Nyligen svarade jag på ett Facebook-inlägg på en grupp för skivsamlare som jag är aktiv i. Trådskaparen visade upp en bild på sin stora, fina och relativt fulla skivhylla och skrev att det trots det ändå känns som att han inte har något att lyssna på. För er som planerar eller funderar på att en dag bli skivsamlare så är detta en sak med att vara skivsamlare och älska att köpa skivor så ofta man kan. Att hinna lyssna på det man har. För som jag skrev som svar på Facebook inlägget: Man blir så inkörd på att lyssna på och upptäcka allt nytt man kommer över att man glömmer det man har, man ser inte skogen för alla träd!
En av dom vanligaste frågorna som jag får av folk, efter hur många skivor jag har, är
"Hinner du lyssna på allihop?"
Jag har tagit upp om det förut. Hur jag först hade den målsättningen att hinna lyssna på allt jag har, men fick rådet att glömma den idén och att jag insåg att jag skulle bli, och har blivit förstås, efter i lyssnandet och ändrade min målsättning istället till att jag ska hinna höra så många jag kan och det kan jag hålla. Men oftast så blir prioriteringen förstås allt nytt jag köpt på sistone, just nu alla jazzplattor jag har köpt. När jag skriver detta så går Svante Thuressons 1969-platta "Nyanser" som ett avbräck av självklar anledning. Men annars så är rutinen oftast att lyssna på en nyköpt platta och sen i 99 % av
fallen skriva en recension till denna blogg. Jag har många plattor i hyllorna som jag har hyllat offentligt genom årens lopp, men som jag trots allt inte haft möjlighet att höra på minst ett par år, i många fall även inte sen jag köpte den. Men, kanske en del frågar sig, är du säker på att du gillar en viss skiva då om du inte hört den på flera år? Nej, det kan jag förstås inte vara till 100 %, men chansen att jag ska börja ogilla en skiva som jag en gång hållit väldigt högt är inte jättestor. Jag vet ju vad jag gillar och varför den köptes en gång. Men här är en liten lista på skivor jag gillar mycket, men som har legat ospelade ett bra tag:
En av dom vanligaste frågorna som jag får av folk, efter hur många skivor jag har, är
"Hinner du lyssna på allihop?"
Jag har tagit upp om det förut. Hur jag först hade den målsättningen att hinna lyssna på allt jag har, men fick rådet att glömma den idén och att jag insåg att jag skulle bli, och har blivit förstås, efter i lyssnandet och ändrade min målsättning istället till att jag ska hinna höra så många jag kan och det kan jag hålla. Men oftast så blir prioriteringen förstås allt nytt jag köpt på sistone, just nu alla jazzplattor jag har köpt. När jag skriver detta så går Svante Thuressons 1969-platta "Nyanser" som ett avbräck av självklar anledning. Men annars så är rutinen oftast att lyssna på en nyköpt platta och sen i 99 % av
- Alan Parsons Project "Vulture culture"
- The Blow Monkeys "She's only the grosers daughter"
- China Crisis "Flaunt the imperfection"
- Duran Duran "Big thing"
- Jane Wiedlin "Fur" och "Tangled"
- Nicole McCloud "What about me"
- Peter Cetera "Solitude/solitaire"
- Stan Getz "Stan Getz at Storyville"
- Thad Jones "Eclipse"
- Les Brown & His Orchestra "Les Brown's in town"
- Maynard Ferguson "Newport suite"
- A-ha "Lifelines"
- Culture Beat "Metamorphosis"
- Dana Dawson "Black butterfly"
Ja, och så vidare. Men fråga om någon av dessa är på väg att gallras ur och om jag vill sälja dom och svaret blir; över min döda kropp!
Titt som tätt i början av året så brukar jag och några av mina vänner på Youtubes Vinyl Community filma där vi sätter olika målsättningar under året med vår samling. En av dom målsättningar jag alltid har med är att jag ska lyssna på mer på dom skivor jag har som inte är nya och som jag haft i många år och till sist har jag lyckats att börja jobba på den målsättningen och jag lyssnar idag mer på mina gamla favoriter än vad jag tidigare gjort. Men, visst erkänner jag, nackdelen med att vara skivsamlare är att så mycket man gillar inte blir spelad och ändå sitter man och funderar på kvällen vad man egentligen vill spela på grammofonen eller i CD-spelaren. Samtidigt så kan jag ändå känna att det är en ynnest att ha så pass stor samling att jag är omgiven av min favoritmusik och kan plocka vad jag vill. Lite av anledningen till att jag började köpa på mig skivor. Bara det är motivation nog till att fortsätta samla, fast mitt råd är ändå: Njut av den gången du lyssnar på en skiva för första gången och fundera på hur bra du tycker att den är. Då kommer du senare att minnas att den där skivan ju var riktigt bra och det ökar möjligheten att du plötsligt får lust höra den igen. För trots allt är detta fortfarande den roligaste och mest njutbara samlarformen! Då antar jag att man kan leva med att en del skivor blir lite liggande i hyllan, för man vet ju ändå innerst inne att det är bra musik på dom.
- The Blow Monkeys "She's only the grosers daughter"
- China Crisis "Flaunt the imperfection"
- Duran Duran "Big thing"
- Jane Wiedlin "Fur" och "Tangled"
- Nicole McCloud "What about me"
- Peter Cetera "Solitude/solitaire"
- Stan Getz "Stan Getz at Storyville"
- Thad Jones "Eclipse"
- Les Brown & His Orchestra "Les Brown's in town"
- Maynard Ferguson "Newport suite"
- A-ha "Lifelines"
- Culture Beat "Metamorphosis"
- Dana Dawson "Black butterfly"
Ja, och så vidare. Men fråga om någon av dessa är på väg att gallras ur och om jag vill sälja dom och svaret blir; över min döda kropp!
Titt som tätt i början av året så brukar jag och några av mina vänner på Youtubes Vinyl Community filma där vi sätter olika målsättningar under året med vår samling. En av dom målsättningar jag alltid har med är att jag ska lyssna på mer på dom skivor jag har som inte är nya och som jag haft i många år och till sist har jag lyckats att börja jobba på den målsättningen och jag lyssnar idag mer på mina gamla favoriter än vad jag tidigare gjort. Men, visst erkänner jag, nackdelen med att vara skivsamlare är att så mycket man gillar inte blir spelad och ändå sitter man och funderar på kvällen vad man egentligen vill spela på grammofonen eller i CD-spelaren. Samtidigt så kan jag ändå känna att det är en ynnest att ha så pass stor samling att jag är omgiven av min favoritmusik och kan plocka vad jag vill. Lite av anledningen till att jag började köpa på mig skivor. Bara det är motivation nog till att fortsätta samla, fast mitt råd är ändå: Njut av den gången du lyssnar på en skiva för första gången och fundera på hur bra du tycker att den är. Då kommer du senare att minnas att den där skivan ju var riktigt bra och det ökar möjligheten att du plötsligt får lust höra den igen. För trots allt är detta fortfarande den roligaste och mest njutbara samlarformen! Då antar jag att man kan leva med att en del skivor blir lite liggande i hyllan, för man vet ju ändå innerst inne att det är bra musik på dom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar