Göteborg är en otroligt vacker stad som med ett leende blandar minnen från det förflutna i staden och en fräsch och stor stil. Visst, buss- och spårvagnskommunikationen tillhör bland de mer förvirrande jag kommit i kontakt med, men i gengäld så får man se något av Sveriges vackraste natur och skärgårdar, mysigaste byggnadsverk samt äta kanongod mat! Jag är väldigt nöjd med min semestertripp där, vädret var riktigt bra hela veckan och jag kom hem med en riktigt stor skörd med skivor av modellen fullängdsvinyl och vinylsinglar, men samtidigt inte för stor eftersom jag gärna ville kunna få hem allt också.
Vad gäller andelen skivaffärer går det förstås inte att tävla med Stockholm. Det finns inte på samma sätt något riktigt genuint stråk med skivaffärer som Sankt Eriksgatan och affärerna här är mer utspridda i stan. Det närmaste är Andra Långgatan som har hela tre affärer på samma gata, Andra Långgatans Skivhandel, som jag inte hann in till, Dirty Records och Linné Skivbörs.
Dirty Records är intressant eftersom här finns konceptet med att blanda en skivaffär med ett café samtidigt. Du kan alltså handla skivor ut de många backarna som finns och sen gå ner och ta en fika och bläddra igenom dina fynd i lugn och ro. Skivbackarna var hyggligt många, även om priserna var sådär. Här blev det dock bara en skiva, men en spännande ur jazzsynpunkt. Normalt är jag sådär förtjust i den typen av skivor där två olika artister delar på var sin sida på en skiva. Det är tämligen lågbudget och blandar man dessutom helt olika jazzstilar så blir det väldigt schizofrent. Men här har man blandat två musiker som inte förekommer allt för ofta på platta. Mel Powell tjänade lite som Benny Goodmans pianist på 40-talet när Teddy Wilson inte var tillgänglig och Goodman medverkar även här när Powell har en av sina få egna band, både av den lilla och stora storleken.Men den andra sidan är nästan ännu intressantare, för en pianist som kanske ännu mer enbart syntes som komppianist åt andra var Joe Buschkin. När jag förr i tiden ofta lyssnade på "Smokerings" i radio så var Joe Buschkin ett vanligt nämnt namn när musiker som Bunny Berigan, Louis Armstrong eller just Goodman spelades. Däremot har jag aldrig sett musik med ett eventuellt eget band med honom. Men här så leder han en egen sextett med kända namn som Zoot Sims och Bill Harris i gruppen. Dessutom är flera av låtarna här aldrig tidigare utgivna.
Men framför allt så blev jag strålande lycklig av att hitta en skiva med soullegenderna McFadden & Whitehead. Få har blivit så kända inom en genre trots att man bara har en känd hit på sitt samvete. McFadden & Whitehead är alltså duon bakom den helt underbara discodängan "Ain't no stoppin' us now" från 1979, men annars så är duon också männen bakom en stor mängd klassiska soulhits gjorda av andra artister på Philadelphia-etiketten. Men jag har dock alltid undrat om det finns fler låtar med duon inspelade och hittade nu deras självbetitlade platta med ovannämnda klassiker på. Personligen håller jag "Ain't no stoppin' us now" som en av 70-talets mest klassiska och skönaste inspelningar och snabblyssningar av denna platta ger vid handen att den verkar klara alla högt ställda förväntningar!
Annars så regerar Bengans, som blivit till en populär gigant i skivaffärsbranschen. Bengan själv, med efternamnet Brorsson, avled i vintras och en gång tidigare har jag varit inne i en av hans affärer, i Stockholm, men då var skivorna något för dyr för min smak. Här i Göteborg så har man hela två affärer som båda har ett fenomenalt utbud av både billigare skivor, nya vinyler och dyrare rariteter. Den första ligger mitt i smeten, en trappa upp på Lagerhaus affär på Östra Hamngatan 46-48. Detta får anses vara en av de största skivaffärer jag har sett i modern tid! Då mina huvudgenrer oftast härrör sig åt det billigare slaget i backarna, trots allt är det inte sånt jättevärde på 80-talspop, 70-talssoul och klassisk jazz, så gick jag då till den gigantiska avdelning med billigare skivor. Här blev det väldigt mycket, denna resas stora guldgruva kan man säga, främst inom jazz. Jag brukar hitta minst en Jimmy Smith-platta per år, även om förra året svek mig och jag inte hittade en enda. Men i år verkar dom ha regnat över mig plötsligt, för här hittade jag en väldigt intressant Smith-platta betitlad "Just friends", som, förutom Smith själv på orgel, innehåller kända namn som trumpetaren Lee Morgan, saxofonisten Lou Donaldson, trummisen Art Blakey och gitarristen Kenny Burrell.En fin liveplatta från Carnegie Hall 1945 med Lionel Hamptons orkester fanns här, liksom en riktigt intressant platta med Oscar Peterson i samarbete med Milt Jackson, mer Oscar Peterson där han spelar med sina adepter på tyska märket MPS, vokalkvartetten The Singers Unlimited samt en skiva med Metronome All Stars. Tidningen Metronome hade på 40- och 50-talet omröstningar där man fick rösta på sina
Synthbandet Landscape har väl inte varit mina favoriter i genren, men jag kunde inte motstå deras klassiska "From the tea-rooms of mars" ("Einstein a go-go"). En gång tidigare har jag dessutom skrivit om Cardiffduon Waterfront, som under 80-talets sena del gjorde en del spännande låtar men glömdes helt bort. "The nature of love" är en kanonskön låt för alla som saknar Johnny Hates Jazz och nu lyckades jag till sist hitta fullängdaren med bandet! Riktigt lyckade och strålande köp på Bengans första affär!
Den andra är en väldigt spännande konsert med Miles Davis & Tadd Damerons Kvintett från jazzfestivalen i Paris 1949. Den festivalen har jag berättat om en gång tidigare, eftersom det är från samma festival där den svenska Parisorkestern gjorde stor succé. Jag tror det är första gången jag har två olika konserter från en och samma festival på skiva!
Rent musikaliskt är detta en helt otrolig konsert, där James Moody är med på saxofon! Dessa tre bjuder på jazz av allra bästa märke, där dock den franska radion får för sig att gå in i början på flera av låtarna och avbryta med att introducera på franska. Detta kan vara rätt irriterande, men samtidigt en kul tidsbild från förr.
Dessutom köpte jag en hel del vinylsinglar för extremt billigt pris. Ska jag rabbla alla blir detta en löjligt lång text men jag kan nämna Mats Ronander, Swing Out Sister, Exposé, Gloria Estefan, John Farnhams två största hits samt Smithereens fantastiska låt "Behind the walls of sleep".
Men nästan lika länge har jag också letat efter Fats Wallers tidigaste inspelningar där han spelar jazzstandards på orgel. Fats Waller generellt sett hade jag ett intresse för under tonåren, men sen dess har det intresset nästan dött. För mig är han lite för mycket komik och underhållning och för lite jazz. Men dessa inspelningar är både svåra att hitta och riktigt häftiga! Kanske bland det bästa Waller gjorde i sin korta karriär. Den här plattan är dessutom utgiven på RCAs franska serie Black & White, vilket borgar för kanoninspelningar!
Dessutom en liveplatta från 1978 med America som jag haft ett väldigt gott öga till sen länge! Snabblyssningar ger vid handen att trots att detta är precis efter att man tappat Dan Peek som medlem och bara är två i bandet så är livekonserten riktigt välgjord och häftig!
Dessutom ett dubbelalbum med Jimmy Dorseys orkester, med inspelningar från 1935-40. Brorsan Tommy Dorsey finns det överflöde med skivor av, ofta med samma låtar på också. Men Jimmy Dorsey blev inte lika stor, även om han hade sin trogna och hyggligt stora publik han också. Därför var det kul att hitta detta fina dubbelalbum för ett väldigt lågt pris.
Samt mer The Alarm, en speciellt begränsad dubbelsingel av låten "Absolute reality", inspelad live 1984. Det är alltså två singlar som ryms i denna utgåva där de andra låtarna är en tidigare outgiven liveutgåva av låten "Blaze of glory", "Room at the top" och "Reason 36".
Lite läsning blev det faktiskt här också, för jag kunde inte motstå en biografi över Depeche Mode, skriven av Steve Malins, som skrivit många biografier över 80-talets bästa band. När jag ska hinna läsa den är en annan sak, eftersom jag redan försöker plöja igenom Magnus Härenstams biografi "Morsning och goodbye" samt därefter biografier med både Miles Davis och Marie Fredriksson.
En skivaffär till blev det, Skivhallen Majorna, dock inte originalbutiken på Älvsborgsgatan. Tyvärr räckte inte tiden till att gå dit utan jag fick nöja mig med filialen på Järntorgsgatan, som jag stötte på av en ren slump, där man delar lokal med Pusterviks Biljetter. Men affären är ändå riktigt bra och spännande med ett trevligt masspris med fem stycken för 100 kronor. Detta nappade jag direkt på. Mer jazz blev det i form av en liveplatta från Amseterdam med Erroll Garner trio. Detta är en rätt vanlig Gernerplatta, utgiven på Fontana, men ändå väldigt snygg och riktigt bra!Mer live i form av Earth, Wind & Fires liveplatta "Gratitude" från 1975, några år innan deras riktiga genombrott med den geniala "All n´all"-plattan.
Dessutom Stevie Wonders dubbelalbumsvit "Journey through the secret live of plants". Detta är inte en vanlig Stevie-platta utan kan närmast beskrivas som en soulindränkt symfonisvit, men otroligt snyggt gjord och välljudande ändå!
The Motors är ett band som här i Sverige är rätt bortglömda idag, fast dom hade 1978 års två allra största hits, "Airport" och "Forget about you" från plattan "Approved by the Motors". Men innan dess släppte dom en annan platta som blev väl omskriven och som jag kan tacka Vinyl Community och främst medlemmen James Griffith för tips om. Deras platta "1" är inte lika kommersiell och mjuk som den mer kända plattan utan bjuder på ett lite rockigare tempo, men snabblyssningar av plattan ger vid handen att den verkar vara riktigt bra och skön!
Till sist då Genesis och deras första platta in i 80-talet, då man började experimentera med ett nytt ljud på plattan "Duke" från 1980! Någonstans hör jag ett släktskap till det som skulle bli Phil Collins första fenomenala soloplatta ett år senare, "Face value".
En skiva till, den enda i CD-format, blev det, A-has "Foot in the mountain" från 2009 på en loppis bredvid Bengans på Stigbergstorget.
Som sagt så hann jag inte med alla och för er som planerar och åka ner och undrar vad mer som finns så har då Skivhallen Majorna en huvudbutik på Älvsborgsgatan 35. Vinylkjellarn heter ett ställe på Nedre Fogelbergsgatan 1, det finns en butik till på Andra Långgatan, Andra Långgatans skivhandel, på 33, Music Lovers Records på Kyrkogatan 13 samt då Mynt & Musiks filial på Friggagatan 15.
Naturhistoriska museet rekommenderar jag också, en helt underbar skapelse som inte innehåller några flashiga effekter och så, men väl nästan hela världens djur uppstoppade, de flesta i naturlig storlek för att se verkliga ut. Detta var otroligt mäktigt, inte minst den gigantiska blåvalen som hängde i taket och såg hotfull ut.
Palmhuset på Trädgårdsföreningen (bara den enormt vacker) är också något ut över det vanliga, med trädgårdar, växter och palmer i miljöer så de ska känna sig hemma. Här finns både ett medelhavsrum och tropikrum, med tillhörande värme och design så växterna ska klara sig. Otroligt mäktigt gjort!
Och Haga behöver jag kanske inte nämna, det borde vara en självklarhet, detta Göteborgs eget Gamla Stan! Prova gärna den enorma Hagabullen på Café Husaren, som alltså är en kanelbulle stor som en hel lunch. Ja, Liseberg, som jag faktiskt inte besökte här, behöver väl inte heller nämnas nåt vidare...
Men framför allt så är det alltså en klart godkänd skivstad, där det finns plats för både billiga skivor och dyra rariteter. De kanske inte ligger kloss i kloss på samma sätt som i Stockholm utan det blir att åka buss eller spårvagn runt, men det är det värt. En otroligt vacker stad som vilar tryggt på det gamla och traditionella, men med stor smak för det nya och fräscha! Om jag kommer dit igen, inte mig emot, men det får framtiden och ekonomin utvisa. Jag får hoppas att det i alla fall inte blir 20 år till dess.
Jag tänker välja tre låtar från det jag har köpt som minner mig om denna resa, Jennifer Holiday undanräknat eftersom jag redan skrivit om den och därför visat den. Dels albumversionen av McFadden & Whiteheads klassiker "Ain't no stoppin' us now", dels Miles Davis och Tadd Dameron i "Don't blame me" från Paris 1949, där ni också kan höra den franske radiopresentatören i inledningen. Till sist Metronome All Stars från 1950 med båda låtarna som finns med på plattan med denna sättning, inklusive Lennie Tristano på piano!
