Kultstämplat: Ilie Nastase - Globe trotter lover

Ilie Nastase - Globe trotter lover
Utgivningsår: 1987
Skivbolag: CBS
B-sida: Pour être un homme
Seriöst, vad är det med tennisspelare och deras desperata dröm om att få bli popstjärnor? Stod dom flesta i sin ungdom med tennisracketet och spelade tennis på dagarna och lekte gitarr med det på kvällarna? Mats Wilanders inspirationsletande i soptunnan från 1991 har jag redan behandlat för många år sen och när The Pretenders Chrissy Hynde spelade in sin soloplatta i Stockholm för några år sen så tog hon kontakt med John McEnroe för att denne skulle spela gitarr på en låt. Yannick Noah provade lyckan i skivstudion 1990, Jimmy Connors sjöng duett med Lionel Richie och Björn Borg gästade kompisen Dr Alban och "sjöng" "Alla vi". Det finns alltså anledning att återkomma till ämnet tennisspelande rockstjärne-wannabes.

1987 så hade den temperamentsfulle rumänen Ilie Nastase relativt nyss pensionerat sig från tennisen. I Sverige är Nastase kanske mest känd för två saker: 1) Han hade utbrott på tennisbanan innan McEnroe gjorde sig ett namn på samma meriter. 2) Det var han Björn Borg slog för att vinna sitt första Wimbledon.
     1987 så lockade den franske sångaren och skådespelaren Christian Delarange in tennislegenden i skivstudion, trots att Nastase var lite tveksam och förstod att han ju egentligen inte kan sjunga alls. Han skulle ha fortsatt att tveka, för resultatet blev en låt med titeln "Globe trotter lover". Nu tänker man kanske "det fanns ju fler fransktalande detta år som inte kunde sjunga och det gick bra ändå", alltså prinsessan Stephanie av Monaco. Men hon hade i alla fall ett för tiden modernt sound och starka melodier. Ilie Nastases låt är i haltande marschtakt och det horribla soundet låter som om den var gjord på sonens billiga hemmaorgel. Jösses, vilka hemska blåsliknande ljud! Låten i sig låter mer som en dålig reklamlåt för nåt lågbudget märke på ICA.

Och Nastases röst, den är bortom usel, vilket han som sagt är pinsamt medveten om. Här är det inte många gånger han håller takten kan jag säga. Det roliga är att dom jag har visat singeln för tycker det ser ut som om han håller för öronen på skivomslaget. Ungefär som alla andra som spelat singeln genom åren alltså.
     På b-sidan hade han därför den goda smaken att inte sjunga utan prata istället. Detta till tonerna av en sorts valstakt som leksaksorgeln tutat fram. Bra är det verkligen inte, men något mer uthärdligt. Vad han svamlar om ger jag mig inte in på då min franska är något ringrostig, men tydligen betyder titeln "Pour être un homme" "Att vara en man". 
     Det vore kul och veta vad Columbia, då ett av världens ledande skivbolag, tänkte när den här låten landade på deras skrivbord. Hmmm, inte riktigt vad dom tänkt sig, att ge ut eller inte ge ut, det är frågan! Och dom valde att till sist serva och det gick i nät direkt. För låten blev förstås en jätteflopp, trots att Nastase framförde låten i TV-programmet "Champs Elysées" (eller var det kanske snarare därför?).

Jag satt med en kompis i Kanada via stream när jag provspelade den här singeln första gången och det var med händerna i pannan med rodnande kinder som vi skrattade och insåg att detta var bland det sämsta vi hade hört. Ett dubbelfel räcker inte här...