Utgivningsår: 1980
Skivbolag: Columbia
B-sida: Run wild
Barbra Streisand är normalt ingen artist som jag konsumerar i jättestora mängder. Jag har absolut inget emot henne, hon har en jättebra röst, men hennes musik passerar mig i vanliga fall rätt obemärkt förbi. Om inte hennes klassiker "Woman in love" från 1980 går igång. När jag hör den inledande gitarren och introt så smälter jag som vax. Detta är klart bästa bröderna Gibb gjorde åt en annan artist!
BeeGees hade alltså enorma framgångar i 70-talets slut, Barbra Streisand ville att dom skulle skriva en platta åt henne, de skapade och den blev hennes största framgång i karriären. Ibland är en låts bakgrund inte svårare än så! För säkerhets skull placerade Barry Gibb sig själv också på skivomslaget till plattan "Guilty" tillsammans med Barbra. Ingen kan missa att BeeGees vilar över hela plattan, som faktiskt också är riktigt bra! Och Barry Gibb spelade in låten själv som demo först och den demoinspelningen har sen dess släppts långt efteråt och... jag kan väl säga att det är väl inte hans bästa insats utan snarare hans pipigaste!
Den här låten med Barbra Streisand kan vara det tidigaste musikminne jag har, även om det är ett rätt otydligt minne. Men året är någon gång 1980-81, jag var 6-7 år gammal, och vi bodde i en lägenhet på Bergsgatan i Sundsvall. Jag ligger på golvet i mitt rum och målar eller ritar, solen skiner lite grann in genom fönstret och i köket hörs radion ur vilken den här låten spelas. Och detta växte av någon märklig anledning sig fast i mig och låten blev fast i mitt inre för gott. Men samtidigt är det också en sån ljuvligt gjord låt! Bröderna Gibbs produktion är sval, relaxande och skön och kombinerat med Streisands röst och den sentimentala stämningen så är detta bland det vackraste jag vet! En del av er kanske också minns att jag gjorde den till nummer 2 i Top 50-listan över bästa låtarna från 1980, endast slagen av Visage "Fade to grey". Visst, det går att säga att "den har spelats sönder" och "är uttjatad", den var ju ändå 1980 års stora hit och en låt som levt kvar genom alla år som en evergreen, men jag kan höra den om och om och om igen utan att tröttna. Vissa låtar har ju den kraften, dom är inte många ska det erkännas, men Barbra Streisands "Woman in love" räknas dit utan tvekan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar