Det är inte min mening att låta som en gnällig 100-åring men risken är att jag tyvärr lyckas med det ändå nu. För jag tänkte ta upp lite om detta med låtars längd numera. Efter ett uppehåll på ca 16-17 år så har jag börjat leta efter nyproducerad musik igen. Inte i ett försök att verka hipp, ungdomlig och häftig utan för att jag saknade känslan som fanns på 80- och 90-talet, när jag hörde en ny låt på radion och direkt blev intresserad och ville höra på den igen och igen. Det finns trots allt en musikvärld bortom Digilistan och Rix FM slätstrukna skval.
Men ett problem har jag dock med mycket av dagens musik som inte fanns när jag tidigare letade nya och fräscha låtar att digga är längden! En hitlåt var när jag lyssnade på Tracks och Metropol runt 3.30-4 minuter lång, vilket var en lagom tid. Den hann aldrig bli tråkig, men man hann samtidigt ändå få ut det mesta av en slagkraftig låt som var kanonbra. Ville jag ha längre stycken kunde jag söka mig till jazzen eller klassisk musik eller Jean Michel Jarre. Fördelen med att ha ett brett musikintresse!
Idag är de flesta hitlåtarna plötsligt inte längre än 3 minuter som max och allra helst runt en 2.30 minut och jag gillar inte alls denna trend. Den här låttiden var förvisso inte helt ovanlig i jazzens swingera på 30- och 40-talet, men då var kvaliteten ett annat och tekniken lika så. Det var en av orsakerna till att bopen tog över till slut, längre låtar gav mer solon och chans att utveckla låten. Sen gick det lite väl överstyr istället när symfonirocken drog igång på 70-talet eller när jazzlåtarna började bli uppåt 16-20 minuter långa.
Idag är orsaken något helt annat än under jazzeran, pengar och desperat ekonomisk vinning. Om en låt är kort så kan man få den som streamar att köpa låten igen och igen och igen betydligt mer än om en låt är drygt 4 minuter lång. En kort hit är anpassad till dagens teknik genom att det genererar mer pengar till bolagen. Man kan ju tycka att det ändå är lite trivialt att sitta och gnälla på att låtarna är för korta idag, men ponera en framtid där låtarna är ännu kortare, där det egentligen räcker med att skapa ett intro och eventuellt en refräng, sen är låten slut. Hur mycket hinner DU egentligen njuta av låten och hur mycket kan skivbolaget njuta av eventuella pengar man får in på streamingen och är detta en rättvis deal?
Men titta framför allt på yrket kompositör, dessa musikskapare som i framtiden i så fall inte får en skuggan av en chans att skapa musik på det sätt som man vill utan man måste av kommersiella skäl komprimera ett verk så mycket att man inte hinner utveckla sin konst alls. Vem vill vara musikskapare om man bara måste göra streamade 2 minuters-låtar som ingen egentligen ska minnas till nästa år, allt för att dra in pengar? Det är möjligt att det är en överdriven skräckvision, men jag vill i alla fall kunna njuta av en låt mer än att den börjar, man kommer till en refräng och sen är det nästan direkt dags att börja fundera på vilken låt man ska höra på här näst. Eller är det bara jag som har svårare än jag kunnat ana att anpassa mig till nutidens musikaliska riktning? För musik är för mig njutning och inte en sönderstressad kassako på nätet för stunden. Ge mig mina 3.30-4 minutare tillbaka!
Så bara för att ge alla skapare av hitlåtar för Digilistan, Billboard och Rix FM skrämselhicka deluxe så ska jag länka till Jimmy Smiths låt "Back in the chicken shack", från det underbara albumet med samma namn. Den klockar nämligen in på hela 8 minuter och 8 sekunder, och det låter alldeles perfekt ändå!
Men ett problem har jag dock med mycket av dagens musik som inte fanns när jag tidigare letade nya och fräscha låtar att digga är längden! En hitlåt var när jag lyssnade på Tracks och Metropol runt 3.30-4 minuter lång, vilket var en lagom tid. Den hann aldrig bli tråkig, men man hann samtidigt ändå få ut det mesta av en slagkraftig låt som var kanonbra. Ville jag ha längre stycken kunde jag söka mig till jazzen eller klassisk musik eller Jean Michel Jarre. Fördelen med att ha ett brett musikintresse!
Idag är de flesta hitlåtarna plötsligt inte längre än 3 minuter som max och allra helst runt en 2.30 minut och jag gillar inte alls denna trend. Den här låttiden var förvisso inte helt ovanlig i jazzens swingera på 30- och 40-talet, men då var kvaliteten ett annat och tekniken lika så. Det var en av orsakerna till att bopen tog över till slut, längre låtar gav mer solon och chans att utveckla låten. Sen gick det lite väl överstyr istället när symfonirocken drog igång på 70-talet eller när jazzlåtarna började bli uppåt 16-20 minuter långa.
Idag är orsaken något helt annat än under jazzeran, pengar och desperat ekonomisk vinning. Om en låt är kort så kan man få den som streamar att köpa låten igen och igen och igen betydligt mer än om en låt är drygt 4 minuter lång. En kort hit är anpassad till dagens teknik genom att det genererar mer pengar till bolagen. Man kan ju tycka att det ändå är lite trivialt att sitta och gnälla på att låtarna är för korta idag, men ponera en framtid där låtarna är ännu kortare, där det egentligen räcker med att skapa ett intro och eventuellt en refräng, sen är låten slut. Hur mycket hinner DU egentligen njuta av låten och hur mycket kan skivbolaget njuta av eventuella pengar man får in på streamingen och är detta en rättvis deal?
Men titta framför allt på yrket kompositör, dessa musikskapare som i framtiden i så fall inte får en skuggan av en chans att skapa musik på det sätt som man vill utan man måste av kommersiella skäl komprimera ett verk så mycket att man inte hinner utveckla sin konst alls. Vem vill vara musikskapare om man bara måste göra streamade 2 minuters-låtar som ingen egentligen ska minnas till nästa år, allt för att dra in pengar? Det är möjligt att det är en överdriven skräckvision, men jag vill i alla fall kunna njuta av en låt mer än att den börjar, man kommer till en refräng och sen är det nästan direkt dags att börja fundera på vilken låt man ska höra på här näst. Eller är det bara jag som har svårare än jag kunnat ana att anpassa mig till nutidens musikaliska riktning? För musik är för mig njutning och inte en sönderstressad kassako på nätet för stunden. Ge mig mina 3.30-4 minutare tillbaka!
Så bara för att ge alla skapare av hitlåtar för Digilistan, Billboard och Rix FM skrämselhicka deluxe så ska jag länka till Jimmy Smiths låt "Back in the chicken shack", från det underbara albumet med samma namn. Den klockar nämligen in på hela 8 minuter och 8 sekunder, och det låter alldeles perfekt ändå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar