The Verve - Bittersweet symphony
Utgivningsår: 1997
Skivbolag: Hut Recordings
Andra spår: Lord i guess i'll never know/Country song
1997 var en ny brittisk period för mig, kanske min största under 90-talet. I en tid då pojkbanden började dominera, hiphopen var det coolaste och många hits var tämligen ointressanta så lyssnade jag mycket på Kaj Kindvalls program från USA- och Englandslistan i P3, "Singel", och insöp ny musik med engelsk dansmusik och indie- och britpop (ja, och även ny amerikansk icke-hiphopliknande soul). Mitt lite mer än årsgamla intresse för britpop blommade ut till fullo, när den var på väg neråt för alla andra.
Utgivningsår: 1997
Skivbolag: Hut Recordings
Andra spår: Lord i guess i'll never know/Country song
1997 var en ny brittisk period för mig, kanske min största under 90-talet. I en tid då pojkbanden började dominera, hiphopen var det coolaste och många hits var tämligen ointressanta så lyssnade jag mycket på Kaj Kindvalls program från USA- och Englandslistan i P3, "Singel", och insöp ny musik med engelsk dansmusik och indie- och britpop (ja, och även ny amerikansk icke-hiphopliknande soul). Mitt lite mer än årsgamla intresse för britpop blommade ut till fullo, när den var på väg neråt för alla andra.
Så när jag hörde The Verves ikoniska "Bittersweet symphony" spelas så föll jag direkt. Jösses, vilket arrangemang! Grym produktion och så enormt vackert stråkarr, samplingen från The Andrew Oldman Orchestras stråkcover på The Rolling Stones "The last time"! Inte världens bästa refräng kanske, men låten var så otroligt snygg och mixningen mellan Richard Ashcrofts röst, Oldmans stråkar och produktionen var bara helt fantastisk.
Den sommaren jobbade jag som festival-DJ åt MHF på deras turné runt om Sverige mot rattfylleri. Vi var i Visby och hade blivit placerad precis vid entrén till ett nöjesfält. Det behövdes påfyllning bland
skivorna och jag och en till åkte in till en skivaffär i centrum för att köpa singlar och samlingsalbum som skulle passa till både de loja dagarna och de mer festlika kvällssejourerna. The Verves singel hade just släppts i Sverige och spelades mycket i radion, men att ännu kalla det en hit som alla kände igen vore en stor överdrift! Det vore riktigt korkat att köpa den och tro att den lockar folk till vår scen nu. Men det var likväl det jag gjorde. Jag följde hjärtat och inte hjärnan och det ekonomiskt smarta, bara samlingar med välkända hits, utan köpte självsäkert in The Verves singel till DJ-scenen och spelade den på dagarna flera gånger för passerande besökare och medarbetare som inte kunde brytt sig mindre om låten och inte kände igen den alls. Men jag älskade den och kände mig lite indie där jag satt i radiotrailern och njöt. Jag kan tillägga att den singel jag har nu är inte singeln från turnén utan köpt vid ett senare datum.
"Bittersweet symphony" är en sån där odödlig 90-talslåt som jag känner aldrig kan bli sönderspelad för mig. Jag är kanske inte lika såld på videon som alla andra, men låten är fortfarande ett mästerverk i den engelska popmyllan. Frågan är om 90-talet blir mycket vackrare än så här? Så låt oss fira att The Verve för sex månader sen till sist fick tillbaka rättigheterna till sin låt från Stones, eller snarare Stones forna manager Allen Klein, med att bjuda på brittiskt 90-tal när den var som bäst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar