Utgivningsår: ---
Skivbolag: Soundcraft Records
Betyg: 4/5
En gång tidigare har Glenn Miller figurerat i bloggen, för drygt nio år sen, och jag skrev då att jag inte alls är förtjust i honom eftersom 50 % av hans katalog tillhör storbandsgenrens mest sönderspelade och tråkiga låtar. Ständigt dessa "In the mood", "Chattanooga choo choo", "Pennsylvania 6-5000", "String of pearls" eller andra storbandshits som nästan passerar easy listening-schlagergränsen? Det fanns en anledning till att jag tog ett break från storbandsjazz ett par år i skiftet mellan 80- och 90-tal och det var att dessa låtar mer eller mindre var det utslitna ansiktet för all storbandsjazz. Genren i sig började jag som bekant gilla igen, men min avoga inställning mot Glenn Miller har allt jämt stått sig.
Men det finns ingen regel utan undantag, det är lika bra man lär sig det, och i Glenn Millers fall heter dom radioshower. Jag älskar gamla inspelningar med livejazz och så funkar det även med Glenn Miller. Kanske främst då hans Chesterfield Shower eller hans sista I Sustain The Wings-shower, som gjordes för dom amerikanska trupperna i kriget. The Chesterfield Shows var ett populärt radioprogram som under många år hade Paul Whitemans band som husband och som sen ersattes av Glenn Miller. Fast på en tiden var sponsorerna mindre entusiastiska och trodde att Millers affisch-namn inte var tillräckligt starkt och man förstärkte i flera år med The Andrew Sisters. Vad fel man hade!
Dessa Chesterfield Shower på denna platta är från julen 1941 och sommaren 1942 och enda traditionella Miller-schlagern här är "(I got a gal in) Kalamazoo". I övrigt är det faktiskt en helt OK radioutsändning, blandat med ömsom cigarettreklam och ömsom motiverande krigsbudskap. Andra världskriget skulle göra sig påmint för orkestern på fler sätt också, eftersom flera av bandmedlemmarna skulle efter julsändningen 1941 rycka in i armén, inklusive sångaren Ray Eberle, som intervjuas av Glenn Miller i början av showen. Julsändningen är också unik eftersom inledningen av "Jingle bells" innehåller en av dom tidigaste exemplen på rap som jag har hört. Hur mycket innovatör Glenn Miller var inser man om inte annat här.
Det är ett hyggligt tryck i Glenn Millers band och bäst tryck tycker jag att låten "V for victory hop" får (sist i klipp nummer 2). Det är ett riktigt bra band här och helt OK sånginsatser, även om det inte är något jätteunikt. Men en riktigt bra liveplatta med tre historiska och tidstypiska amerikanska radioshower med storbandsjazz i trevligaste form! Fast det är klart, ni får ju stå ut med en del typisk USA-propaganda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar