Utgivningsår: 1980
Skivbolag: Inner City Records
Betyg: 4/5
När man är 14 år och gillar jazz så kanske man har lite av uppförsbacke vad gäller att få det att smälta in i högstadieklassen. Därför var det ju tur att jag hade andra musiksmaker också att flasha med. Lite lättare är det onekligen att få lärarnas sympati och i min högstadieskola så hände det att jag brukade låna jazzplattor av diverse lärare. Dessa första fem åren som jazzfreak, 1986-91, är verkligen minnesrika år, då man var nyförälskad i en genre och gjorde allt för att få någon inspelning som åtminstone lät jazz. En hjälplärare hette Ingrid och var en stubbhårig lite bitsk och tuff kvinna i 50-årsåldern med hes röst. Hon hade insett att jag gillade jazz och lät mig låna några jazzplattor hon hade, varav den ena var en EP med saxofonisten Lucky Thompson. Sen blev det hem till lägenheten, låna familjens grammofon (eftersom jag inte hade någon egen då) och spela av EPn på kassett innan skivan lämnades igen. Inspelningen lät väldigt tvättad minns jag, skivan var knappast repfri utan det knastrade en del när man spelade den, men det lät inte som om inspelningarna var från det år det var, 1956. Kassettinspelningen finns kvar ännu, liksom alla andra inspelningar från mina första jazzår.
Lucky Thompson var en tenorsaxofonist som idag hamnat något i skymundan av dom stora världsnamnen. Men ändå var han en otroligt skicklig musiker som lyckades fånga det lugna i jazzen och göra avkopplande inspelningar. Och för många år sen lyckades jag hitta hela plattan som denna EP är hämtad ifrån. Det var väldigt spännande att få jämföra om inspelningarna hade stått sig genom alla år, eller om det var nybörjarentusiasm som låg bakom att jag gillade låtarna då.
Inspelningarna är gjorda i Frankrike 1956 och alla musikerna är franska och en del av trummisen Gerard Pochonets band. Den enda som jag känner igen och som har förekommit i bloggen förut är bassisten Pierre Michelot, som annars är känd för att spela med Jacques Loussiers trio. Annars har vibrafonisten Michel Hausser och pianisten Martial Solal mest framträdande roller här. Och ja, låtarna håller måttet än, 30 år senare. Jag ska inte säga att det är den mest ösiga jazzskivan i samlingen och, all respekt för Haussers spel, men det är nästan så att den hade låtit ännu vassare utan vibrafon. Men plattan är verkligen avkopplande och vacker! Lucky Thompsons saxofonspel är lugn och smeksam plattan igenom. Framför allt ska man låna ett öra till Thompsons finlir i "East of the sun", en verkligt underbar jazzpärla, liksom avslutande "Indian summer"! Det är alltid kul att hitta jazz från andra delar av världen, inspelad under dess guldera, och detta bevis på fransk jazz under 50-talet som är kanonbra, allt kryddat med Lucky Thompson, en underskattad saxofonist som är allt för bortglömd idag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar