Nytt i samlingen - April 2020

Brett Anderson - Slow attack
Utgivningsår: 2009
Skivbolag: BA Songs/earMusic
Betyg: 4/5

Brett Andersons tredje soloplatta är ingen platta för dom som gillade dom lättillgängliga glada britpophitsen han gjorde med Suede. Det gjorde/gör jag enormt mycket, men det hindrar inte att jag ändå öppnar mina öron för Bretts nya karriär som soloartist. För detta är en vacker platta som målar bilder på ett helt annat sätt. När Suede slog igenom 1993 så hade jag grymt svårt för Brett Andersons röst som jag då tyckte var gnällig. Det ändrades snart ju mer Suedefan jag blev och här tycker jag att han sjunger nästan bättre än någonsin, skörare och naknare. 

"Slow attack" har gjorts i samarbete med Leo Abrahams och är väldigt soft och vacker, ibland bara med Brett och ett piano, men med melodier som är spännande och som man vill följa vart dom tar vägen. Och visst kan man på vissa ställen skönja en liten krydda av Suedes ballader i en del låtar, men annars är detta en för mig överraskande bra platta! Lyssna på spänningen i "The hunted" eller den snygga "Julian's eyes". Detta är snyggt gjort, naket och vackert, fjärran från Suede, men något oväntat helt nytt och bra från Brett Anderson, åtminstone för mig som inte hört någon av hans tidigare soloverk. Plattan blir klart kvar!



Heaven 17 - Temptation
Utgivningsår: 1983
Skivbolag: Virgin Records
B-sida: We live so fast

Ja, jag vet att jag skrev om Heaven 17s "Sunset now" för lite mindre än två veckor sen, men vadå, det är ju ett bra band och när jag äntligen har upptäckt det så kändes det rätt att skriva om den här singeln också när den nu är nyköpt. "Temptation" är en låt som på ett spännande sätt blandar 80-talets new wave-synth med funkigare tongångar och faktiskt stråkar (signerad John Wesley Barkers 60-mannaorkester). Och Carol Kenyon gästmedverkade på sång. Hon har nämnts en gång tidigare på bloggen, fast det var hela 11 år sen, som gästsångerska på Paul Hardcastles lysande låt "Don't waste my time" från hans debut (och mitt första egna köpta album någonsin) 1985.

"Temptation" är oförutsägbar och man vet inte riktigt vart den ska ta vägen utan det är spännande att följa låten till slut. Låten kom till efter att Martyn Ware hade vaknat en morgon och insett att han aldrig hade skrivit en låt om sex och att det vore på tiden, eller i alla fall i detta fall, sexuella spänningar mellan två personer. Som sagt, en låt som det tog mig lång tid att gilla låten, men den är faktiskt riktigt snygg och bra gjord! Och nej, det är inte Carol Kenyon i videon utan en look-a-like. Kenyon hamnade i konflikt om betalningen för sin medverkan i videon och ersattes, men eftersom hon även var med på två efterföljande Heaven 17-plattor så kan inte det varit någon större dispyt.



Bob Seger & The Silver Bullit Band - Like a rock
Utgivningsår: 1986
Skivbolag: Capitol Records
Betyg: 3/5

Bob Seger har följt mig sen gymnasiet, trots att jag köpte min första platta med honom först 2015 i Stockholm. Jag nämnde då om en ballad på plattan "Stranger in town" från 1978 som hette "The famous final scene" och som jag lyssnade ofta på i tonåren och som jag gillade skarpt. Numera har jag upptäckt Bob Seger mer på riktigt och gillar hans sköna rock.

Den här är kanske inte hans starkaste platta dock. Det är inte ofta jag väljer äldre verk före 80-talsditon från artister som varit verksam i flera decennier. Jag ska inte säga att "Like a rock" är dålig, den är helt OK amerikansk lättsam radiorock, men om man jämför med nyss nämnda "Stranger in town" till exempel så saknar den här något som griper tag i en och melodier som engagerar. Ibland låter han bara Bruce Springsteen light och ibland saknar man bara ett tryck i låtarna. Jämför man med till exempel hans mest kända låt i modernare tid, "Shake down" från "Snuten i Hollywood 2"-soundtracket ett år senare, så är den förvisso med Bob Seger i synthland, men det är oändligt mer tryck i den låten.

Men som sagt, "Like a rock" är inte dålig för det. Det är ändå bra gjort, det finns riktigt bra låtar här och är en trivsam och skön platta att lyssna på. Låten "The ring" är en av höjdpunkterna liksom "Tightrope". Så för nu blir skivan kvar, vad som hände i framtida rensningar återstår att se, men det är ändå en klart godkänd platta, men utan det där lilla extra som kryddar anrättningen. 



Kenny Thomas - Best of you
Utgivningsår: 1991
Skivbolag: Chrysalis Records
B-sida: De grooveski

Dagens fråga: Är det någon som minns engelske soulartisten Kenny Thomas? Om ja, grattis, om nej, jag är inte förvånad eftersom han aldrig kom in på någon trackslista eller dylikt, men ändå spelades så pass mycket i svensk radio att han lyckades att nästan ta sig upp på top 20 på försäljningslistan med låten "Thinking about your love". I hemlandet gick det mycket bättre med en fjärdeplats. Just den låten är en lysande saligt bortglömd soulklassiker från 90-talet! 

Nu är inte detta den större hiten utan uppföljaren "Best of you", som låter inte långt från "Thinking about your love", men ändå tillräckligt för att den ska kännas som "nästan lika bra, men inte riktigt". Det är ett riktigt bra groove och sound signerad de forna Dead Or Alive-medlemmarna Tim Lever och Mike Percy. Däremot är melodin lite mer lallig och inte lika svalkande som sköna "Thinking about your love". Men detta är ändå en liten soulpärla som är värd att lyftas fram för det är ändå charmig och snygg engelsk soul! Jo, också var det det här ytterst tveksamma med att Kenny Thomas numera är ny sångare i det legendariska fantastiska 80-talsbandet Living In A Box. Det är ju i ärlighetens namn INGEN, framför allt inte Kenny Thomas pojkbandsröst, som kan ersätta Richard Darbyshire i klassiker som "Living in a box", "Gatecrashing" och "Blow the house down"!