Alla skribenter och musikvetare tänker skriva om hans inflytande på popmusiken och vilken nyskapare han var, så jag tänker lite avstå från "Ziggy Stardust" och "Life on mars". Det behövs nog inte fler såna texter. David Bowie från 90-talet och till idag har jag ungefär noll koll på. För mig slutade han bli intressant musikaliskt runt när han bildade rockbandet Tin Machine.
Den del av David Bowie som det ändå kommer att skrivas minst om, antar jag, är den del som jag genom alla år gillat bäst med honom, 80-talets David Bowie. Han har ända sen 80-talet slutade hånats för en hel del av det som var David Bowie för mig när jag växte upp, "Let's dance"-plattan (en av få fullängdare med honom i min samling), hans dansande på gatan med Mick Jagger (som jag också tycker är en råhäftig låt och det står jag för), hans yuppiestil med trenchcoat och slips eller hans filminsats i "Absolute beginners" (som jag ska återkomma till). Men jag har här ändå passat på att plocka tre David Bowie-singlar från 80-talet som till hör mina favoriter och som för mig är Bowie som bäst, i alla fall till dess att jag införskaffat "Ziggy stardust", "Diamonds dogs" och andra 70-talsklassiker. Dom är kanske inte de mest originella låtarna, men förtjänas att påminnas om en dag som denna.

Bowie själv har sagt att låten är en hyllning till barndomen och en sorts barnramsa. Det är dessutom David Bowies stora steg in i 80-talets new wave-våg och en låt som är lysande producerad av Bowie och Tony
Visconti. Jag älskar verkligen synthslingan som går genom låten och melodin har en verkligt spännande och mystisk stämning i sig. Låten är rätt speciell eftersom den återknyter bekantskapen med Bowies fiktiva astronaut Major Tom från hans mer än 11 år gamla "Space oddity" och tar honom in i en ny era.
B-sidan heter "Move on" och är också ett album spår på 1979 års platta "Lodger". En spännande produktion med sköna trummattor och bra gitarrspel!
Let's dance (1983)

B-sidan på låten är också väldigt klassisk Bowie för där finns en annan låt med dignitet och som blev en gigantisk hit själv, "Cat people (putting out fire)".
Absolute beginners (1986)

B-sidan här kan vi lämna där hän eftersom den innehåller en dub-mix av låten.
Jag skulle ha kunnat skriva om fler låtar om plats och tid funnits, "China girl", "This is not america", "Golden years", "Young americans" eller "Blue Jean", alla kanonlåtar! Det finns ett uttryck som heter " It's sad when the mighty falls" och det får passa bra här. David Bowie är en artist som funnits där på många olika sätt hela tiden, som vågade vara annorlunda och göra saker på sitt sätt, såna som det finns alldeles för få av i dagens strömlinjeformade värld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar