Samling - Jazz and '90s

Utgivningsår: 2006
Skivbolag: PMB Music
Betyg: 5/5

Detta kan vara en av de mest spännande och annorlunda plattor jag har köpt på länge. För vem har egentligen inte undrat hur 90-talsklassiker som Soundgardens "Black hole sun" eller No Doubts "Don't speak" hade låtit med lite jazzig rytm i sig? Eller för alla som liksom jag inte alls gillar Nirvanas "Smells like teen spirit" så kanske det är roligare med en version med en soft pianotrio i bakgrunden till en viskande förförisk kvinnoröst. Att blanda jazz och popcovers är förvisso ingen ny företeelse, både Alex "U96" Christensen, Paul Anka och Pat Boone har gjort det i olika form och jag har gillat dessa. Men ärligt talat så kanske storbandsversionerna av rockklassiker på deras plattor tenderar till att bli mer roliga och udda än riktigt välgjorda ibland, till skillnad mot de softa pianotrio- eller max kvintettversionerna på den här skivan som är något utöver det vanliga.

Om skivbolaget PMB Music vet jag inget alls och hittar knappt någonting om det på nätet, mer än att Discogs flaggar med nationaliteten Argentina. Men detta bolag har dock tagit kända hits från, i detta

fall, 90-talet och stuvat om dom i grymt snygga och coola jazztappningar. Det finns fler album med både 80-tals- och 70-talshits också som jag hoppas kunna finna någon gång. Om musikerna som gör coverna vet jag inte mycket heller. Karen Souza känner jag till och det är ungefär allt, men namn som George White Group, The Cooltrane Quartet, Urselle och Annakelly är väl värda att lyssna på! Urselles version av INXS funkrockiga "Suicide blonde" är genial med snyggt och udda arr och blås, för att inte tala om George White Groups enormt snygga version av Crystal Waters "Gypsy woman" eller Jazzistics softa version av Depeche Modes "Personal Jesus". Och hur häftigt är det inte att höra Guns 'N' Roses omstuvad till latinjazz?

Det som skiljer detta från det tidigare storbandsversionerna med Paul Anka och Pat Boone är att man här satsar inte bara på att göra låtarna igenkännbara utan även att göra något eget med dom. Du känner igen melodierna på dessa 90-talshits, men samtidigt har man vågat göra solon och arrangemang som gör att det ändå låter som något eget! Jag tycker denna platta är helt enkelt lysande och antingen tar de redan riktigt bra originallåtarna till en helt ny dimension eller gör de fåtal dåliga originalen riktigt bra! Kan kanske vara en kandidat när årets bästa fynd ska summeras!