Det är aldrig kul att skriva om en bra artists död, men i vissa fall känns det befogat. En av pionjärerna inom den engelska synthpopen på 80-talet, Steven Strange, född som Steven John Harrington, mest känd som ledare för gruppen Visage samt som ägare av flera nattklubbar i England, avled av en hjärtattack 55 år.
Det var 1991 som jag stötte bekantskap med Visage för första gången, i radioprogrammet Metropol där dom spelade bandets mest kända låt "Fade to grey". Jag spelade in den direkt! Vilken otroligt spännande och skön synthlåt!!! Musiken låg inte långt ifrån Ultravox musik vilket inte är så konstigt eftersom både Midge Ure och Billy Currie från det bandet var med vid den här tiden. Rusty Egan är också ett viktigt namn för bandet, som den andra av Visage grundare.
1994 så hittade jag bandets självbetitlade debutplatta i CD-version på en affär (minns dock inte namnet) som fanns i en galleria i Birsta som heter Cupolen. Här snackar vi riktigt bortglömda ställen i Sundsvall där man kunde köpa skivor förr. Jag satte på skivan och blev hänförd av musiken och sen dess har Visage blivit ett av dom mest spännande banden i den engelska new wave-eran i 80-talets början. Den här skivan är gjord 1980, då synthpop inte ens blivit ett begrepp och då synthen som instrument var något väldigt udda och lite skrämmande.

Inte långt därefter så hittade jag bandets uppföljare "The anvil" på ett band på en loppis. Jag letar ännu efter vinylversionen, men den plattan kan rekommenderas varmt ändå! Däremot blev det platt fall med bandets sista platta under 80-talet, "Beat boy", en riktigt dålig platta som helt saknade den spänning och sköna ljudbild som präglat dom två första albumen. Men bandet kom tillbaka 2013-2014 med två nya plattor, dock med bara Strange som originalmedlem.
Visage var ett band som snabbt valde att bli en del av den nya elektroniska musiken som allt mer var på antågande när 70-tal övergick i 80-tal. Steven Strange var en man som var en del av det nya och spännande och som i mångt och mycket var med och formade det som många musiker av både forntid och nutid har hämtat sin inspiration från.
Tre låtar har jag valt, men två av dom är från plattan. Dels, givetvis, "Fade to grey", vars video inte vevas fullt lika ofta som låten. Dessutom låten "Blocks on blocks". Men som en hyllning till Steven Strange så har jag också valt en av mina favoritlåtar med Visage, som inte är från den här plattan utan från "The anvil", "The damned don't cry"!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar