Utgivningsår: 1988
Skivbolag: Mega Records
Betyg: 3/5
Bad Boys Blue 1988, ett band på dekis och utan riktiga framgångar. Och att göra eurodisco denna tid var nog inte en så lätt uppgift, eftersom nästan alla banden eller artisterna från tre år tillbaka i tiden, när genren blomstrade under 80-talet, alla antingen låg på botten av sin karriär eller, om det var ett band, hade splittrats. Bad Boys Blues karriär gick inte direkt spikrakt vid den här tiden, vilket förmodligen var anledningen till att bandets osynliga kärna, paret Tony Hendrik och hustrun Karin van Haaren beslutade att röra om i bandet. Trevor Taylor, som varit bandets sångare under dess storhetsperiod och hitsen "You're a woman" och "Pretty young girl", fick ta ett steg tillbaka och lämna över mikrofonen till tidigare bakgrundsmedlemmen John McInerney, vilket skapade irritation i bandet och detta skulle bli den sista plattan med Taylor, som mest stannade kvar av kontraktsskäl.
Jag ska inte säga att Bad Boys Blue blev dåliga efter att McInerney tog över sången, dom har gjort kanonlåtar även efteråt, eller att Trevor Taylor är någon Frank Sinatra direkt i rösten, men någonstans är det något som fattas eftersom Taylor gjorde bandet ikonisk och gav dom sin stil med sin speciella sångstil. McInerney är en rätt dålig sångare som inte sticker ut nåt nämnvärt eller som ger bandet någon annan karaktär än att han är idag den enda kvarvarande medlemmen, både i bandet och i livet, av ett på sin tid klassiskt band i 80-talets eurodiscovärld!
"My blue world" ganska mycket sammanfattar allt detta. Det är ett band som inte riktigt vet hur dom ska hitta tillbaka till framgången så dom byter sångare och tonar ner den pulserande produktionen och den lite melankoliska tonen i melodierna och gör dom mer till ett tyskt popband i mängden, vilket gör dom rätt bleka. Undantaget är singeln "A world without you (Michelle)" och "Rain in my heart" som mest påminner om det klassiska Boys Blue och är plattans klart bästa låtar, framför allt den förstnämnda som skapar mest hopp om bandets framtida kvalitet. Nu låter det som att jag sågar den har plattan, men den är inte så usel som jag får det att låta som. Jag är mer besviken över hur detta kunde ha varit om man fortsatt på samma spår som "A world without you (Michelle)", som är en skön eurodiscokaramell!
Låtar som "Lovers in the sand", "Till the end of time" och "Bad reputation" (där Taylor faktiskt får låna micken igen) är helt OK låtar, men långt ifrån vad bandet är kapabel till och det är inte låtar som sticker ut alls eller som jag kommer att minnas när denna dag är slut. Mellan den här och deras mästerverk "Hot girls, bad boys" är det långt. Men jag gillar Bad Boys Blue och Hendrik/van Haarens melodier och låtarna funkar ändå så jag ger detta ändå ett godkänt betyg och den blir trots allt kvar i samlingen. Men dom har varit starkare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar