Visage - Fade to grey

Visage - Fade to grey
Utgivningsår: 1980
Skivbolag: Polydor
B-sida: The Steps
För snart tre månader sen så presenterade jag en lista över dom bästa låtarna 1980, något jag gjorde i en Facebookgrupp jag är med i. Den här gången har jag av tidsbrist inte skrivit om X antal singlar på listan, som jag gjorde efter årslistan 1984. Men flera av singlarna från 1980 kommer förstås att poppa upp titt som tätt. Men det känns som om jag i alla borde skriva om den låt som vann min årslista för 1980. Och det är ju en legendarisk låt i sitt slag, samt en av dom bästa låtarna jag vet! För mig var det rätt klart på ett tidigt stadium att Visage legendariska "Fade to grey" skulle bli den bästa låten  1980. När det gäller att med en produktion och melodi skapa en atmosfär så spelar den här låten i en egen division!

Men om vi tar detta från början, även om jag berättade en stor del av det för fem år sen när jag skrev om Visage fantastiska debutplatta: Visage startades av Midge Ure och Rusty Egan och tog mest med nattklubbsägaren Steve Strange som ett ansikte utåt. Det slutade med att Strange mer eller mindre tog över bandet och drev det när de andra lämnade bandet snart. Det intressanta är att "Fade to grey" skapades av Ure, Ultravox-kollegan Billy Currie och musikern Chris Payne, men Strange har skrivit i sin biografi att deras kredd för låten var orättvis, eftersom det var han som gett bandet dess ansikte. 
     Jag hörde låten för första gången i ett Metropol i maj 1991 och föll handlöst direkt. Vilken låt! Vilken känsla! Inspelningsknappen på bandspelaren åkte ner direkt för detta var SÅ VACKERT!

För "Fade to grey" bjuder på en riktigt naken, skrämmande och kall atmosfär. Rusty Egans dåvarande flickvän Brigitte Arens pratsjunger förföriskt och lite spöklikt på franska och syntharna målar upp en lite kall och hemsk framtidsbild på något sätt. Den kan nog bara överträffas i kyla av en annan låt, b-sidan "The Steps" som är som hämtad från en skräckfilm med ljudeffekter, domedagstoner och allt. Men samtidigt är allt så snyggt och vackert att man nästan tuppar. 
                                                                             
"Fade to grey" blev mer eller mindre Visage och Steve Strange signaturmelodi, trots att bandet också har gjort flera andra riktigt bra låtar. Men "Fade to grey" är alltså i en nivå för sig, ett stycke vacker musikhistoria! Synthpop blir nog inte perfektare än så här! Och jag tycker jag kan bjuda på både A- och B-sida här.