Waterfront - Nature of love (1988): Phil Cilia och Chris Duffy var Cardiff-duon Waterfront som fick en hyggligt stor hit i USA med låten innan denna, "Cry". Men här i Sverige var det nobben hos skivköparna, vilket kanske kan bero på att bandet inte var så originell i sin musik. Gillar man som jag Climie Fisher och Johnny Hates Jazz mjuka och sofistikerade pop så gillar man garanterat detta för det är ungefär samma stil. Som sagt, därmed inte sagt att det är dåligt, "Nature of love" är en mjuk poppärla som gick in i örat direkt hos mig och stannade där. Bandet gjorde bara en platta innan Duffy försökte sig på en solokarriär som floppade. Man släppte dock en ny platta 2011, men är numera ett countryinspirerat band.
Doppelganger - Communication breakdown (1985): På skivomslaget och på Discogs står det att Doppelganger består av Randy Fredrix och Philippe Saisse. Var dom kommer ifrån har jag ingen aning om, men låten är inspelad i New York så jag antar att vi lämnar England ett tag. Ungefär så mycket information finns om denna singel, som jag köpte 1992 när skivaffären Förlorade Favoriter här i stan hade superrea och en kompis i gymnasiet rådde mig att tokköpa och chansa när det nu var så billigt. Sen dess har jag inte sett nåt eller fått nån info om något annat med Doppelganger. Men låten är en riktigt bra dansant synthkaskad från 80-talets mitt med lätt förvrängda sångröster och spännande produktion! Kanske inte den mest igenkänliga melodin, men det är svårt att sitta still.
Book Of Love - I touch roses (1986): Vi stannar kvar i USA, som på 80-talet inte var världskända för sin synthpop så därför blir jag alltid lite lycklig när jag hittar new wave och synth från 80-talet därifrån. Book Of Love är ett band från Philadelphia bestående av tre tjejer och en kille. Sångerskan heter Susan Ottaviano och hon har väl inte världens bästa sångröst, men "I touch roses" är ändå en snygg och lugn poppig synthlåt med en riktigt snygg produktion, som jag gillade direkt när jag hörde den. Annars har Book Of Love en massa top 10-platser på den amerikanska danslistan under 80-talet, medan man däremot inte lyckades lika bra på Billboard Hot 100. Men man spelade i alla fall som förband till Depeche Mode under deras turnéer 1985-86.
Mobiles - Amour amour (1982): Detta engelska band var väldigt kortlivat, trots att man lyckades med en singel i hemlandet som blev stor, låten innan denna, "Drowning in Berlin", och trots att man var helt rätt i tiden för synthband, vad gäller mode och stil, i alla fall om man ser på singelomslaget. Sångerskan i Mobiles heter Anna Maria och jobbar idag i hälsobranschen. Den här låten har en skön melodi som vandrar iväg åt olika spännande håll och en produktion som är riktigt snygg. Låten är ett stycke bortglömt bevis på hur bra 80-talets engelska new wave-våg var! Mobiles släppte ett album efter detta innan man försvann. Det släpptes dock ett sorts samlingsalbum 2006 med intervjuer av bandet.
Person To Person - Love on the rebound (1985): Visst är det helt fantastiskt när man köper en helt okänd singel på vinst och förlust, helt ovetande om vad det är, och det visar sig att det är en riktig kanonlåt på den. Det hände mig i det här fallet för ca 10 år sen då jag på en loppis köpte denna singel med engelska Person To Person. Bandet har en enda medlem som är någorlunda känd, David Palmer, före detta trummis i ABC. Däremot är låten mixad av John Hudson som mixat låtar åt både A-ha, Ultravox och Visage. Den här låten är en skön poplåt av modellen engelsk från 80-talets mitt, med ett gungande och svängigt popsound med lite synth i kanterna. Jag gillar melodin och refrängen starkt och sångeren Pete Eason har en skön popröst. Till min stora glädje lyckades jag hitta ett helt album med bandet flera år senare, också det riktigt bra. Men någon succé blev det inte utan bandet har ingen hört av sen dess och Palmer var snart tillbaka i ABC. Jag ska säga att låten på klippet inte har den bästa kvaliteten kanske, men jag kan inte undanhålla er denna poppärla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar