Utgivningsår: 1981
Skivbolag: Magnet
B-sida: Armchair disco
Buster Bloodwessel och hans Bad Manners förekommer alldeles för sällan här på bloggen. En gång tidigare har jag skrivit om dom, för sju år sen då jag skrev om deras album "Forging ahead". Jag är inte alls något fan av ska-musik, men Bad Manners är ett band jag gillar skarpt, mycket för deras galenskap, musikaliska skicklighet och humor! Också Buster, som alltid ger allt och lite till!
På andra sidan har vi då "Can-can", en dans som i mitten av 1800-talet var bland det mest syndiga man kunde se på då, med bensprattlande prostituerade i lyxiga kjolar och nätstrumpor. Den traditionella can-can-musiken var gjord av kompositören Jacques Offenbach till operetten "Orphéus i underjorden" och heter egentligen "Galop infernal" och är mäktig bara den i sitt original.
Bad Manners är ju då ett band som inte räds att sätta galenskap till det mesta man kommer åt och man satte tänderna i detta fenomen och ut kom en stor kulthit som skapar partystämning. Den här låten satte jag som nummer två på min lista över bästa låtar från 1981. För mig är detta musik som får mig att le från öra till öra när jag hör den och som gör mig omedelbart på ett glatt humör, mycket för energin, spelglädjen, stämningen och viljan att ta ett klassiskt verk och skapa något fullkomligt galet av det. Det här är musik när den är som skönast och härligast, inte minst när man också får chansen att se Bad Manners framföra den och spela skjortan av dom flesta i ren glädjeextas. Därför ska jag ge er två exempel på det, dels ett äldre klipp från Top Of The Pops 1981, med Buster Bloodwessel i en speciell can-can-kreation, och dels ett modern framträdande från ett år tillbaka med bandet som spontant och uppsluppet festar glatt på scenen! Att Buster Bloodwessel är 62 år numera kan man inte tro här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar