expr:class='"loading" + data:blog.mobileClass'>

måndag 19 februari 2018

Bröderna Delay - Diggi-Loo Diggi-Ley

Lämpligt i melodifestivaltider så tänkte jag ta upp en kultstämplad singel där låten bevisligen varit med, men inte i den här versionen, tack och lov tror jag vi ska säga...
     Om Bröderna Delay vet jag exakt ingenting mer än att de har en sorts hang-up på Bröderna Herreys (uppföljaren var en cover på brödernas "Varje liten droppe regn"). Den här slakten på melodifestivalvinnaren "Diggi-loo diggi-ley" höjer en hel del ögonbryn där man funderar:
"Öööh, vad är detta?"
Det står längst ner på singeln lockande "The original disco cover version" och det innebär i det här fallet malplacerade ekon, obegripliga skratchingar, överdrivet användande av ljudeffekter och mindre lyckade sånginsatser.

Nu förstår jag att detta är utgivet med någon sorts satir och humor. Bröderna Delay är en äldre man med skägg, en kille i vindrutebrillor med, vad det ser ut som, indiskt ursprung och en smånördig kortare kille med tunt Art Garfunkel-hår. På baksidan sitter "Pappa Delay" med stort påklistrat flin, rutig skjorta och snickarväst och tronar med två guldskivor. Ha-Ha-Ha-Ha!
     Hur roligt det egentligen är kan man ju diskutera. På ett sätt är det ju roligt, annars hade singeln ju inget i "Kultstämplat" att göra, men inte på det sättet det är tänkt. Att kombinera tre helt olika opassande personer och låtsas att de är bröder och sen sjunga en riktigt hemsk discoversion av dåtidens stora snackislåt i melodifestivalen känns inte så roligt ur satirisk synvinkel. Däremot är detta så pinsamt uselt och fånigt gjort att det är komisk roligt bara av den anledningen. Och orsaken till det står förmodligen längst ner på baksidan av singeln:
"Inspelad i Electra-studion en glad natt våren 1984"
Exakt hur glad den natten var och hur mycket man fick innanför västarna kan vi bara spekulera i.

Jag har hittat den engelska versionen av låten, som finns på B-sidan av singeln, men bortsett från språket låter den lika bra, eller vad man nu ska kalla det...

<

måndag 12 februari 2018

Art Farmer - Modern art

Ibland tar det lite tid innan man upptäcker vissa legendariska musiker. Ungefär 15 år tillbaka hade jag inte en riktig aning om vem Art Farmer var och då har jag lyssnat på jazz sen jag var 12 år. Men Art Farmer var en av de stora trumpetarna i bopgenren, i min mening i samma klass som Miles Davis men inte lika starkt och känt namn.
     Den här plattan inspelad 1958 räknas som en av hans mest framgångsrika. Förutom Farmer hörs också Benny Golson på tenorsax (ett väldigt bortglömt namn idag), Bill Evans piano, Art Farmers tvillingbror Addison Farmer bas och Dave Bailey trummor. Och detta exemplar jag har är en återutgåva från just 1960 som jag hittade väldigt nyligen på Återbruket här i Sundsvall.

Att detta är en klassiker i jazzgenren är förståeligt. Tyvärr får den inte alls så mycket uppmärksamhet idag som den borde få för det är riktigt lysande jazz här. Art Farmer är en lysande trumpetare och
Benny Golsons saxofonsolo på "Like someone in love" är fantastiskt bra! Också då Bill Evans, i en klass för sig, inte minst i avslutande "Cold breeze", även om det är en pianist jag inte lyssnat så jätte mycket på.

Men här ryms många stämningar och stilar som dock ändå till slut landar i en skön, luftig och avkopplande jazzanrättning. Inledande spåret "Mox mix" inleder med nästan lite bluesrock stil, men med bländande spel så vandrar den snart in i en svängig beboplåt! Och versionen av balladen "Darn that dream", arrangerad av Farmer själv, är helt underbart vacker! Cole Porters "I love you", också arrangerad av Farmer, bjuder på bländande duelspel mellan Golson och Farmer. Detta är relaxande 50-talsjazz av bästa märke, varmt rekommenderbar!

Numera ingår Art Farmer i den skara jazzmusiker som jag alltid försöker köpa när jag hittar plattor med honom. Men om man ska upptäcka honom från första början så är en bra start den här plattan. Det är bara att lägga den på skivtallriken, luta sig tillbaka och koppla av!

Som musikexempel väljer jag här "I love you" och den lysande balladen "Darn that dream".



söndag 4 februari 2018

Månadens bästa fynd - Januari 2018 (Cissy Houston/G'race/Svenska skratt-boxen)

Jag sticker emellan serien om skivsamlartips med den månatliga redovisningen av skivköpen för den månad som just passerat och, jag lovar, det ska komma texter om skivor också. Jag har förstås inte gett upp kärnan av denna blogg trots att annat kommit emellan på bloggen. Men årets första månad var då ingen jättemånad, även om det fanns en hel del spännande fynd. Två av mina normala skivköpsställen har haft reperationer under månaden och därför drog jag till grannkommunen Timrå för lite filmning och skivletande (film från Timrå kan ni hitta på min Youtube-kanal). Men det har förstås blivit mer än tillräckligt för att visa tre fynd från januari.

Cissy Houston - Cissy Houston (1977)
Familjen Houston är faktiskt ett nystan och kapitel för sig där många bekanta namn finns, men högst upp på den stegen finns Cissy Houston, gospelsångerska som också gjort en del plattor i soulgenren. Cissy är förstås mamma till Whitney Houston och moster till Dionne Warwick och det är lite småkul att nu ha plattor med både mor och dotter (samt även Dionne förstås). Det känns lite märkligt att kalla Dionne Warwick för systerdotter till Cissy Houston när det skiljer bara sju år på tanterna. Dionne är 77 år idag och Cissy är 84.
     Cissy Houston har väl dock inte haft samma gigantiska framgångar försäljningsmässigt som sina barn och syskonbarn, men ändå fått någon sorts respekt inom amerikanskt musikliv. Den här plattan innehåller både covers och nyskrivet material av producenten Michael "Let's all chant" Zager. Och detta är inte alls dåligt! Det är riktigt bra! Jag är inget fan av gospel, men här har Michael Zager gjort en förstklassig produktion där han blandat tydliga gospelinfluenser och kör med ett för sin tid trendigt soulljud med stråkar och lätt Philadelphia-liknande ljud. Man har till att börja med lyckats ta den lagom uttjatade och hemska musikallåten "Tomorrow" från "Annie get your gun" och gjort något helt nytt av den, en riktigt snygg och mäktig soulballad.
     Elton Johns "Your song" får också en stor och pampig kostym med gospelkör och snygg musikalisk inramning och jag rekommenderar också "It never really ended". Detta är absolut ingen discoplatta, det är verkligen en soulballaddoftande platta, men utan att det för den delen blir tråkigt utan man svepts med av det mäktiga och stora, men samtidigt den otroligt snygga och lättsamma soulinramningen, samt Cissys röst. Hon är förvisso inte sin dotter i röstomfång, men vem är och andra sidan det? Njut här av hennes mäktiga omarbetning av musikallåten "Tomorrow".


G'race - Manhattan (1983)
Holländska G'race har funnits sen 60-talets slut, men först här börjat få något som liknar en försäljningssuccé och när den här singeln släpps så har man precis också bytt namn från Grace till G'race.. Personligen hade jag exakt noll aning om deras existens innan jag gjorde köpte ett gäng väldigt billiga singlar på vinst och förlust. Men den här låten lyckades jag känna igen när jag väl spelade den på skivspelaren. Jag minns att när jag var nio år gammal så gillade jag skarpt en låt på Herreys debutalbum "Diggiloo diggiley" som hette "Manhattan". En klämmig svensk schlager alla kunde gnola på, men där tidens tand kanske inte varit snäll mot låten. Jag visste inte ens när jag köpte den här singeln att Herreys-låten faktiskt var en cover och här är originalet. Oändligt mycket roligare och med ett piggt tidigt 80-talssound som låter som en blandning mellan Toto Coelos kannibaler och Adam Ant.
     Det är alltid sorgligt när originalet av en cover blir så bortglömd att ingen egentligen vet om vem som gjord originalet eller ens vet om att det är en cover, så därför är det med glädje som jag vill återuppliva den pigga danskaskaden "Manhattan" med G'race. 80-talets början när den var som roligast och piggast!


Svenska Skratt (2011)
Också då månadens kronjuvel. 2011 gav Universal i samarbete med Staffan Schöier och Stefan Wermelin ut en gigantisk box med det mesta av det bästa som svensk humor haft att erbjuda under 1900-talet. Denna box innehåller sju dubbel-CD med sketcher och kupletter från de största humorgrupperna, revyerna och showerna, samt ett stort häfte om svensk revyhistoria signerat ovan nämnda journalister. Med andra ord så lyste ögonen när jag såg denna box på Erikshjälpen för endast 55 kronor!
     Här finns Povels Knäppupp, HasseÅTage, Lars Ekborg, Casinogänget, Kalle Sändare, Sten-Åke Cederhök och Jubel i busken, Magnus & Brasse, Roffe Bengtsson och mycket mycket mer allt utbrett på hela 15 timmar skratt. Och det är inte bara klassikerna som vi alla hört både 5-6 gånger utan här finns till exempel ett
flertal av Hasse Alfredssons Lindeman-monologer som jag aldrig hört förr. För den som liksom jag älskar att frossa i klassisk svensk humorhistoria så är detta verkligen ett måste. Och visst kan man höra "Fingal Olsson", "Frösaboxen", "Skattkammarön", "Tagelskjortan på" och "Robert Lind" en gång till när allt finns samlat tillsammans i denna gigantiska och mäktiga låda?
     Ur allt detta har jag dock valt en bortglömd klassiker, kanske för att den är enormt lokal och svår för folk utanför Stockholm att förstå. Men Stig Järrel, Lars Ekborg och Sven Holmbergs agerande och entusiasm för att förstöra Stockholmstrafiken i denna Kar De Mumma-sketch gör ändå denna, "Förälskad i Stockholmstrafiken", till en klassisk och rolig sak!

onsdag 31 januari 2018

Tips till nya skivsamlare - del 2

I denna andra del av min artikelserie där jag ger tips och råd till eventuella nyblivna skivsamlare hade jag tänkt att ta upp lite saker att tänka på när man är ute och handlar skivor. Vad bootlegs är, skivkvalitet, att leta skivaffärer och second-hand-butiker samt om att hinna lyssna på allt man hittar.

Bootlegs
Bootlegs är skivor som inte är officiellt utgivna av artister eller deras skivbolag. Om någon får tag på en hemlig studioinspelning eller spelar in en konsert med sin favoritartist och olovligen ger ut dessa på skiva så kallas den skivan för en bootleg. Beroende på artisten och vad som är utgivet så kan dessa vara värda en hel del på marknaden och givetvis också kosta en hel del, framför allt på vinyl.
Det är förstås lätt att kolla upp vad en artist gett ut officiellt på discogs eller wikipedia om man är osäker vad som är en bootleg. Ett annat tecken är annars att det oftast saknar skivbolagsetikett och nummer.

Självklart är det guld att hitta en bootleg, beroende på vad det är. Samlingsbootleg, där man olovligen gett ut en artists samlade hits, känns sådär kul eftersom dessa inte innehåller nåt annorlundare än en normal samlingsplatta medan en okänd liveutgåva är riktigt roligt!
     Min egen andel bootlegs är tämligen liten vilket kan vara ett bevis på att de är inte lätta att hitta. Men bland de jag har och som jag är riktigt nöjd med finns liveutgåvor med Erasure, Depeche Mode och Pet Shop Boys, intervju med Oasis och en studiosession med U2. Just Depeche Mode finns det en uppsjö av olika bootlegs med, men så är dessa dyra också.

Kolla alltid skivans kvalitet
Det kan tyckas vara en självklarhet, men förtjänar ändå att påminnas: Kolla alltid en skivas kvalitet innan du köper den. Det gäller oavsett om du är i en skivaffär eller på en second hand vars skivansvarig du känner innan och utan, för misstag kan begås! En del second hand-affärer brukar kunna tejpa igen CD-fodral för att förhindra att skivan stjäls, men även där tycker jag att man i så fall bör gå till en personal och kräva att få se under CD-skivan.

Vart gränsen för bra kvalitet går är upp till var och en. Eftersom jag jobbat med försäljning av skivor länge nu kan jag säga att det egentligen är jättesvårt att hitta en gräns för när en skiva bör kastas (om den inte är jätterepig förstås) och när den är i tillräckligt bra skick för att säljas, eftersom vissa vill inte ha den minsta fettfläck på skivan och andra tycker att ett par smårepor på en vinyl inte gör så mycket så länge det är spelbart. Men det man ändå bör undvika är förstås dom där exemplaren som ser för gräslig ut eller som kanske har en stor reva över hela skivan. De flesta repor ser man givetvis med blotta ögat, men så finns det repor som kan vara rätt osynliga vid första anblicken och där man får hålla upp skivan mot ljuset för att se dom.

Vad gäller omslag så är det förstås roligast att hitta ett omslag som är riktigt fräscht och fint. Ett litet veck eller nötning gör inte så mycket för mig. Däremot så är det förstås mindre kul med etiketter av olika slag eller om någon har valt att klottra om omslaget. Jag lämnar upp till var och en var man sätter sin gräns. Ibland kan ett omslag se bedrövligt ut medan skivan i sig kan vara i kanonskick och det är väl bättre än tvärtom.

Hinner du lyssna igenom skivorna?
När jag upptäckte att min samling började bli allt större så hade jag fortfarande visionen att jag skulle hinna lyssna på alla skivorna. Det spelade ingen roll hur mycket efter jag kom så ville jag lyssna på alla skivor jag köpte. Ända till en skivsamlarkompis sa till mig:
"Glöm det! Du kommer att bli efter! Du hinner inte lyssna på allting..."
Det låter väldigt sorgligt, att när man samlar och köper skivor med en viss glädje över just den och den skivan så kommer man ändå inte hinna lyssna igenom precis allt man vill. Men förutsatt att man inte sysslar med skivor hemma exakt alla dagar i veckan varje timme så kommer du givetvis att hitta annat att göra, jobba, slappa vid TVn, gå på restaurang eller bio eller annat. Du kommer att bli efter i ditt lyssnande på skivorna ju större samlingen blir, så sätt målen lite lägre. Jag har målet nu att hinna lyssna på så många skivor som jag kan. Om det sen innebär att jag hinner höra 50 %, 75 % eller kanske mer så får det bli så. Man får ta lyssnandet och vad man vill höra med tiden. Låt bara inte detta skrämma dig utan om du går in med det hela med målet att lyssna på så många du kan och inte sätter något fast mål så kommer du ändå ha mycket kul bland letandet i backarna. Oavsett hur intresserad du är av skivorna du köper vid köptillfället så kommer du sen ändå att rangordna vilka som du vill höra på först och vilka som kan få vänta ett tag.
     När det gäller singlar så går det förstås något fortare, men glöm för allt del inte att en singel också har en B-sida. B-sidan tycker jag är grymt underskattad och har blivit lite av en dålig utfyllnadslåt man fnyser åt. Och det är klart att man vill höra sin favoritlåt eller den låt man först och främst köpte singeln för, men man får ju dessutom en bonuslåt, som ofta dessutom brukar vara en låt som inte finns på några andra album. Sen kan ju kvaliteten på den vara olika förstås. Ibland har denna låt kunnat vara nästan lika bra som hitlåten. En bortglömd klassiker som i stort sätt bara du och ett hundratal till har upptäckt. Pet Shop Boys och Oasis B-sidor blev också så legendariska att de släppte hela plattor med sina B-sidor.
     Sen finns det förstås exempel på sämre B-sidor. Jag har till exempel svårt för maxisinglar med 6-7 olika mixversioner som B-sida, eller övriga spår om det är en CD-singel, och hoppar ledigt över dessa.

Skivbutiker och second hand-affärer i Sverige
Risken finns ibland att man får tunnelseende och går till sin loppis och hoppas på det bästa, men det är alltid en bra investering för samlingen om man åker på trippar här och var utanför staden. En loppisrunda på sommaren runt i länet eller grannlänet där man svänger in vid varje loppisskylt man ser är riktigt roligt och rekommenderbart! Givetvis så är det förstås mer motiverande att se nya backar, nya lokaler och nya shoppingställen där man inte har varit på och vem vet, man kanske hittar mer än bara skivor där också. Men varje second hand eller skivaffär har ju sin sorts sortering och sina givare och man hittar ofta helt andra skivor än man hittar på hemmaplan. Ibland har jag hittat skivor i andra städer som jag sen aldrig har sett hemma i Sundsvall, framför allt dom gånger jag åker till Stockholm. Storstäderna har ett litet annat försäljningssätt. Åker man till Stockholm och går på skivaffärer så är det inte alls ovanligt att man hittar 2-3 backar med skivor direkt utanför butiken. Självklart snackar vi då det billigaste, skivor för 10-20 kronor, men om man inte köper bara för att hitta första pressningen eller dylikt så kan man göra riktiga fynd här av skivor som inte finns i mindre städer. Det är rätt sällan man hittar den gröna Pelle Karlsson där! Det som är lite spännande i mindre ställen kan ses som billigt i storstäderna.
     Just Stockholm har jag redan behandlat i en artikel i början av bloggens historia, men de ställen där man hittar mest skivbutiker är förstås St Eriksgatan, där dock flera affärer försvunnit med tiden, samt Södermalm, som på senare tid lite vuxit om St Eriksgatan vad gäller antal skivaffärer i en stadsdel. Numera tycker jag att man nästan hittar intressantare skivaffärer på Söder än på den mer kända skivgatan. Och självklart så är chansen oändligt större, om man nu samlar på det, att man hittar de största dyrgriparna i rikets största städer än på "landsbygden".

Vill ni ha mitt top 5 över affärer jag varit i genom åren, och som ännu existerar förstås, så varsågod:
1 Record Mania, Östgötagatan 2, Stockholm - Främst en affär för jazz och soul, men extremt trevlig personal och med bra utbud! Jag har aldrig gått från den affären tomhänt!
2 Andra Jazz, Rödabergsgatan 9, Stockholm - Denna är endast till för dig som gillar jazz, men om du är intresserad av det så är detta något av paradiset i Sverige. Hela butiken innehåller jazzskivor och jazzböcker och man vet först inte vart man ska börja. Det är nåt så enormt imponerande och mäktigt att se och besöka att man bara inte vill gå tomhänt därifrån, trots att priserna är något dyra.
3 Skivoteket, Säbråvägen 17b, Härnösand - Ett bevis på att om man har ett brinnande intresse så kan man göra allt för att få syssla med det, även om man får göra det i hemmet. Lennart Westerlund driver Skivoteket i sitt eget hem och det är STORT och grymt imponerande! Billiga toppskivor och singlar blandas med dyrgripar av alla slag!
4 Bengans, Stigbergstorget 1, Göteborg - Nu finns det en hel uppsjö av Bengan-butiker, men jag väljer ändå den på Stogbergstorget i Göteborg. Det är enormt stort och imponerande och för mig som samlar jazz så är detta en av mina favoritställen, just för att skivorna är i kanonskick och priserna riktigt bra! Dessutom kan man köpa singlar till ett fantastiskt billigt pris!
5 Mynt & Musik, Stigbergsliden 22, Göteborg - Nu är Mynt & Musik inte en ren skivaffär, men skivavdelningen är ändå riktigt stor och framför allt billig! Här hittar man spännande och udda saker billigare än på många andra ställen!
   
Sen finns det förstås en stor mängd fler affärer som också borde ha fått en plats, men som det inte finns utrymme för. Men Googla gärna på Record Hunter, Snickars Records, Atlas Records, Runt Runt och Micke's Serie, CD & Vinyl i Stockholm och Dirty Records, Linné Skivbörs, Armadillo Records och Skivhallen Majorna i Göteborg samt Mingus Bok & Skivbutik i Umeå. Ja, också förstås Sundsvalls egen butik, Vinylstallet...

I nästa del ska jag ta upp bland annat problemet med att hitta dubbletter, sälja skivor och kolla värdet på sina skivor på nätet med hjälp av Tradera eller eBay. Som musikaliskt smakprov väljer jag ett av mina fynd från Record Mania genom åren. Aztec Camera och "Still on fire" från plattan "Knife", som jag fick gå back på lagret i affären för att köpa!

söndag 21 januari 2018

Tips till nya skivsamlare - del 1

Detta är mitt nionde år som jag skriver i denna blogg och delar med mig om mina skivsamlarerfarenheter och fynd och jag fick plötsligt en idé om att göra en helt udda grej. Det finns säkert läsare av denna blogg där ute som är rätt nya på detta med att samla skivor. För flertalet är detta jag kommer att skriva säkert en självklarhet och vardagsmat, men för er som är intresserade av att börja samla eller bara är intresserade av själva fenomenet tänkte jag skriva en serie artiklar med lite olika tips som kan hjälpa er på traven. Kanske lite "skivsamlande for dummies" eller dylikt. Nu ska man komma ihåg att detta är skrivet utifrån min samlarsyn och mina erfarenheter, varje samlare har ju sin samlarstil och sina erfarenheter, men jag hoppas att jag ändå kan dra mitt strå till stacken med att hjälpa folk till denna fantastiskt roliga sysselsättning. Och kom ihåg att detta är tips där inte allt passar alla. Med största sannolikhet kommer ni att hitta er egen stil med tiden.

Varför vill du samla skivor?
Ställ dig själv frågan varför du vill göra detta. Det finns många anledningar, antingen som jag, för musiken och få den i ett fysiskt format. Då kan det oftast räcka att gå till en second hand-affär och rota. Eller så kan man göra det för letandet efter dom där värdefulla exemplaren och då kan det bli dyrare. Då blir det att hålla ögonen på vilken pressning skivan är i och om det är original eller nyutgåva. Denna text är främst till för de som köper för musiken eller som gillar vinyl rent allmänt, eftersom det är där jag ligger. Men oavsett så om ditt svar är båda de ovan nämnda anledningarna så har du mycket kul framför dig.
     Men sen när nu vinylen är inne och het igen så kommer det också att dyka upp de som samlar för att det just nu är trendigt med vinyl och det är en fälla som jag tycker man ska akta sig för. Den dagen då vinylförsäljningen tappar igen så kanske man står där med en samling man har betalat mycket för och nu tappat intresset för. Är man beredd att fortsätta sin hobby även när vinylen inte är lika eftertraktad?
     Sen så ska man komma ihåg att det innebär en del uppoffring i pengar och utrymme. LP-skivor tar plats trots allt och många av skivorna med artisterna man vill ha kan kosta en del, framför allt om det är de första skivorna. Min första lägenhet var en liten etta och då fick jag ha en stor del av min samling i en garderob och det var mindre kul. Trots allt är det kul att ha sin samling framme, oavsett om man samlar skivor, porslinskatter eller tomtar.

Hitta dina loppisställen och besök dessa regelbundet
Om man vill köpa skivor och det nödvändigtvis inte behöver vara rätt utgåva eller pressning så är
second hand-butiker och loppisar spännande att besöka. Det är som en sport man inte kan vara utan, eftersom man aldrig vet vad man kommer hem med. Man kan leta på internet också förstås, eftersom det finns mängder som säljer skivor över nätet, men personligen är bläddrandet och möjligheten att live på plats kunna hitta sin favorit eller sitt fynd en härlig känsla som långt överträffar känslan att klicka på internet och sen skriva in sitt kontonummer och sen vänta. Men självklart är detta tycke och smak, men kom ihåg att många skivaffärer lägger inte ut sitt billigaste sortiment på nätet utan främst sina dyrgripar. Att handla i skivaffärer på plats ska jag återkomma till i en senare artikel.
     Riktiga rejäla second hand-affärer är det klart bästa om man vill hitta mycket och blandat i skivväg. Ställen typ Erikshjälpen, Myrorna, Emmaus eller liknande ställen brukar oftast ha stora skivavdelningar där bra saker kan finnas. Självklart så finns det skivor som du kommer att stöta på exakt överallt i alla skivbackar, så vänj dig med att se Pelle Karlsson, Kamahl, Boney M, Vikingarna, Ingemar Norströms olika saxpartyn, Mia Marianne & Per Philip, Jan Sparring & Norlins, Samuelssons eller andra i liknande genrer i 95 % av alla affärer. Man kan inte komma undan dessa!
     Men jag har gjort massor av bra fynd på Erikshjälpen och Myrorna här och var, inte minst i Stockholm. Röda Korsets butiker brukar vara lite si och så med dock, där samlas främst de vanligaste titlarna och få gånger hittar man några superfynd där.
     Små loppisar eller tillfälliga loppisar, som gårdsloppisar, är otroligt spännande. Där kan man göra riktigt bra fynd eftersom skivorna troligast kommer från loppisägarens egen samling, förutsatt att vederbörande har bra smak. Men där det i de flesta fall finns en skivavdelning på typ Erikshjälpen så är det mer på vinst och förlust här eftersom det är långt ifrån säkert att det finns skivor på alla gårdsloppisar, och bakluckeloppisar är väldigt svåra att hitta något annat än möjligen CD-skivor på. Dessutom är det främst vår - och sommartid som är årstiden för tillfälliga loppisar. Höst- och vintertid är det betydligt svårare. Det är därför loppisrundor på sommartid är enormt roligt!
     Den stora trenden numera på loppismarknaden är dessa ställen där personer hyr plats i en lokal och låter ett företag sälja varorna åt dem, som typ Återbruket här i Sundsvall. Finns här skivor så kan man göra finfina fynd här på såna ställen eftersom en del personer hyr plats för att bara sälja skivor.
     Och när du väl hittat ett ställe där du gjort enormt bra fynd på så kan jag bara varna för en sak, det spelar ingen roll om du därefter inte hittar en vettig plastbit på ett halvår, du dras dit ändå titt som tätt som en fluga till en sockerbit i hopp om att du ska hitta något liknande igen en dag. Platsen rotar sig i ditt undermedvetna samlarminne.

Kolla in först priset på skivorna
Det är såklart individuellt vad man är beredd att betala för en skiva. Det beror på hur mycket man vill ha den. Men det betyder inte att man ska acceptera alla priser för det. Som jag skrev i en tidigare krönika så har många loppis- och second handägare passat på nu när vinylskivan är inne igen att ta löjliga priser för flera av dessa. Det kan vara att man sätter 30 kronor styck för skivorna och backen ändå innehåller mycket Pelle Karlsson och Vikingarna, vilket det förstås inte är värt. Många säljare tror att för att skivan är inne igen så kan man tjäna pengar på det mesta som är svart och snurrar på en skivtallrik, men så är det inte.
     Det generella priset på begagnade skivor numera ligger på 10 kronor styck, eller 20 kronor som en del har börjat höja det till. Sen beror det mycket på vad varje genre ligger i värde och hur många som är intresserade av den genren. Svensk progg har varit bland det dyraste i Sverige länge, hårdrock numera kostar en del, Beatles och mycket annan 60-tal kostar alltid en bra slant och den modernare jazzen är också hyggligt dyr. Sen är förstås många artister som inte längre lever dyrare, som David Bowie, John Lennon, Marvin Gaye och så vidare, mycket beroende förstås på hur mycket av dessa det finns i omlopp. Även där är det så klart trender som styr mycket med tiden.
     Men som sagt, generellt sett så tycker inte jag att normala begagnade skivor utan några speciella värden ska kosta mer än 10-20 kronor för LP och 5-10 för singlar.

Vad ska du samla på?
Vilken musiksmak man har ska jag förstås inte lägga några aspekter eller tips på. Däremot är det ju lättare och svårare att samla vissa genrer. Jag känner en kille på Vinyl Communityn på Youtube som bara samlar japanskpressade skivor och därför bara kan importera sina skivor. Samlar man på klassiska skivor så törs jag istället säga att man kommer att få det väldigt lätt. Jag som samlar jazz, 80-talspop, 70-talsmusik och soul har det rätt lätt förspänt också där jag kan hitta godbitar här och var utan att samtidigt förköpa mig eller ruinera mig. Det är genrer som finns lite här och var och som i de flesta fall inte lockar många andra samlare.
     Jazz tycker jag är den intressantaste saken att leta efter för där är letandet verkligen en sport. Om man som jag letar efter klassisk jazz av swing, storband och bebop så kommer man att stöta på högar av samlingar och best of-skivor som innehåller mer eller mindre samma låtar. Därför letar jag förstås efter dom där lite speciella skivorna, som innehåller mindre kända inspelningar, liveinspelade skivor, radioupptagningar, tidiga inspelningar med mera. Och eftersom värdet på klassisk jazz inte är skyhögt direkt så är det inte helt omöjligt att hitta radioinspelningar av Benny Goodman eller en mindre känd skiva med Fletcher Henderson någonstans.
     Däremot artister typ John Coletrane och Miles Davis, som spelade in riktiga fullängdare under sin livstid (övervägande av storbandsledarna och swingmusikerna gav ju först ut sina låtar på stenkakor) är betydligt dyrare och högre värde på.
     Jag har dock haft otroligt roligt av att ha en bred musiksmak och leta olika genrer. Medan de som letar främst, till exempel, 60-talsmusik kanske inte hittar något på en second hand-butik på månader så kan jag misslyckas att hitta en jazzplatta den gången men istället hitta en soulplatta från 70-talet eller en bortglömd 80-talsartist. Så mitt tips är att inte nischa in dig för hårt på en genre utan bredda dig så kommer du lättare att hitta skivor och ha mycket roligare.

Jag tror jag nöjer mig så där just nu. I nästa del ska jag ta upp saker som bootlegs, att åka utanför sin stad för att hitta skivor, kvaliteten på skivorna med mera! Som avslutning och ett bevis på det roliga i att leta udda jazzinspelningar så bjuder jag på en inspelning från 1950 med Fletcher Henderson & His Sextet och låten "Soft winds". Fletcher Hendersons orkester är en sak, det är rätt lätt att hitta samlingar med, men att hitta sextet-inspelningar med Fletcher, dessutom så sent som 1950, är betydligt svårare!

onsdag 17 januari 2018

Krönika: Vinylskivor i matbutiken - rätt tänkt, men tveksamt utfört

Jag blev mäkta paff när jag på min facebooksida fick meddelande från en vän att det plötsligt fanns vinylskivor på Coop Forum. Inte heller vilka skitskivor som helst, nypressade och oöppnade skivor!
Jag tittade vidare och såg en bild från södra Sverige där samma fanns och enligt en skivsamlarkompis fanns det likadant i en ICA-affär han varit på. En matvarubutik är kanske DET SISTA stället jag hade väntat mig att vinylskivor skulle säljas på. Vilket leder mig till det positiva. Detta är då ett stort bevis på vinylens framfart! Numera säljs det mer vinylskivor än mp3-filer i USA och England (märkväl SÄLJS, den olagliga nedladdningen är en annan sak). I England säljs vinylskivor lite här och var numera och i Sverige får man gå MÅNGA år tillbaka för att minnas när man sålde LP i matvarubutikerna. Det gör en skivsamlare förstås riktigt glad! Här skulle man kunna skapa en stor efterfrågan och affär kring detta om man sköter det hela rätt! Frågan är bara, och här kommer jag till det lite mer tveksamma, gör man det?

När jag till sist kom dit och tittade på utbudet och priserna så var det kanske inte lika positivt. Här fanns en hel del av de skivor jag normalt sätt hittar på vilken second hand-butik som helst för en tia eller kanske bara lite mer i vissa. Det var Michael Jacksons "Thriller", Madonnas "Like a virgin", Dire Straits "Brothers in arms", Bruce Springsteens "Born in the USA", Dire Straits "Love over gold" och diverse samlingar. Sen fanns det skivor som kanske har en något högre prislapp på sig om de kommer in i second hand-butikerna, men ändå överkomligt, som Depeche Modes båda mästerverk
"Black celebration" och "Violator". Höjdare de flesta av dom, men näppeligen värda de mellan 150-200 kronor som man ville ha här. Förvisso är de nyutgåvor från de senaste åren, men de samlare som är mer vana och intresserade av dessa artister har med största sannolikhet dessa plattor redan, kanske till och med även denna nyutgåva. Några ett fåtal som kan vara värda 200 kronor fanns det, som hårdrocksskivorna på bilden eller Ramones. Men frågan är om gemene man som just hakat på vinyltrenden är beredd att betala dyrt för skivor de lika gärna kan betala mellan 10-50 kronor för i ett bra skick begagnat? Jag skeptar i den frågan. Det kanske bara är jag, men om jag får välja mellan en "Like a virgin" i kanonskick för max 35 kronor på en second hand eller en nypressad för 200 kronor så hade jag nog valt den billigare, förutsatt att det inte ingår nytt bonusmaterial i den nyare utgåvan.
     Jag hade tur här dock. Jag hittade EN skiva som verkade riktigt intressant och som med största sannolikhet även begagnad hade kostat någonstans i närheten av de 169 kronor man ville ha, Deep Purples "Deep Purple in rock" (som jag skrev om i decembers "Månadens bästa fynd"). Jag fick pengar i julklapp att köpa den för, vilket jag gjorde. Där kändes det relativt spännande att kunna få en oöppnad nypressad utgåva för nästan samma summa som en begagnad. Men i övrigt är det alltså klassiker som spelats om och om igen och som finns lite här och var i loppisbackarna och som knappast är värd detta pris ens i nyutgåva. För många uttjatade klassiker på ett och samma ställe och många kunder tappar intresset och går sin väg.

Och detta leder mig till nästa problem: Det gäller att man fortsätter nu i samma spår och tar in andra skivor också. Fastnar man vid detta bara så är risken att intresset för detta falnar snabbt. Att det som känns både spännande och nyskapande snabbt förvandlas till en vinylvariant av bensinmacksskivor, där det finns samma samlingsplattor och klassiker och ingen bryr sig utan bläddrar förstrött och flinandes innan man ställer sig i kassakön. Och oddsen ser inte så lovande ut. Jag frågade en kassör, som i sin tur ringde sin chef, och fick svaret att "det berodde på hur mycket som såldes". Jag kanske låter pessimistisk nu, och det kanske är min svenska natur, men det kommer därmed att bli en brant backe uppför. Det släpps otroligt mycket musik på vinyl av nyare sort, respektive mer sällsynta och speciella utgåvor, som man kanske borde ha satsat på i första hand eller i alla fall blandat upp allt med för att locka en intresserad publik. Idén är rolig, oväntad och kul, men risken finns att smekmånaden snart är över och allt blir vardagslunk igen om man inte förnyar detta med jämna mellanrum, kryddar upp det och håller spänningen igång. Jag hoppas man vet det och fortsätter ta in skivor, men är alltså lite tveksam att så kommer att ske...

lördag 13 januari 2018

Oscar Peterson - Live at the Northsea Festival, The Hague, Holland, 1980

I juli varje år i Holland sen 1976 så anordnas en jazzfestival som kallas "Northsea Jazz Festival", de första 30 åren i Haag innan den flyttades till Rotterdam. Många är de jazzlegender som har spelat på denna en av världens största jazzfestivaler och den är också känd för att alla former av jazz får plats här, vilket inte är så vanligt i dagens jazzvärld.
     1980 så spelade Norman Grantz, jazznestorn som grundade både Verve och Pablo, in flera konserter från Northsea Jazz Festival och gav ut dessa på sitt bolag Pablo. En av de bästa i min mening är denna med Oscar Peterson som jag köpte helt nyligen på Sundsvalls nya skivaffär
"Vinylstallet". Här har han sällskap av gitarristen Joe Pass, som gör en lysande insats, och danske basisten Neils Henning Orsted Pedersen samt även Toots Thielemans på munspel. Denne belgare kastade mellan genrerna verkligen. Samma år, 1980, spelade han in den mer soulfunkiga "Velaz" tillsammans med Quincy Jones på plattan "The dude" (starkt rekommenderbar) och här spelar han jazzstandards med en av världens bästa pianister.
   
Jag har i två tidigare artiklar om Oscar Peterson, dels om den fenomenala soloplattan "Tracks" och dels 78-varvsskivan "Little white lies"/"Lover", hyllat honom för hans förmåga att med ett underbart pianospel kunna vandra mellan jazzens olika stilar och få det att låta så smekande skönt varje gång och denna är inget undantag. Detta dubbelalbum är ett av Pablos bättre skivsläpp där Peterson och
Thielemans samarbetar lysande ihop, inte minst på "Straight, no chaser" för att inte tala om deras respektlösa och samtidigt fräscha och underbara version av Duke Ellingtons "Caravan"! Jag brukar vara rätt konservativ när det gäller jazz och är si sådär förtjust i jazzorkestrar som saknar trumkomp och att till det blanda in munspel borde kännas märkligt, men här känns allt helt rätt och musiken blir plötsligt luftigare och mer avkopplande! Min beundran för Toots musicerande har ökat enormt de senaste åren och detta tycker jag befäster honom som en av jazzens mest speciella och fräscha musiker! Och jag kan inte beundra Joe Pass sköna gitarrspel nog här!

Om jag ska ha någon kritik så är det i så fall något som musikerna inte rår för. Dels är det lite märklig indelning på plattan där delar av albumet är tonade mellan låtarna och delar är i sin helhet. Dels så låter det lite konstigt där Oscar Peterson först i skiva två presenterar Toots Thielemans som sin gästmusiker efter att han varit fenomenal hela plattan igenom innan dess. Jag fick titta två gånger för att försäkra mig om att jag inte lagt på skivorna i fel ordning. Men, detaljer, detaljer, kan man säga också, för musikaliskt är detta en udda, fräck och samtidigt väldigt skönt avkopplande livekonsert där alla musiker ger allt och livekänslan är enorm!



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...