Sidor

torsdag 2 maj 2019

Krönika: Skivbolagen borde ha ridit på vinylvågen mer!

Det jag skriver nu kan man ha åsikter om. Man kan tycka att det är fri fantasi, att det jag önskar här inte är möjligt eller att jag är en bakåtsträvare. Man kan också tycka att jag har rätt om man vill, men vilket som så är detta min vision och fundering:
    Att tajma och chansa är ju inte skivbranschens stora specialitet numera, vilket märks om inte annat på musikutbudet där ingen tycks lämna något åt slumpen längre utan bara matar på med samma, samma och samma vad gäller musikstilar och produktioner för att få in en försäljning. Men ibland kan man tjäna på att våga lite, inte minst i affärsbranschen. Vinylen har varit jätteinne de senaste åren och i försäljning till och med skåpat ut laglig nerladdning i de stora musikländerna. Nu har dom första rapporterna kommit om en liten nergång för vinylförsäljningen och den fråga jag ställer mig är varför man ännu behandlar vinylen som en exklusiv raritet istället för att satsa fullt ut. För visst hade det varit härligt att bara kunna gå in på en vanlig skivaffär igen, köpa en LP-skiva med den mest sålda musiken för 120-130 kronor och sen gå hem och njuta och läsa informationen på omslaget, fram för allt nu när det finns en yngre generation som är villig att anamma det.

Under flera år har jag hört skivbolagsrepresentanter och förstå-sig-påare mängder av gånger gnälla över hur fysisk musik är död när folk tankar ner olagligt eller hellre lyssnar på Spotify, Itunes och dylikt. Musikindustrin är i stor kris, tydligen!
Plötsligt dyker rapporter upp om att den fysiska musiken ändå lever, genom vinylen som folk köper
som aldrig förr. Borde man då inte ha tagit tillfället i akt och lanserat vinylskivan på samma sätt som man lanserade CD-skivan för mer än 30 år sen? Artist på artist har kunnat ge ut sitt material på vinyl, skivspelare kunde ha sålts som aldrig förr och skivaffärerna kunde ha sett ut som det gjorde på 70-80-talet. En anledning till att folk började ladda ner istället var för att CD-skivan var för dyr och inte värd de dryga 200 kronor som den kostade ny. Vinylen kunde kanske ha räddat musikbranschen om man hade tillåtit det, men istället så är vinylutgåvorna fortfarande bara rariteter som ges ut i väldigt begränsad upplaga och som man köper för 300-400 kronor på Record Store Day eller möjligen på artistens hemsida. För nyutsläpp av gamla skivor som funnits på loppisar sen eoner tillbaka och som nu säljs på Coop Forum kan ju knappast "rädda" musikbranschen.

Skeppet är på väg att segla förbi skivbolagen och skivbranschen när nu många troligen är trötta på att betala till och med dubbelt mot vad man betalade för nya CD-skivor för tio år sen. Att besegra den illigala nerladdningen tror jag inte vinylen hade gjort. Det lär inget göra så länge medlen för det finns, men att hitta ett alternativ mot att musiken blir identitetslös och osynlig internetskval för en kundkrets som verkar vara mer och mer intresserad av musik på ett helt nytt sätt hade man kunnat göra. Nu tror jag inte att det är någon krisvarning än vad gäller skivförsäljningen utan ännu kan vi njuta av vinylens segertåg ett tag till. Men jag tror däremot att det är kört att sänka priset och återlansera vinylen som något vardagligt och var mans konsumtionsform på samma sätt som CDn blev under 90-talet. Verkar det vara en utopi jag målar upp? Det kanske det inte är om bolagen tar bort skygglapparna och passar på att försöka rida på vågen istället för att stå med bössan i hand och desperat jaga all eventuell inkomst man kan inbringa för en eller två låtar på nätet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar