Kultstämplat: Ett gäng märkliga skivomslag!

Den här kategorin har ju aldrig egentligen varit till för att skriva om skivomslag. Det finns det andra som har gjort i historien och varit framgångsrika på det, som Herr Dryck. Numera så sysslar han inte så mycket med gamla skivomslag längre och hans blogg är sen länge borta, men likväl har Kultstämplat istället fortsatt vara en plats där märkliga skivkoncept och utgåvor ibland granskas.
     Men när ett antal skivor med minst sagt varierande resultat vad gäller omslagen gratis plötsligt ramlar ner i knät på en så är det svårt att inte göra ett undantag. Gamla dansband och religiösa skivor brukar ju stundtals ha lite annorlunda skivomslag. Så här kommer ett gäng skivor där jag inte skriver alls om innehållet på skivorna, utan där det är utsidan som synas. Och nej, det är inte någon knock på just religiös musik bara för att den musiken är i majoritet här. Håll till godo!

Templets Sångare Och Musikanter Från Frälsningsarmén - Templet i Stockholm - Tror du...?
Utgivningsår: 1975
Skivbolag: Festival

Religiösa skivor har inte stenhårda krav vad gäller säljande gruppnamn, och det kommer än värre exempel på det längre ner. 
     Nå, I Eskilstuna står "Guds hand", en välkänd staty av Carl Milles skapad mellan åren 1949-53. Så långt är allt gott och väl. Att däremot använda den i ett skivomslag fotograferad i grodperspektiv är väl kanske inte den allra bästa idén, även om det är en religiös skapelse. Jösses, karln ser ju ut som om han ska trilla ner vilken minut som helst. 1975 var dessutom konsten att klippa ut en sak från en bild och sätta in den i en annan rätt outvecklat och det brukar se väldigt hemskt ut och detta är inget undantag.  Speciellt när Guds sken från himlen är ritad med krita. Jag tror den nakna individen medan han står där och svajar på handen tittar upp och undrar:
"Vad i hela friden är detta?! Jag trodde paradiset skulle se mer lockande ut..."    

Evangelii-Teamet Värnamo - Jag är frijord
Utgivningsår: 1969
Skivbolag: Cymbal

En gång tidigare så tog jag upp om en skiva med Jan Sparring där fotografen hade försökt så hårt med att få ett så utspejsat foto som möjligt till omslaget att man inte såg ett nickel av bandet. Det är ännu en av mina favoriter i kategorin konstiga skivomslag. Den här kan väl ses som lite närbesläktad till den. Någon på skivbolaget Cymbal tyckte det var en bra idé att lansera Evangelii-teamet Värnamo (japp, med två I:n) med en svartvit bild som är så överskuggad och stark att man inte se ett dyft av medlemmarna. Det är som när man ska kopiera något i en kopieringsmaskin och den enda färg som inte tagit slut är en alldeles för stark patron med svart. 
"Jo men detta är ju en riktigt häftig effekt! Jösses, vad impade folk kommer att bli!", tänker konstnären bakom mästerverket. Undra om inte han också är frigjord, från sunt förnuft...?!

Mats Rådberg & Rankarna - Familjens svarta får
Utgivningsår: 1984
Skivbolag: Marianne Records

Japp, vi snackar Bert Karlssons skivbolag och då måste det ju vara ett väldigt speciellt skivomslag. Det gick alltså inte att ha en normal och bra grupp bild på Mats Rådberg och hans band. Bert Karlsson tyckte väl att det var en för vanlig bild och att det behövdes det där lilla tokroliga extra. Man låter någon hemslöjdare snickra ihop ett svart får i verkstan och ställer den missbildade skapelsen längst ner i hörnet på omslaget.
     Men nu har ju någon tillverkat denna och då måste den få visas upp i all sin glans någonstans också. Alltså får hela baksidan prydas av den här märkliga tingesten, som istället för ett får mer liknar en hackspett som av misstag druckit en hel flaska hårväxtsmedel. Fast nog kan man då på ett sätt se den som omslagets svarta får, eller svarta hackspett, hur man nu vill se det..

Ingvar Nilsson, Nicko Jonzon, Ing-Lis Carlsson, Märta Ekström -
Det sker igen...
Utgivningsår: 1970
Skivbolag: IBRA

Det finns många frågor kring detta omslag som poppar upp i huvudet.
1) Varför i hela friden kunde man inte hitta på ett riktigt gruppnamn? Jag förstår att skivan inte är menad att vinna grammisar och guldskivor direkt, men det är likväl ett väldigt otympligt och klumpigt bandnamn att skriva ut.
2) Varför ser Ing-Lis eller Märta ut som en elak skollärarinna som just är på väg att skälla ut sin elever vid en friluftsdag? 
3) Tog dom bara första bästa instrument och gick ut i skogen en höstdag? En stor bongotrumma och en cymbal, var det bästa killarna kunde hitta? 
4) På vilket sätt tillför mikrofonstativet till något vettigt för bilden? Eller spelades skivan in mitt ute i naturen, med dessa instrument? 
Svaren gissar jag att vi aldrig lär få, men detta är väl en av musikvärldens små mysterier som får dom små grå att jobba, antar jag...

Börge, Lasse & Peggy - Med andra ord
Utgivningsår: 1973
Skivbolag: Signatur

Jag antar att "Börge, Lasse & Peggy" är ett mildare namn än dom ovanför. Kan man komma undan med "Björn & Benny, Agnetha & Anni-Frid" (pre-ABBA) så funkar väl detta också.
     Det här omslaget ser lite fattig ut. Medlemmarna är satta i ett sandtag med sina gitarrer och istället för att ta dom till ett riktigt stor sandområde så har man blurrat utkanterna av bilderna och satt medlemmarna långt bort för att få rätta ökenkänslan. Alla sätt är bra utom dom dyra antar jag...
"Wow, sand och stenar. Vilka häftiga effekter och bandet i mitten!"
Jag vet inte om jag håller med. Med andra ord är detta ett riktigt öken-spelning!

Gospel Four - Aldrig glömmer jag den d'an
Utgivningsår: 1969
Skivbolag: Teamton

Ett omslag, så många tankar. Det ska väl se ut som om någon tittar bakom buskaget, där sju personer står och poserar av okänd anledning. Varför man då inte har gått en bit bort och fotat bakom några grenar, istället för att som nu fult blurrat bilderna runt om, är lika oklart.
     Jag ska även här uppehålla mig vid namnet. Gospel Four? Ska vi likt Fem Myror räkna antalet individer? 1-2-3-4-5-6-7! 
"Ja men", säger någon, "ser du inte att Sten Johnson och Hans Carléns orkester är med?"
Jaha, fyra medlemmar och en Sten Johnson betyder att Hans Carléns orkester är lika med två personer. OK, Suzzies Orkester var som mest tre medlemmar, men jag betvivlar ändå att detta är vad som menas i det här fallet. Polisongerna på den flinande mannen tvåa från höger är också riktigt spännande, apropå ingenting...

JULKRÖNIKA: Jullåtarna jag helst vill undvika!

Jag har tidigare skrivit mina tips på dom bästa jullåtarna i flera jultexter genom åren och det har sträckt sig från de mest vanliga klassikerna till dom lite mer udda sakerna. Och jag är ju ett fan av den traditionella julmusiken, med vackra körer, orkester och lite bjällerklang. Men jag hade tänkt att bryta mönstret lite denna gång. Jag har tänkt att ta upp det motsatta, alltså nämna några av dom allra hemskaste jullåtarna jag vet. Det handlar inte om låtarna som är då dåliga att skrattar när jag hör dom, dom hör ju hemma i Kultstämplat. Det handlar om låtarna som jag stänger av varje gång jag hör dom. Det handlar om låtarna som är i mina öron helt hiskeliga att lyssna på. En del av er kanske kommer att höja på ögonbrynen, men det antar redan gjordes av några av mina val till bästa jullåtarna för några år sen. Jag har hittat en näve av mina absoluta hatlåtar av julmusik och det är ju inte så ofta jag rantar här om låtar jag inte gillar, men det är ju jul bara en gång om året och någon gång ska man väl få göra något udda så håll till godo! Och dessa kan jag av förklarliga skäl inte visa några omslag till. Dom är dock inte rankade i någon särskild ordning, mer än utgivningsår.

José Feliziano - Feliz navidad (1970)
Det här är ju då en av dom mest spelade jullåtarna varje år och det är klart man kan lägga den på sönderspeladkontot, och det är klart att det är en av anledningarna till att jag helst aldrig vill höra låten igen. Men framför allt så är det en låt som jag har väldigt svårt att hitta någon form av julkänsla i och en av dom jullåtarna jag är absolut mest less på. Det låter mer som en sån där låt som man spelar om man skulle göra som Stig-Helmer i Sällskapsresan, åka till Mallorca och fira jul. Också slutar ju låteländet aldrig. Men det finns det ju fler låtar som inte verkar göra (jag tittar på DIG, Billy Swan).

Busungarna - Tomten, jag vill ha en riktig jul (1984)
Om det inte vore för Tomas Ledin så hade vi faktiskt sluppit denna. Demon till låten kom in till Ledin och ABBA-gitarristen Rutger Gunnarsson på Polar, som båda tyckte att låten skulle göras av en barnkör. Alltså frågade Gunnarsson sin sjuårige son Rickard om han och några av hans klasskamrater ville göra låten. Resultatet blev en sån där låt som delar folk. Många tycker att den är sååå sockersöt och gullig, medan en del, jag däribland, tycker den är horribel! Det är alltid svårt att skriva om låtar där barn sjunger, för man får överse förstås med åldern, med att det inte låter proffsigt, med att texterna knappast är gjord för mig som målgrupp och så vidare. Men det finns förstås också sjungande barn som fungerar och det finns dom som inte alls fungerar (The Pinks, Heintje). Här är det då förmodligen Rickard Gunnarsson som sjunger och det låter otroligt falskt. Men framför allt är det alldeles FÖR sockersött med barnkören som sjunger om att få ha en riktig jul och tomten som man tror på. Det är säkert den där julen man själv drömde om när man var i deras ålder, men det finns gränser...

Slade - Merry xmas everybody (1984)
1984 var förmodligen det år i världshistorien då flest jullåtar kom. Det var klassiker som Band Aid och Wham och mindre roliga saker som Busungarna ovan och även glamrockarna Slade som önskade "Merry Xmas Everybody". Jag ogillar glamrock som det är och när Slade försökte ta den genren in i 80-talet, givetvis med Noddy Holders übergnälliga och hemska sångröst, så var det lite mer än jag tålde. Lägg där till en sorts allsångsaktig jullåt och min radio stängs av illa kvickt. 

The Pogues & Kirsty MacColl - Fairytale of New York (1987)
Här är det lite som att svära i kyrkan, för den här låten har sin väldigt stora och trogna fanskara som älskar låten. Men allvarligt, all respekt till Kirsty MacColls normala låtstandard, men att höra på en sorts "all join hands"-låt med en whiskyhes och halvpackad Shane MacGowen som brölar fram en sorts text från någon krog i London ger inte mig någon som helst sorts julkänsla. Jag kommer nog aldrig att se storheten i den här låten, även om låten har vuxit sig in i den svenska julen så pass att vissa skolor numera har den i sina luciatåg. 

Jingle Cats - Silent night (1993)
Låt mig först klargöra, jag är kattälskare och det har jag i blodet, för min mor är ett gigantiskt kattfreak. Så självklart var det givet att skivan med Jingle Cats skulle invadera det Stafrinska hemmet. Jingle Cats var ett projekt av producenten Mike Scalla och hur han tyckte det var en bra idé att ta autentiska kattjamningar, klippa dessa i melodiform så det låter totalt sönderredigerat och sen lansera dessa på skiva vore intressant att veta. Och för er som känner tacksamhet att ni är hundälskare, det finns en Jungle Dogs också. Jag känner lite hur man dör inombords och blodet fryser när jag hör dessa missar dra igång. Huvva!

Basshunter - Jingle bells (2006)
När "Boten Anna" hade spelats klart som mest så var det dags för Jonas Altberg att försöka hålla sig kvar på listorna och varför inte göra det med att technofiera en av jullåtarnas signaturmelodier, "Jingle bells". "Boten Anna" gillade jag aldrig. Den typen av hardcoretechno har mer basgång än melodi för mig och när man lägger den stilen på en traditionell julklassiker och låter Basshunter mullra fram:
"Everybody say HO, HO, HO!!!"
Då skakar i alla fall jag på huvudet och undrar vad det är jag lyssnar på.

Band Aid 30 - Do They know it's christmas/Band Aid - Do they know it's christmas (2024 Ultimate Mix) (2014/2024)
Band Aid 1 och 2 hamnade på plats 6 och 9 bland tidernas bästa jullåtar. Därefter har låten mjölkats två gånger till och dessa versioner har varit hemska slakter av en av julens bästa låtar. 2014 firade Band Aid 30 år och då samlade man ett gäng av den tidens populäraste musiker, varav jag, som då var helt ointresserad av aktuell musik, inte kunde bry mig mindre om 70-80 % av dessa. Vi har Chris Martin från Coldplay, Ed Sheeran, Ellie Goulding, One Direction, Sam Smith, Paoma Faith med flera. Bono var inklämd också för att få någon med koppling till originalet. Den versionen har ett blaskigt och tamt sound och är väldigt lättglömt, vilket jag tror gällde för dom flesta skivköparna också.
    Hopp till i år, för det är väl logiskt att avsluta i nutid. Det är verkligen inte ofta jag refererar till Aftonbladet, men Markus Larssons beskrivning av "Klotterplanket Band Aid" var verkligen ett riktigt skott i mål. Istället för att göra en ny version så har man plockat dom vokala insatserna från originalet och Band Aid 30 och mixat ihop dessa till en egen låt. Band Aid 2 verkar inte ha existerat av okänd anledning. Den nya mixen låter så sönderklippt och rörig att man har svårt att höra vem som är vem. Trots allt är det ju drygt 40 artister från två olika inspelningar som ska in. Det borde vara kul att höra George Michael och Boy George av årgång 1984 sjunga duett med Ed Sheeran och Chris Martin 2014, men det blir mest en salig och jobbig pyttipanna. 

Så, då har jag sågat lite jullåtar också. Men oavsett vad man gillar för jullåtar så kan man säga att dom berör på olika sätt. Jullåtarna som företeelse behövs. Dock så verkar det vara svårt för nya tidens jullåtar att ta sig in bland dom stora klassikerna "Tänd ett ljus", "Last christmas" och "All i want for christmas is you". Förmodligen för att inga låtar bevaras i dagens streamvärld, samt att dom inte sticker ut tillräckligt. Därmed säger jag bara "Everybody say, HO HO HO" och önskar jag en riktigt GOD JUL till alla! 

Art Farmer & The Baroque Orchestra - Baroque Sketches

Art Farmer & The Baroque Orchestra - Baroque Sketches
Utgivningsår: 1967
Skivbolag: CBS
Betyg: 4/5
Det har varit skivmässa i Sundsvall, men innan jag tar mig an och skriver om den så vill jag lyfta fram ett av fynden i en egen artikel, en väldigt speciell och spännande skiva. Att jag är rätt traditionell av mig när det gäller jazz tror jag har framgått med all önskvärd tydlighet under dessa år. Jag lever efter Duke Ellingtons låttitel:
"It don't mean a thing if it ain't got that swing"
Men det betyder inte att om jag ser något som sticker ut lite och verkar vara ut över det vanliga att jag inte kan bli nyfiken och köpa det och bli hänförd, så länge som det låter jazz om det. Och det här var verkligen intressant!

Trumpetaren Art Farmer (här dock spelandes flygelhorn) har ju en förmåga att sätta tänderna i riktigt annorlunda saker och göra skön jazz av det. Han gjorde ju bland annat en platta där han jazzade till svensk folkmusik en gång och här har han och Benny Golson (som dock bara är arrangör här) tagit ett gäng klassiska stycken och satt spännande jazziga arrangemang till dom. Don Butterfield, George Duvivier och Don Lamond finns också med i bandet. Dom andra blåsarna i bandet har av någon anledning förblivit ej omnämnda. 
     Nu heter plattan förvisso "Baroque sketches", där alla barockstycken är av Johann Sebastian Bach, men varken Frédéric Chopin eller Isaac Albéniz tillhör ju barockeran, vilket jag inte vet huruvida Art Farmer har koll på eller inte. Lite krystat kanske så har man också klämt in en fuga helt utan klassisk anknytning här, John Lewis "Little David's fuge". Samt Sonny Rollins "Alfie's theme". Man kan ju undra lite varför man inte gick all in med bara barock, men det är en fråga skriven i stjärnorna, även om de två sistnämnda förstås är riktigt bra gjorda även dom. 

Plattan är kvalitetsmässigt kanske inte helt perfekt och har ett par fläckar. Albéniz-stycket "Zortzico" låter lite för mycket easy listening stundtals för sitt eget bästa och avslutande "Rhythm of life" ur musikalen "Sweet charity" är väl inte jättekul heller. Men i övrigt så är detta en riktigt välgjord, avkopplande och intressant platta som känns ny och speciell, trots att den kunde ha förlitat sig än mer på sitt tema. Bach's "Air" har fått en riktigt vacker och avkopplande jazzballadstil och "Jesu bleibt mein freunde" är riktigt häftigt omstuvad och gjord! Och lyssna på den bländande blandningen mellan det tyska 1700-talet och det jazziga 1960-talet i Bachs "Sinfonia", där både cembalo och fagott dyker upp i bakgrunden. 

Art Farmers barockjazzplatta vågar att göra något eget och unikt och blandar två helt skilda världar till en riktigt spännande, skön och udda brygd. Tumme upp till herrar Farmer och Golson för ett riktigt gott jobb och skivan blir klart kvar i samlingen!

Lars Westin lärde mig äldre jazz genom radion!

Foto: Fredrik Tersmeden (= FredrikT), CC BY-SA 3.0 
via Wikimedia Commons

Jag tänkte göra en liten annorlunda hyllning idag. Det är inte till en specifik musiker utan till en journalist. Till en skivbolagsägare. Till ett stort jazzfan. Och till en person som var väldigt viktig för mitt intresse för jazz när jag en gång började lyssna på genren. I oktober så avled Lars Westin, mångårig chefredaktör på jazztidningen Orkesterjournalen, redaktör för Sveriges Radios Jazzradio, programledare i det samma och grundare av det lysande skivbolaget Dragon Records. När det gäller skivbolaget så har Lars varit med och givit ut en gigantisk mängd med skivor med svensk jazz och jazz där svenska musiker möter amerikanska giganter. Dragon Records gav inte ut dom där allra mest utgivna sakerna

utan hittade både dom där riktiga godbitarna och dom lite med bortglömda sakerna. Som James Moodys lysande inspelningar med diverse svenska musiker under titeln James Moody & His Swedish Crowns, eller Stan Getz 1958-inspelningar i Stockholm. För att inte tala om inspelningarna med den idag väldigt bortglömde storbandsledaren Lulle Ellboj eller dom riktigt häftiga utgivningarna med Hacke Björksten från 2004. Bara för att nämna några  få utgåvor, som jag alla har skrivit om här en gång i tiden. Den välgärning som Lars Westin, tillsammans med pianisten Jan Wallgren, har gjort för svensk jazzhistoria i och med att dom startade Dragon Records och har givit ut alla dessa inspelningar går inte att beskriva!

För Lars Westin älskade jazz och han var också en av dom viktigaste personerna som en gång ledde in mig på vägen mot klassisk jazz. 1986 så sände han ett minnesprogram i radio om pianisten Lennie Tristano, ett program som öppnade mina 11-åriga ögon och öron för gott för äldre jazzinspelningar och som sen späddes på med hans program något år senare om den svenska gruppen Jazz Club ´57, som räknades som Sveriges första hardbopgrupp. Lars var väldigt kunnig och berättade fakta med en väldig trygghet och samtidigt ett brinnande intresse för det han gjorde och jag fångades med i det.

Som jag berättade i James Moody-artikeln ovan så fick jag också chansen att berätta det för honom när jag 2006 mötte honom på Restaurang Fåfängan i Stockholm och konserten där med Sveriges Jazzband där jag råkade hamna mitt emot honom och vi diskuterade Lennie Tristano, var man kan hitta hans
plattor, om annan jazz, om Radio Västenorrland, där han hade jobbat en kort tid, och om Sundsvalls jazzfestival. Och jag följde hans råd och besökte nästa resa till huvudstaden 2009 jazzbutiken Andra Jazz och hittade skivan med Lennie Tristano-inspelningarna som han hade spelat i radio 1986. Jag levererade även en hälsning till en gemensam bekant vi hade som han hade träffat på Radio Västernorrland.

För mig har Lars Westin varit en oerhört viktig person för mitt jazzintresse, både som skivbolagsägare och radiopersonlighet. Och han var en väldigt kunnig och trevlig person. För det och för allt han gjort för svensk jazz och svensk jazzhistoria tackar jag honom! Vila i frid, Lars Westin!

Gympa Med Musse Pigg

Gympa Med Musse Pigg
Utgivningsår: 1984
Skivbolag: Disneyland
Betyg: 3/5
Jag hade som mål att detta skulle hamna i Kultstämplat för förutsättningarna för en riktig kultfest fanns. En gammal gymnastikskiva av Disney med svenska röster och översättningar av amerikanska låtar. Kanske har jag inspirerats lite för mycket av 50-60-talets kalkonplattor med Kalle, Musse och Långben. Nu var inte detta fullt så dåligt. Det är 80-tal och Jane Fonda (om USA) och Susanne Lanefeldt (om Sverige) har skapat en stark träningstrend och ska man få barn att haka på så får man lägga sig på barnens nivå. Alltså skapas på Disney Records en träningsskiva med Disney-tema där Mimmi på omslaget har trendiga rosa benvärmare och ett häfte med texter och övningar medföljer. I USA har skivan det vitsiga namnet "Mousercise" medan den svenska versionen kallas lite mer fantasilöst för "Gympa med Musse Pigg". För det är klart att det ska göras en svensk version också. Nu får man då tänka på att målgruppen här är främst barn, även om man försöker flagga för att "hela familjen kan vara med". Därför är övningarna lagd på passande nivå. Marschera och sväng med armarna som en elefantsnabel, hoppa som en groda och som en kanin, gå på stället, gå i takt på stället och klättra uppför en låtsasstege. 
     Eftersom det är Disney vi talar om så ville man förstås rida på framgångsvågen för denna platta hemma i USA och skapade ett år senare en TV-serie vid namn "Moursercise" med gympande barn, två individer i stora Musse- och Mimmi-kostymer och en tjej som aerobicsinstruktör i trendig 80-talsgympadress. 

Men denna platta är nu faktiskt inte så dåligt som man skulle kunna tänka sig. Visst, lite pinsamt fånigt är det kanske för en vuxen 2023 och lite kitsch-värde har den, men det är inte alls dåligt gjort. Monica

Forsberg har gjort alla svenska texter och hon har ju både översatt och dubbat i all evighet så hon vet ju vad hon gör och Peter Wanngren, Ulf Källvik och Bertil Engh är alla kända när det gäller att göra röster till tecknad film. Karin Glenmark är med och sjunger liksom gruppen Ritz, som blev trea i Melodifestivalen året innan med "Marionett". Det jag möjligen kan kommentera är att Kalle Ankas dans påminner inte så lite om en viss fågeldans som var aktuell ett år tidigare. Dessutom hade det varit kul om man fått lite mer info om originallåtarna, där den enda jag egentligen känner igen är signaturen till "Lilla Sportspegeln", "Du kan alltid bli nummer ett" (förutom låtarna i disneymedleyt i början). Men det är kanske mer för mig som tänker ha detta som samlarobjekt och inte för att träna med.
     Man har varit generös med antalet medverkande Disney-figurer där, förutom ovan nämnda Kalle, Musse och Långben även figurer som Piff och Puff, de tre små grisarna, karaktärerna från Djungelboken, Björnligan (vilket är lite kul eftersom dom när den här skivan kom ut ännu har inte deltagit på vare sig film eller ljud) och Tweedledee och Tweedledum från "Alice i Underlandet" är med. 

En del av låtarna har kanske lite mycket 70-talsdisco över sig för att vara en skiva som ska locka barn och ungdomar 1984, men det är samtidigt smart och bra gjort och i original är det bland de bättre Disney-skapelserna på vinyl under 80-talet och även i denna svenska version så är det tumme upp för att man ändå har lagt ner lite energi, tid och talang i detta. Jag är positivt överraskad av den här plattan och den blir kvar i samlingen!

Dom 50 bästa låtarna från 1988!

Nästa år till rakning, eller snarare rankning, är året då OS gick i Söul och Calgary, Socialdemokraterna vann valet, Malena Ivarsson visade sex i TV och Ebbe Carlsson-affären pågick som allra bäst. Vi är alltså framme vid 1988, ett år i tonåren som jag musikaliskt alltid sett som långt sämre än de föregående åren 1985-87, kanske främst för att syntharna försvann allt mer och ersattes av en massa pudelhårdrockare, slätstrukna pophits av "Dirty dancing"-karaktär, diverse trams och förstås låtar som idag känns sönderspelade till max. Det var ett år då jag nästan ägnade mig mer åt jazzen än listmusiken. Fast lite mer har numera jag accepterat året för dess mindre listvänliga låtar och insett att 1988 var ett, om inte annat, väldigt bra svenskt år! Men här saknas många av årets allra största hits, eller så finns dom på platserna under 50-strecket. Många låtar här är såna som antingen aldrig kom in på trackslistan eller aldrig nådde några högre höjder på den listan. En sak är dock som förut, England och Sverige dominerar bland länderna. 
     Nu är det så att 1988 gjorde jag faktiskt en årslista på nyårsaftonen. Det var första gången jag själv valde att lista mina egna favoriter av gällande låtar och den listan har jag många år senare filmat på Youtube till Vinyl Community så vill ni veta top 25 1988 under tonåren så är det bara att klicka på länken nedanför. Men det är inte jättemycket som stämmer överens med dagens lista.
https://www.youtube.com/watch?v=yDT1-mMCvvk&t=2s

1 Sandra - Heaven can wait
2 Edelweiss - Bring me Edelweiss
3 Peter LeMark – Hemma vid ett hav
4 Level 42 – Heaven in my hands
5 The Timelords – Doctorin' the tardis

6 Depeche Mode – Behind the wheel
7 S-Express - Theme from S-Express
8 Pet Shop Boys – Heart
9 Yello – The race
10 Aztec Camera – Somewhere in my heart
11 Pet Shop Boys – Domino dancing
12 Sandra – Stop for a minute
13 Peter Schilling - A diffrent story (a world of lust and crime)
14 Peter LeMarc – Sång för april
15 Roxette - Listen to your heart
16 Mauro Scocco – Sarah
17 Trance Dance - Emergency
18 Level 42 – Take a look
19 Johnny Hates Jazz – Heart of gold

20 Icehouse – Electric blue
21 Kim Wilde – Never trust a stranger
22 Mel & Kim – That's the way it is
23 French Revolution – Alien too (fallin')
24 Pet Shop Boys – Left to my own devices
25 Erasure – Ship of fools
26 Sandra - Secret land
27 Peter LeMarc – Det finns inga mirakel
28 Secret Service – Don't you know, don't you know
29 Sting – Fragile
30 Nina Letar UFO – Het
31 Kim Wilde – You came
32 Erasure – A little respect
33 Visitors – Nothing to write home about
34 Trance Dance - Joy toy

35 Eldkvarn – Kärlekens tunga
36 Madonna – The look of love
37 Joan Jett & The Blackhearts - I hate myself for loving you
38 Tone Norum/Tommy Nilsson - Allt som jag känner
39 Imperiet -...som eld
40 Style - It's a secret
41 Kylie Minogue - Je ne sais pas pour quoi
42 George Michael – Kissing a fool
43 Toto – Stop loving you
44 Fancy – Fools cry
45 Passagerarna – Säg mig om du vill
46 George Michael – Monkey
47 Wilmer X – Blå vägen hem
48 Fleetwood Mac – Everywhere
49 George Michael - Father figure
50 T'Pau – Secret garden

Dom 50 bästa låtarna från 1983!

Det har blivit tid att granska ännu ett 80-talsår med lupp och se vad som var den bästa musiken det året. Frågar man gemene man om 1983 så svarar dom flesta att Carola slog igenom med "Främling" som sitt enda minne, vilket nog är ett bevis på att detta är ett mellanår på händelsefronten, men vill man lägga till kan man säga att Bengt Westerberg blir ny folkpartiledare, Ove Rainer-affären rasar och Björn Borg slutar med tennis. Jag vet inte om det gjorde 1983 mer minnesrikt direkt.... 
Musikmässigt var det väl också lite av ett mellanår, även om man kunde se konturer av sound och utveckling som skulle leda till dom störtsköna åren 1984-85-86. Jag fyllde 9 år och hade väl börjat att utforska lite musik, men det är ännu väldigt få riktiga musikminnen från då. Totalt fick jag ihop 165 låtar, varav 50 visas här och det är en rätt god blandning mellan tämligen välkända låtar, mindre hits och låtar folk kliar sig i huvudet och undrar vad det är. Och vad gäller länder så är det England och sen inget och sen inget och sen inget och sen Sverige och sen resten. Håll till godo och mycket nöje!

1 Py Bäckman – Kristall
2 Naked Eyes – Promises promises

3 Indochine – Miss Paramount
4 Tears For Fears – Pale shelter
5 U2 – New years day
6 Depeche Mode – Get the balance right
7 Talk Talk – My foolish friend
8 David Bowie – Let's dance
9 Kajagoogoo – Too shy
10 Tracey Ullman – They don't know
11 Simple Minds – Waterfront
12 Depeche Mode – Love in itself
13 China Crisis – Wishful thinking
14 JoBoxers – Boxerbeat
15 Duran Duran – Union of the snake
16 Martin Briley – Just a mile away
17 Howard Jones – What is love
18 The Flying Pickets – Only you
19 Paul Young – Come back and stay
20 Depeche Mode - Everything counts
21 ZZ Top – Sharp dressed man
22 Shannon – Let the music play

23 Lionel Richie – Hello
24 Blancmange – That's love, that it is
25 U2 – Sunday bloody sunday
26 Duran Duran – Is there something I should know
27 Michael Jackson – Billie Jean
28 Planet P Project - Only you and me
29 Icehouse – Hey little girl
30 Cyndi Lauper - Girls just want to have fun
31 Magnus Uggla – IQ
32 Yello – Lost again
33 Howard Jones – New song
34 Elton John – I'm still standing
35 Peter Lundblad – Jag brinner
36 Rufus & Chaka Khan – Ain't nobody
37 George Benson – Feel like makin' love
38 Dan Tillberg – Varm
39 Roberta Flack & Peabo Bryson – Tonight i celebrate my love
40 Level 42 – The chinese way
41 The Lotus Eaters – The first picture of you
42 Michael Jackson – Wanna be startin' something

43 Aztec Camera – Oblivious
44 Tears For Fears – Mad world
45 Men Without Hats – Safety dance
46 Prince – 1999
47 Human League – (Keep feeling) fascination
48 Icehouse – Street café
49 Commando M Pigg – Intima teatern
50 Icicle Works – Birds prey (whisper to a scream) 

Tre låtar är valda: Givetvis vinnaren med Py Bäckman, en låt som kan ses som lite udda som vinnare, men det är en helt underbar stämningsfylld låt med en spännande och nattligt sound! En dag hoppas jag också hitta singeln till den. Dessutom den idag sorgligt bortglömde engelske rocksångaren Martin Briley, en artist som aldrig slog i Sverige, och hans sköna "Just a mile away". Sen går det väl inte att komma ifrån att 1983 var Michael Jacksons år, i och med att "Thriller" kom detta år, så jag väljer också en liveversion av låten på plats 42, det grymma öppningsspåret "Wanna be startin' somethin'".

En intervju på Vinylguiden!

Jag har haft äran att delta i en intervju med websidan Vinylguiden, en sida som försöker lyfta fram vinylkulturen med fakta, intervjuer och artiklar. Intervjun handlade om skivsamlandet, om Stafrins Skivguide och även om min Youtube-kanal. Länk till Vinylguiden kommer hädanefter att finnas i länklistan. Tack till Calle Lorin för intervjun och lycka till med Vinylguiden! 👍

För intervjun, klicka på bilden eller länken nedan:
https://www.vinylguiden.se/intervju-jorgen-stafrin-skivsamlare-och-bloggare/

Dom 50 bästa låtarna från 1987!

Det är dags igen att syna ett speciellt år i sömmarna riktigt ordentligt och i en Facebook-grupp för oss fans av den hederliga Trackslistan så har ett gäng av oss gjort top 50-listor över ett år på 80-talet, precis som tidigare. Året det gäller nu är året då man letade Olof Palmes mördare, Cornelis dog och det kalla kriget blev allt mer avlägset, alltså 1987. Jag var 12 år, på mitt 13:e, då och började högstadiet. Jag hade efter 1985 och 1986 års lyckorus och nyförälskelse i popmusiken lite börjat få distans och särskilja mer bra från riktigt dåliga låtar. Dessutom så började jag försiktigt nosa på annan musik med, samt att jazzen blommade som aldrig förr. 1987 ser jag ändå som ett riktigt bra och starkt år med hela 200 låtar som valdes ut, varav 50 som jag visar här. Här trängs idag alltför bortglömda singlar med några självklara jättehits. Två länder dominerar, England och Sverige. 1987 var ett riktigt starkt år för musik från dessa länder. Så mycket nöje att gotta er i musik från det gyllene året 1987!

1 MARRS - Pump up the volume
2 Level 42 - To be with you again
3 Depeche Mode - Strangelove
4 Wax - American english
5 Sandra - Everlasting love
6 The Hooters - Satellite
7 Peter LeMarc - Vägen (låter oss längta)
8 Pet Shop Boys - Always on my mind
9 Peter LeMarc - Håll om mig
10 Wax - Bridge to your heart
11 Level 42 - Running in the family
12 Depeche Mode - Never let me down again
13 Sandra - Midnight man
14 M & H Band - Popcorn
15 Pseudo Echo - Funky town
16 Marie Fredriksson - Efter stormen
17 Secret Service - I'm so i'm so i'm so (I'm so in love with you)
18 French Revolution - The light from Fantasia

19 New Order - True faith
20 Björn Afzelius & Mikael Wiehe - Mitt hjärtas fågel
21 Trance Dance - River of love
22 Pet Shop Boys - Rent
23 Gary Moore - Over the hills and far away
24 Living In A Box - Living in a box
25 Nina Letar UFO - Baba twist
26 Eldkvarn - Ta min hand
27 Lolita Pop - Mind your eye
28 Johnny Hates Jazz - I don't want to be a hero
29 Dan Harrow - Don't break my heart
30 Bryan Adams - Only the strong survive
31 Mandy Smith - Positive reaction
32 Robbie Nevil - Dominoes
33 Madonna - Causing a commotion
34 Fleetwood Mac - Little lies
35 Gary Moore - Friday on my mind
36 Imperiet - 19hundra80sju
37 Nasa - The bird
38 Pseudo Echo - Living in a dream

39 A-ha - Manhattan skyline
40 Peter Wolf - Come as you are
41 Madonna - Open your heart
42 Pet Shop Boys - It's a sin
43 T'Pau - Heart and soul
44 Anne-Lie Rydé - Jycklarens estrad
45 Cock Robin - Just around the corner
46 The Other Ones - Holiday
47 Robbie Nevil - Wot's it to ya
48 Richenell - 50/50
49 Heartbeat UK - Jump to it
50 Visitors - All of your attention

Tre låtar har jag valt: Givetvis vinnaren med MARRS. Fast här har jag ju länkat till just den videon, men jag har hittat en kul alternativ video från TV-serien Star Trek som jag väljer istället. Sen Björn Afzelius & Mikael Wiehes sköna "Mitt hjärtas fågel", som jag gillade skarpt när den kom. Samt Bryan Adams sorgligt bortglömda rockröjare "Only the strong survive". Nästa gång tar vi 1983!

KRÖNIKA: Allt kortare låtar är ett elände!

Det är inte min mening att låta som en gnällig 100-åring men risken är att jag tyvärr lyckas med det ändå nu. För jag tänkte ta upp lite om detta med låtars längd numera. Efter ett uppehåll på ca 16-17 år så har jag börjat leta efter nyproducerad musik igen. Inte i ett försök att verka hipp, ungdomlig och häftig utan för att jag saknade känslan som fanns på 80- och 90-talet, när jag hörde en ny låt på radion och direkt blev intresserad och ville höra på den igen och igen. Det finns trots allt en musikvärld bortom Digilistan och Rix FM slätstrukna skval. 

Men ett problem har jag dock med mycket av dagens musik som inte fanns när jag tidigare letade nya och fräscha låtar att digga är längden! En hitlåt var när jag lyssnade på Tracks och Metropol runt 3.30-4 minuter lång, vilket var en lagom tid. Den hann aldrig bli tråkig, men man hann samtidigt ändå få ut det mesta av en slagkraftig låt som var kanonbra. Ville jag ha längre stycken kunde jag söka mig till jazzen eller klassisk musik eller Jean Michel Jarre. Fördelen med att ha ett brett musikintresse! 

Idag är de flesta hitlåtarna plötsligt inte längre än 3 minuter som max och allra helst runt en 2.30 minut och jag gillar inte alls denna trend. Den här låttiden var förvisso inte helt ovanlig i jazzens swingera på 30- och 40-talet, men då var kvaliteten ett annat och tekniken lika så. Det var en av orsakerna till att bopen tog över till slut, längre låtar gav mer solon och chans att utveckla låten. Sen gick det lite väl överstyr istället när symfonirocken drog igång på 70-talet eller när jazzlåtarna började bli uppåt 16-20 minuter långa.
     Idag är orsaken något helt annat än under jazzeran, pengar och desperat ekonomisk vinning. Om en låt är kort så kan man få den som streamar att köpa låten igen och igen och igen betydligt mer än om en låt är drygt 4 minuter lång. En kort hit är anpassad till dagens teknik genom att det genererar mer pengar till bolagen. Man kan ju tycka att det ändå är lite trivialt att sitta och gnälla på att låtarna är för korta idag, men ponera en framtid där låtarna är ännu kortare, där det egentligen räcker med att skapa ett intro och eventuellt en refräng, sen är låten slut. Hur mycket hinner DU egentligen njuta av låten och hur mycket kan skivbolaget njuta av eventuella pengar man får in på streamingen och är detta en rättvis deal?

Men titta framför allt på yrket kompositör, dessa musikskapare som i framtiden i så fall inte får en skuggan av en chans att skapa musik på det sätt som man vill utan man måste av kommersiella skäl komprimera ett verk så mycket att man inte hinner utveckla sin konst alls. Vem vill vara musikskapare om man bara måste göra streamade 2 minuters-låtar som ingen egentligen ska minnas till nästa år, allt för att dra in pengar? Det är möjligt att det är en överdriven skräckvision, men jag vill i alla fall kunna njuta av en låt mer än att den börjar, man kommer till en refräng och sen är det nästan direkt dags att börja fundera på vilken låt man ska höra på här näst. Eller är det bara jag som har svårare än jag kunnat ana att anpassa mig till nutidens musikaliska riktning? För musik är för mig njutning och inte en sönderstressad kassako på nätet för stunden. Ge mig mina 3.30-4 minutare tillbaka! 

Så bara för att ge alla skapare av hitlåtar för Digilistan, Billboard och Rix FM skrämselhicka deluxe så ska jag länka till Jimmy Smiths låt "Back in the chicken shack", från det underbara albumet med samma namn. Den klockar nämligen in på hela 8 minuter och 8 sekunder, och det låter alldeles perfekt ändå! 

Dom 50 bästa låtarna från 1982!

Ännu en årslista från 80-talet har skapats av mig via en Facebookgrupp. Denna gång är det bakåt i decenniet till 1982, som var ännu ett stort år för synthpop och engelsk new wave-pop! Det är i alla fall det som dominerar här. 1982 var väl i övrigt inte något riktigt intressant år och totalt fick jag ihop 150 låtar, varav 50 av dom presenteras här. Det var många idag übersönderspelade klassiker som släpptes och mycket ointressant blek radiopop. Ändå tycker jag att det trots allt finns fler klassiker från detta år som ännu håller mer vad jag kunde ana faktiskt så listan är ändå en rätt bra blandning av klassiker, mindre hits och totala överraskningar. 

Men en väldigt viktig nostalgisk detalj hände detta året. Jag var 7 år gammal och spelade för första gången in från radio. Jag visste inte då att hur man egentligen gjorde utan satte en bandspelare intill en radio och spelade in luftvägen så att säga. Det lät ju uselt förstås, men bandet finns faktiskt kvar än och flera av dom låtarna har jag hittat igen senare i livet. Man kan säga att det första lilla fröet av musikintresse hos mig såddes detta år.

1 Bad Manners - Exodus
2 Ultravox - Hymn
3 Depeche Mode - See you

4 Adolphson & Falk - Stockholmsserenad
5 Depeche Mode - Leave in silence
6 Electric Banana Band - Banankontakt av tredje graden
7 Gyllene Tider - Flickan i en Cole Porter-sång
8 Talk Talk - Today
9 Icehouse - Great southern land
10 Mobiles - Amour amour
11 Visage - The damned don't cry
12 A Flock Of Seagulls - I ran (so far away)
13 A Flock Of Seagulls - Wishing (if i had a photograph of you)
14 ABC - The look of love
15 Duran Duran - Hungry like a wolf
16 Paris France Transit - Paris France
17 Ultravox - Reap the wild wind

18 Imagination - Just an illusion
19 Adam Ant - Goody two shoes
20 Talk Talk - Talk Talk
21 Duran Duran - Say a prayer
22 Lustans Lakejer - Diamanter
23 Peter Gabriel - Shock the monkey
24 Depeche Mode - The meaning of love
25 Dollar - Videoteque
26 Kim Wilde - View from a bridge
27 Shalamar - I can make you feel good
28 Phil Collins - Thru these walls
29 Alf Robertson - Balladen om Nisse Karlsson
30 Simple Minds - Promised you a miracle
31 Yazoo - Don't go
32 Juluka - Scatterlings of Africa
33 A Flock Of Seagulls - Space age love song

34 Toto Coelo - I eat cannibals
35 ABC - Poison arrow
36 Phil Collins - Do you know, do you care
37 Hellzephyrs Poporkester - En kopp på Frelins
38 Evelyn "Champagne" King - Love come down
39 The Fixx - Stand or fall
40 Donna Summer - Love is in control (finger on the trigger)
41 Alan Parsons Project - Eye in the sky
42 Shalamar - A night to remember
43 Alf Robertson - Emily's foto
44 Adolphson & Falk - Krafter vi aldrig känner
45 Tant Strul - Jagad
46 Chicago - Hard to say i'm sorry
47 Fleetwood Mac - Gypsy
48 Dag Vag - Popitop
49 Tomas Ledin - Sommaren är kort
50 Patti Austin & James Ingram - Baby, come to me

Dom 50 bästa låtarna från 1986!

Dags för ännu en årslista som skapades för Facebook-gruppen "Vi som lyssnade på Tracks", där vi vandrar igenom dom bästa låtarna från det senare delen av 80-talet, medan i en annan grupp så går vi igenom den första delen. Årtalet denna gång var 1986, ett år som är väldigt viktigt för mig av många anledningar. Dels så köpte jag min allra första egna platta (Paul Hardcastles debut som jag skrev om i början av bloggens existens), dels så började jag lyssna på jazz det året och dels så öppnade jag mina öron för fler radioprogram (Kulan I Luften, Metropol etc) vilket ledde till mer musikaliska influenser. 1986 var ett mycket bra musikår som vuxit allt mer med åren. 1984, 1985 och 1986, där är musikårens megatrio! Framför allt var 1986 ett ENORMT starkt musikår fylld med enorma mängder klassiska och lysande hits som gjorde att det var rekordsvårt att få ihop en lista utan att med besvikelse behöva såga av flera av dom. Även om jag gjorde en 200 platser lång lista så är det topp 50 som är det huvudsakliga målet. 

Min topp 50 är fylld med mindre hits och mindre säljande andra och tredje singlar från stora album, idag sorgligt bortglömda låtar som förtjänar mer uppmärksamhet och som spelades alldeles för lite. Men självklart finns här ett gäng klassiker/megaklassiker också, samt en del överraskningar. Så låtom oss dyka ner i det gyllene året 1986 och titta på dom 50 bästa låtarna det året, i mina öron i alla fall. Och självklart kommer flera av låtarna på listan att dyka upp i egna artiklar allt eftersom.

1 Device - Hanging on a heartattack

2 Depeche Mode  - A question of time
3 Big Deal - Du du du kan ge kärlek
4 Depeche Mode - Stripped
5 Sandra - Innocent love
6 Simple Minds - Sanctify yourself
7 Level 42 - Lessons in love 
8 David Bowie - Absolute beginners
9 Pet Shop Boys - Opportinitues (let's make lots of money)
10 Spandau Ballet - Through the barricade
11 Alphaville - Dance with me
12 The Bangles - Manic monday
13 A-ha - The sun always shines on
14 Depeche Mode - Black celebration
15 ZZ Top - Velcro fly
16 Ojj! 600 - Oo-ee-bim-bam-bop
17 Fra Lippo Lippi - Shouldn't have to be like that
18 Imperiet - Café Cosmopolite

19 Genesis - Invisible touch
20 Madonna - Live to tell
21 Princess - After the love has gone
22 Depeche Mode - A question of lust
23 Pet Shop Boys - Suburbia
24 OMD - We love you
25 Red Box - For America
26 Mr Mister - Kyrie
27 Toto - I'll be over you
28 Sandra - Mirror of love
29 Modern Talking - Atlantis is calling (S.O.S for love)
30 Brilliant - Somebody
31 Heart - These dreams
32 Pet Shop Boys - Love's comes quickly
33 Katrina & The Waves - Sun street
34 Five Star - Find the time
35 Wham! - The edge of heaven

36 Kraftwerk - Music non stop
37 Genesis - Land of confusion
38 Dan Harrow - Bad boy
39 Erasure - Sometimes
40 Brilliant - Love is war
41 Nicole - Don't you want my love
42 Double - The captain of her heart
43 The Smithereens - Behind the walls of sleep
44 Pat Benatar - Sex as a weapon
45 Roxette - I call your name
46 OMD - If you leave
47 Drum Theatre - Living in the past
48 Alphaville - Universal daddy
49 Modern Talking - Geronimo's cadillac
50 Swing Out Sister - Breakout