Det är sorgliga tider just nu i musikvärlden. Zemya Hamilton avled för några dar sen av sviterna från MS, 50 år gammal. Jag borde skriva något om det också, eftersom jag gillade hennes band Clubland väldigt mycket, liksom hiten "Going through the motions". Men samtidigt har också Peter Lundblad gått bort, 65 år gammal, en artist som på bara de senaste åren har blivit en ny och spännande favorit för mig. Därför känns det mer rätt att just nu skriva om ett par Lundblad-singlar som ligger mig varmt om hjärtat och som passar som mitt minne av honom. Men för att läsa mer om Zemya Hamilton så rekommenderar jag denna artikel på bloggen beatbox.se och det är inte heller omöjligt att jag skriver om några Clubland-singlar inom kort.
Hur jag skulle göra denna hyllning visste jag inte riktigt. Jag hade två låtar på singel som båda är för mig klassiker och mest Peter Lundblad för mig, vilken ska jag välja? Den som är överlägset mest spelad och som exakt alla förknippar med honom, eller ska jag gå mot strömmen och välja den mindre kända som nästan ingen idag känner till? Eller ska jag ta ett helt album? Nej, det kändes bäst att ta båda singlarna och granska dom noggrant var för sig.
Det orättvisa är att jag just precis upptäckt Peter Lundblads musik och börjat att lyssna in mig på hans plattor, och just då så tar cancern iväg honom från oss. Till för några år sen så var han i stort sätt bara "Ta mig till havet" och inget mer och jag engagerade mig inte i hand musik, men så har jag till sist insett storheten i hans texter, i hans ljusa och spännande röst och komponerande! Men låt mig då börja från början...
Jag brinner/Ge mej tid
Den här låten hörde jag faktiskt redan 1982, men jag visste inte då vem som gjorde den. På ett kassettband spelade jag, då 7 år gammal, in musik från radion genom att sätta en bandspelare intill radion. Vad en kassettradio var för något visste jag inte då. Jag spelade in allehanda saker från förmiddagsprogram som "Skivstafetten", "Radio FM" och annat och en av låtarna var en mysig poplåt med refrängen "Jag brinner, jag brinner, som en sprakande vulkan". Vem som sjöng visste jag inte då. Bandet finns kvar ännu och jag har spenderat många år med att försöka få igen låtarna jag spelade in då på platta (en av låtarna fanns också på 2014 års skivfynd som en del kanske minns, Tundras" Dubbla hemligheter") och det tog mig nästan 20 år innan jag lyckades identifiera att ovan citerade låttext kom från Peter Lundblads låt "Jag brinner" och hitta singeln på den numera saligt bortgångna affären Slussens Film & Musik i Stockholm. Och visst är den fortfarande en otroligt snygg och häftig låt. Det är en avkopplande och sval poplåt på svenska, mitt i en tid då just såna var som mest spännande. Framför allt gillar jag Peters svajande gitarr i refrängen och den kittlande texten.
B-sidan "Ge mej tid" är också det avslutande spåret på plattan "Lugn extas", där också "Jag brinner" finns. Det är en stämningsfylld ballad som börjar lite trevande, men som växer starkt allt eftersom och blir en riktigt vacker och stark låt! Den här singeln här tycker jag är ett mycket gott alternativ om man är lite trött på Peters mer kända sång.
"Jag brinner" finns tyvärr inte på Youtube, men jag har lyckats hitta den på Soundcloud istället så för första gången i denna bloggs lite mer än sexåriga historia kommer ett klipp från någon annan plats än "tuben".
Ta mej till havet/Min enda sång
"Ta mej till havet" är rätt unik för mig ändå. Det är en av få låtar som varit sönderspelad och uttjatad till max, men som jag sen fått ett starkt förnyat intresse för och som nu för mig känns fräschare än någonsin! Normalt är en låt som är sönderspelad så tröttsam att man aldrig mer vill höra låten igen (Terry Jacks
Däremot är B-sidan här något svagare. Den är då en helt ny låt, som inte finns på albumet "Ta mej till havet", och någonstans kan jag förstå det. Det är en OK poplåt som passerar obemärkt förbi och inte fastnar nåt nämvärt och känns väldigt blek som jämförelse till den oändligt starkare A-sidan!
Peters karriär hamnade helt i skymundan efter monsterhiten och hur underbar jag än tycker att "Ta mej till havet" är så är det synd att man inte fortsatte att upptäcka hans övriga material, för han var verkligen en kanonbra och skicklig musiker och kompositör som gjorde vacker och okomplicerad vispop att mysa och koppla av till! För mig är dessa två singlar (samt förstås också albumen "Lugn extas" och "Ta mej till havet") lysande musik från en av Sveriges kanske mest bortglömda, men skickligaste yrkesmän.
Det var så klart inga problem att hitta "Ta mej till havet" på Youtube. Men här valde jag en relativt nyinspelad version och musikvideo av låten som Peter verkar ha gjort i slutet av 00-talet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar