Sidor

torsdag 5 december 2019

Nytt i samlingen - November 2019

The Three Degrees - 3D
Utgivningsår: 1979

Skivbolag: Ariola
Betyg: 3/5
Jag har sagt det förut att jag är inte så förtjust i Giorgio Moroders discoera på 70-talet med alla stela discohits åt Donna Summer. Egentligen borde det gälla The Three Degrees också. Jag erkänner att jag gillar mer deras Philadelphia-katalog än Moroder-ditot, men den sistnämnda är dock inte alls så dåligt som det borde vara. Plattan innan, "New dimensions", är riktigt bra, också en Moroder-skapelse, och den här är i närheten. Men "New dimensions" låter mycket starkare på de flesta punkter. "3D" är lite ojämn där sida A är OK, men knappast deras starkaste material. "Jump the gun" och "Red light" låter lite mycket go-happy disco med malplacerade rockgitarriff, även om det funkar. Och båda dom två låtarna, plus låten efter "Set me free" känns mer som ett försök att lansera Moroder och hans partner här, Harold Faltermeyer, som dom ballaste och häftigaste discoproducenterna 1979 än att lansera tjejerna.
     Men B-sidan räddar allt för när "Starlight" drar igång och man plötsligt får höra blås och börjar undra om detta verkligen är Moroder och inte en skön Maurice White-produktion så känner man sig hemma igen. B-sidan är betydligt bättre proddad, funkigare och skapad och tack vare det så räddas "3D" till ett godkänt betyg. Det är på intet sätt The Three Degrees bästa platta, men den funkar och blir kvar.



Miles Davis - The Complete Birth of the cool
Utgivningsår: 1998
Skivbolag: Capitol
Betyg: 5/5
Det är drygt nio år sen jag skrev om ett av 2010 års bästa fynd, Miles Davis ikoniska "Birth of the cool". Plattan med en Davis-ledd nonett som blev något av ledstjärnan för cool jazz-genren. Detta är dock inte den enda plattan med detta namn. Precis innan Davis död, 1991, så gavs det ut en "Birth of the cool volume 2" och precis efter hans död, 1992, så gav Gerry Mulligan ut en nytolkning av klassikern kallad "Re-birth of the cool". Men så har vi då också denna "Complete Birth of the cool", utgiven 1998, som egentligen är en återutgivning av 50-talsplattan, men med tolv väldigt viktiga bonusspår till. "Birth of the cool"-nonetten var egentligen en tillfällig konstellation som spelade på Royal Roost och som inte var tänkt att bli en skiva. Man gick inte runt ekonomiskt med konserterna och gruppen upplöstes. Men när Miles var kontrakterad med Capitol att göra tolv 78-varvare så kontaktade han Gil Evans, drog han ihop gruppen igen och spelade in detta mästerverk som kom ut 1957.
     1998 kom nyss nämnda skivbolag på att även ge ut anledningen till denna nonett, alltså konserterna från Royal Roost, som fanns inspelade. Alltså får man här både liveinspelningarna samt studioinspelningarna som konserterna ledde till. Och för mig som både är ett gigantiskt fan av originalplattan samt också livejazz så är detta ett magiskt fynd. Liveinspelningarna är förstklassiga och givetvis även med Symphony Sid som presentatör. Och "Birth of the cool" kan man inte bli trött på! Mer komplett än så kan det inte bli! Det finns dock även ett par låtar på liveinspelningarna som inte kom med på studioalbumet och eftersom jag redan skrivit om just den plattan så väljer jag här en av dom tidigare outgivna låtarna "Why do i love you", med sång av Kenny Hagood.



The Cool Notes - Spend the night
Utgivningsår: 1985

Skivbolag: Abstract Dance
B-sida: Halu (Spring)
Engelska The Cool Notes hade exakt noll karriär här i Sverige så det är helt OK om ni aldrig hört talas om dom. För många år sen så gjorde jag en "blind-buy" och köpte en singel med ett band jag aldrig hade hörde talas om och en låt som hette "Into the motion" och denna Cool Notes-låt var riktigt bra och blev faktiskt kvar. Därefter har jag inte sett något med denna souldiscogrupp förrän jag nu sprang på gruppens i hemlandet England mest kända låt, "Spend the nights". The Cool Notes, alltid på omslagen frontade av sångerskorna Heather Austin och Lorraine Smart, hade ett antal hyffsade hits hemma mellan 1984-86. Och detta är också riktigt riktigt bra! Här snackar vi 80-talsdisco med soultendenser och det är aldrig fel. "Spend the night" är en kanonbra låt och även B-sidan "Halo (Spring)" är klart rekommenderbar! The Cool Notes gav ut ett enda album, "Have a good forever", nu börjar det bli dags att införskaffa den också!



Sheryl Lee Ralph - In the evening
Utgivningsår: 1984
Skivbolag: Beat Box
B-sida: Ready or not
Vi stannar kvar i souldiscofacket från 84-talets mitt, och även bland låtar som inte blev hits här i Sverige. Däremot minns vi fans av Clabbe och hans Rakt Över Disc förmodligen namnet Sheryl Lee Ralph, eftersom det programmet var ett av få här där denna låt spelades och även det programmet där jag upptäckte denna sköna discohit. 
     Sheryl Lee Ralph var skådespelerska med främst biroller och musikaler på sitt CV. Hon syns i två avsnitt av Falcon Crest i den seriens omdiskuterade sista säsong som Pilar Ortegas vännina Mooshy Tucker och ni kan se henne i andra 80-talsklassiker som "V" och "Hunter". Främst ihågkommen är hon nog dock från originaluppsättningen av soulmusikalen "Dreamgirls" 1981. 
     Musikkarriären var dock inte en jättelyckad satsning och hennes enda platta med samma titel som låten nådde inga högre höjder. Lite synd för den här låten hade faktiskt kapacitet till att bli mycket större än den blev. Riktigt bra USA-discoproduktion och melodi och refräng är grymt bra! Och eftersom jag är den radionörd jag är så är det riktigt kul att ha hittat just denna på fysisk singel!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar