Singeltipset Deluxe IV

Tre gånger har jag gjort artiklar betitlad "Singeltipset Deluxe", där jag tar upp ett flertal singlar samtidigt som jag har köpt på vinst och förlust utan att ha en susning om vad det är. Alltså s k "blind-buys"! När det gäller singlar så är det riktigt kul att chansa lite, så länge som singlarna är extremt billiga, alltså för typ 1 eller 2 kronor styck. Det är riktigt spännande med helt ny musik och få höra om man fått hem ett nytt namn och låt att lägga på minnet eller om det bara var dynga, och om så var fallet så har man ju inte förlorat någonting egentligen på att chansa. Nu var det ett bra längesen jag gjorde en "Singeltipset Deluxe", senast för drygt tre år sen då den tredje delen i serien gjordes.  Då jag under det senaste året gjorde rätt många blindbuys av singlar för extremt billigt pris, och senast nu för någon vecka sen, så kändes det helt rätt att göra en ny del med fyra stycken singlar jag inte visste alls vad jag gav mig in på då jag tog hem dessa, alla fyra från Vinylstallet!

John Townley - Slipping away
Utgivningsår: 1981
Skivbolag: EMI
B-sida: War zone

John Townley är mest känd som en av medlemmarna i folk-rockgruppen The Magicians på 60-talet. Ja, också byggde han en skivstudio som Frank Zappa använde flitigt, men hans egna karriär främst handlat om hans utgivningar av gamla sjömanssånger de senaste decennierna.

En mindre karriär i popbranschen blev det i början av 80-talet som dock inte gick så bra. Lite synd faktiskt för den här låten är helt OK. Den egenkomponerade "Slipping away" från 1981 är en snygg tidstypisk new waveliknande poplåt, som dock har en litet riff på en rockig kompgitarr som går i bakgrunden. Kanske inte den allra starkaste låten hitmässigt, men ett snyggt hantverk och framför allt en snygg produktion!

Images - Love emotion
Utgivningsår: 1986
Skivbolag: WEA
B-sida: Love emotion (Instrumental)

Fransk synthpop, hur känns det? Och som inte stavas Indochine dessutom! Bandet Images kom ifrån Toulouse i södra Frankrike och sjöng på nåt så ovanligt i franska hits då (ja, nu också förresten) som på engelska i sina första hits, bland annat den här. Hemma i Frankrike skulle singeln efter den här, "Les démons de minut", bli en stor hit. Utanför den franskspråkiga gränsen var bandet betydligt mer okända. 

Anledningen till att jag valde att satsa på den här var, förutom priset för 1 krona, att omslaget såg väldigt 80-talspopaktigt ut och singeln kom från 1986. Detta kunde vara europeisk synthdisco och här var magkänslan helt rätt ute. Konsten att använda en barnkör i refrängen kan man förstås vara rätt tveksam till, men det funkar trots allt här. För låten är, om inte originellt producerad, så i alla fall ett snyggt synthsound och en riktigt stark refräng. Visst hade det här ha kunnat fått en del tracksröster 1986, för det är en riktigt skön, dansant och bra fransk synthdiscodänga!



Haysi Fantayzee - John Wayne is big leggy
Utgivningsår: 1982
Skivbolag: Regard Records
B-sida: The Sabres Of Paradise

Den här singeln är inte alls ovanlig att hitta ibland loppisarnas singellådor och, som jag har sagt flera gånger förut, detta ska man inte rädas för. Det kan finnas guldkorn även där och här är ett sånt fall. Namnet på bandet, Haysi Fantayzee, kanske inte är det mest kommersiella eller lättihågkomna i branschen, men den här singeln blev faktiskt 11:a på den engelska hitlistan 1982. Och tittar ni på videon till Eurythmics "Who's that girl" så lär ni också kunna se sångerskan Kate Garner.

Så hur beskriver man Haysi Fantayzees låt? Man kan väl lätt säga att den sticker ut och är speciell och kanske har en hel del drag av Orups och Cia Bergs tidiga band Ubangi, fast med lite mer synthar. Eftersom låten handlar om John Wayne så låter soundet som om den kom från en spännande western film, med Kate Garner och den manlige sångaren Jeremy Healy ömsom sjungandes ömsom rappandes. Känns namnet Jeremy Healy igen någonstans? Jo, det var discjockeyn som 1997 försökte tävla om sommarens största eurotrancelåt om ett sydamerikanskt land, med att släppa en singel som hette "Argentina" samtidigt som Sash! "Equador". Sash! vann den kampen som bekant!

Men jag tycker att den här låten är jättefräck och kul och med en stark och bra refräng och rolig produktion. Den kanske inte var så hitmässig för svenska hitlistor, men en riktigt kul, udda och skön låt utan tvekan. Så jag hittar gärna mer med detta intressanta band med det kanske något svåra namnet.



Pussyfoot - Lay your love on the line
Utgivningsår: 1979
Skivbolag: EMI
B-sida: Gotta move on

Engelska duon Pussyfoot var ett band i discofacket som hade sin största publik i Australien. Kanske inte så konstigt eftersom musikern Mick Finn var med i ett australiensiskt band innan dess, The Mixtures. Pussyfoot sålde väl inte några jättemängder i hemlandet, trots att man efter ett tag försökte ändra bandet till att i praktiken bara vara ett soloprojekt för sångerskan Donna Jones (tidigare i The New Seekers). 1980 var man också med i den engelska uttagningen till Eurovision Song Contest och slutade fyra.

"Lay your love on the line" försöker tydligt rida på populariteten för Giorgio Moroder och Donna Summer, i alla fall om man lyssnar på det rätt synthfierade discosoundet. Men i det här fallet är det inte till en nackdel, även om Pussyfoot förmodligen både en och två gånger säkert stämplades som kopior. Jag är dock inget stort fan av Donna Summers Moroder-år, medan det här är både en svängig och en mysig discodänga med en stark och bra melodi. Visst, vi har hört det förut, men jag lyssnar faktiskt hellre på "Lay your love on the line" än på "On the radio" eller "Hot stuff", hur märkligt det än må låta. Och B-sidans "Gotta move on" är också fullt rekommenderbar.