 var en sommar jag verkligen gillade, detta trots att jag sommarjobbade. Men jag jobbade på ett projekt där jag sände närradio hela sommaren, vilket var bland det bästa jag visste då. Dessutom hade den förening jag var med i då, MHF-Ungdom, roliga sommaraktiviteter med jämna mellanrum på sommarkvällarna. Plus att det strömmade bra musik ur radion. Inte alltid förstås, det gick en Metallicalåt som jag inte tålde och Fugees snarksega "Killing me softly" kunde jag också vara utan. Men Gyllene Tider dundrade på med "Gå och fiska", Alanis Morrissette hade en riktigt bra låt i "Ironic", Robin Cook tolkade Nik Kershaw lysande och somrigt i "I won't let the sun go down" och U96 "Heaven" var min dansfavorit alla kategorier! Alla dom kunde ha varit låtar jag valde, men det blev en låt som jag spelade mer än alla andra och som jag älskade skarpt! Jag hade alltid haft ett gått öga till engelska Saint Etiennes musik. I en tidigare artikel kunde ni läsa om sångerskan Sarah Cracknells soloplatta "Lipslide" från 1998. 1996 fick dom sin största kommersiella framgång och enda trackshit med den sköna poplåten "He's on the phone".

Saint Etienne låter klassisk engelsk pop utan att ha några etiketter på sig av modellen indie, britpop eller dylikt. Det är bara pop, helt enkelt, och Sarah Cracknell är en lysande sångerska! "He's on the phone", med rap på ett ställe av franske Etienne Daho, är en enkel, men ändå så genialisk och söt poplåt med en otroligt skön produktion som inte retar upp någon, men ändå sitter där i medvetandet.

Jag var med ovan nämnda förening, MHF-Ungdom, i Göteborg denna sommar, som var mitt allra första besök i denna stad. Bland annat så var vi på Liseberg och mina två kamrater som jag var med lyckades med bedriften att vara på denna nöjespark totalt panka och fick besvikna gå runt och titta på allt istället för att ha kul. Men vi var också på en gigantisk galleria där som heter Nordstan, som på den här tiden innehöll en skivaffär. Vi gick dit och jag såg att dom hade den här singeln till specialpris för denna vecka. Självklart köpte jag den, men när jag sen skulle höra på den i en bärbar CD-spelare någon hade så vägrade spelaren känna igen skivan. Skivan visade sig vara trasig och vi fick på sista dagen innan vi skulle åka hem rusa tillbaka till affären och byta den. Så som ett minne av en riktigt rolig Göteborgsresa så väljer jag att som sommarhit välja Saint Etiennes "He's on the phone"!

Saint Etienne bjuder generöst på hela fyra låtar på denna singel. Förutom huvudlåten finns här också den vackra pianoballaden "Groveley Road", en till ballad, T-Rex-covern "Is it true", som växer till en vacker bombastisk sak efter halva låten och den sköna poplåten "The process". Jag väljer här två låtar, både huvudlåten och det brillianta spåret "The process".