Jag stod just och lyssnade på ett blandband (japp, jag använder kassetter fortfarande. Har man ett par tusen har man varken tid eller ork att föra över alla) och en skön bekant låt hördes från apparaten. Stock-Aitken & Waterman skrev jag om i samband med Donna Summer och jag ska tillbaka till dom. Den här låten är en av deras tidigare skapelser och från den tiden då SAW nästan var som bäst, med all respekt för deras glansdagar. Då deras sound inte var lika tuggummipop utan mer en sorts blandning mellan disco och amerikansk soul i snygg synthig 80-talsupplaga och urtypen på det är här: Princess "After the love has gone". Princess, eller Desiree Heslop som hon är född som, var en färgad tjej från England med en riktigt skön sångröst. Hennes största hit kom med låten "Say i´m your numer one", som också är en riktigt bra låt. Men personligen föll jag mer alltså för den något mindre uppföljarsingeln "After the love has gone", som jag följde på Trackslistan när den låg där några veckor på topp 10 våren 1986.
Det är avkopplande engelsk 80-talsdisco med en riktigt bra gjord melodi, men det är SAW, vad kan man mer begära. Jag gillar verkligen när elpianot dyker in då och då i refrängen som en oväntad överraskning.
Denna singel är från Förlorade Favoriter för en hel evighet sen och för inte allt för länge sen hittade jag dessutom hennes mer sällsynta andra platta "All for love", en klart underskattad pärla även om SAW inte är med.
Och vill man bara frossa i den sköna produktionen och ljudskapelsen kan man med fördel lyssna på den instrumentala B-sidan. Instrumentala B-sidor är ju normalt utfyllnad i dess rätta bemärkelse, men här är det en fröjd att lyssna på.
Princess karriär totaldog när hon lämnade SAW-fabriken, men än idag känns ändå detta som en kombination som var fenomenal: En otroligt röst som Princess och ett svävande discoljud från tre producenter som hade disco i sina fingerspetsar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar