Utgivningsår: 1984
Skivbolag: Epic Records
B-sida: Careless whisper (Instrumental)
Detta är nog den låt dom flesta tänker på när man nämner året 1984. Den ikoniska tryckaren som så många par har dansat tätt tillsammans till under 80-talet och den låt som kanske främst gett saxofonen ett ansikte inom popmusiken. För den som undrar så är det den engelske jazzmusikern Steve Gregory som spelar den välbekanta saxofonriffet.
Den här låten gavs ut i Europa som en sololåt från George Michael och i USA som "Wham! featuring George Michael". Dock är låten en av få Wham!-låtar som både Michael och Andrew Ridgeley skrivit ihop, och det redan 1981. Ridgeley blev väl sådär glad över att George skulle få all uppmärksamhet för låten, men låten blev en världshit och plöjde väg för George Michaels senare solokarriär.
Den här låten har jag dock placerat som nummer 12 på min lista över 1984 års bästa låtar och man kan fråga sig om den ändå inte är gravt sönderspelad. Något överdrivet spelad, kanske ja, sönderspelad, nej. Den här låten kan jag lyssna på än för den har en sån skön och vacker, och samtidigt lite vemodig, stämning i sig. En text, skriven ur George Michaels egen uppväxt, fylld med skuld, skam och längtan. Jag tycker absolut att den håller än och är väl värd en hög placering på listan över 1984 års bästa låtar. Efter "Too funky" kanske bland det bästa Michaels gjorde i karriären!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar